Efter Zlatans starka framfart på sistone så talas det i Italien om att Ballon d’Or ska gå till honom. Bland annat Silvio Berlusconi snackar om det och säger att Zlatan förtjänar den.
För att det ska bli verklighet måste antingen Milan vinna Champions League eller Sverige nå en EM-final och helst vinna, och det bör vara så att lagkaptenen är i högsta grad delaktig i insatserna. Annars tror jag det bara är snack, oavsett hur vass Zlatan varit den här säsongen och de senaste matcherna.
Egentligen är det omöjligt att jämföra spelare på det sättet. Är Robin van Persies 25 mål i Premier League mer värda än de 30 Ronaldo gjort eller de 28 Messi dragit in i La Liga? Ja, i min värld är van Persies mål mer värda i ett lag som inte går så starkt men samtidigt har både Ronaldo och Messi mer i sig.
Och var kommer Zlatan in i det här? Även om 18 mål är mäktigt och han i flera matcher verkligen lett Milan till serieledning i serie A och sett till att Arsenal är i brygga inför returen i Champions League så är han inte riktigt i kapp den trion. Åtminstone inte som jag ser det i dag med några månader kvar av säsongen.
För även om Zlatan är i nivå med vad han presterat som bäst tidigare i karriären så kräver Ballon d’Or något extra. Precis som Milan-höjdaren Galliani tror jag inte Fabio Cannavaro hade tagit hem den internationella guldbollen utan att Italien vunnit VM sommaren 2006.
Därför är en CL-titel i München något som kunde ge trovärdighet till snack om Ballon d’Or till Zlatan. Första steget är ju returen mot Arsenal och det ska inte Milan kunna tappa.
Det var ju en tid när Zlatan snackade om att han ville bli bäst i världen och på många sätt är han ju det. Han tillhör en ytterst exklusiv skara av fotbollsspelare som är de bästa i världen och där det är små, små skillnader som separerar dem. Hade inte Zlatan kommit från Sverige utan från England hade han haft en annan status, och detsamma om han varit från Brasilien eller Argentina.
Däremot kan Zlatan redan räkna in den svenska Guldbollen i november. För sjunde gången. Aftonbladet kan spara in den dyra jurymiddagen på Diplomat för det är redan klart.
***
Haris Skenderovic är tillbaka i allsvenskan. Ladda kortleken, domare.
***
Bara hoppas att de första undersökningarna av Andreas Granqvist är riktiga, för en smäll till hade varit tung för landslaget, och dessutom extremt hård för “Granen“.
***
På samma sätt om en svensk lirare går starkt så blir jag glad när svensk film är vass och jag har sett två som jag rekommenderar. “Avalon” var makalöst stark och Johannes Brost måste spela sig själv för annars är det oförklarligt att “Joker” är så genomträngande.
Scenen när han dansar till Avalon och “Now the party’s over” i strobbar går att ta på i salongen och även om filmen lämnar en med en klump i magen är det värt det.
Var även och såg Peter Dalles “En fiende att dö för” och det var en film som svängde några gånger och dessutom skiftade tempo och det är häftigt. En spännande berättelse från dagarna då andra världskriget bröt ut och där den svenska neutraliteten under andra världskriget får några pungsparkar, om än i det lilla skeendet och så är det något med en film där tyskar talar tyska, ryssar talar ryska, svenskar talar svenska och så vidare…inget Hollywood-kör.
***
Om Aston Villa nu hugger på Rasmus Elm så är bästa rådet att ligga lågt. Snacka om en klubb som alltid underpresterar.
***
Vad säger man om Paolo Guerrero och hans sjuka attack? Pucko!
***
SUPERLIVE är i farten på torsdag igen. Avspark 18:30 på fotbollskanalen.se och vi kör till 23:30 med alla målen från åttondelarna i Europa League. Kebaben är slaktad…men jag kan inte lova att vi ringer Glenn Hysén.
***
Fifa lägger ner träningslandskamper i februari så det Zlatan gjorde i onsdags tillhör snart det förflutna:
***
Jag och Ekwall har tackat ja till en kväll på Stockholms Nation i Uppsala längre fram i vår. Får lämna spexande och dansande till min kollega så jag kan styra upp det andra. Vad vi ska göra där? Ja, det får vi se men det lär handla om jobbet och vägen dit och där har vi gått 180 grader i från varandra för att sedan mötas.
***
Sven-Göran Eriksson gick ut i en intervju med Sky i dag och sa att han gärna tar Chelsea-jobbet. Jo, tjenare. Snacka om att vara sugen på ett jobb, André Villas-Boas hann knappt kallna, men det är knappast vägen till Roman Abramovitj bygge att vara med i Sky och prata om det. Tyvärr är inte “Svennis” på den nivån, inte ens nära…men det är kul tv med Mourinho:
[youtubeplay id=”5MW5fGhgiAI” size=”large”]
Tänk att Svennis ändå var nära Chelsea en sväng och förhandlade med dåvarande vd:n Peter Kenyon. Det var i mars 2004 innan Roman Abramovitj fastnat på Portos Champions League-vinnande tränare José Mourinho. Då var Svennis månadens smak i tränarbranschen.
Svennis flört med Chelsea ledde istället till att FA, det engelska förbundet, höjde hans lön rejält, men drömmen om att träna London-klubben förblir en dröm. Efter den utförsraka som karriären haft och där Leicester knappast boostade hans redan skadeskjutna namn så handlar det nog om klubbar på helt andra ställen i världen.