KIEV. Den svenska EM-festen varade i tre minuter. Sedan tog Sjevtjenko över. Hamrén o Co kan börja skissa på midsommarfest.
Sverige kom aldrig in i matchen. Tyvärr. Inte ens när Zlatan styrde in 1-0 efter bra förspel av Sebastian Larsson och Kim Källström i början av andra halvlek. Lugnet och självförtroendet fanns där aldrig, och av Erik Hamréns offensivt balanserade lag blev intet. Visst, han vågade och satsade utan Anders Svensson och med Markus Rosenberg istället för Johan Elmander, men det brast.
Friskt vågat och inget vunnet. Tyvärr. För med England och Frankrike kvar i gruppspelet så är Hamrén o Co inte bara i parterre, de har några rätt tunga pjäser över sig och det är inget grepp man slingrar sig ut så där lätt. Självklart ska man drömma och tro som ofta Erik Hamrén säger, men ibland måste man vara realist också.
Återigen släppte man in två nickmål och återigen ett på hörna. Senast det var uppe till diskussion så avfärdade Hamrén det med att det handlar om vilken fotboll man vill spela, och om man vill spela offensivt så kommer det att kosta bakåt. Jo, fast i en tajt grupp i EM så har man inte direkt råd att förlora mot det sämsta laget, för då är det lång väg till kvartsfinalen.
Naturligtvis är det inte över än, England är inte omöjligt att besegra men tyvärr är det Sverige som måste blotta sig på fredag i jakten på en livsnödvändig seger och det blir svårt. Särskilt eftersom så få av de svenska spelarna var på topp. Det som vi hört som ett mantra av förbundskaptenen, om att det krävs att spelarna är på topp för att det ska bli framgång.
För många föll igenom, från Mikael Lustig till Rasmus Elm och Ola Toivonen. Tyvärr dröjde bytena och det var inte konstigt eftersom Sverige redde ut en svag första halvlek utan att släppa in något mål och sedan tog man ledningen i en av få perioder då man hade något ordnat spel. Kvitteringen kom bara tre minuter senare och när nationalidolen Sjevtjenko tryckte in den så exploderade Olympiastadion, och känslan var att det inte fanns någon återvändo.
För detta var var Ukraina och Kiev drömt om, hur legendaren Oleg Blochin återigen ledde Sjevtjenko o Co mot framgång. För mycket modern fotboll har sin vagga här, då Valerij Lobanovsky grundlade Dynamo Kievs enorma framgångar och då med Blochin på topp, och hur Blochin sedan tog vid som tränare och fram kom Sjevtjenko. Ja, det var cirklar som möttes.
Andrej Sjevtjenko var den stora stjärnan i Milan för många, många år sedan och jag trodde att han lagt av…eller jag visste ju naturligtvis att han gjorde allt för att komma tillbaka till Ukrainas stora EM-arrangemang. Efter att ha både hört och läst Vadim Jevtushenko förklara att den gamle Milan-anfallaren inte förstod att han skulle lägga så var det svårt att föreställa sig hans show.
Andrej Sjevtjenko sänkte Sverige och gav Ukraina den festen landet drömt om, men knappast trott på. Inte nog med att han slet sig loss från Olof Mellberg och nickade in 1-1 och sedan vände bort Zlatan på en hörna och tryckte in 2-1 efter att Mikael Lustig hade släppt stolpen, Sevtjenko spelade som om han var besatt av något och gav Granqvist, Mellberg och Martin Olssoen en omgång. Gubben kan än.
För Sverige är det bara att bryta samman och för Erik Hamrén handlar det om att gå tillbaka till taktiktavlan och ritbordet och hitta rätt spelare till matchen mot England. Ska det till en halv-Nelson eller två så hänger det inte bara på spelarna utan på en tränare som begått mästerskapsdebut och som valde fel lag i premiären.