För 20 år sedan fick vi se resultatet av att Englands toppklubbar brutit sig loss från det engelska förbundet FA och Premier League drog i gång hösten 1992. En mängd saker sammanföll som skaparna omöjligt kunde ha förutsett då, som SKY:s intåg med fler och utökade tv-sändningar och därmed ökande intäkter, upprustningen av arenorna där ståplats försvann efter Hillsborough och ett teknikskifte där internet fått ligan att nå ut ännu längre.
Sitter med en rapport från High pay centre i England som är en tankesmedja som fokuserar på att granska de högsta inkomsterna i samhället för att på olika sätt utveckla affärer och ekonomisk tillväxt. I rapporten “Football Mad – Are we paying more for less?” har man kollat in löneutvecklingen inom fotbollen.
Det är onekligen slående att spelarna i Premier League har sett sin lön öka med makalösa 1508 procent sedan 1992, då ligan bildades, och fram till 2010. Under samma tid har snittlönen i England gått upp 186 procent. Klubbarna i Englands högsta division lägger i dag 70 procent av sin omsättning på löner, jämfört med 48 procent 1997.
Ett skäl till löneökningarna är att klubbarna fått in mycket mer pengar via tv, sponsorer och att man på upprustade arenor kan ta bättre betalt vilket snabbt går ut till spelarna för att ledningarna drömmer om framgångar som ska ge ännu mera pengar. Bosman-domen i mitten på 1990-talet gjorde det än mer till spelarnas marknad, där man dels fick längre kontrakt och även kunde gå gratis.
Sedan gick England igenom två ytterligare förändringar: fram till 1980-talet så delade klubbarna med sig av publikintäkter och där en klubb som spelade på Old Trafford fick en femtedel av intäkten och ytterligare 4 procent gick till ligan. På liknande sätt fick man en förändring av tv-intäkterna och där placering och exponering fick starkare inslag på fördelningen, även om det inte gäller de utländska rättigheterna.
Avregleringarna av fotbollen har framför allt gjort spelarna rika, men även en del av de gamla ägarna till engelska klubbar har tjänat rejält när de sålt klubbarna vidare till ryssar, indier, araber, jänkare och andra som velat ta över en klubb av olika skäl. Men många klubbar har ju samtidigt mer eller mindre gått under på vägen: Leeds, Portsmouth, Crystal Palace, Southampton, Rangers och så vidare.
Vem betalar det? Ja, naturligtvis har fansen på olika sätt fått skjuta till pengar. Dels via betalningar till tv-bolag på olika vis, dels genom att man på olika sätt genererar pengar till fotbollens sponsorer. Kostnaden för betal-tv har exempelvis gått upp 10 000 procent, och för biljettpriserna har ökat 1000 procent sedan Premier League kom till.
Sedan har nya ägare som Roman Abramovitj (Chelsea) och shejk Mansour (Manchester City) på egen hand pumpat in totalt över 15 miljarder kronor i sina byggen och det har naturligtvis både gått till uppumpade löner men även till andra klubbar efter spelarköp och därmed lyft omsättningen för ligan.
Inte heller ser det ut att avta heller. För även om de lägre ligorna i England har det svårare att hänga med och där lönerna inte alls ökat med samma hastighet så finns inget som talar för att Premier League-spelarna behöver snåla in på Cristal, Bentleys och guldkort till sina Wags. Senaste tv-avtalet i England som gäller 2013-16 är värt 11 miljarder per år, vilket är en ökning på 70 procent.
Kanske får Uefa:s nya finansiella regelverk stopp på spiralen? Men jag tvivlar sett till att det är tveksamt om man vill stoppa de största lagen från att spela i Champions League och hur City och Chelsea ska klara regelverket efter sina enorma underskott på senare år och den kostnadskostym som man har…ja, det krävs Houdini-konster för det.
Spelarna i England är dessutom skyddade om en klubb går i konkurs, för via “The Football Creditors Rule” så får de varenda pund en klubb är skyldig dem, däremot får skatteverket och andra institutioner och företag klara sig med olika ackord. En aning bisarrt sett till att det ofta är spelarlöner som är ett skäl till konkurs.
Frågan är dock vilket ansvar spelarna har? Är de skyldiga till att lönen rusat 1500 procent? Ja, det är klart att de har en del i det, men samtidigt tar de jobb för vad någon är villig att betala. Få arbetstagare hade tackat nej till det.
Ansvaret vilar på dem som äger och driver klubbarna. Om de inte klarar av att hålla tillbaka mot spelarna så är det deras fel. Vi får inte glömma att bakom varje Premier League-stjärna finns många som inte når dit, och de tjänar inga miljoner varje vecka.
Inte heller är det så att spelare vars kontrakt går ut och som inte är attraktiva får erbjudanden om en fortsättning. Prestationerna på planen är kopplade till ersättningen, inte helt olikt artister, och det är trots allt så att fotbollen genererar stora belopp.
I somras när Zlatan Ibrahimovic inte ville sänka lönen i Milan och istället flyttade/såldes till Paris där han fick ännu ett lukrativt avtal så reagerade en del affärsmän/finansfolk jag känner över att sportjournalisterna inte kritiserade Zlatans ständiga jakt på pengar.
Andemeningen var att de som leder stora företag eller banker och tjänar stora pengar inte kommer undan kritik för bonusar och stora inkomster, men sportstjärnor klarar sig trots att de tjänar enorma summor pengar. Och här klev ju dessutom Zlatan ner en nivå sportsligt.
Skillnaden för mig är att i affärsvärlden är att det inte sällan är styrelser för företag utan starka ägare som belönar några de sina som är vd:ar eller har andra exekutiva funktioner. Det är rätt mycket samma människor som snurrar runt.
Och när det går åt helvete för ett företag så kompenserar man sin vd när han får sparken och den personen landar mjukt. Om inte Zlatan presterar så får han inte spänn den dagen kontraktet går ut, utan då är han utan jobb och utan inkomst.
Dessutom har vi bankerna som tar stora risker och där ledarna får bra betalt, men om det går snett så ska skattebetalarna komma in och garantera affärerna så att bankerna kan jobba vidare. Vilket trots allt inte sker för alla spelare, även om det finns undantag där en del statliga pengar håller klubbar vid liv (Spanien).
För övrigt är rapportens slutsats att fansen inte är tillfrågade om några av alla förändringar inom fotbollen och att pengarnas ökande inflytande har gjort att i fler och fler ligor är matcherna över redan innan de har börjat. Ett exempel i England är att de tre topplagen spelat 54 matcher mot de tre sämsta lagen 2009-12 och vunnit 44, spelat sex oavgjorda och förlorat fyra.
***
Leeds ledde mot Blackpool och jag trodde efter Wolvessegern att det hade vänt. På allvar. Icke.
***
Vill ni se Chelsea-Manchester City och Charlton Huddersfield när Ekwall vs Lundh on Tour drar till England i november. Bara in och anmäl er HÄR. Blir en resa att se fram emot.
***
Hade hoppats på lite tid i Berlin när Sverige ska möta Tyskland i oktober, men landslaget laddar i Stockholm inför både matchen mot Färöarna och tyskarna. Blir bara ett dygn på plats inför VM-kvalen. Får hoppas på smash-and-grab från Hamrén o Co.
***
Jere Uronen får naturligtvis onödigt mycket skit får hårfixande, men att det blir uppståndelse är ju inte konstigt.
***
I allsvenskan har lönen faktiskt backat på senare år och ligger på runt 56 000 i månaden.