Lars-Gunnar Björklund har somnat in. Även om jag bara träffat honom någon gång så har hans insats präglat mig och många, många fler. Jag kan bara tacka Lars-Gunnar för det han gjorde i slutet på 1960-talet.

Jag talar givetvis om Tipsextra som drog i gång 1969 på initiativ av Björklund som var på besök i England när han gick på fotboll och fick idén som fått stora effekter på svensk fotboll, och de lever kvar än i dag.

[youtubeplay id=”64a6Sn4mUlU” size=”large”]

Tipsextra körde på i SVT fram till 1995 och därefter har TV4, Canal Plus och numera MTG-Viasat hållit liv i traditionen att man ska kunna se en engelsk fotbollsmatch klockan 16:00 med en tipskupong i handen.

Även om upplägget och utbudet av fotboll är helt annat i dag – blir i det närmaste sjösjuk av antalet matcher – så är det i grunden Lars-Gunnars idé att sända engelsk fotboll på lördagar som skapat marknaden även i Sverige.

Dessutom är det naturligtvis så att många generationer av tränare och spelare formats av att bara se engelsk fotboll och vilket naturligtvis också bidrog till att Malmö FF och Halmstads BK hämtade hit Bob Houghton och Roy Hodgson i början på 70-talet.

Något som haft stor effekt på svensk fotboll och som påverkar den än i dag även om ett större tv-utbud från fler ligor och andra länder gjort att greppet minskat. Dock tar det tid att förändra den typen av nedärvda vanor.

Lek bara med tanken på om vi bara sett spansk fotboll på tv under 25-30 år? Eller italiensk? Eller tysk? Eller holländsk? Och samtidigt hade importerat några tränare från de länderna. Ja, jag tror inte 4-4-2 och annat brittiskt hade suttit i det svenska DNA:et på samma hårda sätt.

Lägg till att de engelska klubbarna fick ett enormt starkt fotfäste i Sverige och svenska fans har genom åren vallfärdat till Liverpool, London, Wolverhampton, Birmingham, Manchester och så vidare, och en del geografi har vi också snappat upp.

Lars-Gunnar Björklund var en verklig legendar. Hans programidé var revolutionerade och såg till att en tredjedel av Sveriges tittare bänkade sig i tv-sofforna 15:30 varje lördag mellan november och mars.

Längre fick man inte sända för det svenska förbundet, för man fick inte störa den svenska fotbollssäsongen. Då såg förbundet all tv-sänd fotboll som ett hot och inte en möjlighet, och tiden mellan mars och november var tung för oss som gillade fotboll.

Jag lusläste Röster i Radio redan i augusti efter sommarlovet eftersom det var en tidning med tv-tider och man hade även tablåer flera månader i förväg. Jag längtade så jag höll på att gå av efter premiären av Tipsextra i mitten av november.

Inser att det är tröttsamt för dagens unga att höra, men det var DDR-stuk på SVT:s utbud på den tiden – monopol är ALDRIG av godo – och vi fick bara en engelsk match i veckan under fem månader.

Det var aldrig direktsända landskamper. Väldigt sällan fick vi ens bilder från andra länder eller ligor i Sportnytt. Utan det handlade om Tipsextra och några cupfinaler på våren och vi som bodde i Skåne kunde ibland se tysk fotboll på dansk tv.

När väl Tipsextra var i gång så började vi spekulera i skolan redan på måndagen om vilken match SVT skulle sända på lördagen. Jag bad mer till Gud under de åren än någonsin, men inte fan fick jag se Leeds särskilt ofta för det.

På lördagen fick man matchen i tidningen. Känns som att det var Tottenham varenda lördag…Björklund var ju Spurs-fan. Sedan fanns hela dramatiken med inställda matcher när det snöade och där man inte kunde veta vad det blev.

Lägg till att jag givetvis varit och lämnat in mitt och pappas tips i Bengt Svenssons kiosk på Sparta i Lund innan klockan 18:00 på torsdagen. Hoppet om 13 rätt fanns alltid där och jag hade naturligtvis läst in mig på tisdagens spelsidor.

Ja, bara det att mitt kvällstidningsköpande började i unga år och jag slukade allt jag kunde komma över om engelsk fotboll och vi hade två morgontidningar hemma.

Gick även till biblioteket och läste Skånska Dagbladet (hade en grym tipssida med nyheter på onsdagar) och engelska dagstidningar. Intresset gick inte att stilla, helt enkelt.

Dessutom köpte jag Shoot och till slut gav pappa upp drömmen att jag skulle börja prenumerera på Teknikens Värld och beställde hem Rothmans Football Yearbook på Gleerups och den första 1000-sidiga bibeln kunde jag utantill.

Inte bara att jag skrev alla dryga 90 ligaklubbar och dess hemmaarenor när jag hade tråkigt i skolan utan jag satte även ihop min egen tipstidning “Alla rätt” – rewritade nyheter utan att ge credd – och fick mamma att stencilera upp den och sedan sålde jag på tisdagar.

Efterhand när jag blev äldre blev det inte bara Stryktips utan även dåtidens utländska spelbolag, SSP och Kesak, där man fick ringa in tipset på lördagar efter att ha skickat över pengar i ett kuvert.

Hela lördagen kretsade sedan kring väntan inför matchen och att sändningen skulle börja. Sedan satt man och hoppades på rätt pling i de andra matcherna och jag minns revolutionen med vinstprognoser.

Oftast såg jag matcher med kompisar. Från början gällde te och bullar till tv-programmet och med åren kom öl och annat in och där Tipsextra inte sällan var starten på en utekväll och det var aldrig fel.

Även om jag sällan vann några större pengar så kom längtan efter en ny match nästan när slutsignalen gick på lördagen och för att verkligen påminna om hur dassigt tv-utbudet var så följde ofta Helgmålsbön eller annat religiöst efter Tipsextra.

Så här i efterhand inser jag att det avtrycket som Tipsextra gjorde på mig satte mig på resan mot det som i dag är mitt jobb. Då kunde jag inte ens drömma om att jag skulle jobba bara med fotboll och både skriva och vara med i tv för att ägna mig åt något jag älskar.

RIP, Lars-Gunnar. Vi är många som är dig evigt tacksamma och jag har släppt det där med få Leedsmatcher. Här är för övrigt listan på ALLA matcher.

Både Expressen och Aftonbladet tog kontakt och ville höra reaktioner, om varför man sålt och så vidare. Lika litet som reportrar på tidningarna vet exakt hur Thomas Mattsson och Jan Helin resonerar när man lägger sparpaket, köper ut medarbetare och skär ner, lika lite vet vi som jobbar på golvet om försäljningen.

Vi kan bara gissa och det är inte svårt att fastna på att det handlar om pengar i en pressad mediabransch. Varför det inte är värt att sända tio VM-kval och varför man säljer fem av dem handlar om priset på dem och vad man får ut. Uppenbarligen har man räknat på det och ser ett större värde i att sälja.

SVT har inte haft några kvalmatcher eller ens fotbollsligor på länge och uppenbarligen kan inte heller reklam-tv finansiera rättighetspriserna längre. Utan betal-tv regerar: Premier League och Champions League ligger i Viasat, Allsvenskan och La Liga finns i CMore, Europa League och serie A finns i TV4-Sport Xtra. Ligue 1, Superettan och Eredivisie finns fortfarande i TV4 Sport.

Så jag är tveksam till om kvalmatcher till EM 2016 kommer att sändas i reklamkanaler utan de lär snarare hamna i någon betal-tv-kanal. Särskilt sett till att Uefa tagit hand om försäljningen av alla länders kvalmatcher och utlovat intäkter på tio miljarder kronor till de olika förbunden.

Kan TV4 vara fotbollskanalen, då? Ja, givetvis. Får inte glömma att när vi 2006 drog i gång så hade inte TV4 en enda kvalmatch för landslaget, man sände inte mycket av Sveriges matcher och 2013 sänder vi tre VM-kval, Sverige-Argentina, eventuellt playoff samt landslagets vinterturné.

Dessutom sitter TV4 på rättigheterna till VM 2014, VM 2018, VM 2022, EM 2013 i Sverige, U21-landslagets matcher och Europa League, serie A och superettan. Ännu är inte EM 2016 i Frankrike sålt till någon aktör och sommarens EM-slutspel sände TV4 ihop med SVT.

Dock ska det erkännas att det är tungt när TV4 säljer av ytterligare matcher. Det finns ingen anledning att hymla om det.

Leeds United hade sålt Eric Cantona. Till Manchester United. Fransmannen som tagit både engelska ligan och Leeds med storm när han i januari 1992 vägrat provspela för Sheffield W och Trevor Francis och istället kört vägen till Leeds United där Howard Wilkinson tog emot. Han skrev på och blev en injektion i kampen om ligaguldet.

[youtubeplay id=”NMcAtWOqnRY” size=”large”]

Det är ju alltid vinnarna som skriver historien, men i fallet med Leeds ligatitel 1992 så blev det inte så. För i efterhand har den egensinnige fransmannens roll i Leeds blivit uppförstorad. Visst, han gav ett alternativ och energi och optimism men fick bara starta sex av 15 möjliga matcher och han gjorde bara tre mål, och de kom alla på hemmaplan mot lag från nedre halvan.

Den säsongen kämpade Leeds mot Manchester United där Alex Ferguson ännu inte vunnit någon ligatitel. Leeds hade ett grymt stabilt lag och än i dag sitter elvan: Lukic – Sterland, Fairclough, Whyte, Dorigo – Strachan, McAllister, Batty, Speed – Wallace, Chapman.

Eric Cantona var exempelvis inte med under lagets uppvisningar borta mot Aston Villa (4-1), Sheffield W (6-1) och West Ham (3-1) och hans betydelse var inte så stark. Inte heller gick det bättre under hösten 1992 när Leeds skulle ut i Europa.

Sedan är det naturligtvis så att jag gärna sett att Leeds behållit Cantona för det gick att se att framsidan av honom var en fantastisk spelare. Däremot var han inte lätt att hantera och han blev ju avstängd i Frankrike efter bråk med i princip alla och hans landslagskarriär blev kort.

I engelsk press har 20-årsdagen av transfern uppmärksammats rejält och bland annat har Leeds dåvarande ordförande Bill Fotherby förklarat att han hade gjort samma affär igen. Genom åren har det ryktats att ett skäl till försäljningen var att Cantona vänstrat med en av lagpolarnas fruar, men det har aldrig blivit bekräftat.

För Manchester United blev Cantona mer än en injektion, klubben var i en mindre kris när affären gjordes, och under fransmannens tid blev det förvisso en ruggig karatespark på en supporter och en lång avstängning och röda kort var 24:e match men också flera ligatitlar och cuptitlar innan han slutade tvärt 1997 som 31-åring.

Än i dag smärtar den lilla notisen som skvallrade om en av tidernas tranfers. För 1,2 miljoner pund fick Alex Ferguson en spelare som förvandlade hans United och Old Trafford och allt för att Leeds ringt för att höra om man fick köpa Dennis Irwin.

För Leeds bar det utför efter försäljningen, man slutade på 17:e plats blott ett par poäng från nerflyttning och hösten 1996 var det Cantonas mål för Manchester United som såg till att Howard Wilkinson fick sparken från Leeds.

***

Inte bloggat som jag borde på sistone, och är ledsen för det. Tiden har helt enkelt inte räckt till och efter en fullspäckad höst måste jag hinna med en del annat.

***

Du kan praktisera på fotbollskanalen.se. Fast, snälla, det är bara för studenter som ska på långpraktik från journalistutbildningar på högskola, universitet och folkhögskolor. Ledsen, vi kan inte göra några undantag.

***

I kväll är det premiär för Europaguiden – TV4 Sport 18:30 eller på fotbollskanalen.se – som är ett nytt reseprogram där vi på TV4 och fotbollskanalen.se åker till olika av Europas fotbollsstäder och kollar in dem och guidar. Starten är Johanna Garå som visar vägen i Barcelona och sedan följer Jesper Hussfelt i Milano, Anna Brolin i Paris och jag drar till München.

Oturligt nog (OBS IRONI) ska jag till München på lördag och se Bayern München-Borussia Dortmund, och jag bara älskar denna även om jag inte vet om den är sann eller ej:

[youtubeplay id=”MF8oc0vE8r8″ size=”large”]

***

Uefa stänger av Shaktar Donetsks Luiz Adriano i en match för hans osportsliga mål mot Nordsjälland och det gynnar i första hand Juventus som behöver ta poäng i Donetsk och är inte till glädje för Chelsea. Fattar inte att Uefa tar det beslutet, för det är svårt att utreda ett eventuellt regelbrott även om Uefa hävdar att han brutit mot principerna för hur man ska uppträda.

I och med beslutet så öppnar Uefa för att granska en massa andra spelare och tränare som uppträder omoraliskt och där det ganska ofta kan vara svårt att bevisa hur en spelare eller ledare tänkte, och om det var medvetet. Hur ska man göra med spelare som fuskar via filmningar och annats? Nej, två fel blir inte ett rätt.

***

Roar Hansen OCH Kalle Björklund i Helsingborgs IF. Undrar om Hansen är rätt, för även om han lyckats väl i både Ängelholm och Öster är det en annan grej att träna HIF. Jag förstår givetvis Hansen som får en helt annan utmaning och ersättning i HIF, och dessutom har rötterna i nordvästra Skåne, men han får räkna med att det blåser.

Lägg till att mästarklubben från 2011 inte alls har de resurser som man haft och dessutom verkar ha en klok styrelse som inte verkar vilja riskera framtiden. Att det sedan gör jobbet besvärligt för Jesper Jansson, Paul Myllenberg samt Hansen är en annan sak. Lägg krutet på Djurdjic om det går…finns det inga rika gubbar som vill ställa upp och köpa loss honom?

***

PZG förlorade straffläggningen mot St Etienne i ligacupens kvartsfinal och det är uppenbart att Carlo Ancelotti inte fått ihop Qatars skrytbygge till ett välspelande lag, och när Zlatan inte briljerar så blir det svårt. Kan förstå Zlatans frustration när det inte klickar och det gick att ta på den i går.

***

När man kollar in Djurgården och Malmö FF:s ekonomiska resultat de senaste tre, fyra åren så inser man hur snabbt det kan gå att bli av med kapital. Dif har väl tappat 60-70 miljoner under de senaste årens turbulens och ovanpå det har man inte haft några sportsliga framgångar. Tungt, tungt.

MFF har förlorat nästan 50 miljoner kronor och även om ledningen predikar att allt är lugnt så hoppas jag att en del fans undrar hur man kan ha budgeterat fel på både sponsorintäkter och publikintäkter. Särskilt det senare sett till att man vann publikligan.

***

Låt oss först göra klart att Svenska Fotbollförbundet och dess ordförande Karl-Erik Nilsson tydligt är emot att polisen ska ta betalt av de klubbar som har sin verksamhet i bolagsform, eftersom de ideella föreningen är majoritetsägare.

Så jag är inte ute efter SvFF på något sätt, eftersom de ofta tror det i Råsundaborgen, utan här handlar det om polisen.

Det är absurt att polisen skickar en nota på 1 030 240 kronor till AIK efter matchen mot Napoli på torsdag men ingen nota till förbundet eller ägarna av Friends Arena – i det här fallet SvFF till en tredjedel – för Sverige-England.

För det är givet att förbundet har ett vinstintresse i att plocka hit England och Argentina. Annars hade man inte tagit ut biljettpriser på 895 kronor för en hel del av platserna på den nya nationalarenan och därmed borde det finns grund att fakturera för polisjobb.

Här måste regeringen agera och stoppa polisnotor mot de klubbar som via bolagsform driver sin verksamhet. För så länge vi har 51-procentsregeln så är det en ideell förening i botten för alla bolag och då kan det inte vara ett vinstintresse.

Att Stockholms länspolismästare Mats Löfving dessutom ryckt den 75-procentiga rabatten är ännu mer bisarrt, men är väl ett tecken på att han tröttnat och vill sätta tryck på politikerna att lösa frågan en gång för alla.

***

Lyssnade på Ring P1 för första gången på länge. Blir alltid lite rädd då.

***

Ledsen, Svennis, men Zlatan är inte med i kampen om Ballon d’Or.

***

Fernando Torres. Snacka om prisfall.

***

AIK-Napoli. Råsunda får onekligen ett mäktigt avsked. Lite deppad över att man inte kör plundringen av prylar på natten efter matchen utan väntar till söndagen för att låta folk köpa loss stolar, pissoarer, stolpar, badkar och annat.

***

Glöm inte Jonas Olssons utlottning av Zlatans historiska skor. In och donera minst 55 kronor så har du chansen att ta hem skorna. Vad jag gillar den typen av initiativ.

***

Elfsborgs Niklas Hult är gäst och man kan vinna skorna som Galatasarays super-Swede Johan Elmander designat. Från 20:00 onsdag kväll.

Missa inte SUPERLIVE från Harrys i Värnamo. Vi följer matcherna i Champions League, snackar fotboll med Hult och visar sköna klipp.

***

Vågar inte tänka på kaoset i Solna på torsdag. Närmare 60 000 på Swedish House Mafia på Friends Arena och samtidigt AIK-Napoli på Råsunda.

***

BK Häcken ändrar klubbmärket och puritanerna rasar, men det har väl de flesta klubbar gjort i mer eller mindre omfattning?

***

Ännu är inte den allsvenska spelaren, som är misstänkt för brott mot en minderårig, dömd för något brott. Till dess att han är det så måste han anses vara oskyldig. Det är rätt vidrigt att läsa och se hetsjakten på spelaren på nätet.

Att döma av åklagaren så kommer han inte åtalas för våldtäkt utan eventuellt för sexuellt utnyttjande av minderårig och om det blir åtal lär det bli en process som hänger över spelaren ett bra tag, särskilt om det blir överklagande.

Här får spelarens klubb och förbund en ny svår frågeställning att brottas med. Hur hanterar man spelare som är misstänkta men inte dömda? För som Alexander Gerndt-fallet visar är det inte så lätt att bara ta ut honom även om förbundets styrelse gett klartecken.

***

Höst-vår eller vår-höst? Jag förstår AIK och Helsingborg och sett till att man vässar arenorna är det något som går att ta på allvar. Ändå undrar jag om det långa vinteruppehållet som måste till för att det ska vara möjligt.

***

Får ge FC Barcelona att man smög in skiftet från ingen reklam till reklam via Unicef till Qatar Foundation och vidare till Qatar Airways.

Men för dem som följde Zlatan-Cam i onsdags kväll så var det garanterat en extra upplevelse att se Zlatan-England 4-2. Här är ett utdrag av anfallarens insatser som det såg ut i Zlatan-CAM på Friends Arena i onsdags kväll:

Fast det har naturligtvis inte bara varit den typen av insatser i Zlatan-CAM och det är en markant förändring som skett från Zlatans sida i Blågult under 2012, och då handlar det om målskyttet som aldrig varit högre i landslaget.

Frågan är vad som skett på ett år? För något är det som skiftat och som gjort honom till en vassare avslutare i landslaget. För precis ett år sedan träningsspelade Sverige mot Danmark och England och först blev det förlust på Parken med 2-0 och sedan på Wembley med 1-0.

Detta var en månad efter att landslaget utan Zlatan slagit Holland med 3-2 på Råsunda och tagit Sverige till EM-slutspelet i Polen och Ukraina. Debatten var i gång om landslaget var bättre utan lagkaptenen.

Zlatan Ibrahimovic fick då svaga betyg över hela linjen i bägge träningsmatcherna och särskilt mot England var han dålig och underkänd i alla medier. På Svenskafans var betyget 1 och omdömet:

“Ska egentligen ha ett ännu lägre betyg än de andra spelarna som fått samma. Spelar 45 minuter. Tar knappt en löpning. Får bollen vid ungefär tre tillfällen då går han på skott som blockas enkelt av engelska försvarare. Behövde med all säkerhet inte duscha efter den här insatsen.”

På fotbollskanalen.se var det också en etta i betyg och följande omdöme på den halvlek han spelade:

“Ännu en oinspirerad insats från anfallaren som knappt var med i matchen under första halvlek. Hamnar fel när han är längst fram och inte får mycket boll. Jobbar inte mycket för att det ska bli bättre.”

För ett knappt år sedan, när 2011 skiftar till 2012 har Zlatan Ibrahimovic spelat i landslaget på allvar i tio år, även om debuten skedde 2001, och då spelat 74 A-landskamper och gjort 28 mål. Ett bra målsnitt på 0,38 men inget superfacit. Landslagspelet har sett ut som följer år för år:

2001: 5 matcher/1 mål. 2002: 10 matcher/2 mål. 2003: 4 matcher/3 mål. 2004: 12 matcher/8 mål. 2005: 5 matcher/4 mål. 2006: 6 matcher/0 mål. 2007: 7 matcher/0 mål. 2008: 7 matcher/2 mål. 2009: 6 matcher/2 mål. 2010: 4 matcher/3 mål. 2011: 11 matcher/6 mål.

När landslagsåret 2012 kan läggas till så är statistiken: 11 matcher/11 mål för 2012 och totalt 85 landskamper och 39 mål vilket ger målsnittet 0,46 vilket är riktigt starkt sett över så många landskamper och han har ju även bidragit med många assist.

I kampen om att bli bäste svenska målskytt i landslagets historia så framstår det inte längre som en utopi. Zlatan klev förbi Henrik Larsson i onsdags och jagar Sven Rydell på 49 mål och tvåan Gunnar Nordahl lär han passera under 2013.

1. Sven Rydell 1921–1932 49 mål/43 matcher

2. Gunnar Nordahl 1942–1948 43 33

3.  Zlatan Ibrahimovic 2001– 39 85

4. Henrik Larsson 1993–2009 37 106

5. Gunnar Gren 1939–1958 32 57

6. Kennet Andersson 1990–2000 31 83

7. Marcus Allbäck 1999–2008 30 74

8. Martin Dahlin 1991–1997 29 60

9. Agne Simonsson 1956–1961 27 51

9. Tomas Brolin 1990–1995 27 47

Lite kul att Zlatan direkt efter uppvisningen mot England har koll på var han ligger i listan – se klipp nedan – och inte hymlar om att han ska ha elva mål till, vilket bådar gott för att han ska spela vidare ett tag till i Blågult:

I studion efter matchen – se klipp nedan – tog vi upp hans målskytte och hans bästa år i landslaget och Zlatans egen förklaring handlade om att han var mer fokuserad och koncentrerad på att avsluta nu än tidigare i karriären, och att förr kunde han bara slänga i väg ett skott:

För egen del måste jag credda Erik Hamrén som antingen själv ändrat eller lyssnat på anfallaren (vi lär aldrig veta exakt hur det gick till) och låtit honom kliva ner i banan när man spelat 4-2-3-1 eller få hjälp av en anfallare när man kört 4-4-2 som mot England.

För det var tydligt redan mot Kroatien i februari när man testade med Zlatan som tia för första gången och han hade en del i Sveriges alla tre mål, bland annat slog han in en straff efter att han frispelat Rasmus Elm som blev fälld.

Under tiden som nia var Zlatan ofta frustrerad över att han inte blev nådd med bollar och gick tillbaka i planen för att hämta dem vilket innebar att Sverige sällan hade någon spets framåt när bollarna väl kom, och dessutom blev försvarsspelet lidande.

Givetvis ställer det extra krav på Sverige när Zlatan som inte ska bränna all kraft bakåt hamnar ett steg längre bak i planen, men det borde man kunna hantera och dessutom får motståndarna än svårare att ta hand om honom.

För det går inte att ignonera skiftet, för efter Kroatien fortsatte det under året med mål på mål i flera av landskamp efter landskamp och tyvärr så var det bristande försvarsspel, även från Zlatans sida, som kostade avancemang från EM-gruppen.

Offensivt går det bara att klaga i ett par matcher, som trots allt Sverige vann till slut, och väl där var ju Zlatan inblandad i 2-0 målet mot Kazakstan och mot Färöarna assisterade han till 1-1 och skickade själv in 2-1.

Inför mötet med Kazakstan skrev jag en krönika om att Sverige vinner för lite med Zlatan i laget. Man kan naturligtvis vända och vrida hur man vill med statistiken och hans poängsnitt i landslaget är i princip det samma i dag även efter skiftet.

Landslaget i dag med Zlatan: 49 tävlingsmatcher – 25 vunna – 11 oavgjorda- 13 förluster – poängsnitt: 1,76

Landslaget för ett år sedan med Zlatan: 43 tävlingsmatcher – 22 vunna 10 oavgjorda 11 förluster poängsnitt: 1,77

Ändå är det ingen tvekan om man ska följa Hamréns inslagna linje på att försöka spela en mer riskbenägen fotboll för att göra mer mål och på så sätt kunna gå längre i ett mästerskap så måste det vara rätt att hitta en roll där Sveriges världsstjärna får göra det han är bäst på, det vill säga mål och assist.

Sedan handlar det om att Erik Hamrén måste få ihop försvaret än bättre och täcka upp bakom Zlatan. Ännu så länge har förbundskaptenen inte hittat rätt där och det känns som om det är ett mer komplext bygge, och det har han några månader att slipa på.

Förbundskaptenen kan i varje fall känna trygghet i att han löst en avgörande gåta på vägen mot hans dröm att ta medalj i ett stort mästerskap. För utan att Zlatan gör det han är bäst på så läs det inte bli några drömmar infriade.

Rätt nöjd med hur tecknaren framställer mig…någon som fixar ett original till en tavla? Sedan måste man ju bara garva åt humorn, ungefär som när Nöjesguidens fotbollsblogg drev med mig.

Kan bara konstatera att när världens medier och några av de största fotbollsprofilerna de senaste dagarna uppmärksammat Zlatans uppvisning mot England har väldigt lite handlat om den svenska laginsatsen på Friends Arena. Fast visst kan vi nöta in att det är ett lagspel.

***

Min krönika inför Gif-Sundsvall-Halmstads BK läser du HÄR. Träffade Halmstads största profil i dag på stationen, Per “Texas” Johansson, och han var nervös för som han såg det hade Halmstad allt att förlora i och med att man leder med 3-0. Undrar om Sören Åkeby o Co känner likadant?

***

Bra att SvFF-basen Karl-Erik Nilsson öppnar för diskussioner med fansen och inte utesluter något för att få till en bra stämning på Sveriges nya nationalarena.

Jag vill naturligtvis att det vi skriver ska vara rätt, och det är bara skadligt för alla inblandade om man har fel, och då inte minst för vår egen trovärdighet. Det är bara obegåvat att tro att vi vill något annat än att ha rätt.

Däremot råder det inget tvivel hos mig om att MFF-styrelsen var inne på den linjen, att avsluta Rikard Norlings tid i klubben. Vad som ledde till att MFF-ledningen till slut ändrade sig och gick på att behålla både Per Ågren och Rikard Norling återstår att se. Jag jobbar på att ta reda på det.

Inom klubben har funnits en stor oro över att sittande sportchefen Per Ågren skulle kliva av efter den tunga hotbilden mot honom och några med insyn som jag talade med var osäkra på om han skulle orka fortsätta jobba kvar.

En osäkerhet som hängt över klubben de senaste dagarna ihop med de kraftfulla reaktionerna från både spelare och fans på uppgifter om Rikard Norlings avsked. Vilket säkert spelat en roll.

Hur kan det bli fel då? Någon kan ljuga. Det tror jag inte här. Jag valde att lita på den ytterst initierade källa som kom med uppgifterna och kunde backa upp dem på ett bra sätt, och som även backats upp med mindre detaljerade tips från andra bra källor

Det är ju inte så att fotbollskanalen.se saknat nyheter om Malmö FF den senaste tiden.

* Jonas Thern i möte med Per Ågren för att diskutera ansvar för klubbens talangutvecklingen.

* Daniel Anderssons kontrakt omförhandlas till tränarkontrakt för att spara pengar, vilket bekräftades på presskonferensen.

* Thomas Sjöberg får sluta i klubben.

* Hans Gren i konflikt med Malmö FF om guldbonusen från 2010.

Ibland ändrar sig folk. I en sådan här maktkamp skiftar det och det är en pressad klubb sett till både ekonomin och huliganhoten som gick på en lösning som redan fanns där.

Jonas Thern har funnits med i bilden och har ju själv bekräftat i veckan att han snackat med klubben om jobbet som huvudtränare. Tror någon att man pratat med honom om det utan tankar på ett byta ut Norling?

Under fredagens presskonferens var Per Nilsson, vd, och Håkan Jeppsson, ordförande, tydliga om att det varit hett mellan Norling och Ågren även om man ville jämföra det med ett syskonbråk och talade om starka personligheter som alltid är en skön omskrivning…

Nilsson och Jeppsson sade att hade tagit beslutet att satsa på duon även 2013 och att man hoppades att de två herrarna ska följa de riktlinjer och planer som man lagt upp inför nästa säsong. Man försökte dock tona ner bilden av en spricka och skylla på medierna.

Om det aldrig varit särskilt allvarligt och man inte ens funderat på Norlings framtid så tror inte jag att man hade behövt ligga lågt under en längre tid för att sedan ha en presskonferens där man meddelade ett beslut om att köra vidare med både Ågren och Norling, och där man påpekade att man dragit upp riktlinjer för hur de ska jobba.

På en fråga om styrelsen varit enig i frågan om Norlings fortsättande så ville inte Håkan Jeppsson svara på hur resonemanget gått eller hur många som varit för eller emot. Istället gav han Bengt Madsen en passning om att vår hedersordförande säger att MFF-styrelsen aldrig varit oenig så vi går på den linjen.

Är det då rätt lösning? Möjligt att ledningen nu fått lugn i båten och att man kan få både Norling och Ågren att veta vad som gäller. Jag tror att en baksida är att man återigen har en vd som inte har tillräcklig koll på fotbollen.

Och jag förstår inte varför man är tydligare om sparpaketet som alla vet kommer. För varje dag som går med för höga kostnader så växer uppförsbacken som klubben ska uppför och med tanke på att man helt riktigt vill satsa på det sportsliga så gäller det att skapa de förutsättningarna.

***

Riktig humor i Nöjesguidens blogg om fotboll där man betygsätter mitt ansikte när Zlatan lämnar studion och bara hälsar på Anders Andersson innan han kliver i väg. Och det är säkert så att Zlatan ratade mig, men han såg nog humorn i när jag drog upp vem som njöt mest av 4-2:

***

Mest späckade hösten sedan jag började på TV4 för sex år sedan och det tar inte slut än på ett tag. I morgon bitti går tåget till Sundsvall för kvalet mellan Giffarna och Halmstad och för alla HBK-fans är det bara att tänka Parma för att det ska darra lite. Fast det ska mycket till om man tappar 3-0.

Därefter är det Fotbollskanalen Europa på söndag, SUPERLIVE i Värnamo på onsdag och AIK-Napoli på torsdag. På något sätt ska vi trolla in några Ekwall vs Lundh on Tour via en utlandsresa däremellan.

***

Egentligen rätt fascinerande att det är så tyst kring årets allsvenska flopp IFK Göteborg och där har först klubbdirektören Seppo Vaihela klivit av och hänvisat till personliga skäl. Sedan hoppade ordföranden Kent Olsson av då han inte får livspusslet att gå ihop. Gunnar Larsson sitter kvar på en maktposition via valberedningen och nu ska han styra upp en ny ordförande.

Som jag skrivit tidigare är det rätt att Håkan Mild och Mikael Stahre får köra vidare med sitt projekt åtminstone under 2013. Det är för tidigt att döma ut en sådan satsning och ändrad inriktning som skett efter blott ett år.

***

Jörgen Pettersson är ett intressant namn som ny tränare i Landskrona. När jag följde honom som spelare var han en av de sista jag hade gissat på som tränare i ett A-lag i svensk elitfotboll, men tiderna förändras. Inget snack om att han var en talang i klass med Zlatan när han slog igenom, även om han inte nådde så långt.

Sett till att Rikard Norling i dag kallade Jörgen P för sitt kärleksbarn så kanske Bois kan få låna in av MFF:s spelaröverskott? För det är inget snack om att spelarmaterialet och budgeten som Henrik Larsson hade att jobba med inte var något att hetsa upp sig över.

***

Sex getingar till Expressen för de senaste dagarnas journalistik kring SD. En mäktig uppvisning.

***

Invigningsmatchen av Friends Arena räddades av ett mål som en hel del rankar som ett av de bästa de senaste århundradet. Ja, ni fattar, det är inte så att ägarna SvFF, Jernhusen, Peab och Solna stad kan räkna med att den typen av konstverk ska dugga tätt för att få fart på stämningen på den nya Nationalarenan.

Även om Zlatan Ibrahimovic är en magiker så finns det gränser på hur mycket han kan trolla. De sista minuterna på Friends Arena var naturligtvis mäktiga, och det var naturligt efter den avslutningen där Sverige vände och Zlatan bjöd på flera konststycken efter varandra. Så det är klart att slutscenerna var bra reklam.

Ändå är det slående vilken död stämning det var på arenan och jag förstår inte att SvFF:s ansvariga inte jobbat tätare ihop med Camp Sweden och andra fans. För det finns ett enormt intresse för landslaget, det har vi sett till Portugal, Tyskland, Österrike, Ukraina och på en del andra ställen runt om i Europa de senaste åren.

Sett till att landslaget spelar oregelbundet och det kostar en hel del att följa Hamrén o Co så är det en imponerande folkrörelse som dels hjälper laget att prestera, dels bidrar med stämning, ljud och färg på landskamperna. Gruppen av fans behöver stöd och hjälp för att de bidrar med något som alla drar nytta av, inte minst arenans ägare.

Därför är det viktigt att förbundet och arenans ägare tar tag i dialogen med fansen och ser till att de omedelbart får en bra och dedikerad plats på arenan där man även har subventionerade biljetter för dem. Allt för att samla de passionerade och sjungande fansen på en plats och hjälpa dem att få fart på stämningen på Friends Arena. Att gå på fotboll ska inte vara som att gå på bio.

I Erik Hamréns brandtal tidigare i höst talade han om att “tillsammans är vi jävligt starka” och därför förvånar det mig att han inte kliver fram i debatten. Faktum är att han sa att han inte ens vet vad det kostar att gå på fotboll, men där måste han kunna säga att han gärna ser att SvFF hjälper fansen, för annars klingar det ihåligt.

***

“El clasico” känner alla till. “El sackio”, då? Helgens möte mellan Queens PR och Southampton där både Mark Hughes och Nigel Adkins riskerar sparken.

***

Gillar att TV4-Sport träffar Martin Lipton dagen efter målshowen (och att Mirror-krönikören ställer upp) och det handlar om att följa upp hans tidigare sågning av Zlatan.

***

Hoten mot MFF-ledningen är för jävliga och visar hur svårt det är att vara ledare. Oavsett beslut eller hur man agerat så ska ingen behöva utstå hot och hat. För det är inte så att man fattar mer rationella beslut eller tänker klarare för att någon jagar en på olika vis, och dessutom kostar det klubben pengar.

Malmö sitter i en otrolig sits, men det är inte bara den högsta MFF-ledningens fel utan även tjänstemännen (Ågren och Norling) är delaktiga i det som inte kunnat komma överens. Naturligtvis handlar det om krympande resurser, men lika mycket om vem som ska ha inflytande över värvningar och inriktning.

I min värld ska den makten ligga hos en person eller flera som är kvar i klubben långsiktigt, men om man går på en brittisk managerroll och där visar att Norling ska ha den positionen eller kör den vanligare varianten med en sportchef och en huvudtränare är svårt att säga. Det viktiga är att personen klarar av det förtroendet.

Redan när Per Ågren tillträdde var jag tveksam om han var stark och tydlig nog för att basa över Malmö FF? Det är inte så att han övertygat mig om motsatsen och det jag hör är att det finns skepsis kring hur han hanterat situationen med Rikard Norling. Där en passiv sportchef gett tränaren möjlighet att växa till sig.

Rikard Norling är en speciell man och han är skicklig på att få med sig en hel del av de inblandade (se bara på fansens och spelarnas reaktioner) och sett till trycket på honom nu så hanterar han det skickligt. Att han sedan vill ha mer att säga till om är inget konstigt, särskilt inte om det är så att det blir en lucka.

Fotbollskanalen.se fick tidigare i veckan tillförlitliga uppgifter om att styrelsen vill göra sig av med Norling och flera medier (Kvällsposten/Sydsvenskan) har ju rapporterat om diskussioner med Jonas Thern (även om en källa uppger att det är mer Ågrens spår än styrelsens och kanske är det därför konkret förfrågan dröjer). Hur det slutar går inte att säga, för just nu är det hela havet stormar och när hot och hat kommer in i bilden så vet vi inte vilka som hoppar av.

***

En rankningsguru som har en blogg Football Rankings har redan räknat på december månads Fifa-rankning och där klättrar Sverige till plats 20 från 23. Bra för svensk del med tanke på ett eventuellt VM-playoff nästa höst. England ligger kvar på 6:e plats trots förlusten. Här är den framräknade rankningen.

***

Bara älskar insatser som när Zlatan signerar och skänker sina skor från den historiska matchen till Jonas Olsson som lottar ut dem mot donationer på minst 5 pund (55 kronor) och där pengarna går till vård av för tidigt födda barn. Vill du donera och ha chansen att vinna de klassiska skorna gå in HÄR.

***

Bladet tog upp grejen om att Friends Arena blivit mycket dyrare och att SvFF inte har pengar för att kunna täcka upp för sin andel av arenan. Exakt hur det där ska lösas är inte klart, men det är naturligtvis tungt för förbundet eftersom arenabyggen sällan går att räkna hem, och framför allt inte på kort sikt. Blir svettiga år för förbundet och jag förstår om Karl-Erik Nilsson och Mikael Santoft (och i viss mån Lars-Åke Lagrell) varje kväll ber om att Zlatan ska spela vidare länge, länge.

***

Umbro fick i varje fall sluta på topp, med en match alla fotbollsintresserade runt om i världen sett bilder från. Då körde både England, som snart byter till Nike, och Sverige med Umbro, men det var som sagt en sista suck för det klassiska företaget som även tappar Manchester City och är på dekis.

Inom kort kommer det svenska fotbollsförbundet presentera Adidas som ny sponsor. Måste vara ärlig om att det är sällan som det tyska företaget får till snygga dräkter, det är något med tre ränder som alltid ska in, och det är sällan så kul eller spännande. Fast SvFF går dit degen finns och det svårt att klandra dem för det.

Vad säger han nu efter de fyra magiska målen nedan av Zlatan som blev hyllade av allt och alla på Friends Arena:

När jag hade tråcklat mig igenom mixed zone så rusade jag in i pressrummet och letade upp Lipton och sa att jag hade förberett tjära och fjädrar till honom. Krönikör Lipton som är en vänlig man skrattade till men gick sedan i försvarsställning.

Enligt Mirror-mannen så har han alltid gillat Zlatan och ansett att han är en bra spelare. Istället så gav Lipton bara uttryck för att Zlatan var en nobody i England där ingen har tyckt att han varit bra i matcherna mot engelska lag eller mot Englands landslag.

Dock lär det bli ändring på det nu, enligt Lipton som tror att fler än han kommer att inse att Zlatan Ibrahimovic är en stor, stor spelare. Fast Lipton intygade gång på gång att han alltid sett storheten.

Däremot så menade Lipton att Sverige ALDRIG vunnit matchen om inte Roy Hodgson bytt sönder det engelska landslaget efter pausen vilket man alltid gör i vänskapsmatcher. Ja, ja, det är lätt att säga så efteråt.

Fast Martin Lipton är en rätt skön profil som vågar tycka till och ibland hamnar en sådan kille snett. Som på Friends Arena där Zlatan med eftertryck visade att snacket om nobody var löjligt från start.

***

Alexander Kacaniklic otroliga match på den svenska vänsterkanten hamnade i skugga av ett Z, men det är underbart att se en ung spelare våga utmana på det sättet och skapa lägen. Heja.

***

Har tagit upp faran med att spela sådan här matcher för Sveriges plats på Fifa-rankingen. Kan konstatera att när man slår motstånd som England så tar man kliv, och då är det rätt…men det är en risk som sagt.

***

Nyhetsmorgon 06:45. Får gå en morgon som denna och dessutom är det kul att se målen igen.

***

Undrar vem som njöt mest på Friends Arena? Jag kan i varje fall avslöja att jag inte njöt när England vände 1-0 till 1-2, däremot njöt jag rejält när det gick från 1-2 till 4-2.

***

Sverige inviger Friends Arena med en match mot England. Efter en herrans massa år i rad utan förlust mot engelsmännen så är det plötsligt ett läge där Erik Hamrén förlorat två raka matcher inom loppet av ett år. Först var det träningsmatchen för ett år sedan i London där Gareth Barry gjorde enda målet och sedan sommarens EM-match där det blev 3-2 till Roy Hodgsons mannar.

Att förlora en träningsmatch betyder inget, kanske en del tänker. Tyvärr är det inte sant, för det betyder en hel del. Särskilt för Sverige som föll till 23:e plats på Fifa:s världsranking och där en ny förlust i kväll kan sänka de svenska VM-chanserna. För om landslaget blir tvåa efter Tyskland så väntar playoff och då är seedningen grund till lottningen.

Sverige har förlorat mot Brasilien i augusti och efter England väntar Argentina och Lionel Messi för riktiga landslaget i februari och däremellan ska landslaget med spelare från Norden till Thailand och spela två matcher och det troliga är att det blir mot starkt motstånd eftersom det är ett skäl till att man valde King’s Cup.

Så därför vore en vinst mot England av stor vikt, eftersom laget är rankat på 6:e plats i världen och är från Uefa så ger det rätt bra poäng för Sverige och detsamma gäller mot Argentina. Men det är en risk att möta så starka landslag då det kan sluta med att Sverige åker ner i rankning och får möta tuffare motstånd i ett eventuellt playoff.

Har haft svårt att ta Fifa-rankingen på allvar, men sett till att Norge lyckades spela upp sig till en elfte plats och därmed blev toppseedat inför VM-kvalet till Brailien så är det bara att inse: träningsmatcherna är viktiga. För egen del tycker jag bara tävlingsmatcher skulle vara en grund till rankningen då vi alla vet hur lätt det är att dagens träningsmatcher blir något annat när byten duggar tätt efter pausen.

***

Roy Hodgson kör med följande lag: Hart; Johnson, Cahill, Caulker, Baines; Gerrard, Cleverley, Osman; Sterling, Welbeck, Young

Stort att Raheem Sterling får köra på, och jag hoppas vi får se Wilfried Zaha under matchen.

***

Rädd att gräsmattan kan förstöra kvällens match. Den imponerade inte på spelarna efter vad jag hörde. Fast det ska bli häftigt med Friends Arena och lite som Zlatan var inne på: det känns inte som om den ligger i Sverige, det är en internationell arena.

***

Rikard Norlings kampanj för att bli manager och tvinga bort Per Ågren har inte gått hem, enligt fotbollskanalens uppgifter. Frågan är bara vad som händer i Malmö? Vad jag hör så är styrelsen – som ligger bakom alla rekryteringar – inte nöjda med varken Norling, Per Ågren eller vd:n Per Nilsson (som får leva med öknamnet Pellejöns 2 och där Pellejöns 1 var tidigare vd:n Pelle Svensson, som för övrigt också är i konflikt med MFF om pengar.)

Ja, det är inte lätt att sia om vad som sker i den maktkampen och det är inte lätt för Håkan Jeppsson att hinna med. Kritiken mot Ågren handlar om att han bommat en del värvningar – däremot kan han inte lastas för att Malmö FF inte sålde Daniel Larsson – och att han som chef inte sett till att ha läget under kontroll med Norling som fått för stora luckor att agera.

I dagens Expressen/Kvällsposten är Jonas Thern lite kritisk mot Malmö FF och Per Ågren för att han inte fått något konkret erbjudande att ta ställning till trots samtal. Varken kring talangutvecklingen, som ju fotbollskanalen.se avslöjade, och nu när det gäller jobbet som huvudtränare.

Lägg till att om Malmö ska ha Thern så måste den ekonomiskt pressade klubben anställa ytterligare en tränare som har Pro-licens eller börjat utbilda sig för att få licensen, och det räcker inte med Daniel Andersson.

***

Philippe Huber är onekligen en artist. Vilken man. Samtidigt är det ingen hemlighet att relationen mellan Kentaro och SvFF inte varit hundra på sistone. Men inte skulle han sitta på bord 40? Bäst är ändå att Huber ska ha i kontraktet att han ska få sitta på honnörsbordet på Fotbollsgalan.

***

Apropå Malmö FF. Kommunikationschefen Per Welinder är tyst nu för tiden. Känns som om klubben hade behövt kommunicera en del.

***

Landskrona har förlorat en stor profil och en riktig människovän i Dagmar Munck af Rosenschöld. En person som Sverige av i dag behöver och som det känns som dagens samhälle inte skapar längre. Den 92-åriga lämnar ett stort tomrum efter sig och det är verkligen sorgligt.

Vilket gav eko i både Bladet och Expressen.

Ja, vad säger man? TV4 i rubriker på sportsajter drar uppenbarligen. Särskilt om det är någon konflikt med Zlatan och det är bara att köpa, och sedan speglar det väl att det är en träningsmatch och inte så mycket händer.

Sedan är vi många journalister som försökt förklara att ingen njuter av en svensk förlust. Men naturligtvis jobbade man på under matchen som skrivande och naturligtvis var inte vinkeln positiv vid 4-0 för det var läget där och då.

Det räcker att Zlatan kollar med Erik Hamrén, som uttryckt att han gett upp tanken på vinst och vill slippa fler insläppta, till spelare som Andreas Isaksson som ville att det skulle ta slut när han hämtade bollen efter 4-0 och talade om utspelade som aldrig tidigare.

För mig var det en relevant och självklar fråga eftersom jag anser att Zlatan har fel och jag ville gärna höra honom utveckla det. Särskilt sett till han direkt löjliga påstående senast om att 95 procent av det som skrivs om honom är lögn och påhitt.

Det är värt att några journalister tar upp det och diskuterar vidare med honom. Särskilt eftersom jag fick höra från landslagets ledning efter matchen i Berlin att Zlatan bara provocerar oss i media och att ingen vågar gå emot honom.

Jag kan inte riktigt förstå varför Zlatan ska raljera gentemot mig. Det är som om man inte ska kunna ställa vissa frågor för då ska man tryckas till, och det värsta är att en hel del av ledarna i landslaget står bakom det hela.

Att de kan garva när han drar till och sågar någon, vilket han självklart får göra om han vill, men det är lite barnsligt. Jag fattar att de inte gillar oss alltid men det är väl inte så svårt att svara mer okej, eller strunta i att svara.

Visst ska man visa vad man tycker och tänker men det är väl bättre att utveckla kritiken mot oss eller i så fall förklara varför han tror att vi njuter istället för att trycka till med något man ska kunna garva åt.

Och om Sverige förlorat efter den timmen där man blev totalt utspelat så tror jag knappast Zlatan hade varit nöjd. Nej, han hade säkert kunnat haft synpunkter försvarsspelet och hur laget agerade och så vidare.

Det är inte så att han brukar hålla igen med kritiken när det är tveksamma insatser och det går att se ända upp på läktaren. Då är det okej med hårda ord och gester för att signalera vad man tycker och tänker.

***

Över 47 000 sålda till invigningsmatchen på Friends Arena. Eller rättare sagt, det är vad man uppger. Gissar att en majoritet är sponsorstålar och jag hoppas att folk kommer trots att de får gratisplåtar så det inte blir tomt.

***

Gästspelade i Sky Sports News och de var fascinerande av att området kring Friends Arena är en byggarbetsplats.

***

Gräsmattan på nya arenan…nja. Finns en del att jobba med.

***

Värmer att Roy Hodgson tar sig tid att hälsa och snacka med Lennart Johansson som var på plats på Friends Arena. Dessutom hyllade Hodgson Johanssons insatser för Uefa och att han skapat Champions League.

***

Talade med en av mina kontakter på BBC – som även har koll på Leeds United – och han var orolig för klubbens framtid om inte köpet går igenom de närmaste dagarna. Gulp.

***

Tror Erik Hamrén satsar på Mathias Ranégie men det är möjligt att Marcus Berg tar platsen. I övrigt var det lätt att läsa ut den svenska startelvan mot England.

Isaksson – Lustig, Granqvist, Olsson, Olsson – Källström, Elm – Larsson, Ibrahimovic, Kacaniklic – Ranégie/Berg.

Därför känns det kul att Fredrik Ljungberg fick Fotbollskanalens särskilda pris på Fotbollsgalan för en insats för svensk fotboll som har få motsvarigheter, för fotbollen har utvecklats och konkurrensen är tuffare. Sedan är det naturligtvis omöjligt att jämföra tider, epoker och lag, men det är givet att Vittsjös stora bidrag till fotbollsvärlden ska få en mäktig hyllning och avtackning.

Från de första kliven i Halmstads BK som var nog så framgångsrika med SM-guld och cupguld till en makalös karriär i Arsenal där han var tongivande i ett lag som nyligen blev framröstat till Premier Leagues bästa. Spelaren med tröja nummer 8 fick vara med och vinna både ligan och FA-cupen i England och inte sällan spelade han en avgörande roll och gjorde avtryck.

Mycket av Ljungberg handlade om en inställning och attityd kopplat till en speed och ett spelsinne som gjorde att han alltid vågade utmana och stod upp i striderna på planen. Han böjde ner huvudet och körde och såg till att ta sig fram till lägen och målet, kosta vad det kosta ville, och det var häftigt att följa.

Han var en vinnare – och uppträdde som en vinnare. Erik Hamrén hade älskat att ha honom i sitt landslag, men det var istället Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck som fick dra nytta av Ljungbergs framfart. De hade förvisso varit med och fostrat honom från P-landslag och U21-landslag och släppte in honom i A-landslaget.

Även om han debuterade tidigare så är insatsen i första EM-kvalmatchen mot England i september 1998 en match som sticker ut. Då en ung Ljungberg helt saknade respekt från ett stjärnspäckat England och visade vägen med en tackling på David Beckham som kändes upp på läktaren och där Sverige vann med 2-1.

Dagen efter det väntade affär mellan Halmstad och Arsenal och sedan var Ljungberg till viss del förlorad för Sverige. Kosmopoliten älskade livet i London och han satte avtryck även utanför planen med att gå in egen väg oavsett om det handlade om kläder, relationerna till media och hur han agerade i landslaget. Nej, Ljungberg gick inte i flock, men han lät å andra sidan andra vara.

I landslaget var han aldrig med om att misslyckas i ett kvalspel, han är ensam om att ha varit med i alla kvalen från matchen mot England 1998 som slutade i Belgien-Holland sommaren 2002 till det kval som slutade med att Lagerbäcks landslag tog en plats i EM 2008. Fem raka mästerskap och Ljungberg var med hela vägen – EM, VM, EM, VM och EM – och det är rätt unikt. Under åren i landslagen spelade Sverige 66 landskamper, och där betydde han mycket.

Se bara på statistiken. Totalt spelade landslaget 66 tävlingsmatcher under Ljungbergs tid i landslaget och det blev 40 segrar, 14 oavgjorda och tolv förluster – 2,03 i poängsnitt per match, och med Ljungberg så låg den högre och utan honom låg den lägre. Inte konstigt att Lagerbäck plitade ner hans namn först.

Med Fredrik Ljungberg i laget: 54 matcher 35 segrar 9 oavgjorda 10 förluster – 114 poäng – 2,11 i snitt per match.

Utan Fredrik Ljungberg i laget: 12 matcher 5 vinster 5 oavgjorda 2 förluster – 20 poäng – 1,66 i snitt per match.

Efter EM 2008 packade Fredrik Ljungberg ihop i landslaget och det gjorde han rätt i. För den kompromisslösa spelstilen hade ett pris och han tappade och det gick att se i landslaget. Även om han krigade på och gjorde försök i USA, Skottland och Japan så var det aldrig riktigt samma grej och tidigare i höst var det slutspelat helt för en gammal hjälte.

Efter att ha haft förmånen att följa Fredrik Ljungberg under alla år så finns det många minnen men det som sticker ut är ett mål i VM 2006 och det är glädjande att just han fick frälsa nationen i en match som de flesta svenskar säkert har en relation till – och det är bara att njuta av målet gång på gång:

[youtubeplay id=”44OSXkifoOA” size=”large”]

Så vill du höra ännu mer av vad Zlatan Ibrahimovic o Co har att säga så satsa på att följa galan fotbollskanalen.se. Här har allt du kring hela upplägget för Fotbollsgalan.

***

Erik Hamrén tappar sin pressman Hans Hultman eftersom han flyttar till ett jobb på Fifa där han blir ansvarig för att se till att mediaverksamheten flyter på stora mästerskap. Onekligen ett drömjobb för någon som jobbar med fotboll och media, och garanterat betydligt mer betalt sett till vad Sepp Blatter o Co pröjsar.

Det är Hultman väl värd sett till att när jag träffat honom på fältet då han antingen jobbat för Fifa eller Uefa så har han hanterat det strålande. Han har erfarenheten och är dessutom alltid lugn och sansad, vilket är en nödvändighet i den hetsiga verklighet som det är att hantera en deadlinepressad press och inte sällan ointresserade spelare och ledare.

Sedan är han en trevlig och vettig person som är lätt att resonera med även om vi inte sällan tycker olika. Han är inte heller den långsinta typen som har svårt att glömma vad som varit. Utan han ser framåt och vill garanterat hjälpa till, sedan är det bara så att det finns starkare krafter bakom som inte alltid vill gå lika långt.

Under tiden hos Erik Hamrén började det som en dans men Hans Hultman har fått det tuffare och tuffare och hösten har varit riktigt kämpig. Det är ingen hemlighet vad lagkaptenen Zlatan Ibrahimovic tycker om pressen och han har ju allt som oftast stöd av förbundskaptenen Erik Hamrén som också är kritisk mot oss. Vilket gör jobbet i det närmaste omöjligt.

Dessutom är det ett destruktivt läge för svensk fotboll, för oavsett vad man anser om pressen så är det fortfarande den bästa vägen till fansen och de som följer landslaget. Vilket inte bara skapar intresse kring landslaget från fansens sida, utan det är även en viktigt sida när det gäller sponsorer och deras vilja att pumpa in miljoner.

Senast Hans Hultman klev av jobbet som presschef för landslaget 1999, efter knappa två år med Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck, och då sade att han inte ville vara borta så länge från familjen under EM och sedan istället jobbade för Uefa under EM 2000 och var borta längre än det svenska landslaget, då var det för att han inte hade samma syn på medierna som förbundskaptenerna.

I dag tror jag snarare att det fina jobbet på Fifa lockade och att han verkligen är vemodig över att lämna landslaget, även om man inte behöver lyssna med så många för att höra om frustrationen som råder emellanåt. Det är oerhört tufft att vara länken mellan två olika parter som har så olika synsätt och olika inställningar och olika jobb.

Vem ska då ta över efter Hultman? Ja, det är inte lätt att dra fram kandidater men för svensk fotbolls skull så bör det vara en person som kan stå upp med mot de spelare och ledare som inte vill ställa upp för medierna. För svensk fotboll behöver mer press och inte mindre, och det särskilt i en tid när svenska medier går dåligt och skär och kanske inte kommer åka på samma sätt.

I den bästa av världar är den en person som har rötterna i både fotboll och media, för att personen har jobbat med media är en stor fördel för alla inblandade då han vet hur det fungerar. Inte sällan är det så att förbundskaptenen och spelarna inte greppar riktigt hur det funkar och då blir det fel.

Helst är det någon med tillräcklig erfarenhet att inhämta understöd från den högsta ledningen i form av Karl-Erik Nilsson för att driva på i rätt riktning för svensk fotboll. Om nu det räcker? Nilsson har ännu så länge varit anonym. När det var en liknande situation i svensk fotboll, efter EM 2000, då var Lars-Åke Lagrell väldigt involverad i att ge Mats “Mulle” Olsson stöd i att få spelare och ledare att ställa upp.

Samtidigt är det bara att inse att Zlatan Ibrahimovic, 31, inte kommer att ändra på sig i första taget och att arbetet kanske måste vara inriktat snarare på förbundskaptenen och de yngre spelarna. För svensk fotboll har inte råd med att fler och fler står för att allt som skrivs är skit och lögn, vilket lagkaptenen felaktigt påstår.

***

Om Zlatan inte får Guldbollen ska alltså Ekwall prygla Bank. Spännande. Vill du veta mer? Kolla in Fergie Time:

I Fotbollskanalen Europa snackade vi bland annat om publikkrisen för vissa klubbar i La Liga, fansens samarbeten i Europa och supersubs i England och att Zlatan kanske kväver en del av sina medspelare i PSG:

***

Dessutom snackade vi om varför han ogillar krönikören Janne Hansson på Borås Tidning och om hur laget fortsatt fira SM-guldet dag efter dag. Och givetvis vad som krävs för att ta klivet ut i Champions League.

***

Allsvenskan är inte bara med i Europa Leagues gruppspel med två lag, de står upp väl och det är tydligt att trenden har vänt. Givetvis har de svenska klubbarna hjälp av den ekonomiska krisen men inte alla länder och ligor klarar av att utnyttja det. Även om HIF bara tagit en poäng har man verkligen hängt med, och AIK är med i kampen om att gå vidare.

Oerhört häftigt att se de svenska lagen och känslan på Råsunda på torsdagen var skön. Där AIK tog hand om PSV Eindhoven på ett imponerande sätt, särskilt sett till att den holländska klubben omsätter nästan lika mycket som hela allsvenskan. Ja, det var en rejäl skalp som klubben tog.

Uefa lär dröja med att ge den franske domaren Fredy Fautrel några större matcher efter matchrapporten från Hannover-Helsingborg. Han var rejält snett på det i slutet och det kan nog alla konstatera oavsett hur man ser på Peter Larssons tackling, och vad den eventuellt skulle ge för straff:

Som jag upplevde det är det frispark eftersom det är utanför straffområdet och inget mer. Att Larsson inte är så vass som han var senast i HIF-tröjan är rätt uppenbart men här fick det löjeväckande konsekvenser. För det är ingen tröst för HIF att Fautrel hamnar på Uefa:s “shit list” eftersom det kostade poäng och pengar.

Jag är förvånad över att HIF:arna höll sig så lugna sett till insatsen av den franska domaren och uppgifter om att Walid Atta ska ha knuffat domaren känns krystade. Det visar också att Uefa gör fel om inte heller plockar fram domaren som får redogöra för sin syn på situationen, som domarna i allsvenskan gör, och som gett ett bättre klimat.

Bitterirt för HIF att bara ha en poäng efter fyra bra insatser och poängskörden borde ha varit annorlunda. Men HIF:s säsong är oftast som straffen som avgjorde gårdagen. Där Pär Hansson är på den men styr den i ribban och in. I fjol hade den bollen hamnat utanför Hanssons mål.

***

Mohamed Bangura!

Vilken insats av AIK som tog en seger i Europa Leagues gruppspel och det mot PSV Eindhoven. Inte bara för klassmålet av Bangura utan framför allt från en äckligt disciplinerad försvarsinsats där man släppte till ett blygsamt antal möjligheter och egentligen inga riktiga skarpa lägen.

Helgi Danielsson hade dessutom ett skott i ribban och islänningen gav ihop med nya fyndet Moro en solid bas på mittfältet. De gav inte PSV många möjligheter att bygga upp spelet och såg till att AIK kunde blixtra till framåt och hota det holländska laget, vilket hjälpte Andreas Alms manskap.

Backlinjen var återigen stark och duon Niklas Backman och “Nisse” Johansson var fantastisk. Ivan Turina behövde inte plcka fram storspelet för att fixa nollan den här gången, för ett försvagat PSV strandade långt tidigare i planen och därmed fixade man första trepoängaren.

Vilken uppbyggnad inför Napoli-matchen om två veckor. Den gäller andraplatsen i gruppen och sett till Cavanis fyra mål på Dnipro så är AIK:s väg till spel även efter jul rätt tuff, men sett till insatsen mot PSV och att varken klimat eller plan talar för serie A-gänget så finns chansen. Kan det blir 30 000 då?

***

Christer Nelin spelar i de lägre divisionerna för Gottne IF och kan därför inte vinna Årets Mål men målet han skickade in mot Bjärtrå är snyggt:

[youtubeplay id=”jxFQ7-lXdlo” size=”medium”]

Serien? Jo, det är division 5 i Ångermanland. Christer uppges dessutom närma sig de 50…imponerande.

***

Guldfesten i Borås pågår än. Det vet jag eftersom vi var där och träffade en guldman till veckans Ekwall vs Lundh on Tour.

***

En del klagar på att vi gjorde för lite i studion efter HIF-matchen, och det är naturligtvis rätt, men berodde på att det är förinspelat slut då allt som vi haft på Råsunda ska packas ihop. Inte lyckat, och det får vi ta till oss, även om produktionen ibland kräver den typen av grepp.

Däremot är det löjeväckande att snacka om att vi är 08-fixerade i Europa League. Vi har haft studio två gånger från Olympia och en från Råsunda och både HIF och AIK har haft vars två hemmamatcher. Att det blir studio på Råsunda nästa gång är inget att snacka om. AIK:s gruppspel lever och Napoli är det största laget av alla som hamnat i de svenska lagens grupper.

Kom ner till Harrys eller kolla in på fotbollskanalen.se mellan 20:00-23:00 i kväll.

***

Zlatan stod för fyra assist – och en av dem var ruggig klass:

***

Inför Erik Hamréns första presskonferens bjöd SvFF och Friends Arena på gulasch och visade runt på den nya nationalarenan. Ja, det är en häftig närhet som man får från läktaren. Wow, liksom. Även om jag inte upplevt kaoset runt om den och som lär hänga i några år så är det bara att konstatera: den närheten och tajtheten till planen är kunglig.

Det finns garanterat en massa barnsjukdomar på arenan, vilka byggen har inte det, räcker ju att renovera ett badrum för att få ångest, och det tar säkert tid att få styr på det, ändå är känslan att det är en oerhört häftig arena som man smällt upp i Solna. Det finns alla möjligheter att det kan bli en rad klassiker genom åren.

Självklart fattar jag de nostalgiker som saknar Råsunda men det var dags för Sverige att få en arena som hänger med i tiden. Hoppas bara att SvFF skapar en allians med fansen, om det är med Camp Sweden eller någon annan sammanslutning eller bara utpekat för fansen, så att de får en del av arenan och kan skapa ett tryck och en klack och det till okej priser.

Längtar till att få uppleva Sveriges invigningsmatch mot England på onsdag. Även om Roy Hodgson säkert kommer med ett B-landslag utan de stora stjärnorna så vill jag uppleva en match på den arena som åtminstone sålt in sig väl under det första besöket.

***

Hoppas tullen är vaken. Jag kan avslöja att det kommer 8000 kvadratmeter gräs i ett tjog långtradare från Holland de närmaste dagarna. Ring tusentipset.

Nej, inte sådant som man röker utan det som ska bli mattan på Nationalarenans plan. En mix av tre sorters gräs ska ge rätt underlag för Zlatan o Co.

***

Lunds BK kämpar för att nå superettan och Värnamo väntar i kvalet. Tyvärr bommar jag matchen på Klostervallen, även om jag är där i tanken. Blir svårt för LBK även om jag vet att en del av spelarna trodde att den klubben skulle passa bättre än Trelleborg. Ändå tror jag Värnamo går in i kvalet som en vinnare efter att ha tagit sig till kvalet efter i det närmaste bragdartade insatser.

***

King’s Cup i Thailand för landslaget på vinterturné. Bra alternativ för Hamrén o Co sett till att det blir två matcher och det är utvecklande för spelarna, men inte bra för en eventuell seedning i ett playoff till VM 2014 då det säkerligen väntar bra motstånd. Tydligen blir det i Chiang Mai och inte i Bangkok.

***

SvFF:s tidigare generalsekreterare Sune Hellströmer drog på presskonferensen på Friends upp att Stockholms Stad var med under ett och ett halvt år i starten av projektet att bygga en ny Nationalarena, men att man hoppade av och bland annat hänvisade till att kommunallagen gjorde det svårt.

Oavsett skäl så behöver man inte vara ekonom för att inse att de två arenorna – Stockholmsarenan och Nationalarenan – inte kommer att vara lönsamma så länge de existerar i separata bolag och alla parter kan spela ut dem mot varandra. Spelar ingen roll om det är konsertarrangörer eller fotbollsklubbar, alla spelar ut dem mot varandra.

***

USA-valet dominerar i nyheterna och visst är det fascinerande på många sätt. Barack Obama vs Mitt Romney och jag gillar hur svenska medier piskar upp det med en skön vinkling om att det alltid är skräcksiffror när Romney ser ut att vinna. För egen del är jag skeptisk till alla som har någon som helst religiös koppling och Romney har en stark sådan.

Sedan tror jag inte jorden går under även om republikanen vinner. Minns så väl min gamla geografilärare Gertrud Sandström – som jag gillade, den typen av människor görs inte längre – som hösten 1980 var minst sagt deprimerad efter att Ronald Reagan vunnit valet över Jimmy Carter och hon i det närmaste proklamerade att vår tid var över. Det blev inte riktigt så.

***

Andreas Thomsson och Peter Swärdh är plötsligt lediga tränare. Överraskande sett vad de åstadkommit i sina respektive klubbar Åtvidaberg och Mjällby. Silly season sätter fart direkt och där ligger Häcken bra till med nya 25 miljoner kronor för Waris Majeed och Sonny Karlsson har ett styvt jobb att finna en ersättare. Viktigast blir kanske att förlänga med Peter Gerhardsson.

***

SUPERLIVE från Harrys i Helsingborg onsdag kväll. Antingen kommer du till Harrys eller så följer du snacket på fotbollskanalen.se mellan 20:00 och 23:00. Ängelholms frispråkige tränare Joakim Persson är gäst och temat är utskällningar. Givetvis har vi tävlingar och sedan ringer vi några tunga fotbollsprofiler.

***

Kolla åtta minuter in i klippet nedan och se på Peter Odemwingies tunga rush och skarpa avslut och det är svårt att i efterhand förstå att Lars Lagerbäck inte satsade mer på honom i VM 2010. Nu är den nigerianske anfallaren en förklaring till att West Bromwich gör succé i Premier League.

WBA vann hemma mot Southampton med och är nu femma i Premier League efter en överraskande stark start och man kunde egentligen haft fler poäng sett till Manchester City och Newcastle gjorde sena segermål. Är imponerad av den välskötta klubben WBA som trots allt trotsar naturlagen inom fotboll och hänger med.

Nej, jag tror inte att WBA kommer att hålla sig så högt men visst kan Jonas Olsson o Co kriga om en plats i Europa League fram i vår. Sett till vad klubben betalar i löner och skickar in i övergångssummor så borde man inte vara med där, men Steve Clarke har skickligt byggt vidare på den basen som klubben lagt och det är alltid kul när lag överraskar.

Lite som Newcastle av i dag och i viss mån Everton som överpresterar sett till att man sänkt kostnader och inte kan hänga med i kapprustningen där Chelsea och Manchester City är värst men där Manchester United och även Arsenal, Tottenham och Liverpool är med. Daily Telegraph har en bra grafik som visar hur klubbarna pumpat in pengar för transfers och löner.

I våras kom listan från Deloitte och i topp fem är följande när det gäller löner:

Chelsea – £191m (£174m)
Manchester City – £174m (£133m)
Manchester United – £153m (£132m)
Liverpool – £135m (£121m)
Arsenal – £124m (£111m)

Otroligt att tänka sig att både Manchester City och Chelsea är osäkra på att avancera från Champions Leagues gruppspel. Naturligtvis skönt att pengar inte betyder allt, även om det i det långa loppet är helt avgörande.

***

Att spelarna i Syrianska kunnat hålla klubben kvar i allsvenskan trots att man inte fått lön och att klubben haft strul med pengar hela året är imponerande.

***

Hur gör Kalmar FF med Nanne Bergstrand? Dags att ta in Thomsson vid sidan och låta honom påbörja övertagandet.

***

Förvånad över att Djurgården släpper både James Keene och Daniel Sjölund. Andreas Johansson vänder hem?

***

Markus Rosenberg verkar ha en bra bit till startelvan i WBA. Johan Elmander, Ola Toivonen och John Guidetti är skadade. Marcus Berg är långt från spel i Hamburg och Mathias Ranégie har avstannat i Udinese. Alexander Gerndt har fullt upp med sin förhandling i hovrätten. Förbundskapten Erik Hamrén får gräva djupt för att få fram anfallsalternativ till Zlatan till mötet med England.

Vem vill ni se i landslaget? Samuel Armenteros? Mikael Ishak? Magnus Eriksson? Mervan Celik? Eller kanske Victor Claesson? Synd att Rasmus Jönsson inte är hetare. Mejla era tankar: olof.lundh@tv4.se

Truppen kommer först efter lunch i morgon. Inte bara är det första landslagspresskonferensen på Friends Arena, SvFF ändrar även på rutinerna och lägger det en onsdag i stället för en tisdag.

***

Joe Jordan tar över Skottland? Ja! Alltid en hjälte även om han lämnade Leeds för Manchester United.

Allsvensk drömklubb 2012

Ordförande: Peter Hunt, Norrköping
Han kom in i klubben 2009 när man låg i superettan och det pekade brant utför för en av svensk fotbolls klassiker. Inte nog med att han vände det och tog upp klubben i allsvenskan. Peter Hunt trodde på Janne Andersson och har hållit i det och i år har Hunt sett till att IFK både kunnat sälja Astrit Ajdarevic och ta hem miljoner och ändå fortsatt att klättra.

Sportchef: Per Olsson, Gefle
Nej, det är inte de spektakulära värvningarna och försäljningarna som sätter avtryck utan jobbet där han som både sportchef och tränare år efter år överträffar sportens naturlagar där ekonomi brukar ge utslag i längden. Bara att beundra det arbete han lägger ner och förvånas över att ingen lyckats övertyga honom att flytta till en större klubb.    

Tränare: Peter Gerhardsson, Häcken
En doldistränare som går sin egen väg och överträffat förväntningarna ännu en gång. För man ska veta att det inte är lätt att ta en klubb utan vinnarkultur (när det gäller SM-guld) så nära en triumf. Och vad är det han har som får ratade spelare från andra klubbar att växla upp? Martin Ericsson är det senaste exemplet. Lägg till att Häcken spelar en sprudlande anfallsfotboll och vinner. 

Hemmaarena: Swedbank Stadion, Malmö
Fortfarande ligger Sverigesbästa fotbollsarena i Malmö. Närhet. Intensitet. Ljudkuliss. Att klubben även dragit rejält med publik i år bidrar naturligtvis och sedan ger MFF-klacken en internationell prägel.

Startelva (3-5-2)

Målvakt: Ivan Turina, AIK
Utan tvekan allsvenskans starkaste keeper som inte bara tog AIK till Europa Leagues gruppspel utan länge hållit klubben i toppstriden med en rad av fina parader. Överraskar ofta när man räknar med mål och får dit en kroppsdel och räddar.

Back: Martin Lorentzon, AIK
Redan efter fjolåret så talade Erik Hamrén om AIK:s högerback som tog lång tid på sig att växla upp i den svartgula tröjan. Under 2012 har han fortsatt starkt och dessutom har han gjort en hel del viktiga mål. Vågra kliva fram och utmana och har koll bakåt.

Back: Pontus Jansson, Malmö
Svårt att inte bli förtjust i Malmös urkraft i backlinjen. Har tagit en ledarroll både på och utanför planen och har ett internationellt spel i sig. Visst, han är tuff i kampen om bollen men han kan dessutom annat än bara toffla i väg den och MFF får hoppas att han stannar, även om det blir svårt att hålla i honom.

Back: Kari Arkivuo, Häcken
Hisingens stolthet fyndar inte bara i andra allsvenska klubbars restlager. I Holland hittade man en finsk back som gått ut i Europa via Tippeligan och kört fast. Under tiden i Häcken har han tagit sig tillbaka till det finska landslaget och det syns att han är en omskolad mittfältare.

Mittfältare: Jiloan Hamad, Malmö
Har fortsatt spela på en hög nivå rakt igenom och förutom att man alltid kan förvänta sig en rejäl arbetsinsats så har han en bra arsenal av sätt att utmana och ta sig förbi sin motståndare. I topp av assistligan och har dessutom sex mål och utan honom hade inte MFF varit med i toppen hela vägen.

Mittfältare: Martin Ericsson, Häcken
Inlånad från Elfsborg efter att ha haft svårt att etablera sig i startelvan i storlaget. Under Peter Gerhardsson har han äntligen hittat rätt och gång på gång visat upp de kvaliteter som de flesta anat att han besitter. Stor förklaring till att Häcken utmanat om SM-guldet. Bollskicklig, klok och alltid på rätt plats.

Mittfältare: Oscar Hiljemark, Elfsborg
Efter den riktiga debutsäsongen i fjol och en stark insats med landslaget i Qatar skruvade alla upp trycket på talangen från Gislaved. Det verkar inte ha bekommit honom, för han har axlat det på samma mogna sätt och sett till ett Elfsborg kunnat hålla rent bakåt och sedan kunnat sätta i gång anfallen. Och det har han upprepat match efter match.

Mittfältare: Anders Svensson, Elfsborg
Den gamle gubben må anses vara grinig och gnällig av kollegorna, men jag tror ingen hade ratat honom om de skulle välja lag. Är oerhört nyttig för Elfsborg och då särskilt när det går lite emot. Får en tändning när det gäller något och då har han en extra växel att slänga i.

Mittfältare: Stefan Ishizaki, Elfsborg
Är vansinnigt svag för “Ishi” och statistiken är talande om att när han spelar då är Elfsborg som svårast att ta poäng av. Även om han trivs bäst på en högerkant så kan han kliva över banan och även sköta det. Målfarlig, assistfarlig och använder sin erfarenhet rätt.

Anfallare: Nikola Djurdjic, Helsingborg
Den serbiske anfallaren kom från Haugesund i somras och har visat att han nästan är för bra för allsvenskan med nio mål och en injektion i klubbens anfall. Än är han inte klar för en fortsättning, och för HIF är det värt mycket om han stannar. Stark, frän och en vass avslutare.

Anfallare: Waris Majeed, Häcken
Redan för ett par år sedan skvallrade man om Häckens juvel som skulle briljera i allsvenskan. Tog någon säsong längre men med nio assist och 22 mål i år har ghanesen antagligen inte bara hjälpt Häcken till klubbens bästa säsong utan även ut i Europa.

Avbytare

Pär Hansson, Helsingborg
Inte fullt lika vass som i fjol men ändå en allsvensk toppkraft i mål.

Ricardinho, Malmö
Brassen var dyr att behålla för MFF men han är värd pengarna sett till prestationerna.

Pontus Farnerud, Göteborg
Ett undantag i flopplaget och som hela tiden hållit hög klass.

Niklas Hult, Elfsborg
Har satt eld på kanten under allsvenskan och med sin speed och entusiasm är han viktig, men behöver göra fler poäng.

Celso Borges, AIK
Besitter ett stort spel och i perioder under året har man sett det, och det kommer mer.

René Makondele, Häcken
Försvinner nästan i den oerhörda offensiv som Häcken har men är en viktig katalysator.

Gunnar Heidar Thorvaldsson, Norrköping
Janne Andersson visste vad han värvade när han tog hem HBK:s gamle målskytt som kraschat efter skytteligavinsten, och det har betalat sig. 

Transferlista

Gais klubbledning
Mats Persson hoppade av som sportchef men än sitter Christer Wallin och resten av ledningen kvar. Den ledning som riskerade klubbens framtid på att köpa Wanderson, och det är ännu oklart om klubben överlever. 

Håkan Mild, Göteborg
Sportchefen satsade rejält inför 2012 med ny tränare i Mikael Stahre och en rad spektakulära nyförvärv. Det gick inte alls, och Milds träffbild när det gäller värvningar är inte bra.

Wanderson, Gais/Krasnodar
Brassen är uthyrd till ett ryskt lag och tur är väl det för i den grönsvarta tröjan hade han 2012 oerhört svårt att nå upp till acceptabel nivå och det ledde till klubbens fria fall som ännu inte är slut.

Nordin Gerzic, Göteborg
Dyrt inköpt från Örebro och utväxlingen av investeringen har varit ringa. Verkar helt ha tappat självförtroendet och de gånger han spelat har han tittat så mycket på tränare Stahre att man undrar hur tränaren är mot sina spelare.

Efter en tid med mest trista rubriker är det säkert en hel del uppförsbacke men i mitten av 2000-talet så lyfte Lars Lagerbäck i flera medier fram att Magnus Hedman kunde bli en framtida förbundskapten. Klart är att Hedman då måste besitta egenskaper som gör honom intressant som tränare.

Den förre målvakten backar upp Andreas Isaksson i landslaget men ifrågasätter sin gamle tränare Erik Hamrén som han anser mest snackar om shining och attityd. Hedman är fortfarande förbannad efter den lama insatsen i EM-premiären mot Ukraina och som inte handlade om attityd.

Anledningen till bloggen var att jag hade reagerat på ett uttalande av Black Armys ordförande Daniel Wilhelmsson som i Sportbladet sade: “Får jag bestämma blir det inte ens medaljceremoni”. Ovanpå det så talade man från AIK-håll om ett nedtonat firande vid ett eventuellt MFF-guld.

Fick en hel del reaktioner via twitter och där det hette att jag helt missförstått debatten. Som bara handlat om planstormning. Jag uppfattade den inte så utan jag tog fasta på att man från supporterhåll inte ens ville se en medaljceremoni och dessutom talade klubbarna om att göra det så säkert som möjligt och därmed skala ner på det hela.

Om det nu skulle bli så att Malmö FF tar sig till ett SM-guld – långt i från säkert – så tycker jag att både spelare och fans ska få fira på plats där man bärgar guldet. Få ta emot pokalen och fira med sina fans som är på läktaren. Precis som AIK gjorde 1992, där just fansen blev kvar på arenans läktare och det var rätt härliga scener.

Oavsett vem som var skyldiga så var det ovärdigt när AIK och IFK Göteborg skulle få medaljer på Gamla Ullevi 2009. Då det var svårigheter att ens göra något kring medaljerna och pokalen. Vi får väl se vad som sker de närmaste dagarna, det kanske inte är så att pokalen är i Solna, eller så är det AIK som lyfter den.

Kan även vara värt att påminna om att AIK önskade att möta Malmö FF i den sista allsvenska matchen på Råsunda, eftersom just de två klubbarna spelade den första matchen på Råsunda, en tid före den officiella invigningen då Sverige mötte England.