Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Elfsborg kan givetvis göra avtryck i Europa

Mikkel Beckmans segermål borta mot Nordsjälland var värt många miljoner kronor och fler lär det bli för Elfsborg. För efter lottningen med Standard Liège, Salzburg och Esbjerg så måste Borås-klubben kunna se till att blanda sig i striden om att avancera.

Nej, det blir kanske inga publikfester sett till att klubbarna inte är Valencia, Tottenham, Sevilla, Fiorentina eller Lazio. Däremot är det lag som inte är helt omöjliga för Elfsborg att betvinga om man bara får till insatser som är snäppet över den i Danmark.

En liten fördel för Elfsborg är att man inte är inblandad i den allsvenska guldstriden. Det blir lättare för Jörgen Lennartsson att prioritera laget nu när han och spelarna räddade säsongen med att ta sig till Europa Leagues gruppspel.

Danska cupvinnarna Esbjerg, som tidigare var ett svensklag, skrällde och slog ut St Etienne men är inget skrämmande motstånd och har tre vinster och tre förluster i ligan. Dessutom saknar man erfarenhet från spel i Europa.

Salzburg är RedBulls lag och leder ligan men har egentligen inte blivit den kraft som ägarna hoppats vilket avspeglar sig i en stor omsättning av spelare och tränare. Roger Schmidt är ny från i somras och basar över en hyfsad trupp men det är inget omöjligt motstånd för Elfsborg när det väl är dags.

Standard Liège är värre, den belgiska klubben slog ut HIF för två år sedan och belgisk fotboll är på frammarsch. Klubben leder belgiska ligan och har inte släppt in ett enda mål på fem omgångar och har sex raka vinster i kvalspelet till Europa League.

Man har inte heller tappat många spelare från i våras utan istället förstärkt. Så det är en favorit till att ta gruppsegern framför Elfsborg och Salzburg. Tror Esbjerg får svårast att hävda sig i gruppspelet och sett till att AIK och HIF gjorde avtryck i fjol så borde ett Europa-erfaret Elfsborg kunna göra det ännu bättre i en svagare grupp.

***

Fotbollskanalen Europa är tillbaka. I TV4 på söndag, 23:10.

Missade du premiären så finns den här:

Och “Fergie Time” hittar du här:

***

Fyra dagar har gått till två konferenser i veckan. Därav skral utdelning i bloggen.

***

Erik Hamrén ger verkligen intryck att vara en man som lever under tryck. Om förbundskaptenen tar de rationella besluten går onekligen att diskutera, och att det blir kritik från medierna är sin sak. Värre är det misstroende som finns bland en hel del spelare.

Visst, det är ingen social verksamhet att vara en del av landslaget men för att bygga en stark grupp som är jävligt stark tillsammans gäller det att få alla att känna att de är viktiga för Hamrén. I dagsläget är det inte så och det kan fälla Sverige i VM-kvalet.

***

Tokelo Rantie till Bournemouth. För runt 30 miljoner kronor. Ibland är fotbollsvärlden galnare än vanligt, men jag förstår Malmö FF som släpper honom.

***

Leeds på tv igen. Leeds har ännu inte förlorat. VÄCK MIG INTE.

***

Hammarby? Ja, vad säger man? Självklart måste klubben backa tillbaka och försöka hitta en långsiktig strategi och vad det betyder för styrelsens sammansättning och eventuella tjänstemän återstår att se. För klubben behöver ta sikte på allsvenskan 2016 och sätta ihop en grupp spelare som ordnar det.

Inget snack om att Hammarby misslyckats kapitalt och man har haft pengar att satsa. Dels satte delägarna i Anschutz in stålar och sedan kom det ett stort skadestånd från PEAB för Tele2 Arena som gick rakt in på spelare. Att då inte vara i toppen är klart underkänt.

***

Kazakstan ska bli en upplevelse. Undrar vad de offrar för något inför VM-kvalet?

***

Paris SG och Zlatan fick en lätt CL-lottning även om Benfica är starkt så är inte Olympiakos och Anderlecht några större hot. Värre för Pontus Wernbloom och Rasmus Elm som ska tampas med Bayern München och Manchester City.

Behrang Safaris Basel får också svårt mot Chelsea och Schalke 04 och får sikta på tredjeplatsen i kamp med Steua Bukarest. Celtic fick återigen Barcelona och att ta sig vidare ur en grupp som även innehåller Milan och Ajax verkar omöjligt.

Olof Lundh

På banan igen

På söndag 23:10 är Fotbollskanalen Europa tillbaka i TV4 och det är bara ett av flera tecken att det är höst igen. Semestern är lagd i malpåse och är inte tillbaka förrän efter VM i Brasilien nästa sommar.

Dessutom piskar jag i gång bloggen igen ihop med krönikerande och reporterjobb. Framför allt blir det VM-kval i Dublin och Astana i början av september men det är även ett spännande allsvenskt rejs och en massa annan fotboll i höst.

En massa att se fram emot och det är bara att hoppas att Elfsborg klarar av Nordsjälland i returen nästa torsdag så att det blir ett svenskt lag i gruppspelet i årets Europa League, vilket vi i så fall sänder i TV4-Sport.

Fotbollskanalen.se är det inom kort nya tider. Tobias Rosvall börjar 2 september och ska bli redaktionsansvarig på sajten och för egen del innebär det att jag kan lägga mer tid på journalistiken i form av krönikor, nyhetsjobb och TV-jobb. Vilket jag längtar efter.

Olof Lundh

Hamréns ångest försvann inte mot Norge

Om ett par veckor kan Erik Hamrén vara en “lame-duck” och hans ångest för det försvann inte direkt efter 4-2 mot ett generationsväxlande NorgeFriends Arena.

För man får inte hetsa upp sig för mycket för en träningsmatch mot ett svagt grannland vars trupp är ung, oerfaren och en bit efter den svenska i både kvalitet och klubbtillhörigheter. VM-kvalen som väntar är något helt annat, och dessutom på bortaplan.

Fel resultat mot Irland och Kazakstan i början av september kan innebära att Brasilien-vägen är stängd. I så fall lär debatten om Hamréns vara eller icke vara som förbundskapten blossa upp på allvar, och dessutom går hans kontrakt ut.

Så det är förståeligt att Hamrén är under tryck och tar en del beslut från höften, som med Kim Källström, och hetsar upp sig i Kanal 5:s studio när han fick en befogad fråga om mittfältarens vara eller inte vara i VM-kvalet.

Ja, det är mycket ångest för Hamrén. Inte nog med Källström-tjafset, spelare som han satsat på: Rasmus Elm, Andreas Granqvist, Jonas Olsson, Ola Toivonen, är av olika anledningar inte längre tillgängliga eller favoriter.

Och när Hamrén skulle spela in Per Nilsson så skadade han sig så illa att han troligen bommar VM-kvalet. Kvar står han med Mikael Antonsson och Olsson som han i olika omgångar ratat, eller så får han satsa på mittbackar som aldrig spelat kvalmatcher.

Ja, det blir en hel del sömnlösa nätter för Erik Hamrén framöver. Frågan är vilket mod han har under tryck? Är det shining som gäller när det är avgörande matcher och full fart framåt och ett hopp om att det ska räcka?

Utan tvekan är offensiven vass när Zlatan är i stöt och lagkaptenen gjorde inte bara tre mål mot Norge – hittills nio mål på Friends – utan på olika sätt bidrog han med energi, framspelningar och ambitioner. En sådan Zlatan är svårstoppad för de flesta lag.

Det var härligt att se honom i långa perioder av matchen och naturligtvis ger hans insatser ett ökat VM-hopp. Ihop med Jimmy Durmaz, Mikael Lustig, Martin Olsson och Albin Ekdals första halvlek så var det saker som skingrade oron.

Samtidigt är det oroande att det svenska försvaret inte fungerar. Det handlar inte bara om mittbackarna – som inte heller var hundra – utan om att mittfältet och backlinjen inte alltid fungerar ihop och försvaret blir haltande.

Man tappade enkla bollar, man synkade inte pressen och det var perioder när Norge fick dominera på mittfältet och fler än Wernbloom var vilsna. Det var då både 2-1 och 2-2 kom och inga av händelserna som ledde till målen såg omöjliga ut.

Vet att Erik Hamrén predikar mod och att det är lugnt att släppa in mål så länge man vinner matcher. Fast offensiven kostar försvarsspelet som ju börjar med anfallarna och om inte anfallet flyter hundra så riskerar det att straffa sig, likt mot Österrike i Wien.

Irland är ett helt annat motstånd än Norge och dessutom en tävlingsmatch där de är uppbackade av sin ölstinna publik på Lansdowne Road. Oavgjort är ett minimum men helst gäller seger både där och i Astana mot Kazakstan några dagar senare.

Där och då kan Erik Hamréns historia som förbundskapten skapas och känslan är att det är Zlatan som avgör det. En världsstjärna i slag och det kan gå vägen, annars blir det svårt att nå ens ett playoff och då är tiden som förbundskapten antagligen över.

***

Besviken på “Drillo” och Norge. Inte alls samma raka, enkla och passningsfattiga spel.

***

Tack för att Sven Rydell gjort 49 mål. Zlatan har nu 44 och han vill givetvis passera den gamle Öis-anfallaren och det innebär landslagsspel ett tag till.

***

Efter att Andreas Isaksson återigen släppte in en straff utan att vara nära så undrade en del när han senast tog en straff. Inte helt lätt att hitta sådana när man söker.

I landslaget var han het 2004 då han tog två stycken, i träningsmatcher mot Albanien och Portugal. Sedan var han straffhjälte för Juventus och räddade straffar från Pirlo, Keane och Jugovic...men det var 13 år sedan.

Ska annars poängteras att Isaksson inte går att beskyllas för något av de två insläppta målen, blev ställd av touch på Antonsson vid 2-2, och därefter gjorde en rad parader. Hade en slarvig insats där han släppte en boll, men på det hela är han stark.

***

Ödslig inramning på Friends Arena. Varför inte köra ut biljetter för 100 spänn? Fattar att SvFF behöver få in allt man kan dra in, men det hade gett mer totalt sett.

***

Johan Elmander springer oerhört och gör ett starkt jobb utan bollen, så jag förstår att han spelar, men Markus Rosenberg måste vara högaktuell för truppen till VM-kvalen. Har gjort en del mål under WBA:s försäsong och Sverige behöver en mer renodlad avslutare i truppen.

***

Hur kan man misslyckas så med gräset på Friends? Obegripligt.

***

Tacos byggde denna kropp. Grymt skott. Fattar fortfarande inte att han inte startar, men han är Hamréns egen “super-sub”. Alla guliganer måste ha myst av att Oscar Hiljemark stod för förspelet till Anders Svenssons 4-2.

Olof Lundh

Politiker Nilsson slipar bort kanterna

SvFF-basen Karl-Erik Nilsson kan i sommar se tillbaka på ett drygt år som Lars-Åke Lagrells efterträdare och utanför familjen fotboll är det säkert få som noterat Emmabodas tidigare kommunalpolitiker högst upp i fotbollspyramiden. Nilsson är gammal elitdomare och vet att den domare som inte märks är en skicklig domare.

Om det är modellen för en ledare för en av Sveriges största folkrörelser är en annan sak. Samtidigt har han blivit vald och som icke-medlem i familjen saknas rösträtt för mig, men för min del är det för defensivt och för fegt. Särskilt 2013 då samhället är ett annat och man behöver ett annat förhållningssätt för att vara med i debatten.

Att fotbollen borde spela en stor roll och definitivt större än vad den gör är uppenbart. Det finns en mängd frågor där en tydlig SvFF-bas hade varit viktig men till skillnad från Lagrell så håller sig Nilsson i från saker som kan bränna till, lyssna på honom i Ekots lördagsintervju om klubbar och relationer med huliganer så förstår ni att det är lättare att greppa en ål.

Istället för att ta striden så drar Nilsson sig tillbaka och sedan kanske bloggar eller twittrar för de redan frälsta. Naturligtvis är det inte fel att distansera sig från företrädarens expansiva och utåtriktade ledarskap, men det måste finnas ett mellanting och att inte synas och märkas mer är fel för fotbollen.

Ingen fråga var för liten för att Lars-Åke Lagrell skulle kasta sig huvudstupa efter den, och med mobilen i högsta hugg ta strid för fotbollen, och på så sätt synliggöra vad svensk fotbolls högsta höns stod i frågan. Det fanns åtminstone något att bryta sina åsikter emot även om få inom fotbollen vågade kliva ut att ta striden med SvFF-basen.

Nilsson gjorde helt rätt som rev upp SvFF-styrelsens beslut kring 51-procentsregeln efter protester från klubbar och fans, men han visar prov på en försiktighet och dålig koll när han själv saknade en åsikt i en sådan viktig fråga och bara red på det som redan var planerat av företrädaren.

Debattklimatet i svensk fotboll är i dag för tamt och för dåligt  och det gäller inte bara när det handlar om spelidéer, taktik och talangutveckling utan även kring många frågor utanför planen och både kring bredd och elit. Konsensus råder alltid, åtminstone utåt, och där är ingen större skillnad under ledning av Karl-Erik Nilsson.

Okej, Sef som är elitklubbarnas sammanslutning har tagit ett kliv bort under ledning av Lars-Christer Olsson och man har brutit sig loss med nytt mediaavtal, men annars ska familjen fotboll framstå som något som gett Maria Sveland stark ångest vid första anblick. För det gäller att verka som en lycklig familj även om det är omöjligt för fotboll sett till de stora skillnaderna.

När nu Karl-Erik Nilsson ska sätta sitt första stora avtryck som ordförande så handlar det om ett nytt strategi och måldokument för svensk fotboll 2013-17 där hela rörelsen är med och utformar det. Det är ett dokument som ska ligga till grund för hur svensk fotboll ska fortsätta ta kliv och utvecklas.

Klassiskt att Nilsson inte bara tar avstånd från Lars-Åke Lagrells tidigare strategidokument med kommentaren: “Det är inte korrekt att hävda att något ändrats. Vi har skapat ett helt nytt dokument”, utan även serverar ett ännu mer urlakat strategidokument så att det blir än svårare att kritisera.

Bara det att ordet våld som genererade mycket kritik i samband med Alexander Gerndts misshandelsdom nu är borta och det därmed finns färre saker att ta fäste på är inte så underligt. Som ex-politiker vet Nilsson hur man slipar bort kanter och på så sätt inbjuda till mindre kritik men också lämnar mer till att avgöra från fall till fall och på så sätt kan ta ett fastare grepp när det behövs.

Givetvis heter det att detta dokument är något hela fotbollsrörelsen tagit fram via workshops, öppenhet och diskussion, och där har Karl-Erik Nilsson gjort en avgörande insats. Samtidigt tror jag de flesta varit med om liknande processer där det som kommer uppifrån naturligtvis ger en viss styrning och påverkan på slutprodukten.

Själv satt jag med på ett gäng möten på Expressen under Joachim Berners ledning 2001 där i princip alla kom fram till att göra den tidning som chefredaktören ville ha och som tokfloppade. Jo, vi hade möjlighet att säga vad vi ville, men det fanns naturligtvis en indirekt styrning och där blir inte sällan en slags massrörelse.

Det blir ofta som chefen vill, och har man då fått in känslan att alla är delaktiga i beslutet, då är det ännu lättare att köra på framöver. Karl-Erik Nilsson är naturligtvis skicklig på det spelet, för annars hade han aldrig hamnat högst upp.

En ledare som kan avfärda kritiken mot att SvFF saknar en policy kring hur man gör med dömda spelare med kommentaren: Ingen policy är också en policy, visar prov på teflonartade egenskaper som kommer väl till pass om man vill verka men inte synas – eller bli synad.

Olof Lundh

Arkiv