Mats Gren lämnar jobbet i Jönköping Södra för att ta upp Håkan Milds fallna mantel som sportchef i IFK Göteborg. Rätt eller fel? Ja, man vill gärna trycka ditt ett svar direkt men det är naturligtvis omöjligt. Ändå är känslan att det är ett märkligt val sett till att Gren har haft svårt att få utväxling i sin ledarkarriär.
I min värld hade Jonas Henriksson eller Mikael Kjellström varit att föredra, inte minst för att de kan föreningen bättre. Visst, Gren har lirat i Blåvitt en gång i tiden men när nu många kulturbärare försvinner på en och samma gång så hade det varit ännu viktigare att ha någon som jobbat i föreningen i närtid.
Samtidigt är det bara att inse att det är nya tider i klubben och att Martin Kurzwelly tagit ett fastare grepp. Räckte att se klubbens ledning vid en skumpahink på Riche i helgen som gick för att fatta att det är långt från fader Gunnar Larssons dagar. Naturligtvis på gott och ont eftersom tiderna förändras och man måste hänga med i dem.
Den nu 50-årige Gren spelade i Blåvitt ett par säsonger i mitten på 1980-talet innan han hade en lång och framgångsrik karriär som spelare i Grasshoppers i Schweiz. Däremot har han haft svårt att övertyga som ledare/tränare i Vaduz, Vejle och J-Södra och har trålat efter jobb i svenska klubbar under många år.
Under tiden har han jobbat även som både scout och olicensierad agent utan någon större lycka och fick sparken från alla tränarjobben han testad utom J-Södra. Även i höstas blåste det kring Gren i Jönköping där han hade svårt att få ut resultat men han överlevde.
Att Gren nu tar över efter Håkan Mild blir svårt och frågan är om Gren är tillräckligt på hugget. Vet att jag ifrågasatte om inte Per Ågren var för snäll och för tam för att ta över efter Hasse Borg, och min känsla är att Ågren blev uppäten på jobbet.
Sportchef innebär att vara lika delar svin och smörig säljare och där det handlar om att ha inställningen att man bara ska vinna till varje pris. Det går inte att tvivla över beslut, värvningar eller försäljningar.
Åsikterna kommer att hagla oavsett och det gäller att stå stark i den konstanta stormen som gäller i storklubb som IFK Göteborg.Inte heller kan man räkna med mycket stöd när det går trögt, däremot är det många som vill sola sig i glansen av eventuella pokaler.
Mats Gren fick till en bra spelarkarriär men därefter har det inte varit någon riktig segerparad och det bådar inte gott sett till egenskaperna som krävs för att leda en klubb mot framgångar.
Blåvitt är viktig för svensk klubbfotboll eftersom storklubbarna har helt andra krafter att generera intresse och intäkter, och därför hoppas jag att Mats Gren är rätt val för att lyfta föreningen. Men jag är mycket tveksam till om han är rätt man på den posten.
***
Finns tuberkolos fortfarande? Har en hosta som kunde platsat på Ellis Island i början av förra seklet.
***
Oavsett vem av Sef och SvFF som är ansvarig för att ha slopat telefonlistan till allsvenska spelare så kan man bara konstatera att det är ett självmål som slår mot allsvenskan.
***
Rätt skönt att SvFF slopat middagen efter upptakten. Rätt val.
***
Sef-basen Lars-Christer Olsson, som jag öppet förespråkade som SvFF-bas, är förbannad på mig för att han anser att jag ljuger i min blogg gällande att han ska ha fått sparken av Uefa och att han var skriven i Schweiz av skatteskäl.
Okej, om vi börjar med sparken från Uefa så var det så att Olsson som högste tjänsteman öppet tog ställning för sittande presidenten Lennart Johansson och när Michel Platini vann valet så fick Olsson sluta trots att han ville vara kvar. Sparken eller ej är väl en definitionsfråga men rätt givet för mig.
Så här sa Lars-Christer själv ett halvår senare: “Dels hade jag öppet stöttat Lennart Johansson i valet, dels tänkte Platini i grunden förändra den organisation jag varit med om att bygga upp. Vi behövde bara ett samtal på tio minuter för att komma fram till att jag inte kunde stanna“.
Efter att ha fått lämna Uefa så fick Olsson en fallskärm och var skriven i Schweiz till häromåret och det samtidigt som han konsultade i Sverige åt exempelvis Malmö FF och i en intervju med Sydsvenskan berättar han att hustrun bor kvar i Lund men att han är skriven i Schweiz.
Helt ärligt, jag unnar Lars-Christer Olsson alla stålar han tjänat i fotbollens tjänst efter att ha gjort ett fantastisk jobb i både Sverige (EM 1992) och framför allt inom Uefa där han såg till att lyfta exempelvis EM-slutspelet rejält.
Däremot vände jag mig emot att han vill begränsa spelares rörlighet och talade om att känna solidaritet och samtidigt skriva långa kontrakt när klubbarna vill det men acceptera att klubbarna ibland inte vill förlänga kontrakten.
Då påpekade jag just det att Olsson var skriven i Schweiz många år efter att han slutat som Uefa-vd och hade både bostäder och familj i Sverige och även jobbade en del här. Kan inte se att det är några lögner i det hellre.
Får för övrigt höra att det är fastslaget i svensk arbetsrätt att man inte får straffa spelare som vägrar att förlänga efter tiden då Hammarby bänkade spelare av det skälet. Så Lars-Christer Olsson vill att inte bara klubbarna ska begå lagbrott utan även ta hjälp av landslaget för att bedriva jakten.
För övrigt fyller Bosman-domen snart 20 år, då kan man tycka att svensk fotboll borde kunnat gå vidare och lära sig att leva med den sett till att det finns plus (klubbarna kan rekrytera utan att betala övergångssumma) och minus (att man tappar spelare utan att få betalt) med domen.