Varit svag med videodagboken men det hänger mest på att nätet på hotellet är uruselt och det tar tid att få över ett klipp på ett par minuter.
Här är avsnitt 22. Kommer ett avsnitt 23 under dagen/kvällen.
***
Gjort en intervju med Expressens Axel Pileby och vill ni läsa den längre varianten så finns den HÄR. Är ju som sagt part i målet men det blev en vettig intervju och man kan inte bara mumla svar.
Sedan finns det ett tv-klipp här där jag gör min bästa imitation av Lars Lagerbäck (är inte så bra som Disco) och berättar om när jag ställde några tuffa frågor till Catherine Zeta-Jones som fick henne att lämna rummet efter sex minuter av avtalade 20.
[expressentv id=”5486895″ size=”medium”]
Då japanerna som kommit från Tokyo för exklusiva 20 minuter med en av stjärnorna i storfilmen “Chicago” fick se hur artiklarna försvann när hon lämnade rummet i raseri. Ja, ja, det var då jag bara försökte fästa blicken i blocket och inte se på mordiska japaner.
Vad Pileby och Lisa Berlin klippte bort var att mäktiga Hollywood-studion Miramax efter det blockade mig från att gå på fler intervjuer med deras skådespelare inför filmer. Istället fick Gunnar Nordström ta dem i Los Angeles, för inte bara Zeta-Jones var arg utan även Reneé Zellweger och Queen Latifah.
Varför de skådisarna blev arga fattar jag inte. Ville ju bara höra med Queen Latifah om hennes rattfylla nyligen och hon höjde ju armarna i en gest som signalerade handklovar, och jag trodde allt var lugnt. Zellweger måste bara haft nerverna utanpå, kan inte minnas att jag frågade något som kunde irritera.
Bara John C Reilly som gillade mig och sa “I hear this is the tough room” när han kom in och sedan bara garvade han. Detta var när jag var korrespondent för Expressen i New York och då får man göra så kallade “junkets” där man sitter ett gäng journalister från hela världen runt ett bord och så kommer skådisarna in och kör 20 minuter.
De flesta journalister (läs: japaner och jänkare) ställer frågor som är så lama att de borde användas som avskräckande exempel på Journalisthögskolan. Jag fattade inte riktigt hur man skulle rätta in sig i ledet utan hade läst på och drog sedan till med lite frågor så jag kunde få ut stories som platsade i Expressen, och det slutade med att jag blev portad.
Ibland säger man att sportvärlden börjar närma sig nöjesvärlden när det handlar om att kontrollera budskapet, och det ligger en hel del i det, men om man sätter sig i en stol för att intervjuas så får man acceptera att alla frågor inte bara är att stryka medhårs.
Vårt jobb är att ställa frågor, och det även när de inte är uppskattade till fullo. Sedan kan man inte alltid gå på som en ångvält, men när tiden är begränsad måste man få fram frågorna. Humor var att det blev omskrivet i amerikanska skvallerblaskor, att Zeta-Jones blivit galen på en svensk och lämnat.