En kvart före avspark hoppade vi till på fotbollskanalens redaktion i Stockholm. Jesper Hussfelt, Martin Åslund och jag hade i Stockholm kört en timme SUPERLIVE ihop med Patrick Ekwall och Anders Andersson med gäster från Malmö.
***
Veckans poddgäst är Nordin Gerzic. Mittfältaren hjälpte Örebro SK till succé i den allsvenska comebacken 2014 men tillhör återigen IFK Göteborg från och med 1 december. Han är öppen, ärlig och rak och det är befriande att ha sådana gäster och ni hittar podden HÄR: eller via acast: eller via itunes.
***
[vineplay id=”OeBBgbbzKhj” size=”small”]
Gillar att MFF-publiken hyllade Roy Hodgson som var på besök. Glädjande apropå min krönika i fredags om att vi måste hylla de som bör hyllas i tid.
***
Sorgligt med Rasmus Elm. Även om jag förstår vår journalistiska drajv att få fram information blir det oseriöst när vi går på att experter säger att hans sjukdom inte är något hinder. Antagligen är det så att det finns något mer komplicerat kring sjukdomen, eller något tillägg, som inte den tillfrågade experten känner till.
***
Hedersamma förluster är aldrig kul och det är fullt förståeligt att MFF-spelarna var besvikna och frustrerade efter 0-2 mot Atlético Madrid. Ändå går det inte att komma i från att ett svenskt klubblag pressade tillbaka de spanska mästarna och hade ett stolpskott och borde givetvis haft en straff som den darrige Mark Clattenburg o Co missade.
Nej, det går inte att skoja bort 0-7 över två matcher, men returen i Malmö var något helt annat även om det finns en klasskillnad i hur man tar vara på sina lägen. Om MFF hade flyt mot Salzburg borta så hade man motsvarande missflyt på hemmaplan mot Atlético och det slutade med ny förlust.
Hela sekvensen med nedrivningen av Isaac Kiese Thelin kunde gett straff, och där handsen på den efterföljande frisparken var solklar straff och sedan Markus Rosenbergs stolpskott sammanfattade motlutet denna kväll. Samtidigt gav det en injektion av energi att se ett svenskt klubblag vara med i Champions Leagues gruppspel och inte vara helt överkört.
Ricardinho var återigen svajig och det gav blottor till höger men annars var det starka insatser över hela planen och Erik Hamrén måste ha njutit av att se ett flertal vassa insatser av spelare som kan vara aktuella för hans landslag. Allt från Olsen, Tinnerholm, Helander, Johansson till Kiese Thelin, Forsberg.
Trycket på Swedbank Stadion går genom rutan och jag är avundsjuk på alla som var där. Malmö FF och Malmö har verkligen hittat hem och Roy Hodgson berömde stämningen och måste undrat var alla var när han var tränare. Då han vann fem raka ligatitlar och två SM-guld och laget bestod av en rad stjärnor och ändå drog bara drygt 5000 åskådare i snitt.
Tänk så snabbt det kan gå att få fart på en verksamhet om man bara kollar på hur det såg ut för ett år sedan i Malmö FF med sportchef och vd på väg bort, tränaren avhoppad och lagkaptenen och en del andra spelare på väg bort. Jag vet att många MFF:are pekar på att man jobbat långsiktigt men det har verkligen gått i vågor och inte alltid varit kanon.
För två år sedan var planerna att sparka Rickard Norling och ta in Jonas Thern men när man inte kom överens med den senare så behöll man trots allt Norling som ledde klubben till ett SM-guld. Då ville man verkligen behålla Norling som även tog i hand med ledarteamet med sikte på 2014 och någon vecka senare gick han till Brann i Norge.
In kom Daniel Andersson som sportchef efter utbrände och ifrågasatte Per Ågren och det var nog få som trodde att “Lill-Bjärred” skulle göra ett sådant avtryck under sin första säsong. Inte bara fick han hem Markus Rosenberg till en rimlig peng som funkade med MFF:s pressade likviditet utan han sålde Pontus Jansson och Miiko Albornoz och hittade Anton Tinnerholm och litade på Erik Johansson.
Skadade Guillermo Molins skor fyllde fyndet Kiese Thelin. Dessutom vågade Andersson gå på Åge Hareide när Hasse Backe sa nej tack och Ronny Deila stack till Celtic. Sportchefen avstod också May Mahlangus dyra kontrakt även om han gärna värvat HIF-mittfältaren, men det var för stora pengar för en spelare som antagligen bara skulle försvinna som Bosman när säsongen var över.
Däremot ska ingen inbilla mig att allt det handlar om långsiktighet, det handlar om en kombination av tur, tillfälligheter och att göra rätt när man väl får möjligheten att växla upp. Vi ska komma ihåg att Norling ville att Daniel Andersson skulle bli sportchef redan hösten 2012 men då valde MFF-styrelsen istället att försöka kicka tränaren och det gick inte, och det slutade med att han hoppade av ett år senare.
Den som ser en långsiktig planering i det scenariot…ja, den får leta länge. Det betyder inte att jag inte är imponerad av hur bra Daniel Andersson o Co hanterat jobbet med att lyfta Malmö FF och man har lyckats vilket ger en injektion på närmare 200 miljoner kronor. Kvällsposten avslöjade i måndags att marknadsintäkten är mindre för Sverige och det innebär att man får 50 miljoner mindre.
***
Leeds ägare Massimo Cellino hatar numret 17. Bland annat sparkade han målvakten Paddy Kenny för att han var född 17 maj och han döpte om alla stolarna på Cagliaris arena Stadia Sant’Elia från 17 till 16b och påstod att serie A-laget enbart vann en match den 17 under hela tiden som ägare. Därför känns det som en rätt skönt och krokigt finger till Cellino att Leeds United är på 17:e plats med 17 poäng och 17 gjorda mål.
***
Med tanke på hur Uefa bötfäller hejvilt så undrar man vilka böter det blir på att domarteamet hade samma tröjfärg som Atlético Madrid?