Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Deppig lottning för Zlatan o Co – annat för Safari

I dag lägger jag in mig på spa för att massera bort några år. Dags att gå i idé en sväng inför helgerna, eller åtminstone några dagar, efter en höst som varit rolig men späckad. Svårt att inte jobba mycket när jobbet är så kul men det tar ändå en del på krafterna.

En fredagskrönika väntar på fredag, Fotbollskanalen Europa på söndag och ett gästspel i Nyhetsmorgon 27 december för att prata Zlatan. Därefter är det jul och helledigt. Lägg till att jag spelat in poddar som en besatt, så att det ligger klara avsnitt fram till 12 januari. Ni hittar alla poddar här.

Veckans podd med Erton Fejzullahu lyssnar ni på HÄR: eller via acast: eller via itunes.

***

Under måndagen var det lottning av Champions League och när man ur Zlatan Ibrahimovic och Paris perspektiv inför den rensat för Monaco och Barcelona (som PSG inte kunde få då man spelat mot Barcelona i gruppen och lag från samma land slipper varandra i åttondelen) så återstod Porto, Bayern, Real Madrid, Chelsea, Borussia Dortmund och Atlético Madrid.

Ur den högen blev det London-klubben Chelsea och ett nytt möte med José Mourinho. Utan tvekan en av de sämre lottningarna och där bara Bayern München och Real Madrid hade varit värre. I fjol var ett PSG utan Zlatan rätt nära att slå ut Chelsea i kvartsfinalen men ett drygt halvår senare framstår Mourinhos lagbygge som grymt mycket starkare.

Portugisen fick in Diego Costa och Cesc Fabregas och tog hem Thibaut Courtois under sommaren viket gav spets till stommen och laget har sett ramstarkt ut under hösten och tidigt ryckt åt sig initiativet i Premier League och bara förlorat en match, och det var ju bollpojkarna i Newcastles fel, och vann dessutom gruppen i Champions League.

Annat med PSG som vacklar en del i form och framför allt har skador och formfall stört mittbackarna David Luiz och Thiago Silva och dessutom har Zlatan missat ett par månader på grund av sin hälskada. Nej, PSG, som enligt förre sportchefen Leonardo är byggt för Europa, har kanske spelat färdigt redan i mars efter några raka kvartsfinaler.

Ska man leta möjligheter för det franska mästerlaget så handlar det om att få en del vila över julen och att en omstart kan ge Paris SG en boost och möjligen får man till spelet bättre då. Att potentialen finns där råder det inget tvivel om, men man har inte bredden i truppen som exempelvis Chelsea har. Samtidigt kan vinterns hektiska schema ta på London-lagets krafter.

Om man deppade bland Zlatan och hans lagkamrater så var det garanterat jubel i Basel hos Behrang Safari o Co. Efter att den Lunds SK-fostrade vänsterbackens lag tagit sig igenom en grupp med Liverpool, Real Madrid och Ludogorets så fick man Porto i åttondelen. En drömlott om man jämför med vad man kunde fått, men det blir svårt.

Samtidigt är inte Porto fullt lika starkt som varit på senare år och har halkat efter Benfica i portugisiska ligan och hade en överkomlig grupp i Champions League där BATE Borisov och Athletic Club hade svårt att hävda sig och grupptvåan Shaktar Donetsk som minst sagt haft det tufft med inbördeskriget i Ukraina.

I dagsläget ser Safari ut som en troligare deltagare i kvartsfinalerna i Champions League i vår än Zlatan men man ska ju spela om det. Det hinnder hända en del på de två månaderna som återstår till åttondelsfinalerna. Här är för övrigt schemat för Champions League och mina tips:

17 februari och 11 mars
Paris Saint-Germain-Chelsea
Shakhtar Donetsk-Bayern München

Kommentar: Bayern München går vidare utan tvekan. Det tyska mästarlaget har under Pep Guardiola visat en extra växel och den ukrainska klubben kommer inte att kunna hota, känns som 90-10. Jämnare mellan Chelsea och PSG men in slutändan är Mourinho o Co favoriter i en match som väger 65-35 till London-klubbens fördel.

18 februari och 10 mars
Schalke 04-Real Madrid
Basel-Porto

Kommentar: Stackars Schalke som fick nitlotten Real Madrid och det är 95-5 när det handlar om att bedöma möjligheterna. Carlo Ancelotti har verkligen skruvat till det rätt och fått till ett manska som kör över det mesta. Jämnt mellan Basel och Porto och två lag med mycket erfarenhet från spel i Europa på senare år och det är 50-50 men Basel får mitt tips.

24 februari och 18 mars
Manchester City-Barcelona
Juventus-Borussia Dortmund

Kommentar: Det är något med Citys lottningar och återigen fick man Barcelona. Samtidigt så måste City vara stärkt av att man tog sig vidare och Barcelona är inte lika vasst som för. Blir jämnt och 55-45 i Barcelonas favör. Kan Dortmund sänka Juventus trots en svag säsong i ligaspelet och mycket skador? Inte omöjligt och det italienska mästarlaget var inte överlägset i gruppspelet. En 50-50 åttondel.

25 februari och 17 mars
Bayer Leverkusen-Atlético Madrid
Arsenal-Monaco

Kommentar: Tillbaka till rötterna för Arsène Wenger som bör se sitt Arsenal ta hand om vinstlotten Monaco som rustat ner från den ryska satsningen och det är 75-25 i London-lagets favör. Diego Simeone ska leda sitt lag förbi det tyska laget som halkat en bit efter i ligan precis som Atlético men där det spanska laget är vassare.

***

Södra Sveriges Riche ligger i Kalmar och heter Kallskänken. Där spelar jag och Henrik Rydström skivor på lördag kväll. Om ni undrar om min musiksmak så redogjorde jag för den i Nöjesguiden häromåret.

***

Även Europa Leagues 16-delar lottades under måndagen och många tuffa lottningar för lagen med svenskar i och jag har fetat lagen jag tror på i matcherna som går 19 och 26 februari.

Young Boys-Everton
Torino-Athletic Club
Sevilla-Borussia Mönchengladbach
Wolfsburg-Sporting Clube de Portugal
Ajax-Legia Warszawa
Ålborg-Club Brugge
Anderlecht-Dinamo Moskva
Dnipro-Olympiakos
Trabzonspor-Napoli
Guingamp-Dynamo Kiev
Villarreal-Salzburg
Roma-Feyenoord
PSV Eindhoven-Zenit
Liverpool-Beşiktaş
Tottenham-Fiorentina
Celtic-Inter

Med tanke på att vinnaren av Europa League får en plats i Champions League borde lagen från de stora ligorna ta det på största allvar. För Tottenham och Liverpool är detta möjligen en större chans att nå Champions League än via ligaspelet.

***

Magnus Eriksson till Kina. Räcker med att lyssna på podden med Erton Fejzullahu för att förstå att ekonomin styr när man gör den typen av, men A) ligan är inte så dålig B) det är inte så lätt att hitta bra klubbar i de traditionella ligorna. Så det är fullt förståeligt att han väljer att flytta österut och med helt rätt inställning, om att det är ett äventyr.

Vi måste inse att tiderna har förändrats och det finns inte längre pengar i många ligor i Europa som både köper loss en spelare som Eriksson och dessutom kan ge den lönen som väntar i Kina. Eriksson har gjort det fantastiskt i Malmö FF men han fyller 25 år och har haft ett misslyckat äventyr i Belgien och är väl kartlagd.

***

Som gammal Lundabo är det fascinerande att se en spelare som tagit sig från Smörlyckans IP hela vägen till Champions Leagues slutspel. Behrang Safari fick givetvis sin senare utbildning i Malmö FF men det var Lunds SK som var starten.

***

En del ifrågasätter om Dressmann är rätt för Zlatan och hans varumärke. Även om den norska klädjätten inte är min grej är det möjligt att det är helt rätt, oh det finns garanterat en ekonomisk uppsida. När jag på twitter skrev att Zlatans varumärkesman Mika Lepistö gör skäl för lönen så menade många att det kunde vem som helst ha gjort.

Då får man inte glömma att Zlatan förutom Nike inte gjort mycket reklam. Under 2014 har han gjort en hyllad kampanj för Volvo och i förra veckan gjordes ett avtal med Vitamin Well och nu Dressmann. Lägg på att det var Lepistös idé att skriva biografin och han var även den som sålde in idén om en dokumentär som Kanal 5 gjorde med en möjlig uppsida för Zlatan i internationell försäljning.

Mika Lepistö började jobba med Zlatan våren 2010 och därefter har han gjort ett helt annat medialt avtryck och det är tydligt att man nu försöker växla in på annat spå för att dels dra in stålar, dels se till att varumärket lever utanför planen. Ovanpå det förhandlar Zlatan om ett nytt avtal med en skojätte och där det lär klirra till rätt bra.

Vet att Lepistö under en bra tid letat efter partners/sponsorer till Zlatan genom att utnyttja kontakter i reklambranschen. Prislappen har legat på kring tre miljoner kronor för att den svenska stjärnan ska sätta sitt namn bakom en produkt, men att det gått trögare än tänkt på grund av att man i Sverige inte alltid kör personbundna reklamkampanjer.

Olof Lundh

Kentaro är pirater, och SvFF tog dem ombord

Efter podden med SvFF:s försiktige generalsekreterare Håkan Sjöstrand – som många anser verkar lämpad för större uppdrag i FN eller andra diplomatiska institutioner – så är det annat att podda med Erton Fejzullahu. Den tidigare Dif-anfallaren håller inte igen när han förklarar varför han byter till Albaniens landslag, varför han var glad att Mjällby åkte ut och att han gillar sitt singelliv.

Dessutom talar Fejzullahu om miljonerna i Kina, om att han anställde bästa polaren Denis som assistent, hur man ska tänka som talang när det handlar om träning, klubbval och agenter och vad han tänker om att han varit ägd av olika riskkapitalbolag. Podden med Erton Fejzullahu lyssnar ni på HÄR: eller via acast: eller via itunes.

***

Vilket mål av Marta.

[youtubeplay id=”ws2hGrffT5g” size=”medium”]

***

Martin Åslund vill att Paris SG och Zlatan Ibrahimovic ska få Bayern München i CL-lottningen 12:00 under måndagen. Här är lagen Paris kan få möta och rankade i den ordning som jag helst ser när det handlar om bäst och sämst: 1)  FC Porto (Portugal), 2) Borussia Dortmund (Tyskland), 3) Atlético de Madrid (Spanien), 4) Chelsea FC (England), 5) FC Bayern München (Tyskland), 6) Real Madrid CF (Spanien). PSG kan inte få möta AS Monaco då de är från samma land och inte heller Barcelona då man var i samma grupp.

***

Apropå Erton Fejzullahu och landslagsskifte till Albanien så var det ämnet i “Fergie Time” där vi pratade om hur man ska se på byten av landslag:

I Fotbollskanalen Europa snackade vi akademier i Premier League, Guingamps succé och fick se en galen Sampdoria-president och höra David Moyes snacka spanska bland mycket annat.

***

I lördags körde Bladets Robert Laul ett gammalt trick för att piska i gång lite liv kring en av flera artiklar som tidningen skrivit om rättighetsbolaget Kentaro. Han frågade varför jag inte skrivit om det hela, och hänvisade till min anställning i TV4 som köpt tv-rättigheter av det schweiziska bolaget som i två omgångar köpt all svensk fotboll.

Laul antydde helt enkelt att jag på grund av min anställning i TV4 inte kunde skriva om Kentaro eller avstod. Det är egentligen en situation som aldrig att går att ta sig ur; för om jag skriver om tv-rättigheter så ifrågasätts jag som TV4-anställd och om jag inte gör det så ifrågasätts jag också. Lite av ett moment 22.

Dock kan jag försäkra Laul att jag hittills inte hört av någon av mina chefer efter vad jag skrivit om tv-marknaden genom åren.  Först och främst var jag ledig i lördags och att jag har varit rätt hårt arbetsbelastad hela hösten och nu spurtar jag med en massa grejer för att kunna vara helledig över helgerna.

Kentaro-grejen kändes inte som en tillräckligt stor nyhet för att bryta av ledigheten. Jag skippade det efter lite tjafs på twitter, helt enkelt, och sköt upp det till i dag då jag hade lite tid för att svara på ifrågasättandet av mig. Och jag förstår att frågan kan komma upp.

Precis som Aftonbladet är en av SvFF:s och allsvenskans största sponsorer så har TV4 starka kopplingar till svensk fotboll. Vill påminna Laul om att jag enbart fick stöd av min arbetsgivare efter att jag dragit fram avtalet mellan Svenska Spel och SvFF och som ledde till att Karl-Erik Nilsson “likt en bulgarisk president försökte skrämma till tystnad” genom att hota TV4 i sin blogg.

Om vi börjar med lördagens artikel om att TV4 hotat Kentaro till tystnad så förstår jag att Bladet vill snacka med Casten Almqvist. Tyvärr vill inte alltid mediebolag ha samma öppenhet när man själv blir granskade, men jag tror å andra sidan inte TV4:s vd uttalat sig på annorlunda sätt om sekretessen i avtalet mellan parterna.

När det gäller sakfrågan så är det uppenbart i texten att Hovrätten inte ville ha avtalet utan det var Kentaro som ville få ut det för att sätta press på TV4 att betala 63 miljoner som man höll inne efter att det schweiziska bolaget var försatt i en situation där konkurs hotade. Det är inte första gången bolaget försätter sig i liknande situationer.

Konkursförhandlaren har att driva sitt uppdrag och även om han anser att TV4 ska betala så innebär det inte med automatik att det är rätt och riktigt. Där handlar det om att maxa intäkterna till konkursboet och det återstår att se hur det slutar. Jag skulle inte satsa några pengar på någon som jobbar för Kentaro eller dess konkursbo.

Inte heller tror jag Sef eller andra darrar av tanken att Kentaro nu tagit sig ur sitt frysta läge i Schweiz. Den typen av avtal är alltid tydligt reglerade och även om moderbolaget inte var försatt i konkurs så det inget krav. Det var rätt uppenbart att Kentaro AB satt i skiten och det gick inte för bolaget att häva konkursen i höstas trots många försök.

Även om jag är anställd på TV4 så är det inte så att jag varken sitter med i förhandlingarna eller har tillgång till vare sig avtal eller andra dokument. Jag får inga andra svar heller och det är inte så att jag försöker ta mig in i dokumentskåpen. Däremot finns det inget som hindrar att jag skulle få tag i avtalet på annat vis, exempelvis via SvFF/Sef och så vidare.

Sedan kan inte jag utesluta att det blivit ett internt liv om jag fått loss tv-avtalet och kört ut det, men jag har hittills under mina dryga åtta år på Tv4 fått höra väldigt lite om när jag bloggat. Vet inte ens om särskilt många chefer ens vet om att jag bloggar, men det kanske blir annorlunda nu? Vi får väl se, men inte ens när jag skrev om TV4:s fel på Fotbollsgalan hörde jag något.

Däremot känner jag att det är direkt fel att anklaga oss för att ligga lågt om Kentaro. Fram till de senaste dagarnas skriverier i Aftonbladet var det fotbollskanalen.se som skrivit mest om Kentaros ekonomiska problem och konkurs under 2014. Vi har jagat på hos kronofogden, Sef och andra inblandade och stått för flera avslöjanden.

Under 2013 var vi ute och avslöjade att konkurs hotade. Vi avslöjade att Kentaros delägda agentfirma hade rätt till pengar för spelare i Västerås SK för ett par år sedan. Under 2009 berättade vi att Kentaro fick loss landskampsrättigheter i smyg. Så att vi skulle vara rädda för att antingen kritisera SvFF, Svenska Spel, Kentaro eller andra partners till TV4 är fel, och särskilt om man jämför med hur lite andra medier skrivit.

Och det är ju ironiskt att läsa hur Sef:s vd Mats Enquist häromdagen i Bladet talade om att svensk elitfotbolls existens var hotad, men när vi ville ha kommentarer när det verkligen brann då lät det annorlunda. Fast det är klart att det låter bra att i efterhand säga att existensen var hotad, även om det inte är sant, för då framstår man ju som djävligt vass själv.

Mina initierade källor har hela tiden sagt att svensk elitfotboll kan förlora mellan 30 och 90 miljoner kronor, och att 30 miljoner redan är borta. Ännu återstår det att se om det blir värsta scenariot och detta är uppgifter vi skrivit om flera gånger sedan vi avslöjade att Kentaro var på väg att gå i konkurs, och det är onekligen en härva med skatteskulder och annan skit.

Vintern 2005 jobbade jag på Expressen och avslöjade då att de infekterade förhandlingarna om tv-rättigheterna till svensk fotboll tagit en oväntad vändning i och med att SvFF-basen Lars-Åke LagrellRune Hauges uppmaning “sålt” till Kentaro. Jag döpte Philippe Huber till hästhandlaren i tidningen efter att ha snackat med honom om köpet och det har levt vidare.

Skälet till att Hauge plockade in Kentaro var för att sätta press på tv-kanalerna som inte ville betala vad SvFF (läs: Lagrell och Hauge) ville ha betalt. Man använde helt enkelt Kentaro trots att alla i branschen precis visste vad det var för killar. Kentaro-killarna är som moderna gårdfarihandlare i leasade privat-jet med kontoret på fickan och ständigt på jakt efter affärer för att hålla pyramiden stabil.

Kentaros intåg ledde till en massa olika turer och jag hoppas på att TV4:s förre vd Janne Scherman någon gång gör slag i saken och berättar vad som verkligen skedde. För fakta är att SvFF/Sef tog ombord Kentaro och ingen kunde köpa tv-rättigheterna till svensk fotboll utan att schackra med herrarna Huber och Philipp Grothe för att komma åt rättigheterna.

När första avtalet gick ut 2010 så vet jag att Lars-Åke Lagrell helst hade sluppit Kentaro, men vi avslöjade att schweizarna köpte svensk fotboll ett varv till, och det var inget vare sig SvFF-basen eller klubbarna jublade åt. För varje år rann 35 miljoner kronor i väg till Hauge och Kentaro som ersättning för att de tagit uppdraget att söndra och härska.

Det var också skälet till att nye Sef-basen Lars-Christer Olsson såg till att skära bort Kentaro/Hauge när han häromåret slöt ett nytt avtal kring svensk fotboll med TV4-CMore gällande 2016-19. Något som fick Kentaro att ilskna till och börja sköta sina affärer i Sverige ännu sämre än tidigare och vara en ständig gäst host Kronofogden.

Innan en eventuell konkursförvaltare får rätt mot TV4 och därmed ger Kentaro rätt så kommer jag att tvivla på bolaget och dess företrädare. Philippe Huber är alltid underhållande att snacka med och han kan låta lugn och tala om en lysande framtid även om det brinner på hans skrivbord, men jag litar inte på honom när det gäller. Häromåret skulle han ju köpa ALLT i svensk idrott.

Olof Lundh

Lägg nu ALLA kort på bordet, SvFF

Ända från starten av projektet att bygga en ny Nationalarena har Idrottens Affärers Dan Persson varit kritisk och ifrågsatt om det verkligen går att få snurr på en mångmiljardarena. Under onsdagen avslöjade Persson att ägarna till arenan måste skyffla in ytterligare 400 miljoner kronor i ett bygge som redan tidigare hamnat kring tre miljarder kronor istället för budgeterade 1,9 miljarder.

Fascinerande att det avslöjandet kommer knapp två dygn efter att SvFF stolt skickat ut ett pressmeddelande om att man ihop med de andra ägarna kommit överens med den franska sportjätten Lagadère om att bolaget tar över driften av Friends Arena. Inte ett ord om att man måste skicka in 400 millar till från ägarhåll, eller att SvFF saknar pengar och måste släppa ägande och att fransmännen kan kliva av när man vill.

Så här lydde pressmeddelandet:

Den 1 januari 2015 tar Lagardère Unlimited över driften av Friends Arena i ett avtal som sträcker sig minst 10 år fram i tiden. Det offentliggör idag ägarna till Friends Arena; Svenska Fotbollförbundet, Peab, Fabege, Solna Stad och Jernhusen tillsammans med Lagardère Unlimited, som också tecknar ett långsiktigt hyresavtal med fastighetsbolaget till Friends Arena, Arenabolaget i Solna.

Lagardère Unlimited har gedigen erfarenhet av att driva och utveckla liknande anläggningar och har för närvarande avtal med ett 20-tal arenor runtom i världen, bland annat Commerzbank Arena i Frankfurt, Imtech Arena i Hamburg, Groupama Arena i Budapest, Singapore Sports Hub och Arena Castelao Fortaleza i Brasilien. Det var Lagardère Unlimiteds drifterfarenhet i kombination med ett stort internationellt nätverk av arrangörer, som avgjorde valet för de fem ägarna. Avtalet är ett led i ägarnas strävan att fortsätta fokusera på sina respektive kärnkompetenser som ägare av Friends Arena.
– Vi har under två års tid lagt grunden för Friends Arena. Det känns nu bra att kunna lämna över driften till en internationell driftoperatör som Lagardère Unlimited, som ytterligare kan stärka och utveckla Friends Arena som en konkurrenskraftig evenemangsarena, säger Erik Paulsson, ordförande i Sweden Arena Management.
– Det är positivt att en stark internationell aktör som Lagardère Unlimited tar över och som kan bidra till att göra Friends Arena internationellt konkurrenskraftig. Det stärker Stockholmsregionen och skapar jobb och tillväxt, säger Pehr Granfalk, kommunstyrelsens ordförande i Solna.
I driften ingår att marknadsföra och sälja in evenemangsmöjligheter till arrangörer och företag, skapa och utveckla egna evenemang, administrera biljettförsäljning, arbeta med nuvarande och framtida partners samt utveckla arenans kringservice.
– Friends Arenas läge, kapacitet och flexibilitet gör att vi ser en stor potential att fortsätta utveckla arenan till att vara en av de främsta evenemangsarenorna i norra Europa, både för fotboll, övrig sport och nöje, säger Ulrik Ruhnau, Managing Director på Lagardère Unlimited Stadium Solutions.
Ansvarig för den nya operatörens verksamhet på Friends Arena blir fortsatt Thomas Perslund.

 

Så här skrev SvFF på hemsidan om affären:

Den 1 januari 2015 tar Lagardère Unlimited över driften av Friends Arena i ett avtal som sträcker sig minst 10 år fram i tiden. Det offentliggjorde idag ägarna till Friends Arena, däribland Svenska Fotbollförbundet, tillsammans med Lagardère Unlimited, som också tecknar ett långsiktigt hyresavtal med fastighetsbolaget till Friends Arena, Arenabolaget i Solna.

Redan i mars i år presenterade parterna ett intentionsavtal kring driften av Friends Arena och nu har den processen lett fram till ett avtal från kommande årsskifte. Lagardère Unlimited har gedigen erfarenhet av att driva och utveckla liknande anläggningar och har för närvarande avtal med ett 20-tal arenor runtom i världen. I driften ingår att marknadsföra och sälja in evenemangsmöjligheter till arrangörer och företag, skapa och utveckla egna evenemang, administrera biljettförsäljning, arbeta med nuvarande och framtida partners samt utveckla arenans kringservice.

– Vi känner oss väldigt nöjda med det här. Lagardère är en professionell aktör som är vana att arrangera fotbollsevenemang på högsta internationella nivå, säger SvFF:s ordförande Karl-Erik Nilsson. Lagardère Unlimited har mer än 1.300 anställda och bedriver verksamhet i mer än 20 länder.

 

Varför ska man ljuga? För det är vad man gör när man lämnar så bristfällig information. Varför är det så svårt att tala sanning. Det är bara för SvFF att lägga alla korten på bordet – lite klyschigt och 80-talskrönika över det men det stämmer här – och sedan får SvFF försöka vinna tillbaka förtroendet via att man är ärlig, öppen och tydlig om vad som gäller.

Trots allt vill man gärna skryta när man gör något bra, tala då även sanning när det går dåligt. Tala inte om de två viktiga segrarna mot Estland och Liechtenstein hemma när det är det sämsta landslagsåret på länge. Medlemmar, partners, anställda och intresserade är inte dumma, de förstår vad som är vad, och då är det bara kortsiktigt korkat att försöka gömma skiten.

Om nu börsbolagen Peab och Fabege inte informerar sina ägare tillräckligt så får väl aktieägarna agera på bolagsstämman och jaga bröderna Paulsson och familjer med blåslampa. Detsamma gäller ägarna av Jernhusen, det vill säga staten. Solna Stad ser ju åtminstone till att en del information läcker ut från den röra som finns norr om Stockholm.

Däremot är det ledsamt att SvFF hemlighåller och smusslar om informationen. När jag spelade in en podd med nya generalsekreteraren Håkan Sjöstrand påpekade han hur mycket han levde för transparens och att öppenhet var avgörande. Jo, tjenare, det varade ju länge. Visst, han är ny men han stod likväl i SVT i måndags och talade sig varm för affären.

Det är viktigt för förbundets medlemmar att veta följande:

* Avtalet med Lagadère som förvisso sträcker sig till 2025 kan när som helst brytas av det franska bolaget. Vilket innebär en stor risk för ägarna att få driften i knät igen, och man har gjort garantier till Lagadère. Exakt vilka? Det talas om hyresfritt de första åren och även att det franska bolaget snarare kan få loss pengar.

* Ägarna till Friends Arena – där SvFF har 22 procent direkt och 11 procent indirekt efter ett samarbete med Folksam (som också är höljt i dunkel) måste stoppa in 400 miljoner kronor för att det franska bolaget ska ta över. Pengarna ska användas för att köpa mark och utveckla arenan.

* SvFF kan inte sätta in några pengar och nu talar SvFF-basen Karl-Erik Nilsson i Aftonbladet om att förbundets ägande minskar med fem procent för att de 400 miljonerna tas in med en emission och förbundet har inga pengar. Vem som går in med pengar och exakt hur det sker vill inte Nilsson berätta. Samme Nilsson sa i oktober att SvFF räknade med att sälja del före årsskiftet men nu blir det på annat vis.

* Säkerligen kommer SvFF att sälja mer eller försöka få de andra ägarna eller andra partners att ta över ännu mer av ägandet. Man vill ner i tio procent, men även det kan vara mycket pengar om förlusterna fortsätter ligga på 200-250 miljoner årligen. Då ska förbundet plocka fram 20-25 miljoner.

* Fortfarande är SvFF borgenär för en betydande del av lånen och det klarar man inte i längden. Vem tar över det? När sker det?

* SvFF har förlorat allt man tog in från Råsunda och förlusterna för driften under de första åren ligger på en halv miljard kronor och en tredjedel borde hamnat hon förbundet sett till 33-procentigt ägande av driftsbolaget. Vilka verksamheter inom förbundet har det påverkat?

Det finns en rad områden och en hel rad av frågor som SvFF hade behövt vara öppen. Alla inser nog att Råsunda inte höll längre och sedan äger naturligtvis inte SvFF hela ansvaret i att det slutade så här – att politikerna i Solna och Stockholm inte enades om en arena är också en faktor – men det är dags att berätta allt man vet för medlemmarna, vilket är rätt många människor.

Ibland kan man faktiskt få en större förståelse om man erkänner att allt inte hanterats på bästa vis och att peka på att man dragit lärdomar av det. Tvärtom funkar det om man gömmer sig bakom luddiga pressmeddelanden, konstiga bolagskonstruktioner och fluffiga uttalanden som ser bra ut på papper men faller platt när verkligheten och sanningen kommer ikapp.

Olof Lundh

Inget svar från en höjdare är också ett svar

Efter en rätt spritindränkt turné i slutet av 1980-talet så konstaterade Ulf Lundell att en inställd konsert också är en konsert. Det går att diskutera, men däremot ett uteblivet svar också ett svar när man som journalist vill ha svar. Det ger en bild av vad personer inte vill svara på och vilka frågor som är heta och inte.

Det slår mig efter min poddintervju med Håkan Sjöstrand. Han är inget “household name” men är svensk fotbolls högste tjänsteman sedan några veckor tillbaka. Efter en lång karriär inom Svenska Spel och ICA, senast som Marknadsdirektör för affärskedjan, så blev han generalsekreterare för Svenska Fotbollförbundet i våras efter avhoppade Mikael Santoft.

Ville givetvis intervjua honom och har legat på sedan i maj, och hela tiden har det hetat att han vill börja sitt jobb först och att han vill sätta sig in i frågorna. Till slut närmade det sig i och med att han skulle vara med på förbundets presskonferens i måndags men det satt ändå rätt långt inne.

Jag skickade mina frågeställningar i förväg – precis som de är så svåra att lista ut – och bearbetade både Sjöstrand och Niklas Bodell in i det längsta och fick till slut 30 minuter som blev 40 minuter i ett rum på SvFF:s kansli i fredags. Där vi slog oss ner och betade igenom de givna frågorna kring SvFF.

Även om jag inte har något emot att en höjdare har en pressman med sig i rummet så är det givet att det signalerar osäkerhet. Dels viljan se frågeställningar i förväg, dels ha sällskap med sig ger inte pondus. Har bara hänt en gång tidigare vid en poddintervju och det var när jag träffade Fifa:s tv-direktör Niclas Ericson.

Podden lyssnar ni på HÄR: eller via acast: eller via itunes och det finns en hel del intressant både i att Sjöstrand redan varit hos Jonas Thern och att han rätt tydligt tar avstånd från hur SvFF jobbat med jämställdheten med tanke på Therese Sjögran. Sedan får man lyssna in var han ligger lågt och inse hur brännheta en del frågor är.

Öppenheten då? Ja, jag har märkt på reaktionerna att många anser att Sjöstrand inte svarade på en enda frågan, vilket är väl hårddraget, men det är klart att han är försiktig och det säger en hel del om Sjöstrand som person och även om laddningen kring uppdraget. För mig speglar det ledarskapet inom svensk fotboll 2014, och där ingen vågar staka ut en riktning.

Därför saknar jag Lars-Åke Lagrell som alltid hade ett svar. Svensk fotboll behöver inte fler höga ledare som spelar sarg ut. Trots allt är det ingen kärnfysik att tydligt staka ut en riktning för svensk fotboll i frågor om mångfald, jämställdhet, talangutveckling, landslagets mediapolicy. För om alla ska gå och känna av att alla 3712 föreningar är med på tåget så hinner rälsen ryckas upp innan avgång.

***

Malmö FF krigar för att spela vidare i Europa League efter nyår och även om man knappast är favorit i Aten i kväll så är man inte helt borta mot Olympiakos. Att det grekiska laget räknar med seger är bara ett plus. Underbart att se Mikael Nilsson – en favorit som alltid hade ett svar – ihop med kollegorna Ekwall och Sundberg.

***

Markus Rosenberg var allt annat än diplomatisk i en bra intervju med Kvällsposten i förra veckan – en sådan intervju jag själv velat göra – och det går givetvis att diskutera hans besvikelse på Malmö FF för att man inte vill ge honom ett ännu bättre kontrakt. Många tycker att han ska ligga lågt och vara nöjd med sju miljoner i “signing bonus” ovanpå en okej lön och att WBA köpte ut honom.

Jag förstår hans frustration om man tänker på att han kunde fått mer i Danmark – både FCK och Bröndby ville ha honom – och hans mål och spel har inte bara hjälpt Malmö FF till SM-guld och Champions League, utan även till ett par hundra miljoner kronor i intäkter. Då hade det kanske varit smart av MFF att gå honom till mötes, för sådan är fotbollsvärlden.

Precis som att Malmö FF:s ledare tänker på klubben i första hand så tänker spelarna på sig själva. Det är inget konstigt i det, sådan är verkligheten. Precis som en del spelare vill komma i väg utomlands och inte vill förlänga eller där klubben knappast förlänger med en del spelare så slåss var och en för sin egen del. Är det så upprörande? Nej, det är det inte.

Samtidigt skrev Rosenberg på kontraktet och då får han köpa att det är villkoren som gäller, även om han anpassade sig till klubbens dåvarande ekonomi. Om nu MFF inte vill ge honom mer så är det en verklighet han får acceptera och jag är säker på att han alltid kommer att ge allt på planen i ljusblå tröja oavsett, men om det kommer ett bud i januari kanske han tänker ett varv till.

Dessutom gillar jag att Markus Rosenberg vågar svara vad han känner och tycker och inte bara skickar en puck sarg ut. Rätt eller fel? Ja, det går att ha åsikter om men givetvis måste en spelare få ventilera vad han känner. Att det sedan inte går att prata om rimliga löner är en annan sak, spelare verkar på en annan marknad och det får vi acceptera.

***

Apropå att inget svar också är ett svar så är det talande att SvFF– och Sef-höjdaren Kenneth Håkansson helt avstått att svara på frågor kring turerna i Landskrona Bois där han var ordförande 1996-2013 och under 2014 varit ledamot i klubbens styrelse. Det handlar om riskkapitalbolaget Landskrona Bois Support AB där Håkansson och flera andra i styrelsen är delägare.

Inget konstigt i sig, eftersom den jävsproblematiken tyvärr är vanlig i svensk fotboll, men kring Bois finns konstigheten att riskkapitalbolaget som köpte rätten till 14 namngivna spelare i truppen – utan övre tak för vad bolaget kunde tjäna – och när det inte såg ut att bli några vinster så krävde man omförhandling med klubben och ett förlängt avtal med rätt till vinst från nya spelare.

Totalt satsade bolaget 4,5 miljoner kronor i två steg och det finns 15 aktieägare och bland dem även WBA-backen Jonas Olsson, som HD skriver om i dag, och som ju själv var på bild i prospektet. När “Surprise” Ralani försvann utan att generera pengar så är bolagets krav på Landskrona Bois 3,6 miljoner kronor och man vill ha cirka 750 000 kronor nu när Bois sålt Erik Andersson till Malmö FF.

Erik Andersson kom in i ekvationen när styrelsen i Bois till slut gick med på att gå riskkapitalisterna till mötes. Det finns flera versioner om hur det gick till, men det var en hård kamp i styrelsen och möjligen bröt man mot klubbens stadgar när för många i styrelsen var jäviga med tanke på att de var delägare. Uppgifter finns om att bolaget via Håkansson o Co satte hårt tryck på klubbens styrelse efter ett första nej, och fick till ett ja.

Det är som om du eller jag knallar in hos den lokala tobakisten och köper en Triss-lott men när det inte är vinst då kräver vi att få en ny lott. Förvisso med begränsningen att vi bara ska kunna vinna tillbaka pengarna vi satsade på den första lotten, men helt utan ny insats eller risk för oss. Svenska Spel hade givetvis nobbat oss, och det borde Bois också gjort, men när halva styrelsen har intressen är det kanske omöjligt?

Detta är inte unikt för Landskrona Bois. Tidigare var det ett liknande upplägg i Djurgården och Malmö FF, Norrköping, Örebro, Hammarby, AIK och flera andra klubbar har haft den här stolsnurren. Riskkapital är inte fel, men det går inte att ledamöterna i klubbens styrelse eller tjänstemän i klubben är delägare i spelare på olika vis.

I Landskronas fall så sitter klubben i HSB-basen Håkanssons och en del tunga sponsorers grepp. Kanske är det rätt att de bestämmer för Kenneth Håkansson ser till att HSB sponsrar Landskrona Bois med ett par miljoner om året och underleverantörer i byggbranschen som ju gärna vill jobba med HSB sponsrar också Bois med rätt stora pengar?

Man kan naturligtvis också ställa frågan om Landskrona Bois bankaffärer med Handelbanken när man vet att Kenneth Håkansson även sitter i bankens lokala styrelse. För Handelsbanken har ett annat upplägg än andra svenska banker och de lokala kontoren är friare att agera. För Bois som numera är slav under lånen så är banken en viktig partner, men är det rätt upplägg?

Det stora misstaget Kenneth Håkansson, Peter Condrup, Mikael Hjelte och de andra i Bois-styrelsen gjort är att de inte varit öppna med upplägget. Det väcker naturligtvis misstankar om att allt inte gått rätt till, och följden blir frågor där Gabriel Munck stått upp för klubben och svarat på frågorna men där Håkansson duckat helt trots att vi ringt och smsat honom.

Så de uteblivna svaren från Håkansson ger åtminstone bilden av att det är frågor han helst inte vill ha. Har även hört från fans som jagade på med frågor på ett medlemsmöte i fjol att det var kalla handen och att en del delägare i princip bad dem sluta fråga. Dessutom försökte Håkansson då ta fram papper på att han avstod eventuell vinst, och det är väl också ett tydligt svar fyra år efter bolagets bildande.

Olof Lundh

Ingen småskuttare i Landskrona utan en av svensk fotbolls tyngsta ledare

Vi har i ett drygt dygn sökt Kenneth Håkansson som var ordförande i Landskrona Bois 1996-2013 och därefter varit styrelseledamot i klubben. Skälet är givet, vi vill fråga om hur han kunde vara en del i att omvandla riskkapitalbolaget Landskrona Bois Support AB till ett icke-riskkapitalbolag när han och flera andra ledamöter och delägare såg till att avtalet förlängdes.

Det utan att nya pengar sattes in, och ändå har Landskrona Bois Support AB rätt till hälften av allt nettoöverskott som klubbens försäljningar ger fram till och med 2016. Jag som trodde att ordet “Support” betydde stöd, men där kan man uppenbarligen ha fel eller olika tolkningar.

Följden blev att när talangen Erik Andersson i höstas gick till Malmö FF i en affär värd tre miljoner kronor på sikt så ska Kenneth Håkansson o Co ha hälften av pengarna. De vill ha pengarna nu. Problemet är att Landskrona Bois inte har några pengar och har fått låna in privat kapital för att klara de löpande räkningar och klubben backade över miljonen 2014 och budget för 2015 är en ny dryg minusmiljon.

Broschyren som Landskrona Bois Support AB använde med bilder på Jonas Olsson, Rasmus Lindgren, Alexander Farnerud och Niklas Nielsen.

Broschyren som Landskrona Bois Support AB använde med bilder på Jonas Olsson, Rasmus Lindgren, Alexander Farnerud och Niklas Nielsen.

Givetvis får klubben tåla leken som man gett sig in i när man dansar med kapitalet, men det finns en hel rad men i den här soppan. Den främsta är att bolaget och klubben skrev ett avtal 2009 som löpte ut utan att bolaget fick något tillbaka. Notera att Landskrona Bois Support AB är ett riskkapitalbolag och då ligger det i affärsidén att man riskerar pengarna, det vill säga riskerar att förlora dem.

Men det gillade inte gänget bakom Landskrona Bois Support AB utan man ville ha tillbaka sina stålar. Man tog inte in i betänkandet då att man fått med klubben, ja de i styrelsen som inte satt på bägge stolarna då, att gå med på att i utbyte mot tre miljoner kronor ge bolaget hälften av alla nettointäkter och det helt utan tak.

Om Niklas Nielsen inte blivit skadad och fått lägga av utan blivit en spelare som talangen skvallrade om, och Bois fått 20 miljoner kronor för honom så hade Kenneth Håkansson o Co tagit in tio miljoner kronor. Nu blev det inte så utan riskkapitalbolaget förlorade sin riskerade tre miljoner men istället för att acceptera det så tvingade man igenom att avtalet skulle löpa vidare.

Man kan med rätta ställa frågor om alla möjliga jäv där det var en riktig kökkenmödding av riskkapitalister, sponsorer och klubbledare som skiftade mellan stolarna så det stod härliga till? Ingen riktig insyn heller och ingen vet egentligen vem som tog vilka beslut, även om de inblandade säkerligen säger att att allt gått rätt till.

Nu gäller avtalet med Kenneth Håkansson o Co till 2016 och dessutom visar det sig att även nye Bois-basen Gabriel Munck är delägare (varför sa han inget om det när vi ringde i går?) och han kan inte svara på om det är fler i styrelsen som är delägare än de vi känner till. Undrar om det finns någon kvar som kan ta besluten utan att dras ner i jävproblematiken?

Ja, egentligen kanske vi på fotbollskanalen.se inte ska ägna oss åt en klubb i division 1 som verkar sjunka neråt och där lokalpressen i form av Landskrona-Posten/HD ägnar noll uppmärksamhet åt att klubbens styrelse drabbats av avhopp i torsdags, valberedningen sonderar om att byta ut den sittande styrelsen och det råder fullt inbördeskrig om miljontals kronor.

Men det är klart att det är tunga gubbar i den styrelsen och det är kanske bäst att passa sig för att skriva om dem? Eller ställa frågor. Kenneth Håkansson ser ju skickligt till att ducka. Vi kan säkert släppa det med tiden, och Bois är ju inte med i Sef längre och det blir något för fansen att fråga om på årsmötet i vår när Kenneth Håkansson kanske svarar?

Däremot är det intressant att Kenneth Håkansson, som förutom sitt HSB-jobb, gjort karriär som fotbollsledare och i tio år suttit i Sef:s styrelse och SvFF:s styrelse och dessutom varit överledare för herrlandslaget i många år. Vi talar alltså om en av svensk fotbolls främsta ledare som deltagit i en rad viktiga beslut och lett verksamheten för svensk fotboll.

Jag känner väl till att Kenneth Håkansson häromåret på ett medlemsmöte flott lovade att han avstod eventuella vinstpengar från riskkapitalbolaget. Jo, det är så dags när kritiska supportrar ställer frågor om det olämpliga i att han både var ordförande och delägare i stora delar av spelartruppen, vilket är ett problem många klubbar brottas med och som jag påpekat. Hade Håkansson sagt det 2009 har det varit en annan sak men nu funkar det inte för mig.

SvFF:s Disciplinnämnd gick hårt åt Gefle och Åtvidaberg för tveksamheter kring deras affärer med Club Consulting och bötfällde dem mer flera hundratusentals kronor för att det var tveksamheter i vem som hade makten. Undrar om SvFF ens vågar granska när en av deras främsta företrädare hoppat bomben i syltburken och fortsatt att simma ryggsim där efter det?

Sprang av en slump på en av svensk fotbolls allra högsta ledare under fredagen, och hen hade läst in sig på fallet men ville inte säga något, innan hen skakade på huvudet och suckade: “Precis när man tycker att vi är på gång och det inte finns så mycket problem så dyker det upp något sådant här. Vad tänker han med? Tänker han överhuvudtaget?”

Olof Lundh

Sveriges statschef borde ha koll på signalvärdet för tjejer och killar

Är i grunden republikan och hade helst sett att Sverige avskaffade rollen som Carl XVI Gustaf ska fylla men eftersom jag inte lagt till ett “r” som står för revolution i min partibeteckning så köper jag att en majoritet av svenska folket vill ha ett kungahus med allt vad det innebär i cirkuskänsla. Däremot köper jag inte att Carl XVI Gustaf o Co helt saknar bollkänsla.

[aftonbladettv id=”sport/fotboll/article58927.ab” size=”medium”]

Visst är det givet att när den svenska statschefen och fru är i Paris så vill man träffa den svensk som tagit Frankrike med storm under sina år i landet. Zlatan Ibrahimovic är odiskutabelt enorm i både Sverige och Frankrike och det är en häftig resa som han stått för och som symboliserar så mycket av vad vårt land förändrats under de senaste decennierna.

Däremot är det obegripligt att det svenska statsbesöket hos Paris SG först ska beröra både Zlatan och hans två svenska klubbkompisar Kosovare Asllani och Caroline Seger, men där tjejerna kvällen före får besked om att det är inställt. Oavsett skäl eller vem som tagit beslutet att stryka två landslagsspelare och några av världens bästa damer så borde maskineriet runt hovet reagerat.

Symboliken i att även Seger och Asllani varit med på gräset är given. Då hade både svenska och franska tjejer och killar fått se att inte bara Zlatan är så mycket värd för kungaparet att träffa utan att även två fotbollspelande landslagstjejer som också tillhör det qatariska miljardbygget ingår. Det är ett tillfälle som man inte får missa från hovets sida.

Sveriges statschef kanske inte fattar bättre men han borde ha folk runt om kring sig som greppar den här typen av frågor och dess laddning. Det räcker inte att i efterhand säga att Asllani och Seger får komma på någon middag, utan det är bilderna från gräset man vill åt och där det inte bara är Zlatan som symboliserar Sveriges fotbollsspelare utan även två spelare från Pia Sundhages landslag.

Faktum är att jag har svårt att förstå att inte alla förstår det. Efter att jag twittrade om det i går så får jag givetvis en hel rad negativa reaktioner, och jag beundrar alla som jobbar för mångfald och jämlikhet dagligen och som orkar trots skiten som rasar över dem. De gör en stor insats och vi är skyldiga dem mycket.

Det är naturligtvis ingen rättighet att träffa det svenska kungaparet men om hovet velat framstå som man var en del av ett svenskt, modernt och jämställt samhälle hade man ordnat det. Förstår inte vem det är som känner sig hotad av det? Det är oerhört svårt för mig att ta in att någon från svenskt håll kan acceptera att de blir nobbade.

Ja, Zlatan är en av världens bästa herrar och har tjänat mer och konkurrensen är hårdare bland männen men om Caroline och Kosovare hade varit med så hade det knappast tagit bort något av hans framgångar och hyllningar. Jo, det må vara politiskt korrekt att tycka att det är så, men är det någon som måste vara politiskt korrekt är det Sveriges statschef.

I en tid när Svenska Fotbollförbundet har problem med sin syn på kön och jämställdhet så hade kungen och drottningen kunnat visa SvFF vägen och även på ett enkelt vis ge signalen om att alla är lika mycket värda. Dessutom behöver Carl XVI Gustaf en del att jobba med om han ska putsa borta bilden av honom på “Noppes” med ett gäng kaffeflickor.

Olof Lundh

Haddads story är viktig men ännu ärligare vore önskvärt

Alla mål räknas, även de efter billiga straffar, och det är kul att se att många svenskar är på gång och hittar rätt. Inte bara Zlatan utan även Guidetti, Berg, Zengin, Armenteros och Ishak. Målen finns i “Fergie Time” och där vi även snackar om varför inga svenska tränare lyckas nå ut i Europa.

En rad grymma mål i Fotbollskanalen Europa, inte minst från derbyt i Turin.

***

Trodde aldrig Charlie Davies skulle komma tillbaka på så hög nivå. Imponerande.

***

Årets sportjournalist 2014 blev Johanna Frändén. En vass kollega slash rival som är väl värd priset och jag är glad att hon drar hem det. Fattar inte varför Bladet inte drar på i tidningen som man gjorde när Erik Niva och Mats Wennerholm vann? Nu blott en spalt, då var det ett par sidor. Men det kanske kommer?

Priset till Årets Sportjournalist delas ut av SKS Stockholmsklubb ihop med sponsorn i form av PR-byrån Kraftfull kommunikation som drivs av Thomas Björn. Samme man var för övrigt SvFF:s och Pia Sundhages pressman under EM 2013.

Här är de tidigare vinnarna:

2013 Lisa Edwinsson, DN

2012 Erik Niva, Aftonbladet

2011 André Pops, SVT

2010 Henrik Skiöld, TT

2009 Tommy Åström, CMore, Radiosporten

2008 Mats Wennerholm, Aftonbladet

2007 Göran Zachrisson, Viasat, ex-SVT

2006 Peter Jihde, SVT

2005 Simon Bank, Aftonbladet

2004 Jens Littorin, DN

2003 Lars Granqvist, frilans

2002 Jan Majlard, SvD

2001 Lars Östling, Aftonbladet

2000 Jens Lind, SVT

1999 Lennart Eriksson, frilans

1998 Lars Sandlin, Aftonbladet

1997 Sune Sylvén, SvD

1996 Ken Olofsson, frilans

1995 Anders Steinvall, DN

1994 Ulf Pettersson, Idrottsboken

1993 Pia Erlandsson, SVT

1992 Bo Gentzel, SVT

1991 Claes G Bengtsson, Expressen

1990 Per-Olof Olsson, TT

1989 Torbjörn Petersson, DN

1988 Anders “Tecknar-Anders” Andersö, SvD

1987 Åke Strömmer, Radiosporten

Gillar att man tidigt uppmärksammade Bladets sportchef Lasse Östling som borde fått Bonniers journalistpris för länge sedan för att han bidrog till att revolutionera svenska idrottsjournalistik när han drog i gång Sportbladet inför EM 2000.

Men det är en verklig gåta att Expressens Mats Olsson inte fått priset. Snacka om en person som gjort avtryck i svensk sportjournalistik. Han faller väl på att han inte varit medlem i SKS vilket för mig är ett konstigt krav om man delar ut pris till “Årets sportjournalist”.

Apropå Lasse Östling så är han gäst i podden Agendasättarna och han må vara en doldis för de flesta sportälskare, men har betytt mycket för hur de i dag konsumerar sportjournalistik. Bladets förre sportchef hade ett sällsynt driv kombinerat med idéer och det är många av namnen som i dag är Bladets stora stjärnor som kan tacka Östling för det.

***

I veckans podd är det Andreas Haddad gäst och anfallaren som senast spelat för Hammarby öppnar dörrar till en okänd värld. Där han under åren 2008-10, som nybliven fotbollsinvalid ,försörjde sig på bedrägerier, festade med kokain och jobbade med en av de tyngsta “bossarna” i den undre världen. Ett större guldrån var på gång när han hoppade av karusellen.

Skälet till avhoppet var att hans fru skulle föda parets son och det sammanföll med dagen för planerade guldrånet. Andreas Haddad insåg då att han inte ville åka fast och bli en frånvarande pappa precis som hans egen pappa varit och var istället beredd att ta en kula i benet för att komma ur samarbetet med de kriminella, men köpte sig loss på annat vis.

Boken “Helvetet Tur och Retur” är en skildring av Haddas liv från uppväxten i Solna via succén i Assyriska och det välbetalda proffslivet i Lilleström till en skada i danska Vejle 2008 som sätter stopp för allt när läkaren säger att han aldrig kan spela fotboll igen. Då börjar spiralen snurra neråt och det krävs att Haddad blir pappa för att han ska ta sig ur det.

Podden lyssnar ni på HÄR: eller via acast: eller via itunes och även om jag kan ömma för Andreas Haddads kamp att leva lagligt, hans modiga kliv att öppna upp och mål att försöka hjälpa andra unga att ta rätt beslut och inte göra samma misstag, så är det ändå problematiskt att anfallaren låtit en advokat granska partierna i boken som berör brotten för att skydda både andra inblandade och sig själv från polisen.

Visst, det är förståeligt att man är rädd för andra kriminella som skulle kunna agera, men det blir komplicerat när man är beredd att berätta en del men inte allt i en bok som ska vara öppen och ärlig. Dels behöver man lägga alla de egna korten på bordet, dels skulle man kunna visa samhället att man ångrar sig genom att berätta om alla som är inblandade.

Jag frågar om det i podden men där är Haddad ärlig om att han dels inte vill sätta dit andra, dels inte är beredd att riskera ett fängelsestraff och vara borta från familjen. För det är givet att en del av brotten inte är preskriberade och efter boken kan det bli så att polisen tittar närmare på händelserna, och därför har en advokat granskat partierna så att Haddad inte ska sätta dit sig själv.

I den bästa av världar så blir Haddads historia viktig i verkligheten och når ut till ungdomar i riskzonen. Kanske kan han själv bli en given gäst på skolor för att berätta om farorna bakom det lätt glamouriserade “Snabba Cash”-livet? Att fester, stålar, kokain och kriminalitet i slutändan bara ger ångest och en svårighet att existera i en värld av svek.

På många sätt är han en symbol på att inte ge upp. Bara det att han låtit operera sig 15 gånger för att kunna spela fotboll igen, och att just fotbollen hjälper till att dra bort honom från den mörka världen. Haddad är kontraktslös men Assyriska är nära till hands och fortfarande har anfallaren mer att ge, och för en person som rest sig från de döda några gånger så finns det energi till flera säsonger.

 

Olof Lundh

Arkiv