Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Malmö FF värt hälften av FC Köpenhamn i Uefa:s ögon

Veckans poddgäst Karin Mattsson Weijber är RF:s ordförande sedan tio år tillbaka och i vår lämnar hon posten. I intervjun så ger hon sin syn på en rad av fotbollens problem och utmaningar. Hon är tydlig med att det är politikerna som brustit i att ta ansvar både när det handlar om huliganproblemtiken, stora mästerskap och spelfrågan.

Dessutom är hon tydlig med att hylla handbollen som under VM i Qatar var raka och öppna i sina uppfattningar om landet och regimen. Något hon vill se mer av, åtminstone från förbund och ledares sida, och Mattsson Weijber bejakar insatser som Zlatans mot världssvälten men säger att det inte går att tvinga idrottare att göra den typen av saker.

Podden ”Lundh” är nu uppe i 39 avsnitt och den går alltid att finna via Fotbollskanalen.se eller via iTunes, Acast, Youtube. Naturligtvis går det lätt att googla fram den och den finns även på podcaster och andra typer av plattformar för poddar. Där finns intervjuer med Nanne Bergstrand, Hasse Backe, Pia Sundhage, Jonas Thern, Janne Jönsson, Mats Gren och många, många fler.

***

Numera kör vi Svenskkollen med både en sammanställning av hur det går för svenskarna i Europa och en hel del mål och assist i form av rörliga bilder:

***

Efter min krönika i fredags om den till stora delar deppiga bokslutssäsongen i svensk fotboll så påpekade några MFF-supportrar att jag var fel ute kring att det väntade mer pengar från Uefa i form av en del ur marknadspoolen gällande Champions League. Vilket var korrekt, MFF har fått indikationer från Uefa på att den summa man fått under 2014 och har tagit upp även delen för 2015 i bokslutet.

Så följande formulering i krönikan innehöll fel om CL-pengar: “Malmö FF kommer att ha en klang-och-jubel-fest när man redovisar det ekonomiska resultatet för 2014 och då ska man veta att stora summor för både försäljningar och Champions League kommer först på resultatet för 2015. Så om framtiden är ljus i MFF-land så är det mörkare i resten av Sverige.

Det visar sig i årsredovisningen att man tagit upp 27,5 miljoner som upplupna intäkter och de pengarna får man först i handen i juni. Däremot så kommer ju pengarna från Isaac Kiese Thelin, Magnus Eriksson och Emil Forsberg att dyka upp på resultatet för 2015. Något som lär handla om 80-85 miljoner kronor brutto ovanpå det urstarka resultatet på 144 miljoner plus för 2014.

Däremot är det slående att danska lag är mer värda än svenska i Champions League. När FC Köpenhamn spelade i CL 2013-14 så fick man en marknadsandel på 11,4 miljoner euro vilket med en eurokurs på 9,5 ger 108 miljoner kronor. Malmö FF fick alltså halva sin andel i höstas och satte sedan upp lika mycket som upplupna intäkter (27,5 miljoner) och alltså är totalen 55 miljoner kronor.

Räknat på en eurokurs på 9.5 så är det 5,8 miljoner euro, vilket är nästan exakt hälften av FC Köpenhamns del. Enligt MFF.s vd Niclas Carlnen så hänger det ihop med att Danmark har en rankning och dessutom har landets lag ett annat värde för Uefa. Kanske är det tv-rättigheterna som spelar roll? Det är möjligt att det är dyrare att köpa CL för Viasat i Danmark än det är i Sverige när man fördelar kostnaderna?

Det kan bli så att det ramlar in några Uefa-miljoner till i juni, Malmö FF har fått besked att det är ungefär här det ligger men man kan misstänka att Uefa snarare håller igen med prognosen än tar i för mycket så klubbarna får ändra i sina resultat och bokslut. Först i juni när CL är färdigspelat kommer den totala redovisningen av vad klubbarna fått. Här är fördelningen senaste säsongen, med bland andra FCK.

Olof Lundh

Ett kaptensämne tar en för laget utan att gnälla

MFF-tränaren Åge Hareide hade ett jobbigt beslut att ta inför 2015. Vem skulle bli lagkapten? Guillermo Molins som var kapten 2014 men vars korsbandsskada satte stopp för spel från slutet av juni eller Markus Rosenberg som tog över bindeln resten av säsongen? Svaret blev att Hareide gick på Rosenberg för 2015 och det var kanske inte så oväntat.

Ett beslut som fick Molins att bli rejält besviken. Inte nog med att han uttryckte sitt missnöje, han nobbade även att bli vice lagkapten och vill inte ha bindeln om Rosenberg blir skadad. Ja, bara genom det senare så visade han att den norske tränaren tog rätt beslut. Visst kan man bli besviken över det och även uttrycka det men att sätta sig över laget visar att man knappast är det bästa kaptensämnet.

Inget snack om att både Molins och Rosenberg hade hanterat kaptensjobbet, och inget val hade varit fel, men som spelare måste man tänka längre än på sin egen situation om man ska vara ett bra kaptensämne. Att då sura på det viset är direkt oproffsigt. Om det hänger ihop med att snacket om att förlänga med Malmö FF så är det bättre Molins säger det, för nu framstår han bara som en unge i sandlådan.

Antingen får man lägga hela kortleken på bordet eller så bör man ligga lågt helt och hållet. Som det blir nu så hänger det ett moln över truppen och klubben efter att Molins kommit med sina rätt kryptiska svar som inte ger hela bilden. Till skillnad från Kvp:s Mattias Larsson så tycker jag inte att det är rätt signaler att gnälla över att man blir ratad som kapten. Snarare tvärtom.

Ett stök som givetvis påverkar laget när två tongivande spelare hamnar på varsin sida om bindeln. Det går exempelvis inte att jämföra med att man är besviken om man är petad från startelvan eller något annat. Självklart finns det en symbolik i att bli utsedd till lagkapten men det viktiga är att alla känner ett ansvar för laget, och det är extra tydligt när det handlar om kaptensbindeln.

Markus Rosenberg axlade uppdraget i somras när Molins oturligt blev skadad och faktum är att Malmö FF knappast tappade den andra halvan av säsongen när man nådde Champions League och försvarade SM-guldet. Därför var det rätt väntat att Rosenberg skulle få köra vidare, och kanske kunde MFF-ledningen själva desarmerat det hela genom att vara snabbare och tydligare.

En del invänder om att Rosenberg gnällde om att MFF inte ville förlänga kontraktet och/eller höja lönen. Jo, så var det och det fick han också kritik för. Samtidigt är det inget som påverkar laget eller spelarna på det sättet, som en situation där det handlar om kaptensrollen. Det givna hade varit för Molins att säga att jag helst hade velat vara lagkapten, men köper beslutet och är beredd att rycka in i framtiden.

***

2022 känns oerhört avlägset men att VM i Qatar nu spelas i november och december…ja, vad säger man? Fifa:s trovärdighet kunde knappast bli lägre eftersom den är i botten.

***

Vem sköter böckerna i Halmstads BK? Vem skickar in miljonerna? Oroande att klubben bara kör på och drar på sig miljonförluster på miljonförluster.

***

Astrit Ajdarevic vänder hem för att för att få fart på karriären igen, och det var Helsingborgs IF som nappade på budet från Standard Liège om att stå för större delen av lönen under några månader och på så sätt vill den belgiska klubben försöka minska förlusten på svensken som kostade 14 miljoner 2012. Blir spännande att se hur Henrik Larsson hanterar Ajdarevic.

***

Luis Figo vill utöka VM till antingen 40 eller 48 deltagarländer om han blir Fifa-president. Hur många länder kan arrangera ett sådant mästerskap? Tror inte alls på att utöka det så mycket, det är redan på gränsen till för stort.

***

Det är naturligtvis inte bara förbundskapten Pia Sundhages fel, men det är slående att det hänt väldigt lite i landslaget när det handlar om vilka spelare som är viktiga och tongivande om man kollar in truppen till Algarve Cup. Trots allt oroande att det inte kommer fram fler spelare som verkligen utmanar om en plats i startelvan.

***

Paris SG:s starka andra halvlek mot Chelsea borde betalat sig i form av en seger. Var faktiskt tydligt att PSG:s stegrande form kommit i rätt läge och det var inte så att man saknade tillfällen att avgöra men målvakten Thibaut Courtois visade varför José Mourinho gjorde rätt som hämtade hem honom från Atlético Madrid. Med bara 1-1 så ser det mörkt ut för Zlatan o Co när man åker till Stamford Bridge.

***

Europa League med SUPERLIVE är tillbaka 18:30 i kväll och det ser ni på fotbollskanalen.se hela kvällen. Jesper Hussfelt leder Henrik Rydström, Emelie Ölander och mig i studion och som vanligt får ni målen, chanserna från alla matcher när de händer. Här är annars schemat för kvällen och det är olika kanaler:

Fotbollskanalen.se
18:30-23.00: SUPERLIVE
TV12
20.00-21.00: XL-galan
21.00-23.00: Celtic-Inter
TV4 Sport
18.30-19.00: Studio Europa League
19.00-21.00: Roma-Feyenoord
21.00-21.30: Superlive (parallellt med fotbollskanalen.se)
21.30-22.00: V64
22.00-23.00: Liverpool-Besiktas (2:a halvlek)
23.00-23.30 Studio Europa League
 
Fotbollskanalen – Play Premium
19.00-21.00: Young Boys-Everton
19.00-21.00: Roma-Feyenoord
19.00-21.00: Torino-Athletic Bilbao
21.00-23.00: Liverpool-Besiktas (andra halvlek parallellt med TV4 Sport)
21.00-23.00: Celtic-Inter
21.00-23.00: Tottenham-Fiorentina

 

Olof Lundh

Större fiasko för Chelsea att åka ut mot PSG än tvärtom

Paris SG tar emot Chelsea i Champions Leagues åttondelfinal och även om man givetvis ska spela om det först är det svårt att inte se London-laget som favorit att nå kvartsfinalen. Bakslaget för PSG var väl möjligen att man inte vann sin grupp över ett då vobblande FC Barcelona och därmed fick en lättare lottning för att nå kvartsfinal och gå längre.

Förståeligt nog är mediadramaturgin ändå den givna när man kollar på Paris SG. Qatar har plöjt in miljarder i den franska klubben både direkt och indirekt och i form av framgångar har det gett två ligatitlar, en ligacuptriumf och två hedersamma respass i Champions Leagues kvartsfinaler och om man ser till värvningarna och satsningarna är det inte tillräckligt.

Ovanpå det har PSG under 2014-15 knappast övertygat i ligaspelet och spelet på planen har inte heller varit något att gå i spinn över. Samtidigt är man kvar i rejset om ligatiteln, bägge de inhemska cuptitlarna och i Champions League. Man får inte glömma bort att det var först 2011 som Qatar Sports Investements, en del av Qatar Investment Authority som disponerar cirka 1000 miljarder kronor, köpte PSG.

Totalt skickade Qatar in cirka en miljard kronor för att köpa ut de tidigare ägarna i två steg och sedan har man investerat några miljarder i spelare från Pastore, Ibrahimovic, Silva, Cavani till David Luiz. Affären går kanske att räkna hem om man köper visionen att Paris är en av Europas största städer med en fotbollklubb, men det är mer politik som ligger bakom.

På samma vis som Roman Abramovitj använde Chelsea för att etablera sig i England och därmed skaffa sig en annan position än bara en oligark som skickligt navigerat den miljö av “äta eller ätas” i ett sönderfallande Sovjet, så vill Qatar stärka förbindelserna till Frankrike och har inte bara köpt in sig i klubben utan deläger mycket i landet och qatarierna har fått speciella skattelättnader.

Fortfarande är en lunch med Uefa-presidenten Michel Platini, Frankrikes dåvarande president Nicolas Sarkozy (passionerad PSG-supporter) och Qatars då blivande emir Tamim bin Hamad al-Thani omskriven. Efter det jobbade Sarkozy stenhårt för VM till Qatar 2022 och Platini ska ha röstat för det och ett av utbytena var en rejäl satsning på Paris SG.

Fyra år efter att Qatar gått in i PSG så har man alltså vunnit Ligue 1 två gånger och Coupe de la Ligue en gång, och man är med i alla tävlingar i den fjärde säsongen av PSG-ägande. Då måste man samtidigt betänka att klubben inte alls kunnat satsa pengar som andra nyrika likt Manchester City eller Chelsea som inte alls var begränsade av Uefa:s Financial Fair Play på ett liknande vis. För efter att PSG i somras köpte David Luiz så kunde man inte gå loss.

Hur långt hade då Chelsea och Manchester City kommit under sina första tre säsonger under nya rika ägare? Chelsea vann precis som PSG ligan säsong två och säsong tre samt en ligacuptitel. Däremot nådde man en Champions League-semifinal redan första året och gjorde även det andra säsongen men tredje säsongen åkte man direkt ut i åttondelsfinalen mot FC Barcelona.

Fjärde säsongen så vann Chelsea inte ligan men väl både Ligacupen och FA-cupen och dessutom nådde man semifinal i Champions League återigen. Först våren 2012 vann man Champions League efter att ha fallit i en final några år tidigare. Under åren har man vunnit ligan en gång ytterligare, dessutom FA-cupen två gånger och även Europa League.

Manchester City blev i månadsskiftet augusti-september 2008 köpt av Abu Dhabis investeringsbolag och inledde därefter en satsning där första köpet var en något förvirrad Robinho som trodde han kommit till en annan klubb. Under tredje säsongen tog man första titeln, FA-cupen, och under fjärde säsongen kom ligatiteln. Man har vunnit ligan två gånger, FA-cupen och Ligacupen en gång under de sju säsonger miljarderna pumpats in.

I Europa har City haft betydligt svårare och två åttondelsfinaler i Champions League, varav den ena inte är spelad än då FC Barcelona väntar i nästa vecka, och en kvartsfinal i Europa League 2008-09 är det bästa man åstadkommit. Klivet upp från att hantera Premier League och vinna den två gånger och samtidigt konkurrera med de bästa i Europa är ingen lätt ekvation.

Naturligtvis är det oerhört mycket svårare att vinna Premier League än Ligue 1, men det är inte bara att vräka in miljarder från nya ägare och tro att framgångarna ska komma omedelbart. Det tar tid att bygga upp en struktur, träningsanläggning och organisation. Allt ska plötsligt växa och det kommer in stjärnor och tränare som har sina krav och förväntningar och samtidigt ska man prestera i det närmaste omedelbart.

Nettoinvesteringar är dessutom större i både Chelsea och Manchester City än vad de varit i Paris SG. Självklart är jag inte dummare än att jag fattar att det blir negativa rubriker om det havererade projektet Paris SG i fall klubben snubblar mot Chelsea, men det gäller ibland att sätta saker och ting i perspektiv. Om PSG inte tar minst två titlar, varav ligan är en, då är det ett fiasko.

Däremot vore det ett större fiasko om Chelsea skulle åka ut mot Paris SG. José Mourinho har haft en helt annan struktur i form av klubb och lag att sätta sin prägel på och man är skyhöga favoriter. Det vore i det närmaste en skräll om Zlatan o Co skulle ta sig till kvartsfinal på bekostnad av Chelsea, men inget är omöjligt i fotboll.

Olof Lundh

Allt är avreglerat i Sverige utom SvFF

Jonny Rödlund smsade måndag eftermiddag att han var nöjd med podd-intervjun. Alltid något. Den forna supertalangen är i dag 43 år och han var en John Guidetti eller Bojan Djordjic i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Fick lika mycket rubriker för livet utanför planen som för talangen han hade på planen och det finns något spännande i att ta reda på vad som hände sedan.

Tog mig därför till Skiljebo i Västerås i förra veckan och snackade om karriärens berg-och-dal-bana och det var rätt befriande att höra hur Rödlund i dag kunde inse att både förbundet och IFK Norrköping försökt hjälpa honom, men att han inte var mottaglig för hjälpen. Och att han dessutom trivs med livet som talangutvecklare trots diverse smällar och att karriären trots allt var okej.

Det är fullt förståeligt att han än i dag kan känna viss irritation kring skriverierna, och det är något spelare som både Guidetti och Djordjic säkert kan känna igen sig i. Eller en sådan som Zlatan Ibrahimovic, som ju också fått mycket skriverier och varit en spelare som på många sätt delat opinionen även om alltfler flyttat över i hans hörna med tiden.

Podden ”Lundh” är nu uppe i 38 avsnitt och den går alltid att finna via Fotbollskanalen.se eller via iTunes, Acast, Youtube. Naturligtvis går det lätt att googla fram den och den finns även på podcaster och andra typer av plattformar för poddar. Där finns intervjuer med Lennart Johansson, Henrik Larsson, Jonas Thern, Pia Sundhage och många, många fler.

***

Fascinerad att 100 000 kollar Fotbollskanalen Europa när det är avspark 00:05. Om ni inte var uppe får ni allt om Zlatans gula kort, toppstriden i Ligue 1, Ronaldos baksmälla, Fiorentinas succévärvningar, Bayerns punggrepp på Bundesliga, veckans svensk och Bradfords femte Premier League-skräll här:

I Fergie Time tippar vi vinnare i Champions League och Europa League som drar i gång i veckan:

***

Kul att läsa en längre intervju med Rikard Norling, signerad kollega Andreas Sundberg. Norling är onekligen en färgstark person.

***

Uppskattar verkligen att Zlatan Ibrahimovic använder sin enorma kraft till ett projekt mot svälten. Visst, det är förståeligt att Laurent Blanc blev irriterad men det får han tugga i sig. Att se Zlatan lyfta annat än Volvo och Vitamin Well är härligt, och Sveriges lagkapten gör mycket i det tysta med sjuka barn och det är en viktig sida hos honom.

***

Sef-basen Lars-Christer Olsson utmanade Karl-Erik Nilsson om att ta över efter Lars-Åke Lagrell. Den förre Uefa-vd:n Olsson hade inte en chans. Om det berodde på Michel Platinis motstånd (ogillade att Olsson som tjänsteman tog strid för Lennart Johansson i valet 2007) eller att en del äldre herrar (Gunnar Larsson och Bengt Madsen bland andra) ville ha en S-märkt ledare eller en kombination går att diskutera.

Däremot var Olsson tydlig när han 2012 inte satte sig i SvFF-styrelsen. En manöver som jag uppskattade eftersom jag tror mer på maktdelning och öppnare maktkamper än en styrelse där alla ska sitta och skaffa sig hållhakar på varandra och kompromissa sig fram till olika förslag som lagom urvattnade och inte stöter med någon eller något.

Nu är det ändrat, Lars-Christer Olsson kommer från 21 mars 2015 att kliva in i SvFF-styrelsen när förre Bois-basen Kenneth Håkansson packar ihop. Olsson sitter därmed i styrelsen på Sef:s mandat i svensk fotbolls modell. Alla ska vara med vid grytan när man tar beslut och alla ska få en del av det som finns i grytan.

Det känns som en modell som tog avstamp i Saltsjöbaden 1938, där man slöt Saltsjöbadavtalet mellan arbetsgivare och arbetstagare och som många förklarar Folkhemmets framväxt med. Med ett finare ord kan man tala om en slags försvagad korporativism och där stat, näringsliv och fack jobbar ihop och man ser till att ta hand om individen som bara ingår i laget.

Ibland längtar jag tillbaka till tiden när Televerket, Posten och SJ var institutioner i samhället som gick att lita på. En tid när skolan och vården var reglerad och det inte fanns några val om något. Ja, jag vet att allt inte var bättre då, framför allt var det väldigt mycket dyrare att ringa och resa, men det var så förbannat mycket enklare att inte behöva skaffa information för att behöva välja.

Annat att vara medborgare i Sverige i dag. Det är så många val att jag kan bli sjösjuk varje gång jag ska botanisera i vilket bredband är bäst för hemmet eller vilket mobilföretag som ska få råna mig för att barnen ska kunna ringa. Nationalekonomins teori om utbud, efterfrågan och marknad är en sak, verkligheten är en annan.

Kan inte riktigt se hur det ska gynna barn i skolans värld att skolorna måste lägga pengar på reklam och information för att ragga elever. Räckte med ett par öppna hus inför gymnasiet för att fatta att det är i princip omöjligt att ta reda på vad som gäller just den här skolan och om den är lämplig för att ta sig vidare på livets stig.

Samtidigt är jag glad över att Sverige inte bara är samma S-stuk som jag upplevde under uppväxten. Då S-rörelsen skulle styra ALLT från första steget ur vaggan ända ner i graven, och jag kan fortfarande bli svettig av nervositet när jag minns hur SIA var på förslag och det talades om att man skulle vara på plats i skolan i princip all ledig tid.

Vändpunkten var 1985 när dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt genomförde “novemberrevolutionen” och började avreglera kreditmarknaden. Det var ett första steg på att lösa upp Folkhemmet och sakta men säkert har man tagit steg på steg till dagens svenska modell som kan vara en av västvärldens mest avreglerade samhällen och där en bättre valfrihet har ett pris, men där rätt få nog vill backa hela vägen tillbaka till 1985.

I det här fallet finns inte svart eller vitt, tyvärr. Något som alltid gör det lättare som journalist, men jag är övertygad om att även svensk fotboll hade mått bättre av en slags avreglering. Där man släppt in fler idéer och dessutom kanske öppnade för ett modernare sätt att arbeta. Man behöver naturligtvis inte gå för långt, som det svenska samhället när man säljer ut skola och vård till riskkapitalister som räntesnurrar sig till miljarder i skatteparadis.

Däremot så är inte en modell som var framgångsrik för 20 år sedan perfekt för 2015. SvFF och svensk fotboll behöver moderniseras i flera skeenden och det handlar om allt från kommunikation till talangutveckling, ledarrekrytering, jämställdhet och hur man jobbar för att få till en större mångfald och samtidigt se till att svenska klubbar och landslag kan nå så långt man bara kan.

Är inte övertygad om att Lars-Christer Olsson i SvFF-styrelsen är rätt väg att gå, eller ens ett kliv framåt. Snarare känns det som om man kliver tillbaka i tiden och inte vill närma sig framtiden. Kan givetvis ha fel, för jag sitter inte i styrelserummet men det mina sageshen berättar om arbetet i och kring svensk fotbollsledning gör inte att jag går ner i spagat av upphetsning. Tyvärr.

Olof Lundh

Unga talanger borde lyssna på Bärkroth

Under B-landslagets träningar i Abu Dhabi gick det nästan att ta på Nicklas Bärkroths glädje över att vara med Erik Hamréns manskap. Något ofrivilligt fick han 2007 stämpeln som en supertalang efter att ha debuterat i allsvenskan för IFK Göteborg som 15-åring, men det tog några år innan han fick ordning på karriären och kanske inte på det sätt som många trodde.

Gjorde en podd med honom under landslagslägret – den hittar ni via Fotbollskanalen.se eller via iTunes eller via Acast eller via Youtube – och det är tydligt att Bärkroth inte bara gått på några nitar genom åren utan att han även dragit lärdomar. Självklart är alla människor unika, men det kan vara nyttigt att som ung talang lyssna igenom podden.

Bara känslan av att andra blåser förbi honom i utveckling som Bärkroth ger uttryck för och att han funderade på att lägga av med fotbollen. Som tur var höll han ut och även om det aldrig blev någon succé i Blåvitt så har han krigat sig tillbaka via gästspel i Brommapojkarna och Portugal och till slut genom en flytt till BP som var vad han behövde.

Hur många reder att i tid ta steget ner från en ombonad tillvaro på Kamratgården till Grimsta IP? Nog alldeles för få men Bärkroth visade att han fixade och det och efter landslagsdebuten med assist mot Elfenbenskusten gick det tyngre när han fick starta i andra matchen mot Finland. Samtidigt vet han att det går upp och ner, och jag kommer följa honom i IFK Norrköping i vår.

Podden ”Lundh” är nu uppe i 37 avsnitt och den går alltid att finna via Fotbollskanalen.se eller via iTunes, Acast, Youtube. Naturligtvis går det lätt att googla fram den och den finns även på podcaster och andra typer av plattformar för poddar. Under tisdagen spelar jag in nästa veckas avsnitt med en gammal hjälte.

***

Apropå unga talanger så pratade vi om Martin Ödegaard som lämnat Strömsgodset för Real Madrid i Fergie Time.

I Fotbollskanalen Europa tillhörde Lyon-PZG, Atletico-krossen, Livingston-sparken, Parma-kaoset, Harry Kane och Tottenham våra ämnen.

***

Över 35 000 sålda biljetter. Till Svenska Cupen. AIK-Hammarby blir något extra i början av mars.

***

Hur illa är det med Zlatans häl? Börjar undra om det inte är NHL-stuk i mörkandet av problemen med den. För även om han var betydligt starkare i seriefinalen mot Lyon så har han haft svårt att vara lika dominant som innan han fick skadan. För er som minns så spelade Zlatan på sprutor i höstmötet med Lyon och var därefter borta i nästan två månader.

Han missade ett par landskamper och gjorde ett inhopp mot Marseille innan han fick vila några veckor till. Och på sistone har vi sett matcher där Zlatan varit uppenbart ur slag. Insatsen i seriefinalen mot Lyon i söndags lovade dock mer, där han förutom att skicka in straffen till 1-1 även stod för ett par starka nickar och frispelade Cavani och var stark.

Samtidigt har vi högre krav på franska ligans bäst betalde spelare – och framför allt lär han ha det själv – och Zlatan har skämt bort PSG-fansen under två starka säsonger där han vunnit skytteligan och tagit klubben till två raka ligatitlar. Den svenska landslagskaptenen har burit Paris under några säsonger och nu är det något som inte riktigt stämmer.

Zlatan har efter jul bara gjort två straffmål i ligan, innan dess satte han två spelmål mot Nantes 6 december. I den franska ligacupen bröstade han in ett mål mot St Etienne och i cupen skickade han in ett mål mot Montpellier. Så under 2015 har han stått för två straffmål i ligan och två cupmål och är långt från tempot under sina första två säsonger i PSG.

Det är naturligtvis komplext, för det är uppenbart att klubblaget sliter med spelet även om man når resultat och det kan vara både skadan och att åldern faktiskt tar ut sin rätt och börjar märkas. Att som 33-åring vara så vass framför målet trotsar en del naturlagar för anfallare, men det är nog snarare att han är påverkad av både klubblagets spel och hälproblemen.

Samtidigt står hela Paris SG:s säsong och väger och under några veckor lär mycket avgöras. Först är det cupmatch i franska cupen i veckan, åttondelsfinal hemma mot Nantes, och att ta en inhemsk trippel skulle väga upp en del om man man åkte ut mot Chelsea i Champions Leagues åttondelsfinal som väntar om en vecka.

Kampen om ligatiteln är inte avgjord men det är givet att Lyon har en fördel av lättare restprogram och att man slipper att slita på spelarmaterialet i cupsammanhang. För när Paris SG knappt hinner vila mellan matcherna, och även om man har en bredare trupp, så kan det blir för mycket för Qatars firmaklubb att haka på. Särskilt om inte Zlatan är i stöten, om han inte växlar upp.

***

Alltid gillat Ulf Lundells dagboksliknande böcker, och hans blogg Badgers Drift är underhållande. Det är något med gnällande som jag uppskattar, det är lite som Ulf Stenbergs Sport & Spel i G-P. Jag håller verkligen inte med om allt, men uppskattar att få något som inte bara passerar ner utan motstånd som processad mat.

***

 

Olof Lundh

Väl tidigt med fiaskostämpel på PZG

Den tidigare Kalmar och Landskrona-spelaren Liridon Leci var föremål för Uppdrag Granskning i höstas och nu figurerar han igen i TV4:s avslöjande reportage och utlovar att han kan fixa matcher i Skandinavien.

Tyvärr är det verkligheten i en alltmer globaliserad värld och när förbund och spelbolag tar problemet mer på allvar så haltar resurserna till polis och åklagare. Brotten är inte prioriterade av staten och då är det svårt att komma åt problemen, som lär öka.

***

När man läser i DN om årskortsförsäljningen så är det svårt att inte längta efter den allsvenska premiären. Hammarby leder och det är inte konstigt som nykomling och med det publikdraget men kul att även AIK. Dif och Malmö är med.

***

Runt sju timmar LIVE-tv tar på krafterna, även om Deadline Day alltid är kul. Dock stillsammare än tidigare och ett skäl är väl att klubbarna insett att det är svårt att handla och träffa rätt när det är panik. Synd att Martin Olsson inte tog klivet upp i Premier League och till West Bromwich eller Swansea, för ett halvår till i Championship är inte den rätta miljön.

Kul sändning ihop med Emelie Ölander, Adam Pinthorp, Lorenzo Medici och vi hade en rad gäster med via Skype. Bland annat Philip Haglund som berättar om att han är tänkt som mittback i Hammarby.

***

Häromveckan berättade Markus Rosenberg om att han och Malmö FF förhandlar om en förlängning. Även Guillermo Molins och Malmö FF diskuterar ett nytt och längre kontrakt. Viktigt att Daniel Andersson ser till att så tongivande spelare är nöjda och med i matchen, samtidigt som han jagar nyförvärv till klubben. Utifrån sett gör MFF-ledningen mycket rätt.

***

Februari är onekligen en ödesmånad för “projektet” – finns det ett ord jag är trött på i fotbollssammanhang så är det just det – Paris SG och i kväll väntar Lille borta i semifinal i Coupe de la Ligue. På söndag är det Lyon borta i seriefinal i Ligue 1 och nästa onsdag väntar Nantes hemma i Coupe de France följt av ny ligamatch, Caen hemma, innan Chelsea väntar i Champion League.

Qatars franska fotbollssatsning är alltså kvar i alla fyra titelkamper och januaris transferfönster är igenbommat och man tappade inte någon av de stora stjärnorna och även tränaren Laurent Blanc är kvar. Alla som följt Zlatan o Co kan se att spelet inte stämmer men efter att man tappade 2-0 till 2-4 borta mot Bastia i början av januari har man vunnit vad man behöver vinna.

Förlusten på Korsika gav upphov till en rad spekulationer, rubriker och artiklar om en klubb i kris, men än måste vi vänta med att trycka dit fiaskostämpeln på Paris SG. Har svårt att se att man ska ta sig förbi Chelsea i Champions League men att man tar tre inhemska titlar är ingen omöjlighet, särskilt nu när Lyon fått skyttekungen Alexandre Lacazette skadad.

I Coupe de la Ligue är Lille borta en svår match men klubben har tufft att göra mål, blott 18 framåt på 23 ligamatcher, och man är knappast i toppslag. Paris saknar Pastore vilket är ett minus men mönstrar bästa mittfältet och har stor möjligheter att möta antingen Monaco eller Bastia i finalen på Stade de France 11 april.

I Ligue 1 har Marseille tappat en del kraft, inte minst i bortaspelet, och det är Lyon som ser bäst ut. Paris SG kan gå upp i serieledning för första gången under säsongen om man vinner på söndag. Lyon är ligans bästa hemmalag med elva segrar och en förlust, å andra sidan är PSG bästa bortalaget. En nackdel för PSG är man har kvar både Marseille och Monaco borta längre fram i vår och ett tuffar spelprogram.

Coupe de France är den finare av franska cuper och klubbens president Nasser Al-Khelaifi ser helst att PSG bärgar den ihop med ligatiteln. Nantes lär man fixa i åttondelsfinal och av de franska topplagen är det endast Monaco och St Etienne kvar och av 16 kvarvarande lag kommer nio från längre ner i seriesystemet. Cupfinalen spelas först 30 maj, en vecka efter sista ligamatchen.

Givetvis är det förståeligt att ägarna, fans och medier höjer frågetecknen kring PSG men ännu så länge är det inget fiasko. Skulle man bara ta en titel och framför allt inte ta ligan så är det underkänt med tanke på spelarna, satsningen och motståndet men om man kan ta ligan och den främsta cupen är det godkänt och tre titlar och respass mot Chelsea är mer än godkänt.

Olof Lundh

Pengar styr de flesta människors val

Helsingborgs avhoppade sportchef Jesper Jansson är måndagens gäst i podden.  Han ledde klubben till SM-guld, dubbla cupguld, Europa Leagues gruppspel och sålde spelare för närmare 100 miljoner kronor. I somras sade han upp sig och ger sin syn på dragkampen med styrelsen, vad HIF och svensk fotboll behöver och varför det blir så mycket rubriker kring klubben.

Jesper Jansson talar även om vad tragedin vid allsvenska premiären betydde, vem som har ansvaret för att svensk fotboll inte löst problematiken och att han fortfarande passar sig efter hoten när han bytte klubb för 20 år sedan.

Podden ”Lundh” som nu är uppe i 36 avsnitt hittar ni via Fotbollskanalen.se eller via iTunes eller via Acast eller via Youtube. Naturligtvis går det lätt att googla fram den och den finns på podcaster och andra typer av plattformar för poddar.

***

Sista dagen på transferfönstret måndag 2 februari. Vi kör 18:00-01:00 på fotbollskanalen.se. Häng med.

***

Carlos Strandberg till CSKA Moskva på fem år. Osäker på om det är rätt kliv, men det är en spännande affär och det var väl uppenbart att han inte ville vara kvar i Häcken och då gäller det att casha in.

***

Danska ligan fortsätter att dra till sig svenska spelare. Under vintern har Johan Dahlin, Andreas Blomqvist, Erik Friberg, Ludwig Augustinsson och Daniel Larsson alla valt klubbar i Superligaen. I somras kom Johan Elmander, Per Nilsson, Mikael Antonsson, Alexander Kacanklic (lämnat för Fulham), Mikael Ishak och Karl-Johan Johnsson.

Efter några magra år har de danska klubbarna återigen möjlighet att rekrytera spelare från klubbar i Norge och Sverige och svenskar och norrmän som vänder blickarna hemåt efter att ha kört fast längre ut på kontinenten. Ett stort skäl är givetvis att en miljon kronor för en dansk klubb ger cirka 650 000 kronor i en svensk spelares ficka, en miljon kronor hos en svensk klubb innebär att spelaren får 375 000.

Danmark har en expertskatt som ger betydligt lägre skatt och arbetsgivaruppgifter, och det inte bara för svenskar och norrmän utan även för danska spelare som varit utomlands. I Sverige har vi numera en expertskatt för danskar och norrmän, men inte för hemvändande svenskar, men effekterna är inte lika stora och det hjälper inte till om vi talar svenska spelare.

Elfsborgs högerback Johan Larsson ser nu ut att hamna i Bröndby. Då twittrade Sef:s sportchef Stefan Lundin följande:

Känns det inte tråkigt OM Johan Larsson väljer Bröndby. En så ypperlig spelare som just nu spelar i ett lag som är bättre än..Bröndby.

Efter reaktioner så kom denna tweet:

“Twitter brösttonernas arena. Jag menar kring johan Larsson att han just nu är tillräckligt bra att välja en högre rankad liga. Om han ska gå”

Och en RT av denna tweet:

 

Självklart kan Sef:s sportchef tycka att det är deppigt, men han kan knappast ha talat med Johan Larsson. Elfsborg back var verkligt tydlig när han var med landslaget i Abu Dhabi: han ville byta klubb efter många år i allsvenskan. Dessutom var han ärlig om att han trots sin kanonsäsong i allsvenskan knappt hade några förfrågningar att ta ställning till, och var villig att testa allt.

Är det då rätt att börja ifrågasätta en spelare? Att han är bra nog att välja en bättre liga. Uppenbarligen är han inte bra nog för Erik Hamrén som hellre kallade in både Emil Krafth och Anton Tinnerholm när det saknades högerbackar i landslaget inför mötet med Frankrike i november. Marknaden är vad den är, och en snart 25-årig back som inte spelar i landslaget är inte hetare.

Stefan Lundin har själv varit utomlands som tränare och det är ju kanon att få sticka på ett äventyr och kanske tjäna lite pengar, och så här skriver Halmstads BK om när han lämnade klubben som huvudtränare i juni: “Under starten 1986 lyckades inte HBK så bra och var i nedre regionerna när Stefan Lundin lämnade HBK. Detta efter att han fått ett attraktivt anbud från portugisiska CS Maritimo.

Efter att ha fått sparken i Portugal gick Lundin till norska Moss och jag är övertygad om att erfarenheterna av att ha varit tränare utanför Allsvenskan är något som gynnade Lundin och därmed indirekt svensk fotboll när han senare var tränare i Häcken, Gefle, Blåvitt och Örebro SK och därefter som sportchef för Sef.

Dessutom är det lätt att reagera på att det är fel att spelare tänker på pengar. Jag förstår spelarna som har en extremt kort karriär och dessutom offrar utbildning och annat. Varför ska de tacka nej till x antal miljoner? Faktum är att tre år i danska ligan trots allt kan ge ett antal miljoner mer än spel i allsvenskan, och man drömmer kanske om att testa något annat.

Nej, Esbjerg är inte en jättekul stad att bo i, knappast heller Randers, men även Kalmar, Sundsvall, Borås och Halmstad har sina begränsningar. De flesta jag känner vill givetvis ha kul på jobbet, men ingen vill jobba gratis utan tänker givetvis på vad de tjänar. Det är en kombination av faktorer som styr när man byter jobb och där kan lönen väga över om det inte är det allra roligaste.

Allsvenskan måste kunna överleva att man tappar spelare och har man ett skatteupplägg i ett grannland så kommer det alltid locka till sig spelare. Det är något som de allsvenska klubbarna måste förhålla sig till och leva med och inte sitta och vara missnöjd över att man upplever att en spelare är bra nog att kunna välja en bättre liga än den danska.

För egen del kan jag tänka mig många sämre alternativ än att spela för Bröndby och bo i Köpenhamn. Att sedan Bröndby ligger under Elfsborg i Uefa-ranking är sin sak, men det är inte avgörande. Bröndby har till skillnad från Elfsborg spelat i Champions League, även om det är ett tag sedan, och man har en helt annan tradition och helt andra framgångar och bättre drag på läktarna.

Den danska storklubben är dock på dekis och har haft ett antal tunga år, och med mycket stök på ägarsidan och var nära konkurs vid ett par tillfällen. I dagsläget är det en rik dansk doldis i Jan Bech Andersen som räddat klubben, ni kan läsa om honom här, och har sett till att finansiera återkomsten för Daniel Agger och Elmander och värvade ett par norrmän.

Även om det ännu inte vänt för den tidigare danska storklubben och man är fyra i tabellen och hela 13 poäng efter serieledande Midtjylland så finns det en kraft kring Bröndby som kan innebära framgångar och spel i Europa, och en del svenska spelare har använt just danska ligan för att komma vidare och kanske då främst till Tyskland som Pierre Bengtsson och Oscar Wendt.

Kombinationen av att man kan drömma om att komma vidare och på vägen tjäna mer än i Sverige gör att många väljer att gå till Danmark, och jag har svårt att klandra dem. Inte heller är det så att Allsvenskan är hotad, det är andra värden som bygger den och där handlar det om att klubbarna måste jobba för att hitta lockande lösningar snarare än att deppa.

Olof Lundh

Arkiv