Hann knappt lägga upp bilden på mig och Therese Sjögran som veckans gäst i podden innan några personer hade hunnit förklara att mittfältaren bara gnäller och de var allmänt missnöjda med intervjuobjektet. Då hade inte ens podden hunnit komma ut än, men redan gick det att såga innehållet som landslagsveteranen skulle komma med:
“Han började bra men nu är det ba keffa människor han intervjuar.”
“En timmes gnäll från dom avundsjuka tjejerna och speciellt gnälldrottningen själv. Se och lär av Charlotte Kalla. Framgång, pengar, uppskattning osv förtjänar man. Inte gnälla sig till.”
“Först en lam Karin Mattsson och nu Sjögran. Kom igen Olof!”
“60 min gnäll och ältande om historiska oförrätter…åh fy f–n!!”
“Sicket gnäll på henne. Jag hör inte hockeytjejerna böla om uppmärksamhet hela tiden. Inse bara att damfotboll aldrig kommer att bli stort. Aldrig. Det är mesigt och jag kollar hellre en div 5 match för det är av samma kvalité.”
Första frågan som slår mig: vem är det egentligen som gnäller? Herregud, vilka gnälliga gubbar. Utan att ha lyssnat så vet ett gäng herrar redan exakt hur intervjun kommer att vara. Det är helt enkelt underbart gnälligt att kunna vara så synsk. Dessutom, det är ju bara att avstå från att lyssna utan att behöva trycka ner en annan person.
Givetvis är jag för en öppen debatt och att folk ska kunna ha åsikter, men det är demoraliserande när män klistrar på en etikett innan de ens vet vad det handlar om. Utan att ens ha kunnat lyssna. Jag förstår inte var behovet att trycka ner kommer i från? På vilket sätt är detta ett hot? Jag har gjort 40 poddar och fyra har varit med kvinnor, och det är för få och inte tvärtom.
Dessutom har inte Therese Sjögran kontaktat mig, utan jag ville intervjua henne. Så om det är någon som upplever att det finns gnäll i podden så är det mitt ansvar då jag åkte till Malmö och ställde frågorna och drev på. Till skillnad från de negativa männen så kan jag känna att Sjögran o Co har varit alldeles för vattenkammade och beskedliga och helt enkelt skällt för lite.
När det gäller bråket om bilen till Anders Svensson och den efterföljande debatten så låg Sjögran lågt. Det var andra som klev fram – och det med rätta – men att anklaga henne för att ha gnällt om allt det är felaktigt. Visst, hon gav en del intervjuer men det har knappast varit hennes drivkraft att elda på i den brasan, snarare tvärtom.
Däremot är alla snabba om att poängtera att Zlatan bara ville väl och bara skämtade om cykeln. Ja, det är helt enkelt olika för olika. Kan faktiskt inte förstå att förbundskapten Pia Sundhage driver på för att för att herrlandslagets lagkapten ska lämna en hälsning till damlandslaget, och tro att det ska vara positivt. Therese Sjögran har sin syn klar.
Var efter mitt besök i Malmö nöjd med podden för att Sjögran svarade ärligt och vasst på de flesta frågorna. Som om spelarnas missnöje med Thomas Dennerby, Marika Domanski Lyfors heta temperament, att spelarna varit lite fega mot SvFF, att dagens unga spelare har det för bra och inte fattar hur tidigare generationer hade det och att hon kanske lägger av redan i sommar.
In och lyssna, och det är inget gnäll, eller rättare sagt: jag gnäller lite på spelarna som inte klivit upp på barrikaderna tillräckligt. Om ni upptäcker annat gnäll, mejla mig: olof.lundh@tv4.se. För jag blir så trött på att man har ett behov att hacka på någon offentligt, särskilt med tanke på att jag sökte upp Sjögran och inte tvärtom.
Podden ”Lundh” är nu uppe i 40 avsnitt och den går alltid att finna via Fotbollskanalen.se eller via iTunes, Acast, Youtube. Naturligtvis går det lätt att googla fram den och den finns även på podcaster och andra typer av plattformar för poddar. Där finns intervjuer med Jonas Eriksson, Lars-Åke Lagrell, Stefan Söderberg, agenten Katherine Salisbury, svenske Fifa-direktören Niclas Ericson, Nicklas Bärkroth, Svennis och många, många fler.