Tänk att Georg “Åby” Ericsons son Håkan Ericson skulle försätta landet i fotbollstrans? Inser att få av dagens unga vet vem Sveriges förbundskapten från VM 1974 och VM 1978 är, men han låg bakom att landslaget med Ralf Edström, Ronnie Hellström o Co blev femma i Västtyskland vilket ansågs stort på den tiden.
Inte nog med det, “Åby” var även delaktig i VM-låten “Vi är svenska grabbar” och var med och klinkade på pianot och även om landet inte försattes i trans på det sättet så var både förbundskaptenen och spelarna stora under min uppväxt på 70-talet. Alla kunde den låten och om jag inte minns fel spelade “Åby” den i “Hylands Hörna” som ALLA såg.
[youtubeplay id=”21bevvVJEuk” size=”medium”]
Georg “Åby” Ericson hade en lång och framgångsrik karriär som både spelare och tränare i IFK Norrköping innan han blev förbundskapten så bara den bördan måste ha varit tuff att bära för Håkan Ericson när han gick in på samma bana. Lägger man till att “Åby” under tiden efter jobbet som förbundskapten mest var känd för sitt gnäll så krävs det ingen psykologexamen för att lista ut att det varit en börda att vara hans son och vara tränare.
Håkan Ericson har inte heller alltid gjort det lätt för sig när han varit öppen och och ärlig om spelare och vad de presterat och varför de inte är med, och inte alltid haft samma version som spelarna. Kanske lite “old school”, och kanske inte alltid rätt väg i ett mer jag-orienterat samhälle. Samtidigt har han tagit Sverige till playoff mot Italien inför U21-EM 2013 och är nu till EM-semifinal 2015.
Resultaten får styra och sedan kan folk alltid säga att han basar över en fantastisk årskull, men det är en samling starka individer som han fått att tro på det omöjliga gång på gång och agera som ett lag. Det är onekligen en stark insats som ledare att få Sverige att nå så långt. Det kan ingen ta i från Håkan Ericson som det blåst kring mer än en gång i karriären.
Inte heller alltid övertygad om Ericsons coachande, som satsningen på en matchotränad Branimir Hrgota senast eller om Joseph Baffo är ett bättre alternativ än Filip Helander eller att bytena dröjde så länge mot England. Ericson har gått runt på få spelare och verkar inte riktigt lita på spelare som kom in i truppen med god form och mycket matcher bakom sig, men nu är det Ericson som står där som en vinnare.
Undrar om inte pappa “Åby” ler i himlen? Även om han inte framstod som den berömmande typen så hade han säkert insett det storartade i att Sverige är med bland de fyra bästa U21-landslagen i Europa. För det blev ännu en rysare signerat Sveriges U21-landslag när man stod för en bragdartad insats och fixade 1-1 mot Portugal och tog sig vidare till EM-semifinal mot Danmark på lördag kväll.
Det borde nästan inte gå att överleva en grupp med England, Italien och Portugal för ett svenskt U21-landslag, men det här landslaget har gång på gång struntat i oddsen. Det går inte nog att poängtera hur svårt det är att ens ta sig till slutspelet i Tjeckien. Blott sju av Uefa:s 52 sugna länder tråcklar sig fram dit, och Sverige skickade ut de regerande U20-världsmästarna i form av Frankrike på vägen.
Ovanpå EM-semifinalen är U21-landslaget klart för OS i Rio de Janeiro. Då blir det dock en hel del av dagens spelare som inte kan vara med, då gäller andra regler och åldersgränsen går vid att man tidigast får vara född 1 januari 1993 mot 1 januari 1992 för U21-EM, plus att man får ta med tre överåriga spelarna. Lite trist men resten av världen kör med de reglerna och då får Uefa böja sig för det.
Zlatan Ibrahimovic har öppnat för spel i OS, och det är en möjlighet men det är ett EM-slutspel i Frankrike samma sommar. Samtidigt är det angenäma problem för förbundet att behöva brottas med. Värre är det för allsvenskan i fotboll som får svårt att få ihop spelprogrammet under 2016 om Sverige både är med i OS och i EM.
Något dagens svenska hjältar med Simon Tibbling i spetsen inte behöver bry sig om. De kan se fram emot Prag och en match mot Danmark lördag kväll och 90 minuter från en EM-final. Klart att de kan fixa det, men förbundskapten Håkan Ericson går runt på väldigt få spelare och frågan är hur slitna de är i det här läget? Det är extremt lite tid mellan matcherna.
Under onsdagen fick man hjälp av Italien som ganska snabbt dödade sin match mot England och därmed var både Portugal och Sverige vidare vid ett kryss. Efter de två snabba italienska målen dog intensiteten i den svenska matchen och efter paus var det rätt länge ställningskrig. Hur medvetet det var? Ja, det går givetvis att diskutera.
Samtidigt är det svårt att kritisera två lag för att de inte tog sådana risker när skillnaden mellan ett kryss och en förlust var så stor. Om antingen Sverige eller Portugal förlorat så hade man inte fått något i och med att England fallit samman. Jag kan inte se hur ett italienskt landslag skulle ha uppträtt annorlunda.
Visst kan jag förstå att Italien är besviket över att portugiser och svenskar spelade på resultatet på slutet, men ilskan borde mest riktas mot det egna landslaget som hade alla möjligheter att besegra Sverige när man spelade med elva mot tio i nästan en timme och dessutom ledde med 1-0. Man kunde även ha slagit Portugal men fick inte till det.
Erik Hamrén har funnits på läktaren i Tjeckien och det måste ha varit rätt härligt att se så många spelare kliva fram. Även om han haft uppe en hel del spelare i A-landslaget så sätter detta trots allt tryck på en del av de givna. Framför allt vill jag se Oscar Lewicki i A-landslaget. En sådan spelare har inte Sverige haft sedan Tobias Linderoths dagar.
Men det finns naturligtvis fler än Lewicki som klivit fram och det blir tufft för Hamrén att välja när han ska mönstra truppen till ödesmatcherna mot Ryssland i Moskva och Österrike på Friends Arena i september. U21-framgångarna har inte gjort det lättare för förbundskaptenen, men han tar säkert det extra funderandet.