Vill ALDRIG att U21-landslagets resa ska ta slut

Läs allt om hur ni följer dramatiken här.

Om det ska gå vägen mot Danmark? Ja, det är ingen tvekan om att danskarna har ett gäng spelare som är snäppet vassare totalt sett men vi har sett så många gånger att det inte behöver betyda något. Hade önskat något så är det en offensivare spelare mer på planen i Sverige. Kanske en Sam Larsson eller en Robin Quaison?

Samtidigt är en EM-semifinal något annat, och det är ett jämnt upplägg. Den danska arrogansen finns där alltid och de tror alltid att de är bättre och vassare. Kanske kan man utnyttja det? Gillar att Ekwall kör en Ernst-Hugo i Prag men originalet är något vassare:

[youtubeplay id=”YlTukY9fV9Y” size=”medium”]

Det är något alldeles extra att följa det svenska U21-landslaget. Vändningarna. Dramatiken. Den oförställda glädjen. De många profilerna. U21-landslaget upplever det alla som på något sätt sysslat med idrott drömmer om att vara med om.Vem har inte velat vara Simon Tibbling som vänder en hotande hemresa till en ny fullständig triumf?

Kan tänka mig att det skreks hos den dryga miljon som följde upplösningen (cirka 900 000 på TV12 och närmare 150 000 via TV4-Play). Det finns något i det här landslaget och med glädjen och laget och det är så häftigt att följa. Det är som hämtat från tv-spelens värld med FIFA, NHL eller tidningarna Buster och Rekord-Magasinet eller böckerna om Åshöjden. Allt beroende på när du är född och vad som gällde då.

Ett gäng spelare som blivit kompisar och som överträffat sig själva gång på gång på gång. Trots att de ställts mot världsmästare från Frankrike, stjärnor från serie A och Premier League och ett gäng äss från talangfabriken Portugal. Skador, utvisningar, avstängningar, stökigheter mellan förbundskapten och några spelare.

Det går inte att upprepa tillräckligt många gånger hur förbannat svårt det är att ens nå ett U21-EM. Sju lag går dit och det är över 50 av Uefa:s länder som kvalar under 18 månader och sedan möts de 14 bästa i playoff. Väl i slutspelet finns det bara två grupper, bägge getingbon, och att då hamnar med England, Italien och Portugal är getingbo extra allt.

Sedan är det väl lätt att dras med i att U21-landslaget ska gå rakt in i A-landslaget. Klivet upp är tyvärr större än vad man kan tro, och det blir allvar på ett helt annat sätt. Skrev en krönika i ämnet häromveckan och även om jag fattar lockelsen med att se U21 hos Hamrén så är det en annan sak och helt annat tryck i A-landslaget.

Det är något man med lätthet kan skjuta på framtiden och U21-landslagets magiska saga lever än och man vill inte att den ska ta slut, framför allt inte i kväll, men knappt ens efter en final. Det är så roligt att följa dem att man bara vill att det ska fortsätta och fortsätta, så är det med de flesta sagor, och vi hoppas att verkligheten dröjer till onsdag.