Janne Andersson slog sig ner vid podiet i en av Friends Arenas lounger och stod för en underhållande halvtimme. Den blivande förbundskaptenen kan nämligen konsten att både brinna för något och tala för det och samtidigt vara rolig, personlig och varm som människa.
Lyssna på min poddintervju med honom från i december, då får ni en känsla av vad Sveriges fotbollsledare efter Erik Hamrén är för en människa, ledare och hur han ser på fotboll. Hur han blir som förbundskapten återstår att se, nu är det smekmånad och den får Janne Andersson njuta av så länge det varar.
Det här är fotboll och man ska spela om det och om det blir en tuff start på VM-kvalet när Holland, Frankrike och Luxemburg väntar under hösten så kan det börja knorras. Det går fruktansvärt fort i fotboll, och det är på så vis bra att SvFF ser långsiktigt och ger honom ett kontrakt över EM 2020.
Ändå, gå tillbaka till i augusti 2014. Då sladdade IFK Norrköping i den allsvenska tabellen och Janne Andersson hade aldrig varit aktuell som förbundskapten. Inte heller Håkan Ericson som då ledde U21-landslaget som var långt från att nå U21-EM och kanske inte heller Jörgen Lennartsson som var arbetslös.
Även om det är lätt att bli charmad av Janne Andersson och hans presskonferens på många sätt är högklassig och han svarar rätt och riktigt så får man inte glömma bort perspektivet. Det går snabbt och fotboll handlar om endast en sak: resultat, även om det andra kan köpa en tid och göra jobbet lättare.
Minns ni när en frispråkig Erik Hamrén dansade in i Skavlan och tog hela Sverige med storm med en halvtrendig halsduk charmigt knuten, ett leende och berättelsen om hur han träffade sin fru. Då smälte de flesta. Förvisso blev han arg på vissa av oss i presspacket redan efter första presskonferensen i Malmö och efter första matchen i Italien och på den första jullunchen, men det var ändå en smekmånad.
För efter en lång tids vandring med Lars Lagerbäck vars fotboll var försiktigare än försiktig och vars minspel på slutet hade gett honom en plats vid poker-VM:s sista giv så längtade alla efter något nytt. Det var naturligtvis rätt att byta förbundskapten efter 13 framgångsrika år och “alla” älskade den på många sätt offensive Hamrén den första tiden.
En smekmånad får alla nya chefer. Verkligheten kom dock ikapp förbundskapten Hamrén på allvar i Amsterdam, även om vi som jobbade nära landslaget innan det sett tecknen på att han hade tufft med den mediala granskningen. Hamréns manskap blev i oktober 2010 kölhalat av Holland och förbundskaptenen kastade ut Behrang Safari till vargarna efter ett uselt inkast.
Sedan har det varit en kamp. Visst, Hamrén har tagit Sverige till ett EM i Ukraina och floppat där och sedan gjort ett godkänt VM-kval där Portugal blev för svårt och till krånglat landslaget till EM 2016 efter att ha spelat Lagerbäckskt på slutet. Samtidigt har han haft tufft med mycket av det runt om kring landslaget, och känslorna har tagit överhanden. Om han var godkänd, riktigt bra eller inte vet vi i sommar.
Vem vet hur Janne Andersson hanterar en kölhalning mot Holland? Eller mot Frankrike? Ingen, för det går inte att testa. Är dock rädd att SvFF inte tagit ordentligt med referenser, som jag bloggade om i februari, eftersom en källa med insyn i rekryteringsprocessen ger den bilden av förbundets jobb. Om det stämmer är det svårt att förstå.
Självklart fattar jag att Håkan Sjöstrand hellre sitter med Andersson i en bil vid Willys och Biltema i Katrineholm för att förhandla i ensamhet för att slippa spekulationer och skriverier. Men det måste vara viktigare att det blir rätt kandidat än att det är hemligt hela vägen fram.
I grunden måste man i en sådan här rekrytering träffa flera kandidater, intervjua dem, ta referenser och sedan väga för och emot. Det är ointressant om man vill ha kandidat X, Y och Z om det i slutändan blir W. Det är väl bara att ducka den typen av frågor för SvFF istället för som Lars-Åke Lagrell och Sven-Göran Eriksson bråka om frågan ställts eller inte.
Någon blev förbannad på mig under gårdagen för att jag talade om att Andersson var en budgetlösning. Jo, men SvFF har ont om stålar (läs: Friends Arena) och oavsett vem som tackat ja till jobbet hade fått göra det enligt de kriterier som SvFF ställt upp gällande allt från mediarelationer till staben runt om kring landslaget. Det är nya tider.
Att sedan Janne Andersson nappar på jobbet utan att vi exakt vet vilka som tackat nej eller fått nobben hänger delvis ihop med att han varit öppen med att han vill ha en ny utmaning efter snart 500 allsvenska matcher. Så när han väl fick frågan så tror jag han svarade ja, och det oavsett om det är tajtare regler än när Hamrén tackade ja.
Grundkänslan kring Janne Andersson är positiv för det är ett steg mot en fotboll Sverige måste spela. Det handlar inte om tunnlar i eget straffområde utan om ett mod, en egen spelidé och att man jobbar ihop för att försöka få spelarna att vara ett kollektiv som ska kunna överraska, och Andersson var tydlig med vad han vill se:
“I grunden vill jag att mina lag jobbar som satan och jobbar tillsammans. Att det finns en glädje, ett engagemang. Sen pratar jag mycket om att man ska våga som spelare. Våga för mig är att om man bestämt hur man ska spela så gör man det, oavsett om man spelar hemma eller borta, om man leder eller ligga under. Att man inte gömmer sig.”
Janne Andersson kan dessutom svensk fotboll och han vet hur man som förbundskapten får med sig de allsvenska tränarna. För det är viktigt att alla parter inom svensk fotboll jobbar ihop i ett kollektiv om man ska kunna utmana i en värld som består av både fler och bättre nationer.
Dessutom var Andersson bra på givna frågor om Zlatan Ibrahimovic vara eller inte vara, att han vill ha en assisterande, att han tror på lagarbete bakom laget på planen, att han börjar först som förbundskapten efter EM i Frankrike, att han alltid brunnit för att se landslaget, att tacka IFK Norrköping och tacka för att han fått Sveriges finaste jobb.
Noterbart var att generalsekreterare Sjöstrand utan att ens ha fått en fråga om det tog upp att man ska hitta en assisterande förbundskapten till Janne Andersson. Naturligtvis ska det ske ihop med Andersson, men det är en markering mot hur det varit under Erik Hamrén som vid sitt tillträde valde enbart Marcus Allbäck som då helt saknade tränar och ledarbakgrund.
Vän av ordning påpekar säkert att spionerna Reine Almqvist och Peter Wettergren efter VM-kvalet till Brasilien fått titeln assisterande men sanningen är att Hamrén helst kört utan en renodlad assisterande. Det vill inte SvFF längre och inte heller Janne Andersson. Åtminstone inte enligt vad han sa.
Vem det blir? Tror att det blir någon ur VM 94-gruppen sett till Sjöstrands täta koppling till dem, även om det nog inte blir Jonas Thern som inte dansade tätt med Andersson på slutet i Halmstads BK. Roland Nilsson finns redan i SvFF och är utbildad tränare. Stefan Schwarz? Ja, det finns några att välja på.