Redan den 3 juni så gick förbunden ut gemensamt och lyfte fram den oprövade juristen – han har varit ordförande för Sloveniens förbund sedan 2011 men annars blott ett halvår som ledamot i en klubbstyrelse – som rätt man att ersätta Michel Platini som Uefa-president. Då hade Čeferin inget valmanifest. Det fanns inga andra klara kandidater. Och deadline för att ställa upp i valet var 20 juli.
Enligt norska Josimar finns det en förklaring till de nordiska förbundens brådska. Tidningen har flera källor som pekar på en uppgörelse där de nordiska länderna skulle backa Aleksander Čeferin offentligt för hans uppbackare ville åt den demokratiska auran som finns i Norden och sedan kunde Ryssland och andra länder med en annan image följa efter de nordiska förbunden.
För nordisk del fanns det ett EM i potten. Antingen 2024 eller 2028. Något de nordiska länderna gick ut med att man ville arrangera redan i början av mars. Ett löfte ska finnas om detta efter att man stöttat slovenen, enligt norska Josimar. För SvFF:s del och framför allt Karl-Erik Nilssons del finns något ännu bättre i potten: en plats i Uefa:s exekutivkommitté och dessutom som en av fem vicepresidenter.
Kanske inte så underligt att Sverige uppges ha legat på de andra länderna mest om att släppa pressmeddelandet om att stötta Čeferin som för övrigt var i Malmö 30 maj när Sverige mötte Slovenien inför EM. Danska DBU har därefter distanserat sig från pressmeddelandet och menar att man bara stöttade slovenens kandidatur och inte garanterat kommer att rösta på honom.
Bakom uppgörelsen pekar norska Josimar ut Fifa-basen Gianni Infantino som gått via sin norske rådgivare Kjetil Siem som i maj fick arbetet att hjälpa schweizaren som en av hans närmaste medarbetare. Då ska man veta att norrmannen som har bra kontakter i Afrika efter många år i Sydafrika, bland annat över VM 2010, jobbade för Infantino även inför Fifa-valet som han vann i februari.
Kjetil Siem har varit generalsekreterare i det norska förbundet sedan 2012 och han kom till de nordiska förbundens informella möte i samband med Champions League-finalen i Milano i maj och propagerade för Aleksander Čeferin. Slovenen var för övrigt också med på ett av två möten som de nordiska förbunden höll. Att Fifa nu säger att Siem formellt jobbade för norska förbundet – alla visste ju att han inom kort skulle gå till sitt nya Fifa-jobb – är en del av spelet.
Karl-Erik Nilsson nekar och tar det hela med ett leende på läpparna. Vilket är rätt förvånande sett till allvaret i anklagelserna. Själv hade jag varit galen om det var fel. I intervjun med min kollega Martin Petersson så är Nilsson glad och stolt över att Sverige och de andra nordiska länderna tog kommandot och rekommenderade en kandidat innan man ens visste hur startfältet skulle se ut.
Nilssons svar på frågan om det inte är konstigt att välja offentligt sex veckor innan deadline för kandidater att ställa upp är talande: “Nej, jag tycker snarare att det finns anledning att vara lite stolt över att vi vågade ha modet att gå ut så tidigt. Det normala är att man sätter sig och väntar och ser. Där tog vi initiativ, vi fyra nordiska länder, och sen kom väldigt många efter oss. Jag tycker det känns bra att vi var på hugget och att vi var modiga att gå ut och beskriva det här i ett så tidigt skede. Jag ser det precis tvärtom.”
Dessutom tror jag inte Nilsson förstår att effekten av de nordiska ländernas handlande är just vad Čeferins uppbackare ville se – vilket följande tyder på: “Det är ganska ovanligt att nordiska länder sätter sig i förarsätet, men den här gången ville vi tydligt signalera och ta det initiativet. Med de risker det innebär, naturligtvis, att man satsar på fel kandidat. Det är bara att konstatera när man ser vilka länder som kommit efter oss att vi inte var helt fel ute. Det är väldigt många som efter oss har signalerat att de ser honom som sin kandidat.”
Det var just de nordiska ländernas välsignelse som man ville ha och sedan kunde Ryssland och en del andra länder som inte har riktigt samma renommé följa efter och stötta slovenen. Frankrike och Tyskland har i dagarna följt efter, men det är en helt annan sak att ta ställning en dryg vecka innan valet än att göra det när man inte vet vilka som ställer upp i valet.
Ja, herregud. SvFF-Nilsson har tidigare sagt att han hoppades att Michel Platini skulle bli friad in i det sista trots att fransmannen blivit fångad i en syltburk och även försvarat SvFF:s vice ordförande Jörgen Eriksson efter att han massakrerat valberedningen i Norrbottens FF. Att nu vara glad och stolt över att ha valt kandidat innan man vet alternativen…
Och då ska man alltså tro på att det inte finns någon inblandning alls i det här och att de fyra nordiska länderna agerat helt utan någon tanke annat än den bästa och enda kandidaten är rätt. All heder åt Island och Färöarna vars ordföranden säger det självklara till Josimar:
“Vi tyckte det var för tidigt att gå ut och stötta en kandidat innan vi visste vilka alla kandidater var”, säger Geir Thorsteinsson.
“Vi ville inte offentliggöra vem vi stöder innan vi har haft samtal med alla kandidater i Köpenhamn 8 september. Vi blev också tillfrågade om att skriva under pressmeddelandet men vi tyckte inte att vi skulle komma med ett uttalande innan ens tiden för att anmäla sig som kandidat gått ut”, säger Christian Andreasen, ordförande i Färöarnas förbund.
Skälet till att Infantino ska vilja ha Čeferin i Uefa-borgen är att han har bra relationer till honom och dessutom har Infantino satt en annan slovensk jurist som ordförande i den viktigaste kommittén i Fifa: kontrollkommittén som ska ha koll på Fifa:s affärer, se till att ingen överskriver sina befogenheter och sätta lönen för Fifa-basen.
Enligt Josimar är nyblivne Fifa-höjdaren Tomas Vezel god vän med Čeferin. Alla som följt Fifa sedan Infantino valdes har kunnat ta del av hur han varit arg över sin årslön på 17-18 miljoner, hur han bråkat med tidigare ordförande för Fifa:s kontrollkommitté som hoppade av och hur han velat radera ett protokoll från ett stormigt möte och en del annat.
Att få en allierad i det mäktiga Uefa är inte fel för Gianni Infantino. Čeferin är dessutom helt oprövad på den här nivån och det passar kanske en del starka krafter. Han blir lättare att kontrollera och styra. Ungefär som när Gianni Infantino valde sin generalsekreterare, Fatma Samoura, som förvisso jobbat inom FN i 20 år men har noll erfarenhet inom fotbollens värld och därmed ingen förankring.
Kan tyvärr inte säga att jag är förvånad över uppgifterna som kommer från Norge. Att det svenska fotbollsförbundet gett sig in i en kohandel och bytt tjänster med Fifa-basen Gianni Infantinos representanter. För det är inte så att vi är så mycket bättre i den svenska fotbollsrörelsen än vad man är ute i världen, även om man gärna vill låtsas som det här hemma.
Har tyvärr sett alldeles för många exempel i Sverige på hur man går fram och skaffar sig makt och förmåner och struntar i demokrati och Fair play och har försökt skildra det. Frustrationen över det räckte till slut till en bok om många av de deppiga turerna inom svensk fotboll och tyvärr lär inte den kulturen försvinna i brådrasket. Om det ens någonsin sker?
En del kanske anser att det svenska fotbollsförbundet bara spelar internationellt och skaffar sig makt så som alla andra gör. Själv hade jag hellre sett att man levt upp till sin svansföring om transparens, demokrati och öppenhet och då avstått eventuella förmåner som ingår. För SvFF har var kritiskt mot Fifa, Uefa och de skandaler som rullats upp – och då kan man inte ingå i sådana här turer.