Inte bara lätt för Alexander Isak att välja rätt framtid

Målvaktshjälten berättar varför han valt att inte jobba kvar inom fotbollen, om hur han hanterade omställningen när han slutade spela fotboll, om föreläsningarna och tv-jobben samt om han och tvillingbrorsan Andreas Ravellis nya satsning att sälja kalsonger och andra kläder via klubbar runt om i landet.

I podden talar Ravelli om 94-nostalgin och att han inte tröttnat på den, att de fortfarande är ett bra kompisgäng, om saknaden av Klas Ingesson och att han inte tog illa vid sig av vad Ingesson skrev om målvakten i sina memoarer. Ravelli säger i dag att han är förvånad över hur han uttryckte sig som spelare, om de efterföljande rubrikerna.

Dessutom om varför han aldrig blev utlandsproffs annat än ett år i USA på slutet av karriären, att spelarna i princip var livegna, om hur Blåvitt-ledare gömde sig för att inte sälja honom och att han aldrig fick chansen att tjäna de stora pengarna.

Den forna stormålvakten går även in på hur målvaktsspelet utvecklats, vad Isaksson saknade, varför Robin Olsen kommer att bli bra för landslaget och berättar om hur SvFF tackade honom när han slog rekord i spelade landskamper.

Dessutom är Ravelli öppen om den ringa kontakten han har med Blåvitt i dag, sin syn på de höga lönerna och resultaten för klubben och hur han blev marginaliserad i klubbens styrelse och därför hoppade av.

Podden #Lundh är uppe i 121 avsnitt sedan starten och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat Ravelli-avsnittet och de andra under det senaste halvåret och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

*****

Kalmar FF:s spelare vill byta ut Peter Swärdh. Hört från flera källor om ett kompakt missnöje och att spelarna faktiskt inte till fullo följer hans direktiv. Samtidigt har det gått bra och då kan inte Swärdh säga något.

*****

Signerar min bok “Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll” i Skåne under tisdagen. Extra kul att komma hem både till Lund och Landskrona. Jag har aldrig bott i Landskrona men det är min fotbollshemvist, Bois var min första klubb, och Gleerups i Lund är där man köpte böcker, skivor och annat.

Tisdag 25 oktober i Skåne

Akademibokhandeln Mobilia Malmö, 12.30
Akademibokhandeln Gleerups i Lund, 15:00
Akademibokhandeln Killbergs Landskrona, 16:30

Om ni inte kan komma dit finns boken här och då även som ljudbok och e-bok.

*****

På ett sätt är naturligtvis Alexander Isaks situation den alla drömmer om som små. Han har tagit sig hela vägen upp till A-laget i sin moderklubb och har skaffat sig en viktig roll. Hittills nio mål i Allsvenskan, en assist och dessutom mål i Svenska Cupen. Ovanpå det en debut i U21-landslaget som nådde EM.

Nu jagar hela Europa honom. När AIK mötte Blåvitt var det representanter för 69 klubbar och upp emot 90 olika scouter på plats. Det är dessutom inga småklubbar utan det är Europas fotbollsadel från Italien, Tyskland, England och Spanien. Erbjudandena är därefter och det måste vara svårt att veta hur man ska göra.

Lägg till att det är fri jakt bland agenter som alla vill jobba med honom. Inte bara svenska agenter utan även utländska har vänt sig till Alexander Isak och hans brorsa för att se till att styra honom rätt. Lägg till att det sker i samarbete med AIK som naturligtvis vill ha ut max för egen del men också hjälpa sin talang.

Tolka mig rätt, klart att Isaks sits är avundsvärd. Men det är naturligtvis också oerhört svårt att välja. När flyttar man ut? Till hur stor klubb? Ska man få en klubb att köpa en och låna ut en? Eller ska man sikta på A-laget direkt? Tänk om man tackar nej och chansen inte kommer. Vem eller vilka kan jag lita på? Vem vet hur man ska hantera situationen?

I grunden finns det nog ingen som har svaret eftersom den här typen av talanger är ovanliga. Inte ens Zlatan var i närheten av att ha gjort nio mål i sin debutsäsong i Allsvenskan och första målet som 16-åring. Och det finns naturligtvis många som vill haka på framgången.

Vi i media är också en faktor att ta in. Vi bidrar naturligtvis till hajpen genom att prata om honom, skriva om honom och det kan inte vara lätt att stå stadigt när det bär i väg. Samtidigt är det hans spel som tagit honom dit och det är svårt att inte vilja skildra talangen som tagit stora kliv under ett knappt år.

Det är oerhört lätt att säga att man givetvis ska vara försiktig och inte följa norske talangen Martin Ödegaard vars karriär i Real Madrids andralag kört fast. Som lyftes fram som en PR-värvning. Kanske kan en flytt till franska Rennes lyfta Ödegaard? Samtidigt är det lätt att säga att någon ska tacka nej till stora pengar, men hur många av oss hade verkligen gjort det?

På något sätt önskar jag att svaret vore lätt, men det är det inte. Min tro är att det bästa vore om någon klubb köpte honom men lät honom spela kvar i AIK en säsong till. Samtidigt finns det andra resurser i stora klubbar och med tanke på utvecklingen han haft på mindre än ett år kan han mycket väl klara spel på en högre nivå.

Önskar dock att han hamnar rätt oavsett vilka val han tar och fortsätter att utvecklas. Han kan bli en kraft för svensk fotboll, men det finns många fällor på vägen. Även om Mattias Bjärsmyr undrade var Isak var i matchen på Gamla Ullevi så tror jag de flesta som sett Isak i Allsvenskan sett att han kan nå längre än till att spela i Allsvenskan om han hamnar rätt.

*****

Undrar så om det är Rasmus Elm som inte vill vara med i landslaget? Tänker på att Peter Wettergren besökte mittfältaren i tisdags, men att han antagligen inte är med mot Frankrike i VM-kvalet.

*****

Ett tag sedan jag blev rörd som i fredags när Irans damer mötte Sveriges motsvarighet. Även om det var knappt 2000 på Gamla Ullevis läktare och det var kallt och rått så gick värmen fram. Resultatet var givetvis underordnat symboliken i att spela matchen.

Där är Pia Sundhage bra på att sätta in matchen i sitt sammanhang och även dra paralleller till när hon inte fick spela fotboll som barn utan fick låtsas vara en kille. Uppskattar att SvFF drog det här i land trots allt och visade att man vill stå för något, det vill säga allas lika värde.

Att spelarnas i det iranska landslaget uppskattade upplevelsen gick inte att ta miste på. Det gick rakt in i hjärtat att se deras glädje, höra deras stolthet över att spela första matchen i Europa och gillar att Sverige och Iran käkade middag ihop på kvällen. Väldigt mycket värt.

De som klagat på matchen och att den störde förberedelserna för Sundhages landslag var antingen inte på matchen eller missade att se att detta betydde något för spelarna. Något de kan ta med sig. Och det är långt till EM i Holland nästa sommar.

*****

Efter AIK:s förlust mot IFK Göteborg bör Malmö FF kunna fira SM-guld i Falkenberg på onsdag kväll. För visst måste Allan Kuhns mannar resa sig efter haveriet mot Östersund och ta tre poäng mot ett redan nedflyttningsklart FFF.

Efter att ha sett IFK Norrköping senaste tiden och Elfsborg mot Hammarby tror jag att fjolårets svenska mästare får svårt att undvika förlust i Borås. Då är SM-guldet Malmös att fira redan onsdag kväll, även om klubben haltat i mål efter skador och avstängningar.

För Norrköping är det med beröm godkänt att ta medalj och ordna spel i Europa efter tränarbytet och alla spelarförsäljningarna. En prestation i klass med SM-guldet och det talar väl för att Stefan Hellberg och Mathias Florén hade stor del i Janne Anderssons framgångar.

*****

Är Zlatan slut? Nej. Däremot är det rätt uppenbart att Manchester United inte fungerar på det sätt som José Mourinho hade tänkt sig och att flera av värvningarna gjort betydligt mindre än vad man hoppats. Så det är mer uppförsbacke för United än för Zlatan, och kan bli en jobbig säsong för alla inblandade.

Lite intressant att se hur Paris SG går. Klubben valde att släppa Zlatan och dessutom sparka tränaren Laurent Blanc. Inte är klubben lika dominant direkt och det är rubriker om missnöje från Verratti, Di Maria och nyförvärvet Hatem Ben Arfa. Unai Eemry har det inte lätt när PSG är trea och sex poäng efter Monaco.

Mittfältaren fick en flygande start på utlandskarriären i Heerenveen men en svår skada tvingade honom till operation och ett drygt halvårs rehab. I podden berättar Thern om den tunga vägen tillbaka, om hur han känner för att sitta på bänken, om skiftena i ledningen för den holländska klubben och att speltid alltid går före lön och att han kan byta klubb redan i januari.

Thern talar om den starka relationen han har med Malmö FF, att han inte utesluter en snar återkomst till MFF och Allsvenskan för att få speltid och hur det gick till när Rikard Norling och MFF fick honom att komma till klubben. Dessutom om varför han lämnade Helsingborgs IF, tystnaden från de dåvarande lagkompisarna, hur hoten tog på familjen och att han aldrig varit tillbaka i stan efter att han lämnade klubben.

Simon Thern drömmer om att flytta till serie A i framtiden, tror att det finns plats för honom i Janne Anderssons landslag om han är i form, att han förväntar sig mer mod från A-landslaget framöver, att Sam Larsson kommer att göra avtryck i Blågult framöver och om att sjunga nationalsången.

Podden #Lundh är uppe i 120 avsnitt sedan starten och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat Simon Thern-avsnittet och de andra under det senaste halvåret och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

*****

Sveriges damer ser ut att få möta Irans damer på fredag i Göteborg. En match med politiska förtecken och det är naturligtvis så att uppladdningen för Pia Sundhages landslag inte varit optimal. Dessutom talas det om att det är ett ungt landslag som kommer till Sverige och vad är det värt sportsligt för Caroline Seger o Co?

Visst, det är okej att gnälla på det, men jag gillar att SvFF gör något som trots allt är ett ställningstagande. Irans regim har knappast bejakat kvinnlig idrott och att då få hit ett damlandslag för match är ett bra steg. Det är knappast något som kan störa Sverige inför EM i Holland nästa sommar. Man har en match mot Norge i nästa vecka, och det är skarpt motstånd.

Se det som om ni gör en insats för att lyfta fotbollen i Iran. Det är kanon att SvFF inte gett sig i kampen och förhoppningsvis får till en match på Gamla Ullevi fredag kväll. Det är så mycket mer än fotboll om den matchen spelas, och då har inte det svenska förbundet gått lottlöst ur det politiska spelet som innebar att herrlandslaget spelade i Sverige i mars i fjol.

*****

Betvivlar verkligen inte Expressens uppgifter om att Alexander Isak har del av en eventuell transfersumma. Logiskt att han fick in det när han skrev nytt kontrakt med AIK. Det är väl antingen det eller en klausul som reglerar priset. Däremot är det intressant att AIK och Isak skrivit en sådan klausul när det numera är förbjudet enligt det nya regelverket kring tredjepartsägande.

*****

Varför hade ingen varnat om den nya enkronan? Skakad.

*****

Signerar min bok “Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll” på en del ställen i landet den närmaste veckan:

Torsdag 20 oktober i Göteborg
Akademibokhandeln Nordstan 12-13
Akademibokhandeln Frölunda 15-16
Akademibokhandeln Allum 17-18

Fredag 21 oktober i Göteborg
Akademibokhandeln Backaplan 12.30-13.30
Akademibokhandeln Kungsgatan Göteborg 14.30-15.30

Tisdag 25 oktober i Skåne
Akademibokhandeln Mobilia Malmö, 12.30
Akademibokhandeln Gleerups i Lund, 15:00
Akademibokhandeln Killbergs Landskrona, 16:30

Om ni inte kan komma dit finns den här och då även som ljudbok och e-bok.

*****

Champions Leagues gruppspel går tyvärr i fel riktning. Visst, det är fantastisk fotboll i vissa stycken men det är för förutsägbart och därmed ointressant. Tråkigt, men Uefa följer de stora klubbarnas önskemål och ännu så länge verkar sponsorer, tittare och fans följa med i utvecklingen.

*****

Gillar att Winnipeg Jets hyllade Anders Hedberg och Ulf “Lill-Pröjsarn” Nilsson i natt. Duon blev invald i klubbens Hall of Fame, men Bobby Hull uteblev. Ändå vackert att se hur man tar hand om gamla stjärnor.

Hade gärna sett att landslaget hyllade Kim Källström, Andreas Isaksson och Zlatan Ibrahimovic i samband med en landskamp. Vem vill inte tacka för vad de gjort?

Vet inte om det handlar om att spelarna tvekar eller om SvFF är rädd för att det inte ska bli rättvist? Var drar man gränsen för vem som ska bli hyllad? Lex Therese Sjögran – Anders Svensson. Det borde man väl i så fall kunna lösa.

*****

Fick en oerhört ambitiös genomgång av mästarlagen i Allsvenskan 2006 och fram till i dag av Anton Petersen som han ville ha publicerad. Han har även rankat sina bästa uppsättningar, och kanske är det hans Malmö-boende som gör att han lyfter upp ett par MFF-årgångar? Eller är det korrekt? Längre ner hittar ni både hans och min rankning.

Här nedan är genomgången och vill ni nå Anton är det följande mejladress: anton.henrik.petersen@hotmail.com.

Elfsborg 2006

Målvakter: Johan Wiland, Abbas Hassan. Försvarare:
 Daniel Mobaeck, Andreas Augustsson, Jon Jönsson, 
Johan Karlsson, Johan Sjöberg, Martin Andersson, Jesper Arvidsson, Markus Falk-Olander. Mittfältare:
 Stefan Ishizaki, Anders Svensson, 
Jari Ilola
, Samuel Holmén, Daniel Alexandersson, Magnus Samuelsson, Emir Bajrami, Leándre Griffit. Anfallare: Mathias Svensson, Joakim Sjöhage, Denni Avdic. Tränare: Magnus Haglund.

Kommentar: 
Elfsborgs framgång 2006 var i mångt och mycket ett resultat av en satsning som hade skett i klubben året innan, det vill säga 2005. Utöver att man då knöt till sig den unge tränaren Magnus Haglund så lyckades man även locka tillbaka två rutinerade utlandsproffs –
Mathias och Anders Svensson – som omedelbart gjorde laget klart mer profilstarkt. Till råga på allt invigdes vid samma tid också Borås Arena med sitt ökända konstgräs. Allt som saknades 2005 var väl egentligen bara resultaten. Men dessa kom då istället 2006. De nämnda Svenssönerna var ledarfigurer, men många av profilerna var också yngre spelare. 2004 nådde Torbjörn Nilssons U21-landslag semifinal i U21-EM och hela fem av spelarna i det laget återfanns i Elfsborgs guldtrupp 2006 (Johan Wiland, Jon Jönsson, Martin Andersson,
Stefan Ishizaki och Samuel Holmén).

Säsongen 2006 kom att bli en uppgörelse mellan Elfsborg och nykomlingen AIK lett av den karismatiske Rikard Norling. Elfsborg ställde under stora delar av säsongen upp med en 4-5-1-uppställning vilket kritiserades då detta i regel förpassade unge stjärnskottet
Joakim Sjöhage till bänken – i varje fall då matcherna inleddes. Detta hindrade emellertid inte unge Sjöhage från att spela huvudrollen i slutomgången då han blev ende målskytt i Elfsborgs avslutande match hemma mot Djurgården. Elfsborg tog sitt första SM-guld på 45 år och Sjöhage fick i varje fall för en dag hela sport-Sveriges blickfång på sig. Som en kontrast kan nämnas att samme Sjöhage idag, tio år senare, utövar sitt fotbollsspelande i lilla Tvååkers IF, nykomling i division 1 södra.

Så gick det för spelarna efter guldet:
 Den store stjärnan Anders Svensson förblev Elfsborg troget. Däremot försvann flera av de yngre stjärnorna under sommaren 2007. Jon Jönsson blev proffs i franska Toulouse och landslagsmeriterade Samuel Holmén gjorde en övergång till danska Bröndby. Joakim Sjöhage bestämde sig för att testa sina vingar i den norska ligan och skrev på för Brann.

Så gick det i Europa-spelet året efter:
 Elfsborg inledde Champions League-kvalet lovande med att slå ut både nordirländska Linfield och ungerska Debrecen. Efter det följde dessvärre tuffaste möjliga motstånd i form av storklubben Valencia. Elfsborg var aldrig riktigt nära att rubba spanjorerna som vann dubbelmötet med totalt 5-1. Borås-laget förpassades därmed till Europa Leagues föregångare Uefa-cupen där man via seger mot Dinamo Bukarest hamnade i en femlagsgrupp med Villareal, Fiorentina, AEK Aten och tjeckiska Mlada Boleslav. Det relativt meriterade motståndet tog ut sin rätt och Elfsborg slutade sist i gruppen.

IFK Göteborg 2007

Målvakter: Bengt Andersson, Erik Dahlin, David Stenman. Försvarare: 
José Schaffer, Mattias Bjärsmyr, Adam Johansson, Hjálmar Jónsson, Magnus Johansson, Ragnar Sigurdsson. Mittfältare:
 Thomas Olsson, Niclas Alexandersson, Pontus Wernbloom, Jonatan Berg
, Gustav Svensson, Andrés Vasquez, Sebastian Eriksson, Eldin Karisik
, Jakob Johansson, Stefan Selakovic, Tobias Hysén. Anfallare: George Mourad, Jonas Wallerstedt, Marcus Berg, Mathias Ranégie, Nicklas Bärkroth, Ali Gerba. Tränare: Jonas Olsson och Stefan Rehn.

Kommentar:
IFK Göteborg 2007 var på sätt och vis en blandning av gammalt och ungt. Lagets två stora stjärnor var Bengt Andersson, 41 år, och Niclas Alexandersson, 36 år. Men i övrigt så var de flesta av Göteborgs stjärnor bara i 20-årsåldern, däribland det mycket skickliga mittbackslåset beståendes av Mattias Bjärsmyr och isländske Ragnar Sigurdsson. Ett mått på hur skickliga Göteborgs unga spelare var vid denna tid kom två år senare i U21-EM på hemmaplan där Sverige nådde semifinal. Då var en kvartett av spelare i den svenska centrallinjen hämtade från detta guldlag (Mattias Bjärsmyr, Pontus Wernbloom,
Gustav Svensson och Marcus Berg). Med den talangbanken var det kanske inte konstigt att tränarduon Stefan Rehn och Jonas Olsson stundtals nästan fick hybris i att släppa fram unga spelare. Under sommaren slogs exempelvis rekord då 15-årige Nicklas Bärkroth blev tidernas yngste spelare att debutera i Allsvenskan.

Säsongen 2007:
En svängig säsong där Hammarby inledde starkast men ganska snart fick se sig omsprungna av de regerande mästarna Elfsborg som länge såg ut att kunna försvara sitt guld. Men Elfsborg kroknade rejält på höstkanten och istället blev guldstriden en kamp mellan Djurgården, IFK Göteborg och Kalmar FF. En spektakulär sak skedde för övrigt då de två sistnämnda lagen möttes i Kalmar under slutet av sommaren. Glenn Hysén stod bland Göteborgsfansen och började plötsligt gorma ”Tobbe é klar!” syftandes på sonen Tobias. Kort senare var den sensationella affären ett faktum. Tobias Hysén lämnade något oväntat Sunderland för spel i Blåvitt. Hösten 2007 var kanske inte Hyséns formstarkaste tid i karriären, men han fick i alla fall vara med om att vinna IFK:s första SM-guld på över ett decennium. Mästartiteln säkrades först i sista omgången där Göteborg vann komfortabelt hemma mot Trelleborg samtidigt som Djurgården överraskande förlorade mot BP.

Så gick det för spelarna efter guldet: 
Merparten av de etablerade spelarna i truppen stannade i Blåvitt till nästföljande säsong. Undantagen var veteranen Magnus ”Ölme” Johansson som lade av med fotbollen,
Andrés Vazquez (som under året hade gjort ett av tidernas snyggaste allsvenska mål) som blev proffs i Zürich samt målvakten Bengt Andersson som under 2008 kombinerade amatörspel i den lilla klubben Tölö IF med inhopp i de norska klubbarna Moss och Fredrikstad. Och inte nog med det – ”Bengan” passade även på att återuppta sin gamla karriär som snickare kort efter sitt avslutade kontrakt med IFK. Vad gällde den blivande landslagsspelaren Marcus Berg så hann han lämna Blåvitt redan i augusti månad under pågående guldsäsong. Han hade då hunnit med att göra 14 mål vilket i slutändan faktiskt räckte hela vägen till allsvensk skytteligaseger. För unge Berg väntade härnäst proffsäventyr i den holländska klubben Groningen.

Så gick det i Europa-spelet året efter: Efter att enkelt ha slagit ut Murata från San Marino så ställdes Blåvitt mot schweiziska Basel. Första matchen i Göteborg slutade oavgjort, 1-1. I returmötet i Schweiz hade Blåvitt ett tag ledningen med 2-1 och det krävdes då minst två mål av Basel för att nå avancemang till nästa omgång. Läget såg med andra ord riktigt bra ut för IFK. Men det var då Blåvitts lagmaskin totalt brakade samman. Under matchens sista 20 minuter släppte Göteborgs nye målvakt Kim Christensen inte bara två, utan tre mål förbi sig – varefter de 18-faldiga svenska mästarna var ett slaget lag.

Kalmar FF 2008

Målvakter: Petter Wastå, Zlatan Azinovic, Etrit Berisha. Försvarare: Arthur Sorin, Patrik Rosengren, Marcus Lindberg, Emin Nouri, Mikael Eklund, Petter Lennartsson, Joachim Lantz, Tobias Carlsson, Stefan Larsson. Mittfältare: Rasmus Elm, Henrik Rydström, Viktor Elm
, Patrik Ingelsten, Daniel Sobralense, Erik Israelsson, Lasse Johansson, Jimmie Augustsson, Robin Östlind. Anfallare: David Elm
, Cesar Santin, Abiola Dauda, Marcel Sacramento. Tränare: Nanne Bergstrand.

Kommentar: 
”Tråkiga Kalmar” var det här året allt annat än tråkigt. Laget gjorde hela 70 mål under säsongen vilket är mest av ett allsvenskt lag i modern tid. Lagets två stora målsprutor var högeryttern Patrik Ingelsten (vann allsvenska skytteligan på 19 mål) samt den brasilianske forwarden Cesar Santin (hann med att göra tio mål innan han lämnade för FC Köpenhamn mitt under säsongen). Även de spelskickliga bröderna Elm var starkt bidragande till Kalmars offensiva kraft detta år. I defensiven så var de stora ledargestalterna mittfältaren Henrik Rydström och mittbacken Patrik Rosengren – även om den sistnämnde faktiskt blev petad under slutet av säsongen något oväntat. Ledde laget gjorde den nuvarande Hammarby-tränaren Nanne Bergstrand som efter guldet fick en gata uppkallad efter sig i Kalmar.

Säsongen 2008: 
Trots att Kalmar ledde Allsvenskan i princip från start till mål så avgjordes det inte helt förrän i sista omgången då Kalmar säkrade guldet med ett oavgjort resultat borta mot Halmstad. Det laget som främst utmanade Kalmar om guldet var Anders Svenssons Elfsborg som slutade tvåa i serien.

Så gick det för spelarna efter guldet: 
Patrik Ingelsten och Viktor Elm gick båda till holländska Heerenveen under vintern. Även för lillebror Rasmus blev det Nederländerna då han kommande sommar skrev på för de dåvarande holländska mästarna Az Alkmaar. Samma sommar blev det också klart att storebror David skulle få testa proffslyckan i Premier League med Fulham. För veteranerna blev det däremot inga proffsäventyr. Patrik ”Bagarn” Rosengren flyttade efter guldsäsongen hem till Mjällby där han gjorde ytterligare några säsonger som spelare, medan lagkapten Henrik Rydström stannade i Kalmar FF där han efter avslutad spelarkarriär (avslutade karriären 2013) har haft i olika ledarpositioner i föreningen.

Så gick det i Europa-spelet året efter: 
Kalmar åkte ut direkt i den andra kvalomgången mot ungerska Debrecen efter ett tätt dubbelmöte där antalet bortamål till slut fällde avgörandet. Debrecen gick sedan hela vägen till Champions League.

AIK 2009

Målvakter: Tomi Maanoja, Daniel Örlund, Nicklas Bergh. Försvarare:
 Markus Jonsson, Per Karlsson, 
Jos Hooiveld, Nils-Eric Johansson, Walid Atta, 
Patrik Bojent
, Pierre Bengtsson. Mittfältare:
 Jorge Ortiz
, Dulee Johnson, 
Daniel Tjernström, 
Martin Kayongo-Mutumba, Bojan Djordjic, Kenny Pavey, Gabriel Özkan, Viktor Lundberg, Yussuf Saleh, Daniel Gustafsson. Anfallare:
 Iván Obolo, 
Antonio Flávio, Saihou Jagne
, Miran Burgic, Mikael Thorstensson, Pontus Engblom. Tränare: Mikael Stahre.

Kommentar: 
Smått legendariskt rövargäng med busar och profiler som Dulee Johnson, Bojan Djordjic, Kenny Pavey och Martin Mutumba för att nämna några. Störste stjärnan var annars argentinaren Iván Obolo som framtill sin tid i AIK hade haft en brokig karriär med bland annat kortare sejourer i både Spanien och Italien utan att riktigt ha lyckats. Men i Gnaget dit han hade kommit 2007 gick Obolo från klarhet till klarhet, och under 2009 var han i sitt livs form. Coachade laget gjorde en doldis vid denna tid, nämligen Mikael Stahre. Stahre hade fått ta över AIK efter att Rikard Norling oväntat hade fått sparken på senhösten föregående år under uppmärksammade former.

Säsongen 2009:
 AIK fick ett smärre avbräck redan på försäsongen när den tilltänkte förstemålvakten 
Tomi Maanoja bröt benet. Daniel Örlund ersatte emellertid med bravur och var stundtals landslagsmässig under året. Örlunds starka spel i kombination med starka försvarspjäser som Jos Hooiveld och Nils-Eric Johansson gjorde att AIK hade Allsvenskans bästa defensiv detta år. På 30 omgångar släppte man bara in 20 mål. Främsta utmanare till titeln var IFK Göteborg som också hade ledningen i tabellen stundtals under året. I den sista omgången möttes de båda storlagen i en klassisk novembermatch i Göteborg. Inför matchen ledde AIK med en poäng, men med tanke på Blåvitts hemmaplansfördel var ändå känslan att det var helt öppet mellan de båda lagen. Blåvitt började matchen bäst och tog ledningen genom Thomas Olsson en bit in i den första halvleken. Brassen Flávio kvitterade dock för AIK varefter IFK Göteborg bytte in den före detta landslagsspelaren Niclas Alexandersson som hade gjort comeback under hösten efter att egentligen ha avslutat karriären året innan. Den då snart 38-årige Alexandersson hamnade dock i skuggan av en annan veteran, närmare bestämt AIK:s trotjänare Daniel Tjernström. I den 85:e minuten avgjorde lagkapten Tjernström med ett skickligt skott ur svår vinkel som gav Solna-laget 2-1 och därmed resulterade i AIK:s första SM-guld den här sidan millenniumskiftet.

Så gick det för spelarna efter guldet:
 Flera av förgrundsgestalterna försvann snabbt efter guldet. Holländske mittbacksgeneralen Jos Hooiveld gick till skotska storlaget Celtic. Daniel Örlund tog över som förstemålvakt i norska Rosenborg. Storstjärnan Obolo flyttade hem till Argentina och skrev på för sitt gamla lag, Arsenal de Sarandi. Straffspecialisten Markus Jonsson blev proffs i grekiska Panionios – för övrigt samma klubb som Mikael Stahre tog över några månader senare. När sedan
 Bojan Djordjic och Martin Mutumba tillsammans försvann till ungerska Videoton nästföljande sommar var väl känslan för många att detta guldlag till sist hade nått sin slutliga splittring.

Så gick det i Europa-spelet året efter:
 Med i princip ett helt nytt lag på banan fick AIK det väldigt tufft i Champions League-kvalet. Efter att med nöd och näppe ha besegrat Jeunesse d’Esch från Luxemburg blev det ett ordentligt nederlag mot Daniel Örlunds nya lag Rosenborg. 0-4 slutade dubbelmötet totalt mot de norska mästarna som i följande kvalificeringsomgång fick se sig utslagna av ett annat nordiskt lag – FC Köpenhamn.

Malmö FF 2010

Målvakter:
 Johan Dahlin, Dusan Melicharek, Dejan Garaca. Försvarare:
 Daniel Andersson, Joseph Elanga, Yago Fernández, Markus Halsti, Pontus Jansson, Ricardinho, Jasmin Sudic, Ulrich Vinzents, Filip Stenström. Mittfältare:
 Jeffrey Aubynn
, Jimmy Durmaz
, Wilton Figueiredo, Jiloan Hamad
, Rick Kruys
, Guillermo Molins, Miljan Mutavdzic
, Ivo Pekalski
, Robert Åhman-Persson, Muamet Asanovski. Anfallare:
 Daniel Larsson, Agon Mehmeti, Alexander Nilsson, Edward Ofere, Dardan Rexhepi. Tränare: Roland Nilsson

Kommentar:
Efter att stundtals ha varit hårt kritiserad under 2009 fick tränare Roland Nilsson plötsligt rejäl ordning på skutan när styrelsen tvingade honom att byta ut hans Gren mot Pep Clotet Ruiz och den duon förde Malmö till guld i samband med klubbens 100-årsjubiléum 2010. I defensiven hade lagkapten Daniel Andersson blivit bekväm med sin nya mittbacksroll och i offensiven blommade brassen Wilton Figueiredo ut till Allsvenskans kanske bäste playmaker. Det var också ett lag där flera unga spelare hade tongivande roller – exempelvis Johan Dahlin, Ivo Pekalski och Daniel Larsson. Den framtide landslagsspelaren Jimmy Durmaz fick också lite av ett genombrott denna säsong.

Säsongen 2010:
 Henrik Larsson hade lagt av och även tränaren Bo Nilsson hade slutat. Därför var det kanske lite överraskande att lokalkonkurrenten Helsingborg med Conny Karlsson som ny tränare tog kommandot och länge ledde serien. Under sommaren värvades dessutom Gefles målspruta Alexander Gerndt till klubben och HIF såg då nästintill ostoppbart ut. Men Malmö smög hela tiden med där bakom och med fem omgångar kvar var det plötsligt helt jämnt mellan lagen. Då satte de himmelsblå in en högre växel. Malmö vann fyra av de fem resterande matcherna och hade under dessa fem matcher hela 13-1 i målskillnad. Hemma på den nya arenan Swedbank Stadion kunde guldet säkras i slutomgången med en stabil 2-0-seger mot Mjällby. Jiloan Hamad och Agon Mehmeti stod för målen.

Så gick det för spelarna efter guldet: 
Till en början var Malmös guldtrupp relativt intakt. Laget som inledde Allsvenskan 2011 var i princip detsamma som hade vunnit guldet 2010. Men under sommaren 2011 började så smått spelare lämna för nya äventyr. Agon Mehmeti blev proffs i italienska Palermo,
 Yago Fernández gick till spanska Girona och Guillermo Molins lämnade för belgiska storklubben Anderlecht. Men den mest uppmärksammade övergången stod nog ändå inte någon av spelarna för, utan istället tränaren Roland Nilsson som åkte över bron och blev
 FC Köpenhamns nye tränare.

Så gick det i Europa-spelet året efter:
 Efter att ha värmt upp med seger mot Torshavn från Färöarna så var det dags för allvar mot Glasgow Rangers. Det skotska storlaget var favoriter men Malmö överraskade och vann ett tätt och rafflande dubbelmöte där Jiloan Hamad slutligen blev hjälte med en sen kvittering i bortamötet mot skottarna. Dramatiken blev än värre i den avslutande kvalomgången där MFF ställdes mot Dynamo Zagreb. Kroaterna vann övertygande i Zagreb med 4-1 och läget såg dystert ut. Men väl i Malmö fick skånepågarna, lett av den nye tränaren Rikard Norling, igång sitt spel rejält. Inför slutminuterna så hade ett Champions League-vittrande MFF en 2-0-ledning. Ytterligare ett mål krävdes dock för avancemang – och på hörna kom den stora chansen. Pontus Janssons nick var dock aningen för svag, och istället för Champions League blev det Europa League för Malmö. Väl där hade Malmö svårt att prestera, och utöver ett oavgjort resultat mot Rasmus Elm och Pontus Wernblooms AZ Alkmaar så blev det idel förluster för skåningarna. Och då var ändå inte heller övrigt motstånd (Austria Wien och Metalist Kharkiv) helt oöverkomligt precis.

Helsingborg 2011

Målvakter: Pär Hansson, Daniel Andersson. Försvarare:
 Markus Holgersson, Christoffer Andersson, Peter Larsson, 
Erik Wahlstedt, Marcus Nilsson, 
Erik Edman, 
Joseph Baffo, 
Hannu Patronen, Erlend Hanstveit. Mittfältare:
 Ardian Gashi, 
May Mahlangu, Mattias Lindström, Simon Thern
, Rachid Bouaouzan, Johan Eiswohld, Jörgen Skjelvik, Sebastian Carlsen, Gudjon Petur Lydsson. Anfallare:
 Erik Sundin, Rasmus Jönsson, Alexander Gerndt, Alvaro Santos, Thomas Sörum, Emil Åberg. Tränare: Conny Karlsson.

Kommentar: 
Tränaren Conny Karlsson hade svårt att komma överens med sin spelartrupp och var under intern kritik under hela året. Detta var för övrigt året då
 Erik Edman vid ett tillfälle blev hemskickad från träning efter bråk med just nämnde Karlsson. Man skakades även av att Alexander Gerndt anmäldes för misshandel av sin fru. Mitt i all röra fanns också ett HIF-lag som genomförde sin resultatmässigt bästa säsong under 2000-talet. Det var ett lag innehållandes flertalet rutinerade fanbärare som Christoffer Andersson, Erik Wahlstedt, Mattias Lindström, Alvaro Santos samt den redan nämnde Erik Edman. Men de äldre stjärnorna till trots – mest framträdande var nog ändå den 25-årige Pär Hansson. Hansson var Allsvenskans bäste målvakt detta år och tog även plats i landslagstruppen lagom till EM sommaren därpå. Det starka centralmittfältet med sydafrikanen May Mahlangu och norrmannen Ardian Gashi bör också nämnas som en viktig komponent i Helsingborgs guldbygge.

Säsongen 2011:
Helsingborg tog kommandot direkt i de inledande omgångarna och ledde sedan serien större delen av året. Guldet säkrades redan i september när toppkonkurrenten AIK tappade poäng mot Malmö FF samma dag som Helsingborg redan hade hunnit med att vinna borta mot GAIS – vilket gjorde Helsingborgs ledning ointaglig. Helsingborgsspelarna nåddes av guldbeskedet i samband med bussresan hem från Göteborg.

Så gick det för spelarna efter guldet:
 Anfallsstjärnorna Rasmus Jönsson och Alexander Gerndt hann bli proffs i tyska Wolfsburg respektive holländska Utrecht redan halvvägs in på guldsäsongen. Unge backen
Marcus Nilsson lämnade även han under sensommaren och blev då lagkamrat med Gerndt i Holland. Efter att guldet hade erövrats under hösten tyckte också försvarsklippan
 Markus Holgersson att det var dags att röra på sig varefter han i januari skrev på för
 Hasse Backes New York Red Bulls. En annan uppmärksammad övergång under vintern var Simon Therns flytt till lokalkonkurrenten Malmö FF.

Så gick det i Europaspelet året efter: 
Den efterföljande sommaren sparkade HIF andretränaren Per-Ola Ljung vilket fick Conny Karlsson att hoppa av och in kom Åge Hareide med Stefan Schwarz som assisterande. Efter att HIF hade slagit ut walesiska New Saints lottades Helsingborg mot det polska mästarlaget Slask Wroclaw i Champions League-kvalet. Helsingborg imponerade mot polackerna och dubbelmötet vanns med totalt 6-1. I den avgörande kvalomgången blev det dock stopp då skåningarna ställdes mot Mikael Lustigs Celtic som vann både hemma- och bortamötet med 2-0. Eftersom HIF åkte ut så sent som den sista kvalomgången blev man ändå direktkvalificerade till Europa Leagues gruppspel. I Europa League hamnade Helsingborg – anförda av den nye anfallsstjärnan Nikola Djurdjic – i en tuff grupp med spanska Levante, tyska Hannover och holländska Twente. Något slutspel blev det inte, men 4 poäng lyckades man ändå skrapa ihop och blev därmed 3:a i gruppen vilket får ses som en klart godkänd insats.

Elfsborg 2012

Målvakter:
 Kevin Stuhr Ellegaard, Kenneth Höje, Andreas Andersson. Försvarare:
 Johan Larsson, 
Daniel Mobaeck, 
Jon Jönsson, 
Andreas Augustsson, Joackim Jörgensen, Skúli Jón Fridgeirsson, Andreas Klarström, Stefan Larsson. Mittfältare: Stefan Ishizaki, Anders Svensson, Oscar Hiljemark, Marcus Rohdén, Viktor Claesson, Niklas Hult, Simon Hedlund. Anfallare: David Elm, Lasse Nilsson, Amadou Jawo, Per Frick. Tränare: Jörgen Lennartsson.

Kommentar:
 Med Andreas Augustsson kvar och Jon Jönsson som hade återvänt från proffsliv kunde Elfsborg mönstra samma framgångsrika mittbackspar som vid guldet 2006. Två andra betydelsefulla spelare som också var med sex år tidigare var Stefan Ishizaki och landslagsstjärnan Anders Svensson på mittfältet. Runt sig hade de nu ett koppel av unga framträdande talanger som Johan Larsson, Viktor Claesson, Niklas Hult, Oscar Hiljemark och Marcus Rohdén för att ta några exempel. Inför säsongen rådde främst osäkerhet kring målvaktspositionen där norrmannen Kenneth Höje hade panikvärvats in efter att tänkte förstemålvakten Kevin Stuhr Ellegaard hade dragit på sig en skada under försäsongen. Men värvningen av Höje visade sig snabbt vara en lyckoträff och norrmannen var enligt många Allsvenskans främste målvakt under våren. En bit in på säsongen ställdes tränaren
Jörgen Lennartsson för ett svårt val när Ellegaard återigen var spelduglig. Vem skulle nu ha rollen som förstemålvakt? Situationen löstes med att Höje såldes till konkurrenten Djurgården där han fortsatte att övertyga. Även en skadefri Ellegaard bjöd på bra spel och var en starkt bidragande orsak till att Elfsborg i slutändan gick segrande ur guldstriden.

Säsongen 2012:
 Elfsborg låg i topp större delen av säsongen tätt följt av Malmö FF. Med två omgångar kvar var det i princip helt jämnt mellan lagen. Då plötsligt fick MFF bara oavgjort hemma mot bottenlaget Örebro. När skåningarna sedan föll mot AIK i slutomgången så var saken klar. Elfsborg (samtidigt spelandes hemma mot Åtvidaberg – en match som slutade 1-1) blev svenska mästare. Malmö blev faktiskt inte ens tvåa efter den svaga avslutningen utan föll tillbaka till en tredjeplats. Allsvenskans stora silver spurtade istället ett målglatt BK Häcken till sig.

Så gick det för spelarna efter guldet:
 Mittfältsnavet Oscar Hiljemark blev proffs i PSV Eindhoven, men i princip alla andra stjärnor stannade i Elfsborg ytterligare något år i alla fall. Den hårdföre veteranen
Andreas Augustsson nekades lite överraskande förlängt kontrakt och flyttade vidare till GAIS.

Så gick det i Europa-spelet året efter:
 Elfsborg inledde Champions League-kvalet med att fullkomligen krossa de lettiska mästarna Daugava Daugavpils (11-1 totalt). Därefter följde ett tätt dubbelmöte med skotska Celtic som de sistnämnda vann med totalt 1-0. Elfsborg slussades då vidare till Europa League-kvalet där man lyckades slå ut danska Nordsjälland. Väl i huvudturneringen kom man dock sist i en grupp som utöver boråsarna bestod av Esbjerg, Standard Liège och Salzburg.

Malmö FF 2013

Målvakter: Johan Dahlin, Robin Olsen, Sixten Mohlin. Försvarare:
 Markus Halsti, Ricardinho, 
Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Matias Concha
, Erik Johansson, 
Filip Helander
, Pa Konate
, Daniel Andersson, Johan Hammar, Alexander Blomqvist. Mittfältare: Simon Thern, Jiloan Hamad, Emil Forsberg, Erik Friberg, Simon Kroon, Petar Petrovic, Ivo Pekalski, Erdal Rakip. Anfallare: Magnus Eriksson, Tokelo Rantie, Dardan Rexhepi, Pawel Cibicki, Guillermo Molins, Benjamin Fadi. Tränare: Rikard Norling.

Kommentar: 
Under våren kretsade mycket av Malmös spel kring den kvicke sydafrikanske forwarden Tokelo Rantie. Men när engelska Bournemouth slängde upp över 30 miljoner kronor på bordet under sommaren så kunde MFF ändå inte säga nej till en försäljning. Med Rantie borta blev återvändande Guillermo Molins en nyckelfigur för de himmelsblå. Den tidigare mittfältaren Molins tog över Ranties forwardsroll med lyckat resultat. Molins som återvände från Anderlecht inför höstsäsongen bidrog inte bara med frejdigt spel offensivt utan var även viktig för laget med sin rutin. Japp, det stämmer – viktig med sin rutin. Noterbart i sammanhanget var att Molins vid denna tid bara var 25 år. Det säger en hel del om hur hyperungt denna version av Malmö FF var. De båda 22-åringarna Pontus Jansson och Jiloan Hamad var annars de stora ledargestalterna i laget och runt dem var ännu yngre förmågor som Emil Forsberg och Filip Helander i full färd med att utvecklas mot högre nivåer. Den 27-årige målvakten Johan Dahlin var faktiskt en av de allra äldsta i truppen – och när han stötte på skadeproblem under året fick ännu en talangfull ungdom chansen, nämligen Robin Olsen. Den framtide landslagsmålvakten Olsen klarade utmaningen föredömligt och imponerade i de matcher han fick spela.

Säsongen 2013:
 Ett starkt spurtande AIK slutade visserligen tvåa i serien, men under året var det framförallt IFK Göteborg och Helsingborg som gjorde Malmö sällskap i toppen. Både Blåvitt och HIF var dock helt ur slag när det skulle vankas guldstrid varpå Malmö fick chansen att avgöra serien redan i den näst sista omgången. I vildsint höstväder på Borås Arena lyckades MFF vinna mot de regerande mästarna Elfsborg med 2-0 och säkrade med dessa tre poäng guldet. Stjärnan Guillermo Molins gjorde båda målen i matchen.

Så gick det för spelarna efter guldet: 
Tre tongivande spelare lämnade MFF efter säsongens slut. Jiloan Hamad tog steget till Hoffenheim i Bundesliga, Johan Dahlin blev proffs i turkiska Gencerbirigli och mittfältaren Erik Friberg skrev kontrakt med italienska Bologna. Spelarflykten fortsatte kommande sommar då Miko Albornoz lämnade för tyska Hannover, Simon Thern flyttade till holländska Heerenveen och Pontus Jansson kritade på för italienska Torino. Legendaren 
Daniel Andersson som under guldåret 2013 gjorde sina allra sista matcher för de himmelsblå blev inför 2014 års säsong sportchef i Malmö FF. Han hade redan då under två års tid kombinerat sitt fotbollsspelande med olika ledarroller i klubben.

Så gick det i Europa-spelet året efter:
 Efter att Rikard Norling hoppat av så anlitade man Åge Hareide. Efter att MFF hade krånglat sig igenom dubbelmötet med lettiska Ventspils ställdes Malmö mot Sparta Prag. Sparta vann första matchen i Prag med 4-2 och läget såg dystert ut. Men väl på hemmaplan, inför en inlevelsefull publik, lyckades Malmö sensationellt vända underläget. MFF vann med 2-0 och gick vidare genom fler bortamål. Framgångarna fortsatte mot österrikiska Salzburg. Återigen förlorade Malmö bortamötet (2-1 till Salzburg), men det gjorde föga när skåningarna sedan krossade Salzburg hemma med 3-0. Malmö blev därmed första svenska lag på 14 år att ta sig till Champions League. Väl där var dock kvalitetshöjningen tydlig. I en tuff grupp med Juventus, Atletico Madrid och Olympiakos slutade Malmö sist. Men tre poäng lyckades man ändå ta efter seger hemma mot de grekiska mästarna Olympiakos där för övrigt en av spelarna var den före detta MFF-stjärnan
 Jimmy Durmaz.

Malmö FF 2014

Målvakter: Robin Olsen, Zlatan Azinovic, Sixten Mohlin. Försvarare: Matias Concha, Anton Tinnerholm, Filip Helander, Johan Hammar, Ricardinho, 
Erik Johansson, Pontus Jansson, Miiko Albornoz, Mahmut Özen, Alexander Blomqvist. Mittfältare: 
Erdal Rakip, Markus Halsti, Enoch Kofi Adu, Guillermo Molins, Simon Thern, Simon Kroon, Petar Petrovic, Amin Nazari, Emil Forsberg, Piotr Johansson. Anfallare:
 Magnus Eriksson, Markus Rosenberg, Pawel Cibicki, Isaac Kiese Thelin, Agon Mehmeti. Tränare: Åge Hareide

Kommentar: 
Ett litet frågetecken inför säsongen gällde hur den orutinerade Robin Olsen som bara fyra år tidigare spelade i division 5 skulle hantera att ta över som förstemålvakt efter att Johan Dahlin hade lämnat klubben. Den framtida landslagsmålvakten Olsen rätade emellertid ut frågetecknet till ett utropstecken och var allt som oftast stabiliteten själv i målet under året, såväl i Allsvenskan som i Champions League. En annan spelare som gjorde stora framsteg var försvararen Erik Johansson. Johansson var lite av en doldis när han året innan anslöt till MFF från Gais, men under 2014 etablerade sig Johansson inte bara som en ordinarie spelare i MFF utan tog också plats i Erik Hamréns A-landslag. Även i offensiven var det landslagsklass. Det rutinerade nyförvärvet Markus Rosenberg hade visserligen precis haft två tuffa säsonger i West Bromwich och tappat sin plats i Blågult när han återvände till Malmö, men väl hemma i Skåne föll alla bitar på plats igen. Rosenberg var Allsvenskans störste stjärna detta år och blev under sensommaren återigen uttagen till A-landslaget. Rosenberg tackade dock nej. Istället ville han ha fullt fokus på sitt MFF som var mitt uppe i Europa-spel.

Säsongen 2014: 
Malmö FF, med den nye tränaren Åge Hareide vid rodret, klarade konststycket att leda Allsvenskan från start till mål samtidigt som man kvalificerade sig för Champions League – inte illa med tanke på att en av lagets stora stjärnor, Guillermo Molins, blev långtidsskadad en bit in på säsongen. Trots att tre omgångar återstod så hade MFF redan i inledningen av oktober kammat hem seriesegern. Målet som definitivt säkrade guldet gjordes av
Markus Rosenberg då han i den 86:e matchminuten sköt 3-2 till Malmö i bortamötet mot AIK på Friends arena. Tidigare samma dag hade främsta utmanare IFK Göteborg oväntat blivit utklassade av bottenlaget IFK Norrköping – en match som såhär ett par år i efterhand kan ses lite grann som startskottet på en annan framgångssaga, nämligen den om hur
Janne Anderssons IFK Norrköping med små resurser kom att växa ut till en toppklubb i svensk fotboll i mitten av 10-talet.

Så gick det för spelarna efter guldet:
 Malmös spelare spreds över världen kan man minst sagt säga. Ricardinho försvann till Gabala i Azerbajdzjan. Markus Halsti flyttade västerut och skrev kontrakt med DC United i amerikanska MLS. Magnus Eriksson sökte sig till fjärran östern och skrev på ett lukrativt avtal med Guizhou Renhe i Kina. Den nyblivne landslagsmannen Emil Forsberg gick till storsatsande Leipzig i tyska andraligan. Succéförvärvet Isaac Kiese Thelin som för en spottstyver hade inhandlats från IFK Norrköping under sommaren såldes för uppemot
40 miljoner kronor till franska Bordeaux under vintern. Vad gällde målvakten Robin Olsen så väntade han till nästkommande sommar innan han styrde kosan söderut och blev proffs i grekiska PAOK Thessaloniki. Ungefär samtidigt lämnade Erik Johansson MFF för spel i det belgiska mästarlaget Gent.

Så gick det i Europa-spelet året efter:
 Efter att ha vunnit ett förvånansvärt tätt dubbelmöte mot Zalgiris från Litauen så ställdes Malmö ännu en gång mot Salzburg. För österrikarna var detta en chans till revansch efter förlusten mot MFF i Champions League-kvalet föregående år. MFF visade dock ingen nåd. Visserligen förlorade man bortamötet med 2-0, men väl hemma i Malmö var de himmelsblå helt klart numret större. Komfortabelt tog man ledningen med 3-0 redan innan halvtidsvilan – ett resultat som skulle stå sig matchen ut. MFF gick därmed vidare till den avgörande kvalomgången där man lottades mot de skotska mästarna Celtic. Även här förlorade Malmö på bortaplan (2-3) för att därefter, sin vana trogen, visa klass på hemmaplan och vända på underläget. Med en stabil 2-0-seger säkrade MFF avancemang till Champions League för andra året i rad. Väl i huvudturneringen fick man det dock tufft även detta år. MFF ställdes mot några av Europas giganter – Schaktar Donetsk, Real Madrid och Paris SG. Zlatans återkomst till Malmö, det vill säga hemmamötet mot PSG, slutade med storförlust – 0-5. Detta var dessvärre ett resultat som var signifikativt för Malmös gruppspel där målskillnaden efter de sex matcherna kunde summeras med de något bedrövliga siffrorna 1-21. Men tre poäng lyckades man ändå knycka åt sig. Hemma mot Schaktar Donetsk gjorde Markus Rosenberg MFF:s enda mål i turneringen vilket resulterade i en 1-0-seger mot ukrainarna.

IFK Norrköping 2015

Målvakter:
 Marcus Sahlman, Andreas Vaikla, David Mitov Nilsson. Försvarare:
 Andreas Johansson, Linus Wahlqvist, Markus Falk-Olander, David Boo Wiklander, Andreas Hadenius
, Filip Dagerstål, Christopher Nilsson Telo, Nikola Tkalcic, Adnan Kojic. Mittfältare:
 Alexander Fransson, Rawez Lawan, 
Arnór Ingvi Traustason, Nicklas Bärkroth, Mirza Halvadzic, Daniel Sjölund
, Gentrit Citaku, Tesfaldet Tekie. Anfallare: Christoffer Nyman, Emir Kujovic
, Joel Enarsson, Alhaji Kamara. Tränare: Janne Andersson.

Kommentar:
Den framtide förbundskaptenen Janne Andersson tog över IFK Norrköping 2011 och hämtade året efter in Tysklandsproffset Andreas Johansson till den östgötska klubben. Hårdföre Johansson hade tränats av Andersson i Halmstads BK under flera år, och när han nu återvände till Sverige fick han rollen som centralgestalt i Norrköpings defensiv. Johansson växte med uppgiften och fick till och med taktiska befogenheter av tränare Andersson. Även efter att ha passerat 30-årsstrecket fortsatte Johansson att utveckla sitt spel och stod förmodligen på toppen av sin karriär när han 2015, 33 år gammal och som självskriven lagkapten, förde Norrköping till klubbens första SM-guld på 26 år. Men Johansson var långtifrån den ende spelaren av dignitet i laget. Det före detta Turkiet-proffset Emir Kujovic öste in mål och vann den allsvenska skytteligan samtidigt som Daniel Sjölund och unge Alexander Fransson bildade Allsvenskans bästa innermittfält.

Säsongen 2015: 
Den allsvenska säsongen 2015 var en säsong där många länge gick och väntade på att storfavoriten Malmö FF skulle växla igång och ro åt sig guldet för tredje året i rad. Så blev dock inte fallet. Istället stod guldstriden huvudsakligen mellan tre andra lag – IFK Göteborg, IFK Norrköping och ett höststarkt AIK. Med fem omgångar kvar var det helt jämnt mellan lagen, och ända i slutomgången så hade faktiskt alla tre lag teoretisk chans på guldet. Norrköping ledde serien inför omgång 30 men hade en svår avslutningsmatch där de ställdes mot Malmö FF borta. Janne Anderssons mannar visade dock ingen guldfrossa utan vann med 2-0 efter att Malmös lagkapten Markus Rosenberg blivit utvisad i inledningen av matchen. Emir Kujovic samt isländske stjärnan Arnór Ingvi Traustason stod för Norrköpings mål i matchen.

Så gick det för spelarna efter guldet:
 Genombrottsmannen Alexander Fransson såldes till schweiziska Basel, men utöver honom var det få av de mer tongivande spelarna som lämnade Norrköping under vinteruppehållet. David Boo Wiklander som hade haft en ordinarie plats under guldåret försvann visserligen, men i det fallet handlade det om att Norrköping inte ville förlänga kontraktet med mittbacken som så småningom hamnade i Hammarby istället. Alhaji Kamara från Sierra Leone fick spelförbud efter att ett medfött hjärtfel konstaterats vid en läkarundersökning. Det hindrade dock inte Kamara från att fortsätta sin fotbollskarriär hos DC United i amerikanska MLS. Emir Kujovic och Arnór Ingvi Traustason stannade båda i Norrköping under våren och blev uttagna i 2016 års EM för sina respektive länder. Efter mästerskapet försvann både Kujovic och Traustason ut i Europa. Kujovic gick till belgiska Gent medan Traustason skrev kontrakt med Rapid Wien i Österrike. I slutet av sommaren försvann ännu en offensiv stjärna från Norrköping när Christoffer Nyman gick till Eintracht Braunschweig i tyska andraligan.

Så gick det i Europa-spelet året efter:
 Det var ett något stukat IFK Norrköping som gick in i Champions League-kvalet mot norska storklubben Rosenborg. Flera spelare var på väg bort från klubben samtidigt som
Janne Andersson precis hade lämnat Norrköping för jobbet som svensk förbundskapten och Jens Gustavsson hade tagit över. Till råga på allt så hade också den ordinarie målvakten under guldsäsongen, David Mitov Nilsson, råkat ut för ett benbrott under våren vilket gjorde att Norrköping fick förlita sig till den estländske tonåringen Andreas Vaikla mellan stolparna. Mötet i Trondheim tog norrmännen hem enkelt. Vaikla fick det tufft och den unge Norrköpingsmålvakten fick redan i den första halvleken släppa hela tre mål förbi sig. Resultatet blev till slut 3-1 efter att Norrköping reducerat i andra halvlek. Inte heller andra matchen började bra för de svenska mästarna. Rosenborg tog snabbt ledningen med 2-0. Men det var då Norrköping, lett av den nye tränaren Jens Gustafsson, stod för en mäktig vändning. 0-2 blev till 3-2. En imponerande insats måhända men inte tillräckligt sammantaget med tanke på det bleka resultatet i Norge. Det blev istället Rosenborg som gick vidare till nästa omgång där de i sin tur fick se sig besegrade av cypriotiska mästarna Apoel Nicosia.

Efter genomgången så har Anton Petersen rankat sina mästarlag enligt Topp 4, som ju är den svenska fotbollsmodellen när det handlar om medaljer (vilket hänger kvar sedan SM-guldet delades ut i cupform och då fyra lag fick medaljer) och nedan är hans ranking:

Guld: Malmö FF 2014

Ledde från start till mål i Allsvenskan och lyckades dessutom som första svenska lag på 14 år kvalificera sig till Champions League. Guillermo Molins, Emil Forsberg och
Markus Rosenberg var de stora stjärnorna men laget utmärkte sig också för de lyckade sommarvärvningarna. Relativt okända namn som Anton Tinnerholm, Enoch Kofi Adu och Isaac Kiese Thelin kom alla in och var högklassiga under hösten. Både Forsberg och Kiese Thelin försvann under vintern.

Stora silvret: Malmö FF 2010

Det lag som har tagit hem flest poäng under en och samma säsong de senaste tio åren (även poängsnittet är högre än de lag som tog guld före 2008 då antalet omgångar utökades från 26 till dagens 30). Daniel Andersson och Wilton Figueiredo var de två stora stjärnorna detta år, men laget innehöll även en rad spännande talanger – Jiloan Hamad, Jimmy Durmaz och Guillermo Molins för att ta några exempel – som skulle bära fram Malmö till fortsatta framgångar de kommande åren.

Lilla silvret: Helsingborgs IF 2011

Var nära att vinna redan 2010 men föll då på målsnöret mot ärkerivalen Malmö FF. Om det var Malmö som därefter blev sämre eller Helsingborg som utvecklade sitt spel ytterligare ett snäpp är svårt att avgöra, men 2011 så kunde i alla fall inget hindra Helsingborg från att ta en överlägsen seger i Allsvenskan. Stjärntrion Pär Hansson, Ardian Gashi och May Mahlangu stannade alla kvar i Helsingborg efter guldet och förde under den kommande sommaren laget till Europa League.

Brons: Kalmar FF 2008

När Kalmar etablerade sig som allsvenskt lag i mitten av 00-talet var det med ett spelsätt så defensivt att laget fick epitetet ”tråkiga Kalmar”. Men på bara ett par år fick Kalmar också fram Sveriges bästa offensiv. Cesar Santin, Viktor Elm och Patrik Ingelsten hade alla tvåsiffriga målskördar detta år. Totalt blev det 70 mål (mest av samtliga lag de här senaste tio åren) för Kalmar vars offensiva stjärnuppsättning också inkluderade den framtide landslagsspelaren Rasmus Elm.

Här är min rankning av mästarlag:

Guld: Helsingborg 2011

Under Conny Karlsson fick man till ett starkt maskineri som dominerade svensk fotboll under ett par år och man tog hem dubbeln 2011. Trots att man tappat några stora namn så var man effektivt och var med i toppen hela vägen. Att man sålde tongivande spelare under säsongen påverkade inte så mycket utan man var bäst.

Stora silvret: IFK Norrköping 2015

Efter många års träget jobb fick Janne Andersson till ett lag som inte bara spelade en framgångsrik och effektiv fotboll utan även underhållande. Dessutom utan att klubben lagt ut några större resurser på att värva ihop det utan det handlade om veteraner som fick till en nystart på karriären och en hel del unga talanger som klubben fostrat. Kanske en av Allsvenskans största skrällar genom tiderna och det var imponerande att man höll och övertygade hela året.

Lilla silvret: Malmö FF 2014

En av de mera makalösa förvandlingarna när det regerande mästarlaget över vintern tappade tränare, sportchef, vd och ett gäng tongivande spelare fram till sommaren och ändå genomförde en oerhört stark säsong. Inte nog med att man försvarade SM-guldet från 2013, man klarade även av att nå Champions League som första svenska lag på 14 år.

Brons: AIK 2009

Efter en kaossäsong där Rikard Norling till slut fått sparken och sportchefen Ola Andersson hoppat av så fick Mikael Stahre ihop ett lag av en rad starka karaktärer och man vann dubbeln. Kröningen när man besegrade IFK Göteborg på Gamla Ullevi var imponerande, men tyvärr hade inte laget så lång brinntid och redan året efter var succén långt borta.

Bakgrunden är omstöpningen av Champions League som presenterades i början av hösten och där det var långt i från klart vilka effekterna skulle bli. Däremot hade ett preisdent-löst Uefa under stort tryck av de stora klubbarna i de fyra stora ligorna gått med på att England, Spanien, Italien och Tyskland alltid ska ha vars fyra deltagare i gruppspelet från och med 2018.

Processen har inte landat ännu och man vet inte till fullo vad det betyder för svenska klubbar. Just nu pågår en maktkamp där det bland annat handlar om nye Uefa-basen Alexander Ceferin och hans löfte om att se över ändringen av Champions League. Ligornas egen organisation EPFL, som leds av Sef-basen Lars-Christer Olsson, har gått till skarpt angrepp mot skiftet.

Däremot så är klubbarnas organisation ECA, som kontrolleras av de stora klubbarna och leds av Karl-Heniz Rummenige och delvis finansieras av Uefa, helt för förändringen. I ECA är 220 klubbar med från 53 av Uefa:s medlemsländer, men det är en chimär då det bara är ett verktyg för Bayern München, Real Madrid och andra giganter att styra upp verksamheten.

Så man måste se utspelet om en Superliga i ett perspektiv av politik och pågående maktkamp. Att klubbar i länder som Holland, Belgien, Danmark, Norge och Sverige letar efter alternativ till Champions League-pengarna men också för att politiskt sätta tryck på sina respektive förbund där man hotar att lämna seriespelet.

Risken finns att Uefa och de gamla serieuppläggen spricker om man inte hittar en kompromiss på Champions League-upplägget. För det är många olika parter som drar åt olika håll. Det är inte lätt att få en överblick, därför att många aktörer är med i flera olika processer. Glöm inte att det finns mediaaktörer som med stora plånböcker försöker locka över klubbar i sina projekt.

Om inte storklubbarna får mer och säkrare intäkter ur Champions League så är de lockade av pengar i USA och Kina som vill starta en global superliga. Framför allt handlar det om klubbar utanför Premier League som sett hur den engelska ligan bara blivit rikare och rikare via sina tv-avtal och man är rädd för att utvecklingen fortsätter och ligger på Uefa om att få större tillgång till intäkterna.

När man inser att bottenlaget Sunderland i Premier League har betydligt större årliga tv-intäkter än vad Real Madrid och Bayern München får loss i Champions League så inser de styrande i Madrid och München att över tid kommer det att riskera att urholka deras verksamheter. Premier League kommer att locka spelare.

Lite handlar det om den kamp som emellanåt blossar upp i Sverige. Där klubbar som Hammarby, AIK, IFK Göteborg och Malmö FF anser att man bör ha rätt till större del av Allsvenskans intäkter från tv och marknaden då man har ett betydligt större värde för ligan än Häcken, Falkenberg och Gefle.

Ja, som vanligt handlar det om stålar. Det är inte heller första gången det är tal om en nordeuropeisk superliga. Den så kallade Atlantligan stupade på ritbordet där man trodde på 300 miljoner per lag i tv-pengar och där Sverige skulle få en plats. Från nordisk horisont hade vi Royal League i tre säsonger 2004/05-2006/07.

Fansen är inte direkt tillfrågade och jag har så oerhört svårt att se MFF:s fans tagga till mer för ett möte i en superliga än för ett möte i Allsvenskan. Nu är det oerhört långt till att en svensk klubb skulle lämna den högsta svenska serien. Kan inte se några medlemmar i någon förening rösta för det skiftet och därmed känns det som ett tomt hot.

Tror inte heller att någon inom svensk fotboll vill gå den vägen. Samtidigt fattar nog alla om vägen till Champions League stängs än mer och Europa League inte lyfter så måste de stora klubbarna i Norden göra något. Annars blir det alldeles för lätta byten när större klubbar ute i Europa vill ha deras spelare och kan locka med helt andra pengar.

Frågan är vad fansen säger ute i Europa? Och lyssnar någon på dem? För om man ser till hur tv-intäkterna växer runt om i världen så finns det ett intresse för de största lagen. Men vad blir kvar om man bara kör en hitte-på-liga? Vill Manchester Uniteds, Milans, Bayerns och Barcelonas fans verkligen se sina klubbar i en konstruktion som spelas världen över?

Klart att i medlemsägda föreningar blir det betydligt svårare att köra igenom skiftena, även om demokratin inom fotbollen är minst sagt tveksam på många ställen, och att vissa ägare jagar stålarna. Men risken är att man slår ihjäl gåsen i jakt på guldägget som den värper om man lämnar sin vardag för drömmen om en superliga.

Här är gruppen, resultaten och spelschemat för VM-kvalgrupp A:

1 Frankrike      3  2  1  0   5-1    7
1 Sverige        3  2  1  0   5-1    7
3 Nederländerna  3  1  1  1   5-3    4
4 Bulgarien      3  1  0  2   5-10   3
5 Vitryssland    3  0  2  1   2-5    2
6 Luxemburg      3  0  1  2   4-6    1

Resultat

6 september: Sverige – Holland 1-1, Vitryssland-Frankrike 0-0, Bulgarien-Luxemburg 4-3

7 oktober: Luxemburg – Sverige 0-1, Holland-Vitryssland 4-1, Frankrike-Bulgarien 4-1

10 oktober: Sverige – Bulgarien 3-0, Vitryssland-Luxemburg 1-1, Holland-Frankrike 0-1

Spelschema

11 november: Frankrike – Sverige, Luxemburg-Holland, Bulgarien-Vitryssland

Annons

2017

25 mars: Sverige – Vitryssland, Bulgarien-Holland, Luxemburg-Frankrike

9 juni: Sverige – Frankrike, Holland-Luxemburg, Vitryssland-Bulgarien

31 augusti: Bulgarien – Sverige, Frankrike-Holland, Luxemburg-Vitryssland

3 september: Vitryssland – Sverige, Holland-Bulgarien, Frankrike-Luxemburg

7 oktober: Sverige – Luxemburg, Vitryssland-Holland, Bulgarien-Frankrike

10 oktober: Holland – Sverige, Luxemburg-Bulgarien, Frankrike-Vitryssland

 

Matchen mot Frankrike i november blir ett rejält första test och samtidigt lär Holland ta tre poäng mot Luxemburg. Sverige möter Holland först i den absolut sista omgången av kvalspelet. Kan bli en rejäl drabbning om den då gäller en plats i playoff. För ingen tror väl på allvar att Sverige kan rubba Frankrike om förstaplatsen?

Annons

Eftersom det är Fifa som styr VM och dess kvalspel och inte Uefa så är det INTE inbördes möten som avgör kampen om man hamnar på lika många poäng utan målskillnad går före. Så här rankar man lagen i gruppen:

1. Poäng 2. Målskillnad 3. Flest gjorda mål 4. Inbördes möten 5. Inbördes målskillnad 6. Flest gjorda mål i inbördes möten 7. Om bara två lag är kvar på samma poäng så vinner det lag som gjort fler bortamål 8. Play off på neutral plan med förlängning och straffar om det krävs.

Det är nio VM-kvalgrupper i Europa och de nio gruppvinnarna går direkt till VM i Ryssland. För de åtta bästa grupptvåorna, den sämsta grupptvåan faller alltså bort, blir det play off. Det var en sådan plats Sverige tog under VM-kvalet till Brasilien men där man föll mot Portugal över två matcher.

Just nu är ställningen bland grupptvåorna så här men det är tidigt:

Annons

 

Plats	Grupp	Landslag	M	V	O	F	MF	MB	MS	Poäng
1	G	Italien	3	2	1	0	7	4	+3	7
2	I	Island	3	2	1	0	6	3	+3	7
3	H	Grekland	2	2	0	0	4	0	+4	6
4	A	Sverige	2	1	1	0	4	1	+3	4
5	D	Irland	2	1	1	0	3	2	+1	4
6	B	Portugal	2	1	0	1	6	2	+4	3
7	C	Azerbadjan	1	1	0	0	1	0	+1	3
8	E	Rumänien	1	0	1	0	1	1	0	1
8	F	Skottland	1	0	1	0	1	1	0	1

 

När man ska ta fram åtta grupptvåor så rensar man bort det sistaplacerade laget i varje VM-kvalgrupp och sedan gäller: 1) poäng 2) målskillnad 3) flest gjorda mål för att ta fram åtta av nio lag.

Inför lottningen av playoff så seedar man lagen och Fifa:s världsranking i oktober 2017 är grund till seedningen. Playoff till VM lottas efter att kvalspelet är färdigspelat i oktober 2017 och matcherna spelas sedan i november: 9-11 och 12-14.

Sverige har alltså två vägar till VM i Ryssland. Antingen vinna gruppen eller så handlar det om att bli en av åtta grupptvåor och väl där vinna play off som man gjorde mot Danmark när man nådde EM 2016. Om det går? Ja, det är inte direkt lätt men det är klart att Sverige har en liten möjlighet och den måste man tro på.

Annons

Den första VM-kvalmatchen i historien spelades faktiskt i Stockholm 11 juni 1933. Till det första VM-slutspelet 1930 var lagen inbjudna, men till VM 1934 i Italien skulle man kvala och Sverige slog Estland med 6-2 och nådde även till slut VM, men där Tyskland blev för svårt i kvartsfinalen.

Efter det har kvalspelet vuxit till ett otroligt maskineri när man ska ta fram de deltagande länderna till VM. Just nu är kvalspelet som gäller 31 platser i VM i Ryssland 2018 i full gång världen över. Sverige utkämpar en kamp i Europa där 54 nationsförbund kämpar om 13 platser och närmast väntar för svensk del Bulgarien hemma på måndag.

Fifa-basen Gianni Infantino talade i dagarna om att utöka VM till 48 lag med direktutslagning av 16. Problemet för honom och Fifa är att fotbollen växer och man är i dag 211 medlemmar och släppte bland annat in Kosovo och Gibraltar i det europeiska kvalspelet. Så det är kamp om platserna att nå VM om man betänker att bara 32 av 211 får vara med.

Annons

Man har sedan tidigare utökat VM ett flertal gånger. Första VM-slutspelet i Uruguay 1930 lockade 13 länder, många ville inte göra den långa resan. Fram till och med VM 1978 i Argentina var man 16 deltagande länder med undantag i Frankrike 1938 (15 länder) och i Brasilien 1950 (13 länder).

Till VM i Spanien 1982 ökade man till 24 länder och höll det fram till och med USA-VM 1994. Till VM i Frankrike 1998 utökade man mästerskapet till 32 länder och det har gällt i fem VM-slutspel och kommer även att gälla i Ryssland 2018 och i Qatar 2022. Fifa-presidentens nya plan skulle i så fall gälla från VM 2026 som ännu inte är utdelat till någon nation.

Utökandet har givetvis handlat om att ge lite fler platser till Afrika, Asien och andra delar av världen där fotbollen vuxit och antalet länder blivit fler. Men det knorras hela tiden över hela världen över att man har för få platser, och därför är Infantino ute och talar om att utöka VM. Han vill inte ta av Europas platser för att ge till andra kontinenter.

Annons

I dagsläget är fördelningen som följer, och man har sedan VM 2002 tagit bort platsen till de regerande världsmästarna, och det som gäller för fördelningen av 32 platser är:

Ryssland 1 plats

Europa 54 länder slåss om 13 platser

Sydamerika 10 länder slåss om 4,5 platser då ett lag spelar playoff mot Oceaniens vinnare.

Oceanien 11 länder slåss om 0,5 plats

Nord-, Mellanamerika och Karibien 35 länder slåss om 3,5 platser då ett lag kvalar mot ett lag från Asien

Afrika 54 länder slåss om 5 platser

Asien 46 länder slåss om 4,5 platser där ett lag kvalar mot ett från Nord-, Mellanamerika och Karibien

Efter Sveriges 3-0 påpekar vi hur dåligt motståndet var.

Går inte att göra mer än att vinna – och Janne Andersson har fått en stark start som förbundskapten.

Vilka trodde att Sverige skulle dela ledningen i VM-kvalgruppen med Frankrike efter tre matcher? Kan inte ha varit så många. Och det trots att Janne Andersson fick dra i gång sitt uppdrag helt utan träningsmatcher och spela ihop laget.

Självklart är det fortfarande oerhört långt till VM i Ryssland, men det imponerar att Sverige tog sex poäng och gjorde 4-0 under den här landslagssamlingen. Även om motståndet är svagt så ska man trots allt besegra det.

Att bulgarisk landslagsfotboll har problem är rätt uppenbart och det var ett tamt landslag som utmanade Sverige. Samtidigt så slog inte svenskarna av på takten utan öste på framåt. Ola Toivonen fixade 1-0, Oscar Hiljemark såg till att skicka in 2-0 och Victor Nilsson Lindelöf rakade in 3-0.

Inramningen var inte så betagande när endast 21 777 hade sökt sig till Friends Arena – arrangörer måste sluta ljuga om hur många biljetter man sålt inför matcher – men de tappra som kom fick se en pånyttfödd Toivonen och en blommande Nilsson Lindelöf.

Just Toivonens oväntade revansch och återkomst var mest överraskande. Han verkade spela utan tryck och fick ut det som för många år sedan gjorde honom lovande. Om det räcker mot bätttre motstånd är en helt annan fråga och en senare fråga.

Däremot är det problematiskt att Marcus Berg inte hittar rätt trots många möjligheter. Emil Forsberg var vass mot Luxemburg men lite mer osynlig i denna match. Jimmy Durmaz var ojämn, det finns en hög höjd men också en låg nivå.

Naturligtvis hade man kunnat göra fler mål och kanske borde man också ha gjort det. Sverige saknade inte möjligheter och det går att höja effektiviteten ytterligare. Inte minst för att vassare motstånd än bulgarerna släpper till färre chanser.

Exempelvis borde John Guidetti ha rakat in 4-0 efter sitt inhopp men han var inte ensam syndare. På pluskonotot fanns Albin Ekdal som var solid centralt på mitten och att Hiljemark växte ju längre av matchen som gick. Plus att Palermo-mittfältare gjorde mål.

Försvarsmässigt så gick lagkaptenen Andreas Granqvist bort sig helt vid ställningen 1-0 och där borde Bulgarien ha kvitterat, men Robin Olsen störde skytten som placerade bollen utanför. I övrigt var det många starka insatser i backlinjen.

Vi ska givetvis inte fara i väg och hylla det här landslaget alldeles för mycket, men det är starkt att gå in i den här samlingen med kravet på sig att ta sex poäng. Det klarade man av med mersmak och VM-kvalet lever i högsta grad inför fortsättningen.

Även om Frankrike skulle vinna över Sverige på Stade de France i november så kommer landslaget vara med i kampen om andraplatsen under 2o17. För i normala fall ska inte Janne Anderssons landslag ha något att sätta emot när sommarens EM-finalister släpper loss.

Samtidigt är det bara att inse att förbundskapten Andersson med tid har möjlighet att få ut ännu mer av landslaget. Bara det att Sverige avslutade VM-kvalet med tre 94:or i backlinjen är något som ger hopp. Lägg till U21-triumfen från tidigare på kvällen.

Sverige är klart för ett andra raka U21-EM och det efter att ha hamnat i samma grupp som Spanien och Kroatien. Det ska i princip inte vara möjligt att ta sig förbi det spanska U21-landslaget, men Sverige vann gruppen.

U21-EM går i Polen kommande sommar och Sverige är alltså med. Man spelade U21-EM 2009 när man var direktkvalificerat som arrangör och sedan är det 2004 och 1998 som man har tagit sig till slutspel och dessutom 1992 och 1990.

Efter det tog Ericson Sverige till EM 2015 och dessutom vann man hela rasket efter att ha överlevt en grupp med Italien, England och Portugal. På vägen skickade man hem Danmark och slog sedan Portugal efter straffar.

Håkan Ericson må vara en omdiskuterad herre i fotbollskretsar i Sverige – för det är han – och det handlar om allt från hur han hanterar en del spelare till hur man tränar mentalt med metoder som från vetenskapligt håll går att ifrågasätta.

Bara det att han haft svårt att hitta ett jobb efter EM-guldet med U21-landslaget och dessutom föll i från tidigt i kampen om att efterträda Erik Hamrén. Nu sitter han med utgående kontrakt och återigen har han sett till att svenskt U21-landslag trotsas naturlagarna.

För när man kollar igenom laget så ser man spelare som haft svårt att få regelbunden speltid i sina klubblag. Lägg till en rad skador och återbud. Ändå får Ericson ihop ett lag som överträffar sig själv och där summan av spelarna blir upphöjt till två.

Därför går det inte att räkna bort Sverige när det är dags för EM i Polen. Utgår från att SvFF förlänger med Ericson åtminstone över mästerskapet. Kanske är just rollen som U21-förbundskapten något som passar honom perfekt och att det är där han ska förbli.

Mittbacken har blivit en omedelbar kulthjälte i Leeds United och berättar att han funnit kärleken till fotbollen igen, att antalet följare i sociala medier exploderat, att klubben redan nu köper loss honom från Torino, att målet är att spela i Premier League och att ”pengarna i Championship är overkliga”.

Pontus Jansson talar även tacksamt om allt han lärde sig i Italien och serie A, att han gick ner nästan tio kilo när han började ta kosten på allvar, om knäskadan som hotade karriären och om sveket när Torino inte skrev under det nya kontraktet trots löften om det och till sist inte ville ha honom kvar.

Dessutom om kärleken till Malmö FF, drömmen att återvända, omvandlingen från ung anfallare i MFF som Aston Villa ville värva till att bli mittback, att han själv betalade MFF 500 000 euro när han flyttade och att han var oerhört nära att skriva ett livstidskontrakt med klubben efter en egen idé om det.

Pontus Jansson talar även om vilken roll han vill spela i Janne Anderssons landslag, om varför han var kritisk mot Erik Hamrén efter EM, tomrummet efter Zlatan Ibrahimovic och om polaren Erik Johanssons beslut att lägga av i Blågult.

Podden #Lundh är uppe i 119 avsnitt sedan starten och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat Pontus Jansson-avsnittet och de andra under det senaste halvåret och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

***

Inför VM-kvalet mot Bulgarien gästar jag Akademibokhandeln på Mall of Scandinavia – en inspark från Friends Arena – vid 18:30 för att snacka om min bok “Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll” och signera den.

***

John Guidetti blev som väntat petad efter matchen mot Luxemburg. Anfallaren övertygade inte och att Janne Andersson bestämde sig för ett skifte är inte så underligt. Kanske mer överraskande att Ola Toivonen är med från start igen och det för första gången på två år i landslaget. Man kan säga att Janne Andersson satsar på två U21-hjältar, i EM 2009 var Marcus Berg och Toivonen glödheta.

Annars är det samma spelare som vann mot Luxemburg. Lite överraskande med tanke på att förbundskaptenen talade om att en del av spelarna var slitna efter att planen var tungsprungen. Dessutom kan man säga att Oscar Hiljemark och Jimmy Durmaz inte direkt övertygade, men de får en ny chans.

Samtidigt får man vara ärlig och säga att Andersson bara haft två tävlingsmatcher på sig och därför är det troligt att hans lag lär växa och göra det bättre med tiden. Tyvärr är det bara seger som räknas mot bulgarerna om VM-kvalet ska leva för svensk del även under 2017.

***

Nostalgimatchen med VM94-gänget i Örebro utan Tommy Svensson, Tord Grip, Brolin, Dahlin, Kennet Andersson, Thern, Schwarz, Ljung, Patrik Andersson, Björklund och där Bulgarien saknade Hristo Stoitjkov andades mer än en aning fiasko. Att 2800 sökte sig till matchen imponerade.

***

När söndagens presskonferens gick mot sitt slut och lagkaptenen Andreas Granqvist då sagt att spelarna skänker 1000 biljetter till Sverige-Bulgarien, eftersom försäljningen går trögt, så tog SvFF:s kommunikationschef Niklas Bodell till orda. Han påpekade att Sverige-Holland med 36 128 åskådare hade varit den bästa publiksiffran under VM-kvalets första omgång i Europa.

Uppenbarligen har Bodell missat förbundskapten Janne Anderssons devis om att då är då och nu är nu. För till Sveriges match mot Bulgarien hette det på söndagen att man sålt 20 000 biljetter vilket pekade på en publiksiffra på 25 000 åskådare i VM-kvalmatchen. Är det egentligen bra eller dåligt?

Fotbollskanalens Statistikblogg signerad Carl-Johan Eelde har tagit fram alla landslagets siffror på Friends Arena, du hittar den via länken, och där snittet för tävlingslandskamper är 41 000 och träningsmatcher 30 000. Sedan är det givet att nyhetens behag med arenan klingat av (och dess bristfälliga kommunikationer) gjort att utvecklingen går neråt.

Det ser ut om om Sverige-Bulgarien hamnar i nivå med Liechtenstein (22 000 i oktober 14) och Moldavien (25 000 i oktober 15) och det är kanske en rimlig siffra om man ser till att Zlatan Ibrahimovic försvunnit från landslaget. Han gjorde att det fanns ett något större intresse, men att den effekten inte alltid fungerade, även den klingade av.

Naturligtvis är det flera faktorer som styr.

• Uefa:s bestämda avsparkstid på 20:45 handlar om att det är en bra tv-tid för att kunna maximera reklam i det nya landslagskonceptet “Week of Football” som ska likna Champions League-upplägget. Man inser dock att en del tvekar att gå på en match där man är hemma vid midnatt på en vardag.
• Med tanke på att SvFF får bra betalt för tv-rättigheterna så kanske man kunde trycka ner biljettpriset ännu mer? Man har sänkt en del men det är svårjobbat för Lagadère som ska försöka driva arenan så att den ger ett överskott. Vad är bra? Att sälja få dyra biljetter och inte få stämning? Eller att sänka biljettpriserna mycket, men att riskera att urholka landslagets värde? Svår ekvation även om jag tror på det senare, då stämning på arenan höjer det totala värdet.
Annons
• Landslaget är obesegrat under Janne Andersson men varken 1-1 efter grisspel mot Holland eller 1-0 borta mot Luxemburg är uppvisningar som lockar marginalåskådarna. Bra resultat kan bygga det på sikt, men det tar tid och landslaget behöver få nya profiler som kliver fram. En glödhet John Guidetti hade kunnat hjälpa till, men han platsar inte.

Problemet för SvFF är att man har en arena som är för stor, helt enkelt. Friends Arena kan försvisso maxa intäkterna när det är playoff mot Danmark eller man köper hit Argentina med Lionel Messi, men att det är långt mellan gångerna. Dessutom kostar Messi o Co så mycket att det är svårt att få lönsamhet i sådana affärer.

Att man inte heller fått matcher i EM 2020 och fått nöja sig med Europa League-finalen till våren gör också att det är en svår ekvation att få ihop arenaaffären. Det blir inte lättare när man tänker på att budgeterade 1,9 miljarder kronor för arenabygget och kostnaden i det närmsta blev det dubbla. Vilket gör att man behöver spela matcher där.

Självklart behövde man en ny arena efter att Råsunda tjänat ut och det gick att förstå att man siktade högre med en kapacitet på 50 000 åskådare, men i efterhand gapade man över för mycket. Landslaget är inte så stort och då hade det varit bättre att ha haft en arena som tar 30 000 åskådare och där 25 000 mot Bulgarien hade känts som en bra publiksiffra.

Skälet att bygga nytt och stort var för att kunna maximera intäkterna, nu blir det istället så att ett öde Friends Arena – för så känns det med 25 000 åskådare och där de flesta sitter på övre etage – är en black om foten. Folk som ser matchen på tv blir knappast smittade av stämningen och draget. Snarare känner de väl att det är skönt att sitta hemma och kunna gå i säng tätt efter slutsignalen.

Gillar att spelarna skänker 1000 biljetter och att de visar ett engagemang. Det måste till om SvFF ska få fart på verksamheten. Här känns det som om arrangörerna är för gammalmodiga och till 2017 borde man agera mer offensivt för att försöka fylla arenan. Man borde definitivt inte sälja biljetter till övre etage innan det nästan är slutsålt nedanför.

Och svaret på frågan då? Är det bra eller dåligt att dra 25 000 till Sverige-Bulgarien? Tror att det är en bra siffra i det här läget, men att det går att göra mycket mer för att höja den. Fast det hinner man inte till i kväll, även om man gott kan släppa ner alla från övre etage närmare plan så man får mer och bättre tryck kring själva matchen.

Lennart Johansson Foundation ska försöka skapa en vass utbildning för idrottsledare i samarbete med ett par universitet ute i världen. I dagsläget har man kontakter med Stanford i USA och med en del av Cambridge i England. Tanken är helt enkelt att försöka få in tankar om demokrati, öppenhet och fair play och ge ledarna styrka.

Låter helt perfekt om man får det att rulla och är det dessutom öppet för kritiker som en del av utbildningen så är det vad fotbollsvärlden behöver. Inte minst därför att utbildning av den här typen är eftersatt och knappt finns.

Att se till att ledare inom fotbollen lär sig hur man ska organisera och driva organisationer utan att tumma på insyn och demokrati är vad fotbollen behöver. Frågan är bara om det finns intresse att ändra på det? Jag hoppas att man lyssnar på Lennart Johansson.

För ingen har väl missat skandalerna som rullats upp inom främst Fifa men även inom Uefa och andra av fotbollens konfederationer. Vi har sett det tidigare i IOK och flera gånger i det internationella friidrottsförbundet och tyvärr finns det mer eller mindre i de flesta andra internationella idrottsförbund. Varken nationsförbund eller klubbar är heller förskonade.

Mycket handlar om en kultur som har idrottens styrande i ett grepp. Där man på olika sätt utnyttjar sina positioner och samtidigt stoppar insyn och där val och andra demokratiska processer inte fungerar. Få kan heller klättra i organisationerna utan att blir en del av kulturen på ett eller annat vis, och försöker man ändra på det blir man marginaliserad.

Lennart Johansson vet. Han försökte på många vis att förändra kulturen inom fotboll, men utan att lyckas. Dessutom kan han i dag ångra att han inte gjorde ännu mer när han var Uefa-bas och vice-president i Fifa. “Jag borde ha varit aggressivare och vi hade mycket ambitioner men det höll inte hela vägen. Jag såg mycket och gjorde för lite”, säger han.

Den förre Uefa-basen är väntat kritisk mot delar av det gamla ledarskapet inom Fifa och Uefa men säger att Sverige inte är förskonat från det här vare sig inom förbundet eller på klubbnivå. “Det här förekommer även hemmavid och viktiga personer som vill något annat sablas ner eller får problem att utföra sitt arbete.”

Han talar om SvFF-basen Karl-Erik Nilsson som en slipad politiker med väldigt tydliga ambitioner att nå högst upp inom den internationella fotbollen. Att Nilsson tidigt backade Alexander Ceferin som ny Uefa-bas efter en personundersökning var en möjlighet för SvFF-ledaren att stärka sin roll inom Uefa, enligt Lennart Johansson.

Den förre Uefa-basen säger att han själv var mycket skeptisk till slovenen Ceferin som ny Uefa-bas. “Jag var strängt emot att ta in honom sett till han är en man som inte gjort så mycket inom fotbollen. Efter att ha träffat honom i samband med kongressen inser jag att jag hade fel, Ceferin gjorde ett mycket starkt intryck på mig. Jag hoppas att han lyckas efter bluffen Michel Platini.”

Efter nån timme med den snart 87-årige Johansson går det att se att han brinner för utbildningsprojektet. Att initiativet ska försöka fånga upp ledare som inte nått högst upp och ge dem verktyg via en bra utbildning där även kritiker ska få delta och föreläsa. Dessutom ska utbildningen ge ledarna en möjlighet att bygga nätverk med likasinnade. Man ska även ge ut mycket skrifter för att sprida kunskap.

Lennart Johansson gör nu allt vad han orkar för att ge utbildningsinitiativet dragkraft och har fått med Luis Figo och Göran Persson och förfrågningar finns hos Kofi Annan och andra stora namn. Dessutom var Johansson på Uefa-kongressen tidigare i september och berättade om sina planer för exekutivkommittén. Han har även skrivit brev till generalsekreteraren och Uefa ställer sig positivt även om inget är klart, men det kan bli så att organisationen är med och stöttar initiativet.

Annars handlar det om att försöka samla in pengar för att få fart på det på allvar. Tanken är att utbildningen ska finansieras av att deltagarnas arbetsgivare i form av klubbar, ligor och förbund betalar den, lite som företag skickar sina höga chefer på utbildning, men att det ska finnas möjligheter till att dela ut stipendier till deltagare vars arbetsgivare saknar resurser.

“Det är stora pengar det handlar om, det kommer att vara hög kvalitet och då blir det dyrt, men vi är övertygade om att det blir attraktivt att gå kursen”, säger advokaten Johan Strömberg som dragit i gång initiativet med Johansson och kollegan Jonas Mannerfelt och Strömberg är hoppfull om att få till effekt. “Kan vi få till 30-40 elever per år så kan vi rita om kompassen för en del av dem på några år”.

Tanken är även att stiftelsen årligen ska dela ut Lennart Johansson Award för att uppmärksamma gott ledarskap inom fotbollen. Allt för att försöka uppmärksamma de goda exemplen i en värld där det på senare år varit gott om negativa exempel och många förknippar bara Uefa och Fifa med skumma affärer, polisrazzior på femstjärniga hotell och pengar som försvinner från sporten.

Har respekt för Lennart Johansson och vad han gjorde, inte minst för att han i dag inser att han kunde gjort ännu mer. Att han inte ger upp utan försöker förändra ytterligare är starkt. Vill verkligen att han och hans partners ska lyckas, men fotbollsvärlden är inte lättacklad och många har mycket att förlora om man ändra på kulturen. Ändå hoppas jag verkligen att det går i lås.

***

Efter ett sent tidsskifte i landslagets planering under lördagen så faller den mixade zonen i från och även snack med Bulgarien-spionen Jonas Thern för min del. Får rikta in mig på söndagens mediaaktiviteter då jag ska spela in en podd i Stockholms södra delar då.

***

Dagen efter Sveriges seger borta mot Luxemburg och det är alltid intressant att jämföra en del betyg i tidningar. Expressen underkände Jimmy Durmaz och Aftonbladet underkände John Guidetti. Vi gav dem varsin 2:a men med motiveringar som gav bilden att de knappast var lyckade. Man ser på det annorlunda, och vi underkände ingen.

Egentligen inga större skillnader, kan själv känna att Sverige inte fick till det hundra men att man trots allt vann matchen och ingen riktigt föll ur ramen. Luxemburg var ett rätt bra blåbärslag med en vass målvakt. Andra kan argumentera att offensiva spelare ska se till att det blir chanser och mål och när det inte görs borde det vara betyget underkänt.

Förstår det också, och hade inte kedjat mig vid Riksdagenshuset om någon velat ge Guidetti en etta eller Durmaz samma betyg. För mig färgas dock betyget av resultatet, motståndets kvalitet och om det hade blivit en tappad poäng i Luxemburg hade kanske gjort att fler hamnat på etta än som nu när vi gav alla godkänt men ingen högre än betyget 3.

Inte sällan är fansen betydligt hårdare än medier, vilket man hör efter matcherna eller får ta del av via Twitter, Instagram eller mejl. Då håller man inte igen, som inför och under EM i Frankrike då fansen gick fram betydligt tuffare i sin syn på Erik Hamrén och hans landslag jämfört med vad medierna gjorde. Promenaden i Paris efter 1-1 mot Irland i EM-premiären var talande.

I Sverige har vi av tradition en fembetygsskala, men internationellt jobbar med ofta med bredare skalor vilket ger mer nyanser. Om man nu ens tycker betyg är viktiga? Jag kan gilla dem, framför allt om det är med motiveringar som ger lite mer än bara en kall siffra över vad någon anser att en spelare uträttat. Det är inget facit, men en indikation.

Sedan är det givet att man ser olika på fotboll och vi som följer en match på läktaren vet inte exakt vilka direktiv en specifik spelare fått. Kan vara taktiska delar. Samtidigt är det talande att man från spelare och dess representanter gärna lyfter fram bra betyg från utlandet om de är positiva – vilket även vi i media gör – och tycker att svaga betyg inte är något som betyder något.

Lite som att vi i tv-branschen gärna läser positiva tv-recensioner och det då kan dunkas lite rygg, men en sågning avfärdas med att vad vet tv-recensenten om hur vi jobbar och hen har ingen koll. Det finns givetvis inget facit oavsett om det är en fotbollsmatch eller en insats någon annanstans; på scen, i tv eller i form av en bok, det hela är är subjektivt.

Men kanske vi kunde utveckla betygen genom att utöka skalan och därmed få till fler nyanser? Gå från 1-5 till 1-9 eller till 1-10 och då hade man kunna göra skillnad på Robin Olsens tvåa (han var inte så prövad och gjorde bara sitt jobb) och de tvåor som John Guidetti och Jimmy Durmaz fick när de hade en afton som inte tillhörde de bästa.

Kollega Andreas Sundberg utvecklar i sin blogg kring John Guidetti som uppgav att matchen mot Luxemburg var hans bästa landskamp. Varför han säger så? Antagligen för att försöka få ut sin story och kanske ta udden av eventuell kritik. Eller så ansåg han att det var den bästa landskampen, men det hade förvånat.

Klart är att han vann några dueller och sög in bollen som bland annat gav Emil Forsberg ett kungligt läge att göra 1-0, men annars var det en tämligen blek insats. Självklart sliter och krigar han men det gav för liten effekt. I en sådan match hade en spelare som Emir Kujovic eller Isaac Kiese Thelin gjort större nytta.

Tveksamt om Janne Andersson startar John Guidetti på måndag. Jimmy Durmaz? Möjligen, men även han är under tryck och kanske det blir en annan lösning med Oscar Wendt på en kant? Eller en Christoffer Nyman? Det var en tungsprungen plan i Luxemburg och det är tajt om tid, så räkna med några skiften.

***

En aning irriterat i VIP-loungen för privatflyg i Luxemburg när säkerhetskontrollen var ovanligt nitiskt. Stort jubel bland en del spelare när Lasse Richt fick ta av sig skor och man kollade honom rejält.

***

Har aldrig varit svag för 3-5-2 men spelet AIK har visat upp på sistone har ändå gett det en fin dimension. Kanske är det något för Sverige? Inte sällan får det centrala mittfältet problem för att man är en man mindre när de flesta andra landslag kör med tre centrala mittfältare.

Hur ser det ut då? Om man petar in Pontus Jansson som mittback bredvid givna duon Nilsson Lindelöf och Granqvist så är det en bra trio. Lustig och Olsson/Wendt kan vara wingers. Samtidigt flyttar man in Forsberg som tia och har Ekdal och någon ytterligare mittfältare med ett defensivt ansvar (Hiljemark var svag) och Berg plus annan anfallare på topp?

***

Landslagets förre players manager Marcus Allbäck fick inte förlängt kontrakt med SvFF och lämnade sitt arbete på förbundet efter EM i somras. Han var handplockad av förbundskapten Erik Hamrén och jobbade med landslaget från 2009 när det var skifte på posten fram till i juni då han klev av.

I lördagens Expressen berättar Allbäck för Daniel Kristoffersson om att han byter spår och blir spelaragent. Dessutom ska han framöver jobba med Martin Dahlin. Den tidigare spelaren, som då hade Roger Ljung som agent under många år, har naturligtvis erfarenheter efter en rad transfers. Han spelade bland annat för Lyngby, Bari, Heerenveen, Aston Villa och FC Köpenhamn.

Att han ovanpå det har arbetat sju år som länk mellan landslagsspelarna och Erik Hamrén gör att han är väl insatt i hur det fungerar i dag och vilka frågeställningar man ställs inför som spelare. Lägg på de täta kontakterna han haft med spelarna. Dessutom har han en telefonbok som naturligtvis är guld värd med nummer till spelare och klubbar.

Viktigt att poängtera att Allbäck inte gör det minsta fel som skiftar inriktning och yrke, men det är givet att det kommer att väcka reaktioner i branschen. Det är som när en minister blir lobbyist över en natt och kan utnyttja sitt nätverk. Här går alltså mannen som var landslagsspelarnas närmaste kontakt fram till i juni och nu så ska han plötsligt representera några av dem. Och fråga om de är sugna att jobba med honom.

Marcus Allbäck har givetvis en bra insyn i hur landslagsspelarna tänker, vad som stör dem och kanske till och med hur de resonerar kring agenter och vem de jobbar med. Han har säkert arbetat upp ett gott förtroende hos en hel del av dem och det finns en möjlighet att ta vara på det nu. Så man kan lugnt säga att han är väl rustad för att bli spelaragent eftersom han jobbat både med etablerade spelare och de talanger som följer med på vinterturnén.

Kampen om spelarna har hårdnat år efter år och konkurrensen är i dag stentuff när man slopat licensen och alla kan jobba som agent. Om vi tar Fifa-licensens införande och Bosman-domen i mitten på 90-talet som en startpunkt så hade ofta dåtidens agenter en spelare hela karriären, även om undantag givetvis finns. Anders Wallstén hade sitt gäng precis som Roger Ljung och Vincenzo Morabito och spelare och agent följdes oftast åt under en lång rad av år.

I dag byter spelare ut agenter betydligt tätare i en jakt på valfrihet och i att vara fri och för att få ut max. En del spelare anser att det är agentens fel när det inte blir rätt flytt till rätt liga och klubb och ibland är det kanske så men ibland handlar det om att prestationen kanske inte varit på. Oavsett skäl, den här världen är som i resten av samhället, helt enkelt. Att man vill vara rörlig och öppen för att maximera alla möjligheter.

Om det är rätt väg går att diskutera länge. Man kan konstatera att Zlatan började utan agent, jobbade ett kort tag med dansken Ivan Benes innan han bytte till Anders Carlsson och dåvarande IMG. Från 2003-04 började han jobba med Mino Raiola och har därefter varit honom trogen och Zlatan har ofta hyllat honom. Många toppspelare har trots allt agenter och inte sällan samma person.

Går å andra sidan garanterat att ta fram någon som kunde propagera för att vara fri och ledig, och det enda jag konstatera är att det är ett svårt beslut för fotbollsspelare att hitta rätt med en person som går att lita på. Spelare skriver inte heller alltid kontrakt med en agent utan vill ha möjlighet att jobba med den som kommer med bästa klubben.

Att skattemyndigheter i olika länder granskat upplägg där klubbar betalat arvoden när spelare haft avtal med agenter har inneburit att färre agenter velat ha avtal. Alla de faktorerna har lett till inte bara en ökad rörlighet bland klienterna utan även till ett betydligt tuffare klimat på marknaden med konkurrens och en hel del hårda tag.

Därför är det inte konstigt att Marcus Allbäcks karriärskifte kommer att ge eko på marknaden. För SvFF handlar det kanske om att ta in det här i ekvationen när man anställer folk. Kan man ha en karenstid? Hur ska man se på agenter. I somras skrev vi på Fotbollskanalen om att Håkan Ericson börjat samarbeta med en agent, vilket inte är konstigt med tanke på att U21-landslagets förbundskapten möjligtvis behöver jaga ett nytt jobb inom kort.

Samtidigt innebar det att andra inom branschen reagerade kring att en förbundskapten hade en tydlig koppling till en agent som givetvis hade spelare i sitt stall som var aktuella för Ericsons U21-landslag och då kommande OS-landslag. En slags jävsposition där man kunde ifrågasätta varför någon blev uttagen. Något som fick SvFF:s Lasse Richt att säga att förbundet behöver tänka till i de här frågorna. Vilket inte betyder att inte förbundskaptener ska kunna ha agenter, men mer att man belyser det.

I efterhand kan man inte heller göra något från SvFF:s sida men det här är en del av fotbollsindustrin där det finns mycket pengar och då gäller det att förbundet gör allt för att inte bidra till störningar på marknaden. Att helt enkelt prata om det och kanske se över om man kan införa någon policy. Vad får man som SvFF-anställd göra och hur lång tid efter att jag slutar måste jag följa vissa riktlinjer.

Det är givet i många branscher och många på TV4 har klausuler i sitt anställningskontrakt som begränsar vad man kan göra en viss tid efter att man har lämnat tv-bolaget, och det gäller även mig. Sådana avtal kan reglera allt från vem man kan jobba med till om man får ta med sig kunder, uppdragsgivare eller andra anställda. En slags karantän och det borde förbundet se över.

Möjligheterna som Luxemburg skapade framför Robin Olsen i matchens slutskede var inget för den nervsvage. Den svenska målvakten fick dessutom en smäll precis före matchens slut. Domarens slutsignal kom som en befrielse för Janne Andersson o Co på den svenska bänken.

VM i Ryssland hägrar fortfarande i horisonten men det är inte lönt att skruva upp de svenska förväntningarna. Det nya landslaget tog några kliv uppåt efter Hollands-matchen och skapade en radda målchanser, men det var trots allt mot ett landslag som är rankat som nummer 145 i världen.

Och vad värre är, man gjorde bara ett mål trots ett antal hundraprocentiga möjligheter och det räcker att kolla på konkurrenterna i gruppen för att förstå att man måste få upp effektiviteten. Alltså är det svårt att fara i väg i hyllningar efter den svenska segern. Trots att Sverige fick avsluta matchen med elva man mot tio så kunde man inte avgöra den. Döda den, helt enkelt.

Visst, uppdraget är att vinna matchen och ta tre poäng men en starkare motståndare utnyttjar någon av möjligheterna som Luxemburg trots allt drog fram. Bollen ven lite väl nära både ribban och stolpen bakom Olsen. Sverige förde spelet i perioder men alldeles för tidigt började man spela på resultatet och det kunde ha straffat sig.

Även om det kanske inte ger några poäng, åtminstone inte nu, så var det annorlunda att se ett litet land som Luxemburg hela tiden försöka spela sig ur alla lägen. Oavsett hur trångt och pressat det var så sökte man en lösning. Lägg till 16-årige Vincent Thill, som irriterade de svenska spelarna, och då går det att förstå att det finns viss optimism i storhertigdömet inför framtiden.

Samtidigt gäller det att ta de här poängen och det gjorde Sverige. Mikael Lustig var iskall när Marcus Berg nickade fram honom på en hörna i andra halvlek. Celtic-försvararen bjöd på ett målfirande som alla som sett honom i en musiksnutt från Skottland känner igen, och det är väl okej att fira så.

Samtidigt går det inte att komma från att det var frustrerande att Sverige inte gjorde fler mål. En vass Anthony Moris i Luxemburgs mål såg till att hålla nollan under de första 45 minuterna. Även om inte Sverige tokdominerade så grävde man trots allt fram flera målchanser.

Emil Forsberg och Marcus Berg borde bägge ha gett svenskarna ledningen men avsluten var inte skarpa nog, och på slutet av de första 45 minuterna var det ribban som räddade Moris. Han kunde i andra halvlek inte göra något på Lustigs avslut men annars såg han till att matchen levde ända in i slutet och det bara blev 0-1.

Matchen var grinig och Luxemburg kompletterade sitt bollspelande med tacklingar som kunde varit hämtade från engelska Championship. Att det bara blev ett rött kort var kanske i underkant, och kroatiske domaren  Ivan Bebek hade ingen större afton. Att Chris Philipps klarade sig med gult efter kapningen av Albin Ekdal förvånade.

Spelmässigt tog Sverige ett litet kliv framåt men en del pjäser övertygade inte. Varken Jimmy Durmaz, Oscar Hiljemark eller John Guidetti hade någon större kväll och kanske det finns spelare som kan fylla de rollerna bättre mot Bulgarien. I Durmaz fall verkar det handla om att vilja för mycket och överarbeta. Hiljemark saknade driv. Guidetti är stark när han suger in bollen, men det sker för sällan.

Förbundskapten Andersson har inte mycket tid på sig fram till måndag, men det är ett vingklippt Bulgarien som släpper in mycket mål som kommer till Friends Arena. Det är på många sätt en okej start för förbundskapten och han får en möjlighet att förmå landslaget att höja sig tillräckligt för att ta ytterligare tre poäng och ge VM-hoppet en skjuts.

På många sätt påminner matchen om hur det var när Lars Lagerbäck och Tommy Söderberg tagit över landslaget från Tommy Svensson till EM-kvalet 1998-99 och byggde något nytt. Då handlade det om att säkra bakåt först och främst, och sedan förhoppningsvis utnyttja en av chanserna och bärga tre poäng. Det var “smash and grab” som gällde.

Resan till Luxemburg blev ett sådant uppdrag där man inte övertygade men gjorde exakt vad som krävdes. Det är en viss styrka i det också. Frågan som återstår att svara på är om man har mer i sig? För det kommer att krävas mer om trenden ska gå åt rätt håll och på måndag vet vi om det räcker till tre nya poäng.

***

Gruppfavoriterna Frankrike och Holland visade att de ska till VM i Ryssland med klara segrar mot Bulgarien respektive Vitryssland, även om fransmännen hamnade i underläge mot Bulgarien så växlade man upp redan under första halvlek. Janne Andersson har något rejält att ta tag i om han ska rubba dem i kampen om att försöka nå VM.

Vilka går då till VM? Hur många platser finns det? Målskillnad eller inbördes möten? Play off? Ja, hur går VM-kvalet till och vilka i Sveriges grupp har chansen att nå Ryssland? Ja, det finns förklarat här – BARA ATT KLICKA PÅ LÄNKEN.

***

Dagen före match så körde Luxemburgs förbund ett lokalt öl som pressfika. Inför matchen ökade man på med lokalt rosévin. Givetvis fanns ölen kvar.

***

Musikvalet på Stade Josy Barthel var tidsdaterat och det rätt långt bak i tiden.

***

Publiken var 5057 på VM-kvalet och även om det inte var så gott om svenska fans på läktarna är det imponerande att en hel del trots allt söker sig till en sådan här bortamatch. Fattar att en del bor i landet eller i närheten, men en del hade trots allt rest hit. Egentligen finns det inte så mycket att hämta resultatmässigt, allt annat än seger är en överraskning och en negativ sådan, och att man då satsar både tid och stålar är verkligen starkt.

***

Fredagskrönikan inför VM-kvalet – en chans att visa att landslaget lever och att det finns hopp. Via DEN HÄR LÄNKEN hittar du allt som vi gör inför Sverige–Luxemburg.

***

Den första VM-kvalmatchen i historien spelades faktiskt i Stockholm 11 juni 1933. Till det första VM-slutspelet 1930 var lagen inbjudna, men till VM 1934 i Italien skulle man kvala och Sverige slog Estland med 6-2 och nådde även till slut VM, men där Tyskland blev för svårt i kvartsfinalen.

Efter det har kvalspelet vuxit till ett otroligt maskineri när man ska ta fram de deltagande länderna till VM. Just nu är kvalspelet som gäller 31 platser i VM i Ryssland 2018 i full gång världen över. Sverige utkämpar en kamp i Europa där 54 nationsförbund kämpar om 13 platser och närmast väntar för svensk del Bulgarien hemma på måndag.

Fifa-basen Gianni Infantino talade i dagarna om att utöka VM till 48 lag med direktutslagning av 16. Problemet för honom och Fifa är att fotbollen växer och man är i dag 211 medlemmar och släppte bland annat in Kosovo och Gibraltar i det europeiska kvalspelet. Så det är kamp om platserna att nå VM om man betänker att bara 32 av 211 får vara med.

Man har sedan tidigare utökat VM ett flertal gånger. Första VM-slutspelet i Uruguay 1930 lockade 13 länder, många ville inte göra den långa resan. Fram till och med VM 1978 i Argentina var man 16 deltagande länder med undantag i Frankrike 1938 (15 länder) och i Brasilien 1950 (13 länder).

Till VM i Spanien 1982 ökade man till 24 länder och höll det fram till och med USA-VM 1994. Till VM i Frankrike 1998 utökade man mästerskapet till 32 länder och det har gällt i fem VM-slutspel och kommer även att gälla i Ryssland 2018 och i Qatar 2022. Fifa-presidentens nya plan skulle i så fall gälla från VM 2026 som ännu inte är utdelat till någon nation.

Utökandet har givetvis handlat om att ge lite fler platser till Afrika, Asien och andra delar av världen där fotbollen vuxit och antalet länder blivit fler. Men det knorras hela tiden över hela världen över att man har för få platser, och därför är Infantino ute och talar om att utöka VM. Han vill inte ta av Europas platser för att ge till andra kontinenter.

I dagsläget är fördelningen som följer, och man har sedan VM 2002 tagit bort platsen till de regerande världsmästarna, och det som gäller för fördelningen av 32 platser är:

Ryssland 1 plats

Europa 54 länder slåss om 13 platser

Sydamerika 10 länder slåss om 4,5 platser då ett lag spelar playoff mot Oceaniens vinnare.

Oceanien 11 länder slåss om 0,5 plats

Nord-, Mellanamerika och Karibien 35 länder slåss om 3,5 platser då ett lag kvalar mot ett lag från Asien

Afrika 54 länder slåss om 5 platser

Asien 46 länder slåss om 4,5 platser där ett lag kvalar mot ett från Nord-, Mellanamerika och Karibien

Sverige var seedat i tredje gruppen när VM-kvalet lottades och har följande kvalspel att kämpa sig fram i där Frankrike, Holland, Bulgarien, Vitryssland och Luxemburg står för motståndet. Man fick 1-1 i VM-kvalpremiären mot Holland och om ett år är kvalspelet på väg att avslutas.

I podden pratar han om besvikelsen över uteblivna chanser under Hamrén och Lagerbäck och att han känner att han borde varit med en period i landslaget under sina många utlandsår. Han talar om att han borde stannat i Ligue 1, om de tuffa tagen i Bundesliga där kontrakten inte bygger lag och om cirkusen i Bröndby.

Dessutom om succén i Schweiz, om att nobba storlag, om politiken i den italienska fotbollen, om kapningen som gav en karriärrotande skada där lagkompisen i princip aldrig pratade med honom efter det och konflikten med moderklubben Landskrona Bois som utesluter en återkomst och om att se upp till brorsan Pontus.

Podden #Lundh är uppe i 118 avsnitt sedan starten och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat Rubarth och de flesta avsnitt senaste halvåret och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

***

U21-landslaget har en EM-plats inom räckhåll när man först spelar borta mot Estland på torsdag och sedan hemma mot Kroatien på måndag. Sex poäng innebär att man spelar EM i Polen nästa sommar, vid fyra poäng lär Spanien (som möter San Marino borta och Estland hemma) smita förbi och man får hoppas på playoff. Dock har kroaterna allt att spela för inför sista matchen mot Håkan Ericson o Co.

***

IFK Norrköpings målvakt Michael Langer hade ingen större eftermiddag på Friends Arena.

***

Roberto Di Matteo fick tolv matcher på sig i Aston Villa. Tålamod är en bristvara.

***

A-landslaget är samlat i Stockholm inför VM-kvalen mot Luxemburg och Bulgarien och återigen väntar några träningspass på Bosön. Med tanke på den fina planen på Friends Arena borde man väl träna där, eller? Samtidigt är det kanske närmare till spelarhotellet och lite enklare för laget att åka fram och tillbaka till passen.

Här nedan är vad som bjuds på pressbuffén under hela VM-kvalsamlingen och det största skiftet är att vi får flyga med landslaget till och från Luxemburg. Annars inga sensationer, även om det är snålt tilltaget mellan matcherna. Kanske SvFF tänker till och ordnar lite mer pressträff på söndagen?

October 3

• 12.30 – Press conference with coach Janne Andersson, Scandic Park
• 17.00-18.00 – Training session, Bosön
• 18.00-18.30 – Mixed zone, Bosön. Available players: Martin Olsson, Sam Larsson, Ola Toivonen, Pontus Jansson, Patrik Carlgren

October 4

• 11.00-12.30 – Training session, Bosön
• 14.15-14.45 – Mixed zone, Scandic Park. Available players: Robin Olsen, Andreas Granqvist, Marcus Berg, Oscar Wendt, Albin Ekdal

October 5

• 10.30 – Media entrance (gate 2) opens, Friends Arena
• 11.00-12.30 – Training session (first 15 minutes open to media), Friends Arena
• 14.15-14.45 – Mixed zone, Scandic Park. Available players: Emil Krafth, Emil Forsberg, Victor Nilsson Lindelöf, Jimmy Durmaz, John Guidetti

October 6

• 12.00-13.30 – Training session, Stade Josy Barthel
Annons
• 13.45 – Press conference with coach Janne Andersson & Mikael Lustig, Stade Josy Barthel

October 7

• 20.45 World Cup Qualifier Luxembourg-Sweden, Stade Josy Barthel

October 8

• 18.30 – Jonas Thern (scout) available for media, Scandic Park

October 9

• 11.30 – Media entrance opens, Friends Arena (gate 2)
• 12.00-13.30 – Training session (first 15 minutes open to media), Friends Arena
• 13.45 – Press conference with coach Janne Andersson & player

October 10

• 18.00 – Media entrance opens, Friends Arena (gate 2)
• 20.45 – World Cup Qualifier Sweden-Bulgaria
• 01.00 – Media centre closes

October 11

• 10.30 – Press conference with coach Janne Andersson, Scandic Park

Sverige valde att förlägga mer av lägret i Stockholm. I samband med matcherna i november lär det bli utomlands hela tiden med tanke på att man möter Frankrike borta och ska få till ytterligare en träningsmatch, också den borta. Friends Arena ska vara upptaget av andra evenemang och därför funkar det inte med någon match där.

***

Ändå förvånande att IFK Norrköping inte spelade med Niclas Eliasson. På något sätt ingår det väl när man lånar ut en spelare. Om Malmö FF kunde se Pawel Cibicki göra mål borde väl AIK klara av att Eliasson spelade en viktig roll. Nu tror jag inte Eliasson kunnat påverka matchen, men det är konstigt att han inte spelade.

***

Alexander Isak stod för två nya mål när AIK pulvriserade IFK Norrköping. Framför allt första målet var klass men även det andra och det känns helt rätt att 17-åringen är uppkallad i U21-landslaget. Visst, det blir lätt en medial hajp kring unga talanger men en tonåring som gör åtta mål i sin första allsvenska säsong är värd uppmärksamhet.

Det är häftigt att se hans rörelsemönster på planen och även hans vassa avslutningar. Sedan är det alltid oerhört svårt att sia om hur unga spelare ska utvecklas och vad det ska bli av dem. Allra viktigaste är att befinna sig i rätt klubb där man får utvecklas och utmanas men samtidigt inte hamna snett så att speltiden uteblir.

Ett oerhört svårt val när det duggar anbud utifrån och inte sällan bud som innebär att Isak kan få ett rejält lyft ekonomiskt. Visst, det är lätt för oss vid sidan att anse att en spelare bör göra si eller så. Om vi själva suttit där med anbud som skulle 20-dubbla vår lön hade vi kanske inte varit lika säkra på hur man ska tackla situationen.

Vi hade en diskussion i C Mores studio och där jag lyfte att Isak med tanke på talangen, åldern, vad han gjort och i vilken miljö samt har två år kvar på kontraktet med AIK har en möjlighet att passera vad Malmö FF fick för Zlatan Ibrahimovic 2001. Vilket inte betyder att Isak är i klass med Zlatan eller kommer att bli.

Fotbollen har förändrats och det finns mer pengar inom den i dag. Om rätt klubbar är med och bjuder så kan det rassla i väg. AIK är inte heller pressat att sälja Isak ekonomiskt och har dessutom en vana att sälja spelare vilket talar för att man kan få fart på priset. Om 17-åringen passerar Zlatan-priset eller ej återstår att se, men efter att ha lyssnat på AIK:s Björn Wesström så låter det inte som om talangen blir kvar till nästa säsong.

Här är listan över de spelare som inbringat mest pengar när de sålts från Sverige. Givetvis var 40 miljoner hösten 1998 som Halmstads BK fick för Ljungberg mer än 40 miljoner kronor i dag och det får man ha i åtanke när man jämför affärer. Skiftande valutakurser och annat som tillgången på pengar inom fotbollen kan också påverka.

1. Zlatan Ibrahimovic – 82,5 miljoner kronor
2. Markus Rosenberg – 45 miljoner
3. Afonso Alves – 42 miljoner
4. Fredrik Ljungberg – 40 miljoner
5. Ola Toivonen – 40 miljoner
6. Ari da Silva Ferreira – 40 miljoner
7. Marcus Berg – 38 miljoner
8.  Isaac Kiese Thelin – 38 miljoner
9. Vidar Örn Kjartanson – 38 miljoner
10. Tokelo Rantie – 37 miljoner

Blev en hel del reaktioner på Twitter efter att jag talat om det möjliga priset på Isak. Om att man måste räkna upp Zlatans pris till dagens penningvärde, och någon hade det uppe på drygt 100 miljoner kronor. Så kan man se det. Sedan ska man veta att priset som Malmö FF fick för Zlatan antagligen hängde ihop med att spelaren själv fick en av de lägsta lönerna i Ajax trupp.

När en klubb värvar en spelare brukar man ha en budget och i fallet med Zlatan så hade han ingen agent utan fick hjälp av Malmö FF:s sportchef Hasse Borg. Vad Zlatan tyckte om det i efterhand har framgått i hans biografi. Jag tror aldrig att Malmö FF hade fått 82,5 miljoner kronor om Zlatan hade haft en agent som legat på för att han skulle få högre lön. Så en affär kan man se på olika vis.

Ajax gjorde dessutom en god affär och fick ut det dubbla när man 2004 sålde Zlatan till Juventus. Samtidigt ska man komma ihåg att många kring den holländska klubben ifrågasatte Leo Beenhakker under Zlatans första år i klubben. Han var då Ajax dyraste värvning någonsin, och hade inte levererat vad man hade räknat med.

I Alexander Isaks fall så kan hans eventuella pris vid en försäljning styras av att han förlängde kontraktet 2018 ut i våras och möjligen fick in en klausul eller något som kunde påverka AIK:s pris, men enligt mina kollegor på Fotbollskanalen så har inte Isak någon klausul och nu ska hans brorsa hjälpa honom att sålla i affärerna.

En del av invändningar kring priset på Isak handlade om att klubbar vill se honom prestera internationellt innan man köper honom. Så är det givetvis, men även om Zlatan spelat i U21-landslaget hade han vid tiden för affär gjort några insatser i Allsvenskan och sedan spelat en säsong i Superettan.

Det blir spännande att följa vad som sker kring Alexander Isak och i den bästa av världar så stannar han i AIK även under nästa säsong. Hade säkert varit både tryggt och nyttigt att vara i en miljö han känner väl och matcherna är tillräckligt utmanade. Fast verkligheten ser inte alltid ut sådan när man slår igenom på det sättet som Isak gjort.