Podden med Kim Källström blev en dubbel-LP

Lösningen blev två delar, uppdelat på två måndagar, och det är väl som att ge ut en dubbel-LP för er som minns vad det var för något. Man sitter på så mycket bra material att det inte går in på en skiva. Vad som är bäst för en podd går att diskutera, mitt argument för långa poddar har alltid varit att de riktigt intresserade kör hela vägen men vi testar denna variant.

Del 1 av podden är klubblagskarrären och Kim Källström säger att han aldrig funderade på att sluta helt, att fotbollen fortfarande är rolig, att resorna är rimligare i Grasshoppers, att han och familjen var trötta på att flytta runt och att marknaden styr vilka val man har.

Dessutom är Källström öppen om det finns ett litet sug på att spela i Sverige, betydelsen av Andreas Isakssons skifte till Djurgården, att Dif:s Bosse Andersson inte var den enda sportchefen han pratade med på Fotbollsgalan, att relationen med Djurgården är läkt men att han har respekt för att det är svårt att spela i Allsvenskan.

Dessutom om livet i Ryssland med stora pengar, tränarskifte och en klubb som plötsligt vill bli av med dig, chockflytten till Arsenal, reaktionerna på sommarpratet om tiden i London-klubben, varför han stannade i Frankrike så länge och hur det är att vara en del av en business.

Källström pratar även om de svåra valen man ställs inför som ung spelare, vad som krävs för att ta sig hela vägen, om de kraftiga reaktionerna på hans uttalanden om flyktingkrisen och att han engagerar sig i olika saker utanför planen för att han vill.

Nästa måndag kommer avsnitt 2 med allt om tiden i landslaget, om relationerna med Erik Hamrén och Lars Lagerbäck, varför han älskade att spela i Blågult, varför det är nyttigt med lite gruff som med Zlatan Ibrahimovic och den obeskrivliga glädjen vid framgång och att det blivit några tunga förluster.

Podden #Lundh är uppe i 125 avsnitt sedan starten, närmar sig åtta miljoner lyssningar och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet och de andra under 2016 och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

***

Tar några dagar på andra sidan Atlanten efter att fotbollssäsongen går ner på något lägre varv. Ska kolla en hel del tv-sport, läsa både böcker och magasin. Alltid lär man sig något och det är viktigt att försöka vara på tå i en bransch som ständigt förändras.

***

Sorglig krasch i Colombia där ett flyg med det brasilianska sensationslaget Chapecoense störtade. Man skulle spela final i Sydamerikas motsvarighet till Europa League vilket hade varit kulmen på en makalös resa för klubben som av tränaren kallats “Brasiliens Leicester”.

Skakande hur snabbt livet kan svänga, bara att se bilderna från hur man firade triumfen för några dagar sedan. Nu är det helt andra bilder och det gör som alltid ont att se sådant från ännu en tragedi.

***

Många av världens fotbollsproffs finns med i en undersökning om allt kring arbetsmiljön som det internationella spelarfacket, Fifpro, ligger bakom. Det är uppenbarligen inte bara glamour och stora pengar inom fotbollsvärlden, vilket väl ingen trodde, men det är intressant att ta del av den.

Även Sverige är med och det är slående siffror både när det gäller hot från fans, att en del inte får sina pengar i tid och några procent fått frågan om de fått erbjudande om att rigga en match. Däremot är det en miss att varken Spanien eller England finns med i undersökningen.

***

Sex sidor Leeds United i Sportbladet är man inte bortskämd med. Erik Nivas reportage om Leeds och Pontus Jansson finns nu även digitalt och är klart läsvärt. I kväll väntar Liverpool-Leeds på Anfield i Ligacupens kvartsfinal. Får se hur jag kan följa den då jag är på väg västerut.

En person som är direkt inblandad i processen tror aldrig att några andra än ägarna kommer att få den heltäckande bilden över vad det har kostat de tre parterna att komma ur Nationalarenan. Ni vet bygget som skulle ha kostat 1,9 miljarder kronor men som hamnade på det dubbla och där förlusterna för driften varit stora år efter år.

Bakom Fabege står i dag miljardären Erik Paulsson, som tillsammans med sin bror Mats Paulsson under årens lopp bildat både Peab och Fabege, men där familjerna delat på tillgångarna sedan ett år tillbaka. Ett problem på senare tid kring Friends Arena har varit att bröderna inte dragit jämnt, enligt mina uppgiftslämnare, och att det därför tagit tid att komma överens.

Under fredagen släppte man till slut uppgifterna om att Fabege (läs Erik Paulsson) köper ut de andra och att det nu är Fabege och SvFF som gemensamt äger arenan. Fabege har två tredjedelar och SvFF har en tredjedel, även om man försöker dölja 11,1 procent via en fond där Folksam lånat ut 100 miljoner kronor, men tro inte på SvFF där.

För Solna Stad har det kostat pengar att vara med i projektet men det är ingen tvekan om att det kan ha varit en av stadens bästa affärer någonsin. Man fick med hjälp av arenan till en ny stadsdel med skattebetalare och arbetstillfällen och det kommer man att skörda under många år framåt och nu är man ute. Skrev i Dagens Industri om vinsterna som finns från arenan.

Även Jernhusen, som sett värdet på markägandet i området gå som en IT-aktie i slutet av 1999 kan skratta hela vägen till banken, och är en av vinnarna. Man fick helt enkelt betala en del för att få till hela projektet och det är ändå en bra affär för det statliga bolaget som nu tar sig ur projektet.

Klart att även Peab tjänat pengar på att bygga arenan och köpcentret och en del annat, men det är nog här skon klämmer i fajten mellan bröderna Paulsson. Kanske är det så att fastighetsjätten Fabege kom ur det hela aningen starkare än byggjätten som även gick på en jättesmäll i bygget av Tele2 med rättsprocesser och annat. Men konflikten mellan Paulssons får ekonomijournalisterna ta tag i.

I min bok “Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll” från tidigare i år så försökte jag gå till botten i vem som stod för SvFF:s förluster. För fakta är att förbundet bränt alla stålar från Råsunda och man har förlorat nästan allt man har och har lån och förlusterna fortsätter men som en bankdirektör med direkt insyn i alla turer sa: “Ingen kommer att sätta förbundet i konkurs”.

SvFF har pengar till något eller några års förluster till men någon har på senare år täckt upp en del av förlusterna på vägen. Vem? Ja, ingen ville berätta i min bok men en person med insyn förklarade i boken att det var Erik Paulsson som har stått för att täcka upp dem via sponsorgrejer (Fabege är sponsor till herrlandslaget) och att det är Paulsson som svensk fotboll kan sätta sitt hopp till.

Nu har Paulsson tagit visst ansvar och köpt ut dem andra som inte velat hjälpa till längre och han har säkert tvingat av dem en del stålar på vägen. Så då står svensk fotboll och hoppas på att den snart 75-årige Paulsson (fyller siste januari 2017 och räkna med att Karl-Erik Nilsson står först i ledet med en gåva) ska fortsätta täcka upp förlusterna.

En del hopp står naturligtvis till Lagadère men den franska jätten har haft svårt att få snurr på arenaaffärerna. Tror inte det går att hitta en nykter och sansad person med kunnande på området som tror att man kan Friends Arena till en plusaffär. Det kommer max att handla om att få ner förlusterna.

För SvFF finns bara två vägar: antingen att någon snäll person ser till att plocka upp räkningen år efter år (läs: Erik Paulsson) eller att man kommer ner i ett symboliskt ägande. För det finns inga pengar i svensk fotbolls kassakista, och publiksiffrorna talar inte för att det kommer att strömma in pengar till SvFF.

Vet via initierade uppgiftslämnare att EM-spelet i Frankrike kommer att ge SvFF ett överskott på runt 30 miljoner kronor men att man måste spara på dem och sprida ut dem på flera års verksamhet och satsningar. För ingen vågar räkna med VM-spel i Ryssland och då finns det inte mycket pengar att hoppas på.

Om ni inte tror på mig när det gäller SvFF:s risiga ekonomi? Ja, jag kan bara konstatera att det jag hör från kansliet i Solna är att man ska minska ner på kontorsytorna för att man helt enkelt måste spara ännu mer pengar. Sötebrödsdagarna är sedan länge över för SvFF och nu skrapar man på foten inför en miljardär som avgör dess ekonomiska öde.

Det är en oerhörd ironi att SvFF röstade emot att rucka på 51-procentsregeln för att den ideella föreningen eller förbundet skulle ha makten men själv satte sig SvFF rakt i knät på Erik Paulsson som nu avgör vad som sker. Om han säger hoppa, då kan ni räkna med att Karl-Erik, Håkan Sjöstrand o Co kommer att hoppa högre än Zlatans staty på 2,7 meter.

Det är 60 år sedan han lämnade Ytterhogdal för Degerfors och påbörjade en resa som tagit honom över hela världen i fotbollens tjänst. Som spelare nådde han Allsvenskan med Degerfors och AIK, tog lilla silver och gjorde tre A-landskamper.

Som tränare har han varit med och vunnit serie A, tagit VM-brons med Sverige, nått EM-semifinal och jobbat för sex olika nationer som England, Kosovo, Mexiko och Elfenbenskusten och deltagit i både VM och EM ett flertal gånger. Lägg till jobb för Manchester City, Young Boys, Malmö FF, Örebro SK och en hel rad massa andra klubbar.

I podden berättar Grip om karriären som spelare, om hur Degerfors tränade för lite, hur det var att kombinera jobb som bagare med elitfotboll och hur det sved när Djurgården nobbade honom för en skada och då AIK kom till hans räddning.

Dessutom talar Grip om hur det var att jobba som assisterande till Georg ”Åby” Ericson som aldrig talade startelva med honom, om den heta systemstriden i svensk fotboll mellan engelskt och tyska, om hur han och Tommy Svensson fick till laget som tog VM-brons och att han ångrar att de inte klev av efter USA-VM.

Naturligtvis är Tord Grip öppen om hur han fick Sven-Göran Eriksson att satsa på en tränarkarriär, att ”Svennis” ville ha honom till Benfica och Roma men blev nobbad, om åren i Lazio och hur det var att leda England till tre mästerskap och det samtidigt stormade om Svennis kärleksliv.

Tord Grip talar även om sitt engagemang för Kosovo, varför han lämnade nationens landslag efter det historiska VM-kvalet i höstas och att han gillar Janne Anderssons nya landslag. Dessutom om att han ofta stått i bakgrunden och trivts med det.

Podden #Lundh är uppe i 125 avsnitt sedan starten, närmar sig åtta miljoner lyssningar och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet och de andra under 2016 och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

***

Att SvFF anmäler Henrik Larsson till Disciplinnämnden är inte rätt väg att gå. Särskilt inte när man friat Tobias Sana för kast med hörnflagga. Då kan man inte straffa Larsson, och det är dessutom fel fokus efter de sorgliga scenerna på Olympia.

***

Rune Hauge är mannen som alltid dyker upp i svensk fotboll. Den norske agenten och affärsmannen som ofta skapat rubriker och inte alltid positiva sådana verkar ha svensk fotboll i ett sanslöst grepp. Man kan undra hur det kommer sig? För det kan inte vara så att han är ensam om att kunna göra affärer med tv-rättigheter.

SVT kunde i maj med hjälp av Panama-dokumenten avslöja att SvFF betalat ut stora belopp till Hauges bolag i skatteparadis som ersättning för tidigare kontraktsförhandlingar och norrmannen har figurerat i svensk fotboll i över 20 år. I våras framställdes samarbetet som en rest från Lars-Åke Lagrells tid som SvFF-bas även om rubrikerna blev stora.

Faktum är att Rune Hauges bolag fortsatt jobba med förbundet även efter Lagrells mandatperiod, vilket jag skrev om i min bok i somras. Fortfarande är det så att Profile Partners, vars svenska kontor ligger på Birger Jarlsgatan i Stockholm, har ett nära samarbete med SvFF om tv-rättigheter och har en anställd som jobbar på SvFF:s kansli.

För tio dagar sedan skrev jag en krönika i Dagens Industri om att Sef, Svensk Elitfotboll, bestämt sig för att redan i vinter börja sälja tv-rättigheterna för Allsvenskan och Superettan trots att man sitter i ett avtal som gäller till och med säsongen 2019. Och att man ska använda sig av Rune Hauges bolag för att försöka höja intäkterna.

Givetvis förstår jag att Mats Enquist, generalsekreterare i Sef, vill distansera sig från Hauge och hänvisar till andra som sköter affärerna i hans bolag. Om det är verkligheten? Ja, min bild är att Rune Hauge hänger med i vad som sker och är delaktig i Sverige. Han skickade ju sin anställde på SvFF att köpa min bok och få den signerad av mig.

Det är slående hur stark norrmannen fortfarande är inom svensk fotboll och att han alltid får fotbollens tv-affärer. Till skillnad från i Norge där han under lång tid var “persona non grata” men gjorde comeback senast Tippeligan blev såld men då fick nöja sig med 30 miljoner kronor i ersättning för ett sexårsavtal med Discovery.

Under måndagens medlemsmöte fick Sef-ledningen klubbarna att haka på deras plan att anlita Rune Hauge. Endast Kalmar FF gick emot, ett skäl kan vara att i klubbens styrelse sitter Jonas Persson (intervju med honom i Idrottens Affärer nyligen) som i höst hjälpte SHL att skriva det största tv-avtalet i Nordens historia på runt fyra miljarder kronor, och det genom att ta över SHL från Profile och Rune Hauge.

Fotbollen däremot håller sig fast vid Hauge och det är klart att om man inte behöver betala något i arvode upp till 460 miljoner om året för rättigheterna till Allsvenskan och Superettan (i dag är det 230 miljoner) så är det kanske förståeligt. Blott tre procent på beloppet över det avtalet är långt från de gamla avtalen Hauge hade med svensk fotboll.

Samtidigt hoppas jag att klubbarna lärt av historien och kräver öppenhet kring avtal och ersättningar. Låt inte allt ske i stängda rum utan insyn. Snarare handlar det om att klubbarna ska som ansvarstagande medlemmar ställa krav på ledningen att redovisa vad man gör och varför. Då kanske till och med Rune Hauge kan vara bra för svensk fotboll.

I princip har jag inget emot att man anlitar Hauge. Problemet är att man i svensk fotboll alldeles för länge smusslat om affärerna och ersättningarna och vägrat berätta om dem. Det är därför man anar oråd när man gör den typen att hemliga affärer. Om Hauge var värd 100 miljoner kronor borde man utan att skämmas kunna stå för det.

***

Som vanligt är det skillnad och sitta i Globen och följa Fotbollsgalan och läsa vad recensenterna anser om det hela. Sågningar hör till.

***

Tacksam för en röst på min podcast i kampen om det svenska podcastpriset. Här röstar man.

Måndag kväll väntar alltså årets Fotbollsgala – går att se i TV4 20:00-22:00 – och bland många priser så delar TV4 och Svenska Fotbollförbundet ut Fotbollskanalens hederspris till en spelare eller ledare som gjort stora insatser för svensk fotboll.

Fotbollskanalens Hederspris instiftades 2009 och då fick förre Uefa-basen Lennart Johansson den speciella ring som går till pristagaren. Sedan följde Bob Houghton 2010, Kurt Hamrin 2011, Fredrik Ljungberg 2012, Lars-Åke Lagrell 2013, Tommy Svensson 2014 och Therese Sjögran 2015.

Och vissa av dem har gjort poddar och ni hittar Lagrell HÄR, Sjögran HÄR, Svensson HÄR och Johansson HÄR. Alla 124 tidigare avsnitt finns via denna länk.

Matchsammandraget ovan är på något sätt typisk för Helsingborgs IF:s säsong. Jordan Larsson ger klubben ledningen i den andra kvalmatchen mot Halmstads BK och i matchens slutskede verkar det om om klubben ska klara sig kvar, men 1-0 blir på kort tid 1-2 efter en straff och ett vasst avslut.

HIF har underpresterat och 2016 slutar alltså med att laget åker ur Allsvenskan och det går givetvis att förstå att det finns kritik mot klubben, mot managern Henrik Larsson och spelarna. Fast det innebär inte det vi fick se från Olympias gräs efter matchen någonsin ska accepteras som visas i klippet nedan.

Vet inte om männen som stormar in på plan förstår det, men något lag måste åka ut. Alla kan inte vinna serien och två till tre allsvenska klubbar ska åka ut. År efter år. Det innebär att man kan ha gett sitt yttersta under ett helt år i form av träningar och seriespel men att det ändå kan sluta i tårar och besvikelse.

Grattis till Halmstads BK, men hela dramatiken förstörs av det som följde på slutsignalen. Maskerade killar tog sig in på arenans gräs, kastade grejer och började slita tröjan av Jordan Larsson som mötte dem. På bilderna ser det ut som om någon även slår den unge anfallaren. Det är tumult och sedan möter Henrik Larsson dem.

Naturligtvis är det helt sjukt att en del människor ens tänker tanken på att gå in och attackera spelare och ledare. Det är givetvis grundproblemet men precis som man måste skydda olika institutioner i samhället mot kriminella så måste man skydda spelare och ledare. Man måste vara förberedd.

Obegripligt nog fanns ingen polis och inte tillräckligt med säkerhetsvakter för att stoppa dessa idioter. Hur är det möjligt att de kan ta sig in? Varför gör inte myndigheterna något åt problemet? Det här är scener vi sett på flera fotbollsarenor runt om i Sverige under 2016 och det fortsätter.

De ska naturligtvis gripas och ställas inför rätt och stoppas från att komma in på svenska fotbollsarenor, men det sker inte. Utan istället har de lyckats ta makten och det är ytterst beklagligt att det här troligen kommer att leda till att betydligt större supportergrupperingar straffas när man ska komma åt dem.

Jag vet att många kurvor pekar uppåt i form av publiksiffror och att man på många sätt skapat bättre trygghet i svensk fotboll, men vi kan inte blunda för sådana här scener. Ingen kan på allvar påstå att andra åskådare eller en fotbollsklubb ska kunna stoppa de här personerna som har noll respekt för lagar och regler.

Vi har pratat om det år efter år och även om det möjligen är färre händelser så är det grövre attacker. Att se maskerade huliganer dra tröjan av en HIF-anfallare som är utan skydd och det är allmänt tumult med kastade grejer är bilderna som stänger den svenska fotbollssäsongen.

Hoppas att inrikesminister Anders Ygeman ser dem och får politikerna att göra något vettigt likt ett riktigt maskeringsförbud och sätta tryck på polisen att verkligen se till att det följs. För även om fotbollen har ett ansvar så klarar man inte de här problemen utan att få hjälp att skydda sig mot personer som aldrig kan kallas fans.

Naturligtvis kommer HBK-spelarna och Janne Jönsson med rätta att fira avancemanget när man väl tagit sig hem till Örjans Vall. Ett starkt genomfört kval efter att man hade avslutat Superettan ganska svagt och det finns en hel del bra spelare i klubben som studsar tillbaka till Allsvenskan efter en säsong.

HBK är en klassisk institution i fotbolls-Sverige och även om ekonomin är pressad (inte direkt ovanligt i svensk klubbfotboll) så har man en bas och en tradition att bygga på. Sead Haksabanovic är en talang utöver det vanliga och med blott ett år kvar på kontraktet kan det vara en del som rycker i 17-åringen men förhoppningsvis stannar han.

Under säsonger har det kommit fram fler talanger likt Gabriel Gudmundsson (son till Niklas) och att ta fram och utveckla spelare är något som HBK i perioder varit starkt på. Man var dessutom skicklig på att fynda och skola spelare, och det måste man bli bättre på om man inte ska förbli ett jojo-lag.

HIF får det tyngre och måste börja om från början igen. Det enda positiva i det är att man blir tvungen att rensa rejält i klubbens organisation och arbetssätt och då kan man ofta komma ur starkare. Det är både jobbigt och smärtsamt men hårda tider tvingar en att ompröva gamla sanningar och sätt som man levt efter.

Många andra klubbar har visat att en säsong i Superettan kan vara en möjlighet att komma tillbaka starkare som Malmö FF, Djurgården och AIK. Samtidigt har andra klubbar som Hammarby och IFK Norrköping fastnat längre i den svenska andradivisionen. Så det är svårt att sia om HIF-framtiden.

Viktigast är väl att bestämma vilka som ska leda laget, jaga rätt nyförvärv som vill spela i HIF och sedan försöka samla staden bakom laget igen. Det sistnämnda blir viktigast och ska man lyckas med det behöver man hjälp att hålla männen som hoppade in på plan borta från Olympia.

Förbundskaptenen är nöjd över att fler spelare vill vara med och slåss om att spela, att B-laget som spelade mot ungrarna visade att de tagit in spelidén och att han fick avsluta hösten med en seger.

Det är en fortsatt smekmånad för Sveriges förbundskapten, och det med all rätt. Trots allt kan man inte klaga på mycket när man inlett sin tid med fyra tävlingsmatcher och då tagit sju poäng och aldrig fallit samman.

Dessutom är det uppenbart att spelarna och ledarna har något på gång. Atmosfären är tydlig och det här är ett lag som vill göra något ihop. Räcker att se och höra hur spelarna bygger varandra på träning och under matcherna.

Däremot så måste man kunna fråga sig hur Andersson hanterade Patrik Carlgren. För även om det är elitidrott är det fel signaler att ta med en spelare i truppen och sedan inte spela honom när det är läge.

När Karl-Johan Johnsson blev skadad så kallade Andersson in Kristoffer Nordfeldt av nyfikenhet. Swansea-målvakten har knappt spelat något sedan flytten till Wales, nån ligamatch och några cupmatcher är allt.

Att då satsa 90 minuter på Nordfeldt är förvånande. Varför var ens Carlgren med i truppen om han inte ens får spela en vänskapsmatch? Hade i så fall varit bättre att ta med Nordfeldt som tredjemålvakt från start.

Janne Andersson hade även undvikit en del undringar om han i samband med två återbud på ytterbackarna Martin Olsson och Mikael Lustig inte nöjt sig med Linus Wahlqvist utan även tagit med Mattias Johansson eller Johan Larsson.

På samma vis förstår jag om Alexander Milosevic undrar över att Andersson inte ersatte den skakade Filip Helander med en ny mittback. Men Nordfeldt och Alexander Fransson blev kallade och fick dessutom speltid.

Jobbet som förbundskapten innebär inte bara att vi i media och även fans följer vad Andersson gör och inte gör. Även spelarna har naturligtvis koll och undrar om uttagningar och varför man inte är med.

På ett liknande vis är det givetvis att många noterar de inslag av IFK Norrköping och Elfsborg, via assisterande Peter Wettergren, som går att se i landslaget. Ta bara matchen mot Ungern som var verkligt tydlig i det.

Inte nog med att startande anfallsduon Isaac Kiese Thelin och Christoffer Nyman är gamla Peking-spelare, även debutanten Wahlqvist och inkallade Fransson fick hoppa in. Med Elfsborgs-koppling fanns Rohdén, Claesson och Hiljemark.

Naturligtvis kan det vara så att de är de allra bästa i just den matchen, men Andersson och Wettergren lär få leva med frågorna om det, och då gäller det att veta vad man svarar och dessutom tänker till extra när man tar ut lag och trupper.

För det är givetvis korrekt som Janne Andersson säger, att det inte får vara en belastning att han tränat spelarna en gång i tiden. Samtidigt är det naivt att tro att folk inte ska se Nyman som förbundskaptenens spelare bara för att han leder Sverige och anfallaren spelar i tyska andraligan.

***

Om jag hade haft ansvaret för Norges FF så hade jag gått mer efter Lars Lagerbäck än Erik Hamrén. Tror mer på att ha en spelidé som försöker få svaga beståndsdelar att bli en starkare enhet.

***

Sverige spelar två matcher i Abu Dhabi: 8 och 12 januari. Man åker på läger 3 januari för att klubbarna legat på SvFF så att det inte ska störa deras träningsläger.

***

Sveriges nästa VM-kval är 25 mars. Vitryssland hemma på Friends Arena en lördag 18:00. Som upplagt för att trycka i väg billiga biljetter till familjer och unga. Sedan kan man säkert ta mer betalt för Sverige-Frankrike i juni.

Man kan inte göra mer än att vinna och att matchen blev sönderryckt av byten och hyllningar av Gabor Kiraly är något man får acceptera. Trots allt ett plus att Sverige vinner en sådan här match.

Frankrike-förlusten är naturligtvis ett stickande sår om man ser till hur nära det var att det blev svensk poäng. Men samlingen visade att landslaget är på rätt väg när man ska snickra ihop något med spelare som är på väg upp.

Förbundskapten Andersson verkar ha byggt rätt och det ser lovande ut. Många unga spelare vill vara med i A-landslaget framöver (Isak, Asoro o Co) och alla som är med nu verkar trivas.

Stämningen är smittsam och även om jag vet att man inte haft många motgångar så är det uppenbart att det är en annan atmosfär och stämning kring dagens landslag. Det är något som är värt att bygga på.

Det som framför allt sticker ut från matchen i Budapest var Sam Larsson. Villig att utmana, bra kombinationer, internationell speed och sedan målskytt även om det var tursamt att frisparken hittade in.

En debut som lovade mycket mer och antingen är det ett vasst alternativ till Emil Forsberg eller så kan man tänka sig en match där Larsson och Forsberg tar hand om varsin kant. Oavsett hur så är det bra med ökad konkurrens.

Jimmy Durmaz spelade inte den här matchen men han har höjt sig i landslaget och det är delvis för att han fick inleda VM-kvalet på bänken. Han höjde sig och gjorde det riktigt bra i de följande matcherna.

Janne Andersson får mer och mer att jobba med och det är härligt att höra hur Pontus Jansson erkänner att det var en lite knackig start men att han spelade upp sig och därmed satte trycka på andra.

Jakob Johansson glimtade till och vinner mycket boll vilket är nyttigt. Annars är det centralt på mittfältet som Andersson kan oroa sig över att alternativen är för svaga och inte tillräckligt många och Albin Ekdals skador stör.

Mot Ungern fick Isaac Kiese Thelin slita på topp och det är så uppenbart att han har problem vilket inte är konstigt med tanke på lite speltid. Oerhört skönt att han fick göra mål. Kanske är det en injektion?

Sverige har för svag effektivitet framåt och det straffade sig mot fransmännen. Den delen av spelet måste landslaget höja om man ska nå VM i Ryssland och hittills har man inte riktigt hittat rätt besättning framåt.

Victor Nilsson Lindelöf fick ta över kaptensbindeln i andra halvlek. Har Sverige haft en yngre kapten? Han är stark på planen och det är rätt otroligt att han halkade in i U21-EM-truppen efter ett återbud och sedan bara exploderat.

Oscar Wendt var starkare framåt än bakåt och han är bakom Martin Olsson och Ludwig Augustinsson men tänkbar som mittfältare. En skadebenägen Mikael Lustig har fått ett alternativ i Emil Krafth.

En annan sak som sticker ut från segern mot Ungern är hur spelarna peppar varandra och det är i princip rent från negativa gester. Det finns en laganda i landslaget som inte funnits på ett bra tag.

Vilket är viktigt när man försöker få summan av ett gäng beståndsdelar att bli större än varje del. Måste hylla att man på så kort tid fått till något som inte känts av utåt på väldigt, väldigt länge.

Om det är nya? Räcker att höra ledare och spelare som varit med ett tag tala om hur det skrattas, att ingen är rädd för att störa andra och att man fått till något som inte funnits på en bra stund. Ett kollektiv som är accepterande.

Däremot är man ovillig att säga det utåt för det lätt tolkas som kritik av hur det varit tidigare. Man vill inte fastna i någon sådan diskussion, men när man följer landslaget nära så känner man av det.

***

Kylan på arenan i Budapest var långt från “Global warming”.

***

Hoppas att Oscar Hiljemark hittar en ny klubb där han får regelbunden speltid. Det finns mer än vad han får ut i landslaget.

***

Underbart att se Lars Lagerbäck springa på Gabor Kiraly i spelartunneln och sedan höra honom snacka med och hylla den ungerska målvakten.

***

Förstår verkligen besvikelsen hos Patrik Carlgren. En aning underligt att AIK-målvakten inte fick stå en halvlek, nu blev han ensam om att vara med på hela samlingen utan att få någon speltid.

Om man tror mer på Kristoffer Nordfeldt så borde han varit med som tredjemålvakt från start. Visst, det är elitidrott och det är en del av livet att ta sig igenom motgångar men det var opsykologiskt.

***

Gillar att Ungern tackade av Kiraly och några andra hjältar. Vi får försöka lära oss i Sverige. Givetvis att plus att Zlatan Ibrahimovic, Kim Källström och Andreas Isaksson kommer till Fotbollsgalan så de får ta emot hyllningar.

I podden berättar Frändén om karriären som tagit henne till Italien, Spanien och Frankrike, skillnaden på sportjournalistik där och i Sverige, om hur FC Barcelona fick en sporttidning att skriva om ”vänskapen” mellan Zlatan och Messi och att man i utlandet är mer klubblojala och nära spelarna.

Naturligtvis berättar Frändén om åren med Zlatan, om synen på honom i Frankrike i dag, om att hon aldrig fått sitta ner och intervjua honom en längre stund samt om hans arga blick, att hon inte alls tycker att han mognat och att det är en frihet att inte vara bunden vid att följa en person.

Dessutom talar Frändén om relationen till svensk fotboll, varför Italien är störst för henne, om att hon inte saknar att jobba i Sverige, om kvinnliga förebilder, om att hon får stor respekt från spelarna, om det nya medialandskapets plus (Twitter) och minus (en del grabbig webb-tv).

Podden #Lundh är uppe i 123 avsnitt sedan starten, närmar sig åtta miljoner lyssningar och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns.

Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet och de andra under 2016 och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

*****

Fotbollskanalen On Tour sände direkt från matcharenan i Budapest. Om petningen av Patrik Carlgren, om Anderssons startelva, om att det är en tack-och-hej-match för Gabor Kiraly.

*****

Gillar ni podden Lundh så är jag tacksam för en röst.

*****

I kväll väntar träningsmatch för Sverige mot Ungern. Faktum är att det är Janne Anderssons första träningsmatch och ni ser den från 19:00 i TV12 i kväll, och via CMore.se givetvis och det är en del nya som får chansen.

Själv är jag spänd på framför allt Sam Larsson och Pontus Jansson som bägge får spela från start. De har gjort det bra i sina klubblag och det behövs konkurrens på många platser i laget för att Sverige ska fortsätta att höja sig.

Om landslaget lockar? Hoppas det, men det var förvånande tittarsiffror i fredags där ett stjärnspäckat Frankrike mot Sverige bara drog 723 000 i första halvlek och trots dramatiken bara ökade till 871 000 i andra halvlek.

Är lite överraskad att Pogba o Co inte lockade mer mot ett Sverige som inlett VM-kvalet förvånande starkt. Det massmediala trycket var ändå rätt stort inför matchen på Stade de France och känslan var att det borde varit fler.

Visst, det var en fredag kväll med konkurrens från Idol och andra program och det är ett landslag utan Zlatan Ibrahimovic. Det är rätt tydligt att landslagets dragningskraft tappat en del under hösten.

Expressen hade tidigare i höst en sammanställning av tittarsiffrorna för Kanal 5 under det senaste EM-kvalet och det pågående VM-kvalet, och där man talade om tittartappet men trodde på fler tittare mot just Frankrike.

Drygt 70 000 fransmän jublade över tre poäng när slutsignalen till slut gick i VM-kvalet. De viftade med sina trikolorer och en del av de svenska spelarna omringade samtidigt det serbiska domarteamet för att prata om det som varit.

De gulklädda svenska spelarna tackade sedan motståndarna för matchen. Kramades. Även Janne Andersson och andra svenska ledare kom ut på planen för att tacka för insatserna när de franska segrarna tog emot folkets jubel.

Egentligen hade matchen slutat underligt. Det var Sverige som låg på och jagade mål och hemmalaget kontrade och slog i från sig. Janne Andersson hade kastat in Isaac Kiese Thelin som lär drömma länge om skottet som smet precis utanför.

Även Pontus Jansson fick hoppa in som anfallare när Sverige jagade en kvittering mot ett något tillbakapressat hemmalag. Sett till lagens kvalitet på papperet var det förvånande, men när slutsignalen gick var det ett lättat hemmalag som kunde fira.

Fotboll är som livet i övrigt, det vill säga orättvist. Sällan har oddsen varit så emot ett svenskt landslag. Hur man än vred på de elva spelarna i gult som ställdes mot elva spelare i blått och rött så skulle det vara en promenad i parken för Frankrike.

Så blev det verkligen inte.Den första halvleken var en uppvisning i den fotboll som Sverige kan bjuda på. En stram och disciplinerad defensiv med tre raka linjer och sedan fyndiga kombinationer och en riktigt skarp chans och några lägen.

Okej för att Frankrike hade mer boll men Pogba, Payet, Griezmann och de andra skapade ändå inte så många farligheter framför Robin Olsen i det svenska målet. De 45 minuterna av Sverige gav så mycket hopp och tro om ett LAG som kan göra något.

Att Janne Andersson startade med Jakob Johansson och Ludwig Augustinsson som helt saknade tävlingsmatcher för A-landslaget gick inte att se. De uppträdde som ärrade veteraner som behållit sin kvalitet genom åren.

Egentligen var det ingen som föll ur ramen ur den första halvleken. Spelarna måste ha följt matchplanen till punkt och pricka och i perioder adderat mod och kunnande när man spelade sig ur trånga lägen. Det var Lars Lagerbäck 2.0 eller till och med 3.0.

Andra halvlek inleddes lite mer trevande. Kanske hade Didier Deschamps piskat på sina spelare verbalt och ganska snart var det franskt tryck och när man fick frispark i Payet-läge så trodde de flesta på Stade de France på mål men bollen smet över.

Istället var det Emil Forsberg som gav Sverige ledningen med en mäktig frispark. En häxpipa eller Ronaldo-spark ställde Hugo Lloris och de svenska spelarna samlades nere i hörnet nedanför de knappa tusen svenska supportrarna som var på plats.

En härlig bild, men det varade inte länge. Den franska kvitteringen kom snabbt efter en tveksam frispark, men en kraftfull nick av Paul Pogba på Payets inlägg betydde 1-1. Det var en riktig magsup på Sverige som efter det hade det tufft att få ordning på spelet.

Tyvärr föll Sverige sedan på eget grepp och Olsen som varit säkerheten själv tappade retur på ett skott och fick felaktigt inte frispark när han hade bollen. Det var uppenbart att insatsen störde honom en aning och med en fransk offensiv var det tufft att stå upp.

Avgörandet föll när Olsen skulle gå upp och plocka ett inlägg och såg ut att vara i kontroll men först blev han utmanad i duellen av Griezmann (som varit offside) och kolliderade sedan med en svensk back som försökte rensa men bollen hamnade hos Payet som skickade in 2-1.

Sverige försökte resa sig och närmast en kvittering kom Isaac Kiese Thelin som blev vackert frispelad av Ola Toivonen men Bordeaux-anfallaren blev trängd och avslutet smet precis utanför. Om Kiese Thelin haft mer speltid i klubblaget så hade han nog fått skottet på mål.

Även om vägen till Ryssland är sjukt lång och det framför allt handlar om att utmana Holland om andraplatsen för att nå playoff så har Janne Andersson och spelarna visat att man tagit kliv på fyra tävlingsmatcher, och stora sådana.

Det finns en idé om hur man ska försvara sig och om hur man ska anfalla. Det är uppenbart att ALLA är med på tåget och att det är ett lag vilket är en förutsättning när ett superstjärnelöst landslag ska försöka åstadkomma något.

En hedervärd förlust är aldrig rolig, men de dryga 90 minuterna i Paris gör nog att fler återigen kommer att känna något för landslaget. Att se spelare slita och kriga och med en tanke mer än att slå långt och hoppas på att Zlatan är i form och gör något.

*****

Över 70 000 åskådare på Stade de France och ändå var stämningen bara sådär. En besvikelse. Visst, de sjöng Marseljäsen med hjärta inför matchen, pumpade av “vulkanen” och viftade med flaggor. Annars var det inte mycket.

*****

Serbiske domaren Milorad Mažić och hans team var allt annat än bortavänliga. Tyvärr. Offside på det franska 2-1 och han gav hemmalaget en rad tveksamma beslut.

*****

Man är bortskämd när man saknar tv-skärmar för att kunna se repriser, men i dag är man så van att kunna se alla situationer utan och innan och från flera vinklar. Kollega Johan Tarland ordnade sändning via dator efter pausen.

*****

Tänk att Sverige startade med tre backar som kan spela U21-EM i Polen i sommar.

*****

Glad och lättad att allt gick lugnt till väg på Frankrikes nationalarena. Säkerheten var hög och hela Paris präglades av den helgdag man instiftade 1922 för att första världskriget tog slut 11 november 1918. Militärparaderna kring Triumfbågen bidrog till känslan av att landet är i ständig beredskap.

*****

Älskar att Anders Svensson fotobombade mig och Ekwall under en LIVE-chatt.

*****

Efter den stängda träningen framkom att John Guidetti ser ut att starta, annars var det den startelva som gick att läsa ut från den första träningen på den spanska solkusten.

Olsen – Krafth, Lindelöf, Granqvist, Augustinsson – Rohdén, Ekdal, Johansson, Forsberg – Toivonen, Guidetti

Förstår inte riktigt att Marcus Rohdén går före Oscar Hiljemark och även Oscar Wendt hade varit tänkbar på en kant, och Emil Forsberg hade kunnat byta till högerkanten. En rejäl uppgift för Jakob Johansson.

Oroande dessutom med Ekdals ljumskar och att han spelar i klubblag som går sjukt tungt och dessutom varit mittback lite mot sin vilja. Att han och Johansson ska staga upp det svenska centrala mittfältet där man är i numerärt underläge är kanske att kräva för mycket.

Ur det perspektivet är det inte underligt att Janne Anderssson och Peter Wettergren vill få in en man till centralt, vilket man hoppas med Rohdén och en uppgift han också skulle fylla mot Holland, och om det blir rätt val vet vi först senare.

Den svenska startelvan innehåller två debutanter om man talar om tävlingsmatcher för Sverige: Jakob Johansson och Ludwig Augustinsson. Emil Krafth har bara startat en tävlingsmatch precis som Rohdén, Robin Olsen har startat tre.

Överhuvudaget är det bara Granqvist, Toivonen och Ekdal som tillhör de mer rutinerade när det handlar om landslagsspel i tävlingssammanhang och då har de ändå inte alltid varit givna. Så det är ett orutinerat svenskt landslag som springer ut på Stade de France.

Frankrike då? Det är något helt annat med spelare som gjorde en EM-final så sent som i somras och där de samlat ihop ett helt annat antal landskamper. Där står sig Sverige rätt slätt i jämförelse med hemmalaget.

När man kollar Transfermarkt så är värdet på den franska truppen 460 miljoner pund (drygt fem miljarder kronor) och den svenska truppen har ett värde på 60 miljoner pund (cirka 680 miljoner kronor). Så det är gigantiska skillnader mellan manskapen som ställs mot varandra.

Sverige har egentligen allt att vinna i VM-kvalmatchen och frågan är om man kan stå emot eller om det blir en kölhalning som den Hamrén fick uppleva hösten 2010 då Sverige ställdes mot en mästerskapsfinalist, då mot Holland i Amsterdam.

Eller ser Lasse Lagerbäck till att dela med sig av erfarenheterna från storförlusten med Island i somras då ett franskt landslag körde över EM-sensationen? På något sätt känns detta svenska landslag som mer försiktigt än Hamréns och att det inte lär rusa i väg.

Om det räcker till poäng? Vore en sanslös skräll om detta nya och orutinerade svenska landslag klarar oavgjort mot Frankrike. Blir det seger är det nästan värt Bragdguldet som delas ut i början av december. Man har tid att ställa till det för bragdjuryn, eller?

***

Bilderna från snökaoset i Stockholm skakar om. Nästan mer än Trump…och det är otroligt skönt att slippa.

***

Att döma av en del mejl och reaktioner via Twitter så var uttagningen av Linus Wahlqvist som ersättare till Mikael Lustig framför Mattias Johansson (och Johan Larsson) något som fick fans att reagera och peka på att Janne Andersson kör för mycket IFK Norrköpings-spelare.

A) Hittills har förbundskaptenen gjort starka resultat. B) Att vara gammal Peking-spelare har inte varit någon garanti, både Emir Kujovic och Alexander Fransson har tappat platser efter brist på speltid. C) Dock är det förvånande att Janne inte vill kolla in Mattias Johansson.

***

Älskade samlingen som på Twitter fick hashtaggen #kvalvaka och handlade om dramatiken inför första matchen i  division 1-kvalet mellan Karlberg och IFK Luleå. Där Luleå-spelarna inte kunde ta sig till Bosön på grund av snökaoset i Stockholm.

Det var många bud om det skulle bli match eller inte när klockan närmade sig midnatt och i Paris satt en del landslagsspelare och följde dramatiken och eldade på för att det skulle bli match. Till slut drog man i gång en bra bit efter midnatt.

Brwa Pishdari blev hjälte när han sände matchen via Periscope och dessutom kommenterade, intervjuade spelare och tränare samt Luleås busschaufför som kört. Just nu är det 26 000 som tittat på hans sändning av kvaldramatiken och det går fortfarande att kolla in den.

Matchen då? Ja, det blev 2-2 efter att Luleå tagit ledningen i första halvlek och Karlberg vänt till 2-1 före pausen men en sen kvittering bäddar för hemmalaget inför returen på söndag. Blir det ny nattmatch då eller mer normala förutsättningar?

***

Vill ni hitta alla intervjuer och artiklar inför VM-kvalet mellan Frankrike och Sverige så finns de samlade under denna länk.

***

Stängd träning under onsdagen och pressträff på spelarhotellet. Därefter direkt till flygplatsen i Marbella för färd till Paris. Fokus börjar vridas mot VM-kvalet på Stade de France på fredag.

Under torsdagen tränar landslaget på matcharenan i Paris och förbundskapten Janne Andersson plus en spelare ger en presskonferens. Fransmännen tränar på kvällen och ger sin presskonferens då.

***

I natt är det val i USA och det har ingen missat. Nate Silver kan sina grejer och han skriver att Hillary Clinton vinner. Litar på Nate.

***

Sverige drar till Abu Dhabi 3 januari och spelar två matcher: 8 och 12 januari. Det blir dock inte match mot Saudiarabien som det ryktats om utan annat motstånd. Kanske inte SvFF pallat politiskt?

Det är de allsvenska klubbarna som legat på förbundet om att förlägga lägret så tidigt så spelarna kan ansluta till träningsläger. I samband med besöket i Abu Dhabi så är det en tränarkonferens som vanligt, där de allsvenska tränarna är med.

****

Återigen slående vilken annan atmosfär som omger det svenska landslaget efter epokerna Hamrén och Ibrahimovic. Betydligt mer öppet och avspänt ännu så länge.

****

I Marbella är man i skugga när det handlar om USA-valet. Rätt skönt. Se till att få det avklarat bara.

****

Vet inte om det är fel på min personlighet eller om jag inte är gammal nog, men tanken på att bo på den spanska solkusten lockar inte. Diskuterade flitigt med Ekwall och Sundberg och bägge var sugna på att lägga tid i den här regionen i framtiden. Är själv rädd att jag skulle få lappsjuka.

****

Jonas Thern till Landskrona Bois…oj.

****

Janne Andersson ser ut att peta Oscar Hiljemark och satsa på Jakob Johansson från start på Stade de France på fredag kväll. Då storfavoriten Frankrike väntar i VM-kval och Sverige ställs mot världsjuan och sommarens EM-finalist.

Den tidigare Blåvitt-spelaren representerar numera AEK Aten men har bara gjort tre A-landskamper och det på vinterturnéer. Han var riktigt vass i Thailand 2013 men då var det trångt på det centrala mittfältet, som jag krönikerade om då, och var även med i Abu Dhabi 2014.

Till vinterturnén 2015 var Johansson återigen uttagen men fick lämna återbud då det blev en flytt till Grekland. Där han han spelat 13 matcher från start i höst och totalt spelat drygt 60 matcher sedan han lämnade Kamratgården.

Att döma efter träningen blir det Albin Ekdal och Johansson centralt och det går att förstå, även om Johansson är oprövad på den här nivån. Han är defensivt starkare än Hiljemark som dessutom har det jobbigt i klubblaget, och Janne Andersson har inte mycket att välja på.

Antalet alternativ på det centrala mittfältet är begränsade och när han petade Alexander Fransson så blev det Johansson. Om tisdagens pass är facit och inte en fint från förbundskaptenen så får Johansson spela sin första riktiga landskamp borta mot Frankrike.

Däremot lite svårt att förstå om Marcus Rohdén skulle fylla ut på en kant, till höger som det såg ut på träningen, då hade det väl varit bättre att behålla Hiljemark i elvan. Emil Forsberg är helt given och blir det offensivt viktigaste vapnet för svensk del i VM-kvalet.

Onsdagens träning är stängd och torsdagens träning, som sker dagen före match, är av enklare karaktär. Därför blir tisdagens pass den som man kan läsa in en startelva i från och med tanke på hur det ser ut ställer Sverige upp så här:

Robin Olsen – Emil Krafth, Victor Nilsson Lindelöf, Andreas Granqvist, Ludwig Augustinsson – Marcus Rohdén, Jakob Johansson, Albin Ekdal, Emil Forsberg – Ola Toivonen, Isaac Kiese Thelin.

Det verkar som Augustinsson går före Oscar Wendt – som såg lätt deppad ut under träningen – och att Emil Krafth tagit andraplatsen bakom Lustig. Att flytta ut en mittback är inget alternativ.

Kiese Thelin har gått från att bli inkallad som blixtersättare till skadade Marcus Berg till att vara nära en startplats mot fransmännen trots begränsat med speltid i Bordeaux. Tydligen är Guidetti och Nyman efter honom.

Räkna med att Sverige kommer att köra som mot Holland på hemmaplan i början på september. Siktet är på att hålla tätt bakåt och inte ta några risker för att det inte ska rinna i väg, men det gäller att man kan skapa något framåt och hålla i bollen om man ska orka.

Under 2016 har Frankrike bara förlorat en match, mot Portugal i EM-finalen så man föll i förlängningen. Sedan har man spelat 0-0 borta mot Vitryssland i VM-kvalpremiären och även 0-0 i en träningsmatch mot Schweiz i våras.

I fredags skrev jag en krönika på publiktemat, men med vinkeln att det inte är en katastrof utan snarare ett historiskt starkt publikår och det ett år där EM 2016 tryckte ihop spelschemat vilket skapade ett tätt matchande och därmed möjligen svårt för folk att gå på allt.

Även om AIK tappat över 4000 har man gjort ett starkt år historiskt. Naturligtvis ska man inte vara nöjd från Sef eller klubbarnas håll när man tappar publik men det har funnits värre krisår för Allsvenskan i fotboll än 2016.

***

Landslaget är bara i Marbella under ett par dygn och man kan undra om det är värt det? Samtidigt räcker det att känna av ljuset för att få lite mer hopp om livet.

***

Frankrike är rankat på plats 7 enligt Fifa-rankningen. Sommarens EM-finalist blir en minst sagt tuff uppgift och när vi svenskar klagar på att vi saknar världsstjärnor och spelare i de stora ligorna och klubbarna. I den franska truppen som Didier Deschamps disponerar kryllar det av äss.

Det är spelare från Barcelona, Real Madrid, Bayern München, Atletico Madrid och en hel rad engelska storklubbar som Arsenal, Tottenham, Manchester United och Chelsea och även franska klubbar som Lyon, PSG och Monaco.

Senaste startelvan, mot Holland, enligt 4-2-3-1:

Annat än den svenska startelvan som väntas på Stade de France även om Kurzawa är skadad och ersatt av Patrice Evra.

***

Två viktiga träningar väntar landslaget tisdag och onsdag efter måndagens rehabpass. Det är här spelare likt Jakob Johansson kan visa att de ska spela på fredag kväll. Janne Andersson brottas med en del frågetecken efter återbuden:

• Vem spelar högerback när Mikael Lustig är skadad? Emil Krafth ligger bäst till.
• Vem är vänsterback när Martin Olsson fick utebli på grund av skadad. Kamp mellan Ludwig Augustinsson och Oscar Wendt.
• Får Jimmy Durmaz plats när man ska spela defensivt? Eller blir det som mot Holland med en mer defeniv kantspelare?
• Hur ska han göra centralt på mittfältet? Oscar Hiljemark har det blytungt i klubblaget. Albin Ekdal har haft skadeproblem, Hamburg är helt ur slag och han har varit en del mittback. Jakob Johansson har inte spelat i Blågult på länge och aldrig varit när en sådan här match. Ingen lätt ekvation.
• Vem ska spela på topp? John Guidetti är i målform men är ingen djupledslöpande anfallare som har sin styrka i kontringarna. Ola Toivonen gjorde det bra i landslaget senast men har haft begränsat med speltid i Toulouse.
Annons

Följande spelare är helt givna: Robin Olsen, Victor Nilsson Lindelöf, Andreas Granqvist, Emil Forsberg. Annars är det ett pusslande som gäller för Janne Andersson och staben, men Lars Lagerbäck vet hur det är att få storstryk mot Frankrike och lär veta en hel del om hur man ska balansera upp motståndet.

Det som slog mig efter samtalet med Söderberg är att han gick som från Djurgården till AIK som tränare och det utan ens något jobb emellan även om han hade ungdomar på slutet i Dif. Undrar om det ens varit möjligt i dag? Själv säger Söderberg att han på sin höjd fick någon gliring, men inte mer.

I en tid när en felaktig tröja på Sebastian Ohlsson leder till bråk mellan Örgryte och Blåvitt och en rad hårda ord och fördömanden så kan jag längta efter en tid när fotbollen var mer oskyldig. När det inte bara fanns svart eller vitt utan man kunde få in fler kulörer.

I helgen fick jag några hånfulla tweets om att det var en tidigare MFF-spelare (Pontus Jansson) som hjälpte Leeds United och att det måste vara för svårt för mig. För det är välkänt att jag hatar Malmö FF, enligt en twittrare som jag utbytte svar med.

När jag förklarade att jag absolut inte hatade Malmö FF utan åkte och såg klubben många gånger på 1980-talet och även in på 1990-talet så blev det snabbt en tweet med mitt svar och ett fastställande att jag håller på Malmö FF. Svart eller vitt, även det givetvis kan förklaras bort med skämtfaktorn.

Det är som att fotbollen inte tillåter något mellan att hålla på ett lag eller att hata det. Så förbannat tröttsamt. Även om jag givetvis gillar passionen i att hålla på ett lag och det som följer så fattar jag inte det automatiska hatet eller att spelare och ledare inte kan byta arbetsgivare.

För att återgå till Tommy Söderberg så var podden fylld av ämnen. Han ger sin syn på Zlatans framfart, vad det betyder att han slutat i landslaget, varför han har mer att ge i klubblaget, varför en del ansåg att anfallaren såg slö ut i landslaget och att han aldrig förstod diskussionen om att Sverige var bättre utan Zlatan.

Dessutom talar Söderberg om glädjen över U21-landslagets framfart, om varför han vill att unga talanger som Alexander Isak ska stanna längre i Sverige, om hur många klubbar tar fram talanger i dag men att AIK är lite extra på gång och att han vill att förbundet ska anlita gamla storspelare för att ge talanger råd.

Den tidigare förbundskaptenen vill även att man ska se fotbollen som mer än elitprojekt, att det finns andra värden i sporten och att föräldrar som jagar på sina barn bara speglar dagens samhälle. Att Söderberg är bekymrad är givet, men han är också hoppfull vilket speglar hans person.

Söderberg berättar även att han inte orkade fortsätta som förbundskapten efter EM 2004 trots att laget bara såg ut att bli bättre, att SvFF och Lars Lagerbäck försökte övertala honom, att förlusten i EM 2004 svider än och att en hel del av medias kritik gjorde ont men att han borde varit förberedd.

Tommy Söderberg är även öppen med glädjen över Lagerbäcks framgångar både som tränare och tv-expert, att han inte tror att flytten från Djurgården till AIK inte varit möjlig i dag och att han aldrig velat träna en storklubb i dag.

Podden #Lundh är uppe i 123 avsnitt sedan starten, närmar sig åtta miljoner lyssningar och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet och de andra under 2016 och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

***

På väg till Marbella för landslagets VM-kvaluppladdning. Ser fram emot det och matchen i Paris och sedan en träningsmatch mot Ungern i Budapest. Lite vemodigt för det är kollega Ekwalls sista resa under TV4-flagg, men annars den typen av turnéer som är det bästa med jobbet.

Så här ser schemat ut:

November 7

16.00 – Press conference with coach Janne Andersson, Meliá Marbella Banús

18.00-19.00 – Training session, Marbella Football Center

19.00 – Mixed zone, place tbc

November 8

11.00-12.30 – Training session, Marbella Football Center

12.30 – Mixed zone, Marbella Football Center

November 9

11.00-12.30 – Training session (first 15 minutes open to media), Marbella Football Center

13.45 – Mixed zone, Meliá Marbella Banús

Departure for Paris

November 10

12.00-13.00 – Training session, Stade de France

13.15 – Press conference with coach Janne Andersson & player, Stade de France

November 11

20.45 – World Cup Qualifier France-Sweden, Stade de France

November 12

13.30 – Mixed zone with coach Janne Andersson & players, Evergreen Laurel Hotel

November 13

Departure for Budapest

17.00-18.30 – Training session, Hidegkuti Nándor Stadium

18.30 – Mixed zone, Hidegkuti Nándor Stadium

November 14

11.00-12.30 – Training session, place tbc

appr 12.30 – Press conference with coach Janne Andersson, place tbc

12.45 – Mixed zone, place tbc

November 15

19.45 – Hungary-Sweden, Groupama Arena

November 16

10.15 – Press conference with coach Janne Andersson, Hilton Budapest

***

Rykten i Leeds lokalpress om att Watford vill köpa Pontus Jansson. Ännu ett tecken på hur bra han gjort det och har ni inte sett firandet efter hans första mål så kolla in det här.

***

Helsingborgs IF är i vinnarläge inför kvalet mot Halmstads BK. Trenderna för lagen talar för HIF och HBK-backen Fredrik Liverstam borde ha löneavdrag för det röda kortet i den sista seriematchen. Oavsett blir det ett kval att se fram emot.

***

Zlatan är med i några veckans lag efter dubbeln mot Swansea. Svänger snabbt.

***

Janne Andersson har fått tre återbud från tre startspelare inför VM-kvalet mot Frankrike: Marcus Berg, Martin Olsson och Mikael Lustig. Det innebar att Linus Wahlkvist blev blixtinkallad som reserv ihop med Isaac Kiese Thelin och man kan undra vad Mattias Johansson i AZ gjort?

Efter att ha sett Jansson i slag är frågan om detta inte borde vara startelvan på fredag på Stade de France: Robin Olsen – Victor Nilsson Lindelöf, Pontus Jansson, Andreas Granqvist, Ludwig Augustinsson – Emil Forsberg, Albin Ekdal, Jakob Johansson, Oscar Wendt – Ola Toivonen – John Guidetti.

Kul att Forsberg är glödhet i Bundesliga med ett mål och två assist i en klubb som skuggar i den absoluta toppen och även att John Guidetti hittat rätt med mål två matcher i rad. Sverige behöver spelare som gör personbästa som förbundskapten Andersson uttryckte det.

***

Ändå trist att Zlatan missar mötet med Arsenal på grund av avstängning. Håller med honom om att det heter att man spelar hårt och tufft i England.

***

Efter den högklassiga avslutningen av Allsvenskan från Gefles sida fattar man att det smärtar extra mycket att kliva ner i Superettan. Tre raka segrar och de sista 15 matcherna gav 19 poäng och det var enbart fyra förluster. Första halvan av säsongen sänkte klubben som får kliva ner ett snäpp.

Blir det Pelle Olsson som kliver tillbaka? Han är ledig och kan klubben men att återvända är inte alltid garanterad framgång. Samtidigt går det att förstå lockelsen i att plocka tillbaka Olsson som säkert skulle se det som en möjlighet till revansch efter sista tiden i Djurgården som slutade med sparken.

I podden berättar Blackstenius om det svåra valet hon står inför när storklubbar jagar henne och kontraktet går ut, varför en flytt inom Sverige inte är aktuellt, om vikten av att ha agent och om vad som driver henne.

Anfallaren talar om att försöka ta hem U20-VM i december, om klivet upp från U-landslag till A-landslag, om Sveriges chanser att ta hem ett EM-guld nästa sommar, om hur hon känt av bråket mellan klubbarna och Pia Sundhage och vem hon tror är en bra efterträdare som förbundskapten.

Dessutom om hur man tvingas prioritera som ung talang, om hur stor eller liten fotbollen är i hockeystaden Linköping, om att spel i Champions League lockar och att hon hoppas att Uefa gör om Champions League till gruppspel även för damerna för det annars riskerar att ta slut snabbt.

Podden #Lundh är uppe i 122 avsnitt sedan starten och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet och de andra under det senaste halvåret och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

*****

Manchester City!

*****

Att Hammarby snittar 22 885 är inte annat än imponerande. Fler klubbar borde lära av hur klubben jobbar för att dra till sig publik.

*****

Så stod Janne Andersson på podiet i Friends Arenas inre och till skillnad mot en del av sina företrädare går han direkt på truppen. Han är rakt på sak och det är också uppenbart att han hittat sitt manskap i stora stycken.

Alexander Fransson blev petad till förmån för Jakob Johansson och sedan matcherna mot Luxemburg och Bulgarien är truppen utökad från 23 till 24 spelare vilket innebär att både Sam Larsson, som fick tacka nej senast, och ersättaren Victor Claesson finns med.

Visst, man kan argumentera för att Mattias Johansson (AZ Alkmaar) borde konkurrera med Emil Krafth som högerback, att Alexander Milosevic kunde få chansen och att något av de unga stjärnskotten som Carlos Strandberg, Alexander Isak och Joel Asoro borde finnas med i truppen.

Samtidigt har Janne Andersson resultaten på sin sida. Att Sverige skulle ha sju poäng och dela ledningen inför bortamatchen i Paris är en mer än okej utdelning. Kollar man hans tre landslagstrupper så ser man att han och assisterande Peter Wettergren rätt tidigt hittade vilka man ville satsa på.

Så länge resultaten följer lär de väl jobba vidare med det här manskapet. Emir Kujovic har hamnat i kylan i KAA Gent och tappade därmed sin landslagsplats efter första kvalmatchen. Niklas Hult har spelat rätt regelbundet i klubblaget Panathinaikos men uppenbarligen färgade han inte under samlingen i september och har saknats efter det.

Alexander Fransson startade VM-kvalet mot Holland men blev bänkad i nästa vända och under tiden har han fått allt mindre speltid i Basel. Han är precis som Oscar Lewicki borta från truppen. Även om Janne Andersson sa att det är vad spelarna gör hos honom som avgör, så spelar speltid naturligtvis också en roll, särskilt för unga spelare.

Här är Janne Andersson tre landslagstrupper:

Truppen mot Frankrike och Ungern

Målvakter: Robin Olsen, FC Köpenhamn, Patrik Carlgren, AIK, Karl-Johan Johnsson, Guingamp.

Försvarare: Andreas Granqvist, Krasnodar, Victor Nilsson Lindelöf, Benfica, Mikael Lustig, Celtic, Oscar Wendt, Borussia Mönchengladbach, Ludwig Augustinsson, FC Köpenhamn, Pontus Jansson, Leeds, Emil Krafth, Bologna, Filip Helander, Bologna, Martin Olsson, Norwich.

Mittfältare: Emil Forsberg, Leipzig, Albin Ekdal, Hamburg, Oscar Hiljemark, Palermo, Jimmy Durmaz, Toulouse, Marcus Rohdén, Crotone, Sam Larsson, Heerenveen, Jakob Johansson, AEK Athen, Viktor Claesson, Elfsborg.

Anfallare: Marcus Berg, Panathinaikos, John Guidetti, Celta Vigo, Ola Toivonen, Toulouse, Christoffer Nyman, Eintracht Braunschweig.

Truppen mot Luxemburg och Bulgarien

Målvakter: Robin Olsen, FC Köpenhamn, Patrik Carlgren, AIK, Karl-Johan Johnsson, Guingamp

Försvarare: Andreas Granqvist, Krasnodar, Victor Nilsson Lindelöf, Benfica, Mikael Lustig, Celtic, Oscar Wendt, Borussia Mönchengladbach, Ludwig Augustinsson, FC Köpenhamn, Pontus Jansson, Leeds, Emil Krafth, Bologna, Filip Helander, Bologna, Martin Olsson, Norwich.

Mittfältare: Emil Forsberg, Leipzig, Albin Ekdal, Hamburg, Oscar Hiljemark, Palermo, Jimmy Durmaz, Toulouse, Alexander Fransson, Basel, Marcus Rohdén, Crotone, Sam Larsson, Heerenveen.

Anfallare: Marcus Berg, Panathinaikos, John Guidetti, Celta Vigo, Ola Toivonen, Toulouse, Christoffer Nyman, Eintracht Braunschweig.

Truppen mot Holland

Målvakter: Robin Olsen, FC Köpenhamn, Patrik Carlgren, AIK, Karl-Johan Johnsson, Guingamp.

Försvarare: Andreas Granqvist, Krasnodar, Victor Nilsson Lindelöf, Benfica, Mikael Lustig, Celtic, Oscar Wendt, Borussia Mönchengladbach, Ludwig Augustinsson, FC Köpenhamn, Pontus Jansson, Leeds, Emil Krafth, Bologna, Filip Helander, Hellas Verona.

Mittfältare: Emil Forsberg, Leipzig, Albin Ekdal, Hamburg, Oscar Hiljemark, Palermo, Jimmy Durmaz, Toulouse, Oscar Lewicki, Malmö FF, Alexander Fransson, Basel, Niklas Hult, Panathinaikos, Marcus Rohdén, Crotone.

Anfallare: Marcus Berg, Panathinaikos, John Guidetti, Celta Vigo, Emir Kujovic, Gent, Christoffer Nyman, IFK Norrköping.

Att spela mot Frankrike blir tufft. Utan tvekan ett av Europas och världens bättre landslag och Janne Andersson var inne på att de svenska spelarna måste göra prestationer på nivån personbästa för att man ska ha en möjlighet till poäng. Det räcker inte med att försvara, man måste ha ett eget spel när man har bollen.

I dagsläget är Jakob Johansson – som var riktigt vass när han flyttade till AEK Aten – en het kandidat att starta. Centralt mittfält är ett område där Sverige har en del problem. Albin Ekdal har mycket skador, Oscar Hiljemark är svajig och störd av jobbigheter i klubblaget och både Alexander Fransson och Oscar Lewicki har försvunnit.

Min tro är att detta är Janne Andersson startelva i dagsläget: Robin Olsen – Mikael Lustig, Victor Nilsson Lindelöf, Andreas Granqvist, Martin Olsson – Emil Forsberg, Oscar Hiljemark, Albin Ekdal, Oscar Wendt – Ola Toivonen, Marcus Berg.

Oavsett resultat blir det speciellt för Sverige att spela på Stade de France två dagar före årsdagen av terrorattentaten i Paris och då Frankrikes nationalarena blev utsatt för attacker av självmordbombare. VM-kvalet skulle egentligen ha spelats på årsdagen men blev flyttad två dagar, vilket var klokt.