Modet är roligast med det nya landslaget

Festen blev dock aningen förstörd när Sveriges landslag snodde till sig en imponerande seger med 3-2 efter att ha vänt underläge 0-2. En rätt osannolik vändning där Janne Andersson fortsätter att uppträda med mod, spelglädje och en vilja att springa långt och mycket för varandra.

Naturligtvis kan man invända att det var en träningsmatch och att Portugal och Sverige mönstrade B-lag. Ändå räcker det att snegla på det portugisiska B-laget och inse att det är grymt bra klass även i det. Dessutom kan man inte göra annat än att vinna matcherna, oavsett motstånd och eget lag.

Lägg till sättet som Janne Anderssons landslag vann matchen på. Det sände en signal om att han och Peter Wettergren bygger något spännande. Modet. Drivet. Viljan att spela fotboll även i trängda lägen. Att aldrig ge upp. Landslaget är ett lag på ett annat sätt än tidigare, det går inte att missta sig på det.

Var själv skeptisk till att inte behålla en stomme av den vanliga startelvan, men Andersson ville ge fler chansen att visa vad de kunde. Som de gjorde det. Janne Anderssons jobb blev omedelbart svårare men samtidigt är det den konkurrensen som kan lyfta både laget och en hel del av spelarna som inte kan känna att de är givna.

Plötsligt längtar jag till VM-kvalet mot Frankrike på Friends Arena 9 juni. Om det var sålt 32 000 biljetter till den matchen under måndagen så undrar jag om man inte säljer slut efter den här upphämtningen och segern mot Portugal. Vem vill riskera att missa det här nya och modiga landslaget?

Ändå var känslan annorlunda efter en dryg halvtimme. Då Karl-Johan Johnsson oturligt styrde in 2-0 till Portugal på Andreas Granqvists rensning så smög det sig på en flashback från tidigare smällar för landslaget. Kunde detta bli ett nytt Vigo? Då Spanien kölhalade Tommy Söderbergs och Lars Lagerbäcks oprövade landslag och fick en del att undra om de var rätt på det.

På Madeira var  det 2-0 till hemmalaget efter 34 minuters spel och det gultröjade gänget hängde med huvudena. Risken var överhängande att det kunde rassla till mer bakom Johnsson i målet.  Här hade ett orutinerat Sverige ändå grävt fram en del möjligheter att göra mål men Nyman, Claesson och Sam Larsson hade inte tillräcklig kvalitet på avsluten.

Istället hadse öns store son Cristiano Ronaldo frälst en fullsatt stadion genom att smyga in bakom Emil Krafth – som bara kollade på bollen – för att sedan läckert styra in 1-0 i det svenska målet. Ronaldo hade även ett fräsande skott som var nära innan han var inblandad i situationen som ledde till svenskt självmål och 2-0.

Där och då var det nog få som trodde på Janne Anderssons landslag. Efter 90 minuter är det nog annat, om nu inte folk slutade följa matchen. För Sverige fortsatte att visa mod, och det gjorde man faktiskt även i första halvlek, och man fortsatte att skapa chanser att göra mål efter pausen.

Det hade inte gått en timme av matchen när “Totte” Nyman sög åt sig returen efter Isaac Kiese Thelins skott. Nyman var kall och lade sedan fram bollen perfekt till en framstormande Claesson som skickade in reduceringen bakom Marafona i det portugisiska målet. 2-1 och Ronaldo klev av tätt därefter.

Sverige släppte inte på trycket, även om det var en böljande match där Quaresma visade en otäck bollkänsla när han lekte med svenska spelare, så skapade Claesson fortsatt oreda tillsammans med sina lagkamrater. De hade verkligen inte gett upp och just Claessons styrde in 2-2 efter en hörna.

Bara ett kryss hade varit en bedrift för Sverige, men Elfsborgs-duon med rötter i Småland och Värnamo satte fart på vänsterkanten när Claesson klackade fram en framstormande Niklas Hult som bara klev runt och skickade in bollen mot Marcus Berg i straffområdet. Bollen hamnade hos Cancelo som vinklade in det svenska segermålet.

Klart att vi alla ska behålla bollskorna på marken. VM i Ryssland är fortsatt långt borta, Holland byter förbundskapten och det återstår fem kvalmatcher och möjligen två playoffmatcher. Samtidigt får man väl drömma lite efter att man sett Sverige resa sig mot Portugal och vinna.

Det framstår inte längre som omöjligt att Sverige tar sig till VM nästa sommar. Klart är att landslaget har ett mod och en vilja som räcker långt och kombinerar det med en smart spelidé och en skicklighet som ger resultat. VM-kvalet är något att se fram emot med det här landsLAGET.

Tar man en historisk tillbakablick så inser man att det är ett svagt ekonomiskt resultat. Inte sedan EM 2000 har Sverige tagit in så lite pengar. Då ska man ha i åtanke att Uefa för varje mästerskap tagit in mer och mer pengar.

• EM 2000 + 8,1 Mkr – Sverige ut i gruppspelet efter en poäng mot Turkiet.
• VM 2002 + 28,2 Mkr – Sverige ut i åttondelen mot Senegal.
• EM 2004 + 32,0 Mkr – Sverige ut i kvartsfinal efter straffar mot Holland.
• VM 2006 + 23,5 Mkr – Sverige ut i åttondelen mot Tyskland.
• EM 2008 + 38,0 Mkr – Sverige ut i gruppspelet efter en seger mot Grekland.
• EM 2012 + 26,2 Mkr – Sverige ut i gruppspelet efter en seger mot Frankrike.
Annons

Naturligtvis ska man ta in faktorn att EM 2016 i Frankrike för första gången bestod av 24 lag, men Uefa lyckades höja intäkterna så mycket att man trots det kunde garantera varje lag åtta miljoner euro för en plats i EM. Vilket var lika mycket som i EM 2012. Dessutom gav en seger en miljon euro och oavgjort en halv miljon euro.

Sverige fick till ett kryss mot Irland men föll sedan i två matcher och därför stannade EM-intäkten på 8,5 miljoner euro. Naturligtvis sämre än i EM 2012 där man slog Frankrike, men ändå bara en intäktsskillnad på en halv miljon euro. Efter EM i Ukraina och Polen fick man nio miljoner euro, nu 8,5 miljoner euro.

Då ska man dessutom tillägga att euron 2012 var svagare till kronan så intäkten efter EM 2016 blev mer i kronor än intäkten efter EM 2012. Så man kan undra var EM-miljonerna från 2016 tog vägen? Hur kan det enbart bli 13 miljoner kronor i överskott när kostnaderna är dragna?

Det är fler än jag som undrar, efter att jag skrev om SvFF:s ekonomiska bakslag från lördagens årsmöte, så fick jag direkt några mejl:

Hej igen Olof. Förstår fullt ditt engagemang i SvFFs märkliga ekonomiska slingringar. Man blir matt. Men en fråga som jag hade velat ha svar på, är vilka var de ökade och oförutsedda kostnaderna under EM? Lennart

63 miljoner för en dryg månads landslagssamling, vad blir det, 2 miljoner per spelare? Gissar att en och annan ledare fick hänga med på tåget… Borde väl finnas något att gräva i där?
Ola

Trots förbundets fylliga verksamhetsberättelse på 78 sidor varav sidorna 34 till 57 handlar om årsredovisning så går det inte att läsa ut särskilt mycket där. Det framkommer att Uefa betalat 79 390 000 kronor till SvFF för deltagande i EM 2016, vilket ger en kurs på 9,34 för 8,5 miljoner euro.

I övrigt är det mesta höljt i dunkel. SvFF:s ekonomichef Kjell Sahlström pekade i sin genomgång i lördags på att allt blivit dyrare. Dels hotellen i Frankrike, dels säkerheten och sedan hade Uefa lagt över kostnader för att hantera medierna på deltagarländerna.

Däremot går det inte att se vad Zlatan Ibrahimovic o Co fick för att delta. På årsmötet i mars 2016 avslöjade SvFF att spelare och ledare i landslaget fick dela på 20 miljoner kronor för EM-platsen, men det var nog ett misstag för nu är det locket på från förbundet.

Man kan i not 8 på sidan 45 se att i posten “Övriga anställda inklusive arvoderade och spelare” gått från 39,3 miljoner 2015 (då herrarna fick 20 miljoner för platsen i EM) till 53 miljoner 2016. Alltså kan man misstänka att det rymmer EM-bonusen, men hur stor den är går inte att veta.

Har länge tyckt att SvFF borde vara öppna om bonusar till spelare och ledare. Förstår faktiskt inte att man mörkar det. SvFF är trots allt en folkrörelse och man borde lätt kunna motivera vad det betyder för svensk fotboll att landslagen når mästerskap och att spelarna ska ha en del av pengarna som då flyter in till förbundet.

Det är viktigt att poängtera att när Sverige spelar VM och EM så ger det så mycket mer än bara prispengar. Det ger bättre sponsoravtal för förbundet, man blir attraktivare för tv-bolag, man får fler utövare och drar mer publik. Det är svårt att sätta det exakta värdet, men det är stort för förbundet och då ska spelare och ledare ha en del av det.

Vet inte vad som är deppigast på SvFF:s årsmöte. Att man inte ger fler detaljer om varför överskottet bara blev 13 miljoner kronor eller att inte ett enda ombud har en enda fråga om detta. Även om pengarna från EM och VM inte går in i den löpande verksamheten är de viktiga för riktade satsningar.

Så här skriver SvFF om pengarna: “Under 2000-talet har fotbollens mästerskapspengar inneburit satsningar på Elitprojekt (60 Mkr), bildande av riksinstruktör-spelarutbildningssorganisation, heltidsdomarprojekt, anläggningsutveckling, distriktsutveckling, skadefond, damfotbollsutveckling och UEFA Dam-EM 2013, spelarutveckling samt U21-EM 2009.”

Ja, ni fattar att det är viktiga pengar som kan lyfta svensk fotboll. Försökte få en pratstund med generalsekreteraren Håkan Sjöstrand om bakslaget med 13 miljoner kronor men i lördags var han fullbokad, i söndags var det resa till Madeira och i måndags var han rätt fåordig om det hela.

Han sa att det handlade om säkerhet, boende, resor och kommunikation. Dessutom talade han om att en seger hade gett mer pengar, som det gjorde i Ukraina. Frågan om vad spelarna fick möttes av: “Det är en överenskommelse som stannar mellan oss och spelarna.” Inte ens frågan om de fick mer eller mindre jämfört med 2012 fick samma svar.

Dessutom hade Sjöstrand en utläggning om att avtalet mellan förbundet och spelarna är precis som ett anställningsavtal i näringslivet, och det är inget man talar om. Att SvFF är en folkrörelse och inte ett kommersiellt företag var inget som Sjöstrand ansåg gjorde någon skillnad.

Så där slutar jakten på de 66 miljoner kronor som gick åt i samband med att SvFF skickade ett herrlandslag till EM 2016. Uppenbarligen bryr sig inte medlemmarna i förbundet om det här bakslaget, och då går det inte att komma längre.

Även om det kan handla om att nå playoff i första hand så är det tydligt att landslaget gräver fram resultat. Landslaget har nu städat av både Bulgarien och Vitryssland hemma och Luxemburg borta utan att släppa in något mål. Det är väl genomfört, och man får acceptera att spelet kanske inte alltid flyter som man hoppas.

Ett backande och defensivt motstånd gör det inte lättare. Okej för att det vitryska landslaget knappast imponerade vare sig i anfallsspelet eller försvarsspelet, men det är ändå den är typen av matcher som man ska ta sig förbi och det gjorde Sverige, och dessutom med ett resultat som var ett mål bättre än Hollands.

Ett kvalspel över 15 månader handlar om att dra fram resultaten som ger poängen. Just det är vad det svenska landslaget gjort efter halva kvalspelet avklarat. Ingen kan klaga på raden tre segrar, ett kryss och en förlust, tio poäng och 10-3 i målskillnad för ett helt nytt landslag som Andersson formerat.

Sverige inledde rappt och Marcus Berg slet sig fri i ett tidigt läge och hade han inte sökt avslut utan istället lagt sig hade kanske straffen kommit direkt. Nu dröjde det till den 18:e minuten innan det blev straff som Emil Forsberg förvaltade.

Nog hade man tillräckligt med målchanser för att döda matchen redan innan pausen. Berg kommer nog fundera på sin nick utanför i helt rent läge precis som Andreas Granqvist kan spela upp en ohotad nick efter hörna några gånger. Sverige hade tålamod och lät bollen vandra runt.

Upplevde inte att det centrala mittfältet med Albin Ekdal och Oscar Hiljemark övertygade till fullo. En aning omständligt och långsamt spel och det var på kanterna det hände med Jimmy Durmaz och Emil Forsberg. Mot vassare motstånd hade det inte räckt till.

Framåt var Berg och Ola Toivonen rätt vassa förutom avsluten. Till slut nickade Berg in 3-0 men han skulle ha gjort fler mål. Och Toivonen som stod för många fina vrickningar, skarvningar och passningar borde ha sökt fler egna avslut när han väl fick lägena framför Vitrysslands mål.

Defensivt satte inte vitryssarna den svenska backlinjen på några större prov. En nick på hörna och några spelvändningar. Annars hade Sverige koll på motståndet och antingen hade spionen Jonas Thern läst dem eller så pumpade han bara upp Vitryssland verbalt när han var på den svenska träningen.

Vinsten ger även Janne Andersson arbetsro inför Frankrike i juni. En träningsmatch mot Portugal på tisdag är en bra genomkörare för att testa några alternativ till den startelva som Andersson skickade ut mot Vitryssland. Vad kan Sam Larsson gör? Viktor Claesson? Och Jakob Johansson?

Klart är att Janne Andersson och Peter Wettergren har mejlat fram en trupp som får resultat och som sitter i slagläge inför andra halvan av kvalspelet. Bara det att allt finns att vinna när Frankrike i juni kommer till Friends Arena är häftigt. Då vill nog många ha revansch efter snöpliga 1-2 på Stade de France.

****

Här är tabell, resultat och spelschema för VM-kvalgrupp A:

6 september:

Sverige – Holland 1-1, Vitryssland-Frankrike 0-0, Bulgarien-Luxemburg 4-3

1 Frankrike      5  4  1  0  10-3   13
2 Sverige        5  3  1  1  10-3   10
3 Bulgarien      5  3  0  2   8-10   9
4 Nederländerna  5  2  1  2   8-6    7
5 Vitryssland    5  0  2  3   2-10   2
6 Luxemburg      5  0  1  4   6-12   1

Eftersom det är Fifa som styr VM och dess kvalspel och inte Uefa så är det INTE inbördes möten som avgör kampen om man hamnar på lika många poäng utan målskillnad går före. Därför var det viktigt att vinna med 4-0.

Så här rankar man lagen i gruppen: 1. Poäng 2. Målskillnad 3. Flest gjorda mål 4. Inbördes möten 5. Inbördes målskillnad 6. Flest gjorda mål i inbördes möten 7. Om bara två lag är kvar på samma poäng så vinner det lag som gjort fler bortamål 8. Play off på neutral plan med förlängning och straffar om det krävs.

Resterande spelschema:

****

Marcus Berg kunde eller borde ha gjort tre eller fyra mål med tanke på möjligheterna. Hade inte riktigt marginalerna med sig men ett mål och tar sig till lägen.

****

Alla mål räknas men Andrei Gorbunovs schabbel vid 2-0 till Sverige var en sanslös tabbe. Den vitryske målvakten var inte vass vid 3-0 heller.

****

Vill se Jakob Johansson och Albin Ekdal från start på tisdag kväll.

****

Inom sex veckor räknar ägarna av Friends Arena (Fabege och SvFF) med att det kommer besked om Lagadère ska fortsätta driva arenan eller om någon annan tar över. Framför allt är det Fabege som sköter förhandlingen med det franska bolaget som sagt upp sitt gällande avtal.

****

Christoffer “Totte” Nyman var fjärde anfallare i originaltruppen, men när Andersson skiftade anfallare under matchen mot Vitryssland så hade Isaac Kiese Thelin, som kallades in när John Guidetti skadades, klivit förbi Nyman. Kanske insatserna på träningarna? Andersson fick betalt med 4-0 och förklarade det med att Thelin var mer lik Toivonen än Nyman.

****

Imponerande med 31 243 å plats mot Vitryssland, men trycket var så där och det går inte att blunda för att landslaget drunknat medialt i hockeyns olika slutspel och kvalspel och draget kring allsvenskan. Janne Andersson o Co har en bra bit kvar att vandra, men med resultaten kommer det kanske?

Dessutom talar Olsen om hur han utvecklats i FC Köpenhamn, om hur det är att vara målvakt i ett lag som oftast dominerar, om vilka målvakter som imponerar på honom, om den speciella känslan att höra Champions League-hymnen och varför han drömmer om spel i Tyskland och England.

Naturligtvis berättar Olsen om den makalösa resan i Malmö FF, om framgångarna under Åge Hareide, om relationen med klubben i dag och om att han förstår MFF-supportrarnas reaktion efter valet av FCK men att de också bör förstå hans relation med den danska storklubben där han ofta varit och sett matcher som liten.

Podden #Lundh är uppe i 142 avsnitt och ligger nu på närmare 9 miljoner lyssningar och ALLA avsnitt finns att hitta via denna länk. Som vanligt hittar ni även poddavsnitten på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet ovan och de andra under 2016-7 och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

***

Årlig upptaktsträff inför allsvenskan i Uppsala under måndagen. Det är  en blandning av utfrågningar av tränaren och en spelare från varje lag varvat med nyttig information från domarna till en hel del skryt från pampar som Mats Enquist, Lars-Christer Olsson och Karl-Erik Nilsson. Allt är toppen, om ni undrar?

Genom åren har det varit en rad konferencierer och experter och i år var det Jesper Hussfelt och Anders Andersson. Inget lätt uppdrag för mina kollegor att tillfredsställa familjen fotboll samtidigt som de ska försöka ge något till journalister som kommit från när och fjärran. Svårt att ligga rätt med balansen.

Hela föreställningen är en hybrid som inte är lätt att trycka ihop. Det ska andas att vi är en enda stor familj, men så är det inte riktigt. Vilket gör att man upplever det olika. En del klubbfolk upplever att det är för negativa frågor, en del mediarepresentanter upplever att det är för snälla frågor och att man inte konfronterar klubbarna. Ja, olika synsätt som kolliderar helt enkelt.

I vårt Fotbollskanalen On Tour så fastnade vi på IFK Göteborg efter att flera representanter klagat på Andersson och Hussfelt och talat om att det bara var negativa frågor. Min kollega Andreas Sundberg frågade Jörgen Lennartsson om det i samband med en en längre diskussion om olika saker, och det gav följande artikel.

När vi efter träffen var över spelade in FK On Tour så tyckte jag att Blåvitt var gnällerövar och att det var patetiskt att klaga på frågorna, och att det är en del av att vara en storklubb. Och ett litet klipp visades även i TV4-Sporten på kvällen. Ni kan se programmet nedan:

Under tisdagen hade jag ett telefonsamtal med Jörgen Lennartsson – han ringde – som ansåg att han och klubben felaktigt blev uthängda. Att man haft en lång försäsong med mycket negativa frågor och att han svarar på dem gång på gång. Men att han kunde ifrågasätta varför det inte var en enda positiv fråga om Blåvitt nu när den allsvenska premiären ligger runt hörnet. Och här kan ni se utfrågningen:

Om vi går till hur jag uttrycker mig så var det väl överord med “gnällerövar” och det tar jag på mig. Det blev för kraftfullt helt enkelt, men FK On Tour-formatet är sådant att det blir lite tuffare och rakare. På gott och ont men det gäller att tänka efter och det tar jag med mig. Men i grunden handlar det om olika sätt att se på det hela.

Att det skär sig när en journalist och en tränare ser på upptaktsträffen. Dessutom är det väl en bister verklighet att Blåvitt har mycket motvind och det på många plan. Ändå slapp man frågor om Tom Petterssons kritik och kontraktsläget där tio spelare och Lennartsson sitter på utgående kontrakt.

Sedan borde rutinerade krafter som Lennartsson och Mattias Bjärsmyr kunna hantera att ta en negativ fråga och sätta lite positiv spinn på den. Ja, ja, nu har jag och Lennartsson diskuterat det hela och han är tydlig med att han inte tog upp kritiken utan fick en fråga om det och svarade på det. Han meddelar att han klarar negativa frågor.

Gillar på ett sätt när någon missnöjd ringer och man kan reda ut det hela. Även om man inte når hela vägen fram så är det viktigt även för oss i media att kunna ta till oss av kritik och sträcka upp handen och erkänna: okej, med det här ordvalet hamnade jag fel. Eller att jag hade inte en fullständig bild när jag uttalade mig.

Så svaret på frågan i rubriken är att vi i media definitivt är gnälliga och det ingår i jobbet. Dessutom är Blåvitt-ledningen lite känslig, men det går att förstå efter några tunga år med en rad negativa rubriker och där långt i från allt handlat om det sportsliga. Så att Lennartsson o Co är slitna av det är rätt givet.

Nu får de väl tejpa upp en del av de negativa frågorna och rubrikerna i omklädningsrummet och tagga till och visa allsvenskan att man är det storlag som man får bevakning som. För det är som Blåvitts advokat konstaterade i samband med skatterazzior mot klubben: “Draken lyfter i motvind”.

Förutom Blåvitt kan man konstatera att Hammarby knappast bjöd till med andretränaren Stefan Billborn och Gershon Koffie. Till skillnad från Djurgården som har med sig Kim Källström och Malmö FF som har med Markus Rosenberg och bägge huvudtränarna. Jakob Michelsen hade varit en man verkligen varit nyfiken på och Jiloan Hamad.

Apropå upptaktsträffen, är det så att den tjänat ut? För det är uppenbart att en majoritet av tränarna inte tar tillfället i akt att sälja in sina klubbar eller den högsta serien. Även en del av spelarna är rätt tama. De skyller säkert på kort om tid, svårt att kliva upp scen och flera moment med supportersånger och så vidare.

För egen del gillar jag dagen för att det finns en möjlighet att prata med många olika personer och det utan att det behöver generera direkt artiklar. Det handlar om att bygga nätverk och odla nätverket. Något som är ovärderligt och särskilt när det handlar om en del klubbar och personer som man inte stöter på till vardags.

***

Pontus Jansson höll sig till en tajt version om vad som skedde när han blev petad i lördags. Klart är att något måste hänt och någon gång kommer det väl fram, men med tanke på att Jansson var tydlig med att han respekterade beslutet som managern Garry Monk tog så är en kvalificerad gissning att mittbacken bett om ursäkt för vad det nu är som hänt. Att Jansson kom med i årets lag är väl en viss tröst.

***

Robin Söder…!?! Janne Andersson är fylld av överraskningar. Undrar om Branimir Hrgota finns kvar i förbundskaptenens tankar? Även Samuel Armenteros borde vara före Söder.

***

Uppenbarligen vill Blåvitt-spelarna slippa negativa frågor. Inte ett telefonnummer eller mejladress i den guide man delar ut på upptaktsträffen.

***

På lördag väntar Vitryssland och det är väl startelvan: Olsen – Lustig, Nilsson Lindelöf, Granqvist, Augustinsson – Larsson, Ekdal, Johansson, Forsberg – Toivonen, Berg. Osäkerhet kring högeryttern där både Jimmy Durmaz och Viktor Claesson kan vara aktuella, men annars rätt satt elva.

Att Andersson ville ha med Elm i landslaget är ingen nyhet. Man har talat med honom flera gånger och även Erik Hamrén var sugen på att ta med mittfältaren till EM i somras, men Rasmus Elm har hela tiden tackat nej. Nu kände han att det verkligen var färdigt, han når inte tillräcklig nivå för landslaget enligt sin egen bedömning.

Ett bakslag för svensk fotboll. En Rasmus Elm i fullt slag hade inte bara tagit plats i truppen utan även klivit in i startelvan, men magsjukdomen som plågat honom under lång tid och fick honom att avbryta tiden i Ryssland har fortsatt att hämma honom. Han är inte själv nöjd med vad han levererar och då blir det inget. För Elm lyssnar på sig själv och är en bestämd man.

Rasmus Elms genombrott i A-landslaget på vinterturnén 2009 var av klassiskt snitt. Under hösten hade han varit med och vunnit SM-guld med Kalmar FF och när 20-åringen fick spela mot USA och Mexiko var dåvarande förbundskaptenen Lars Lagerbäck imponerad och jämförde honom med Fredrik Ljungberg och Zlatan Ibrahimovic.

Elm växlade direkt över till det riktiga landslaget och gjorde mål borta mot Österrike och blev därefter en given pjäs i landslaget. Där emellan hann han med U21-EM på hemmaplan och där han också briljerade. Efter det blev det ett kliv till AZ Alkmaar i Holland och sedermera CSKA Moskva där han var framgångsrik.

Även om han tillhörde landslaget under Lagerbäcks sista år och de första åren av Hamréns styre var det som om han aldrig till fullo fick ut sin potential. Han hade ett stort spel i sig men fick för sällan ut det. Elms förre lagkamrat Henrik Rydström var i SUPERLIVE 2013 inne på att mittfältaren blev hämmad av stämningen som Zlatan byggde upp.

Om det var så eller ej lär inte Rasmus Elm bekräfta. Han har alltid varit försiktig och haft stor integritet gentemot medier. Avslutningen på hans landslagstid blev i VM-playoffet mot Portugal i november 2013 där han blev utbytt i paus mot Anders Svensson då det stod 0-0 och Sverige behövde vinna med två mål.

Klart att det går att förstå att Janne Andersson suktat efter Rasmus Elm. Konkurrensen på det centrala mittfältet är inte mördande och han hade lätt kunnat ta plats bredvid Albin Ekdal, men nu blir det inte så. För en sak är given med Rasmus Elm, han går inte att övertala att gå emot sig själv.

I övrigt var det en väldigt väntad trupp. Martin Olsson är skadad och saknas och det gör att Oscar Wendt är vänsterback och inte mittfältare. Sebastian Larsson var tillbaka och det är trots allt givet med en spelare som är med från start vecka ut och vecka in i Premier League. Ola Toivonen överlevde trots mindre speltid i Toulouse.

Om det var något jag saknade så var det en större anfallare, likt en Isaac Kiese Thelin. Hade varit nyttigt när man möter ett lag som man kan förväntas backa hem på Friends Arena likt Vitryssland lär göra. Visst, 0-0 hemma mot Frankrike imponerar men det gör inte 1-1 hemma mot Luxemburg. Två gjorde mål på fyra matcher skrämmer man inte barnen med.

***

Under presskonferensen presenterade U21-landslagets Håkan Ericson siffror som visade att de flesta av spelarna i hans trupp som är ute i Europa får väldigt lite speltid. Om man räknar bort Augustinsson, Tibbling, Nilsson Lindelöf och Krafth är det siffror som skrämmer. 14 spelare har spelat 4,8 matcher i snitt under säsongen 2016-17.

Den avgående förbundskaptenen var noga med att poängtera med att han inte är emot att man ska flytta ut, men att svensk fotboll borde ta reda på om det finns några bakomliggande orsaker. Förbereder man spelarna fel. Vad har spelarna för erfarenheter och reflektioner? Kan klubbarna berätta något?

Tyvärr är väl verkligheten att svensk klubbfotboll bara vill hitta en sanning, och det är att det är fel att flytta ut i unga år. Annars hade det varit intressant om man verkligen tog Ericson på allvar och lät göra en undersökning för att kunna ge unga spelare information om vad det är viktigt att tänka på. Tror dock inte att det blir verklighet, för många intressen emot det.

***

Tänk att vi är inne i mars 2017 och Erik Hamrén inte har något nytt jobb ännu. Den förre förbundskaptenen har säkert haft en del bud som inte lockat honom nog för att tacka ja, men det är trots allt nio månader sedan sista matchen som tränare med Sverige. Efter en tid så svalnar man, oavsett den hetta man eventuellt har haft.

***

Ingen Alexander Isak i U21-landslaget trupp. Han är med P19-landslaget i Belgien där man kvalar till EM i sommar. Däremot fick 99:orna Pontus Dahlberg och Joel Asoro hänga med U21-landslaget till Spanien och Marbella för två träningsmatcher inför EM i sommar. Vilket är enda samlingen innan Ericson ska ta ut EM-truppen.

***

Träningsmatchen mot Norge i juni kom till efter att Lars Lagerbäck blev förbundskapten. Utbyte för att släppa rådgivaren? Nej, så var det inte men matchen blev intressantare även om Sverige spelar ännu en match i Oslo. Sedan är det inte alltid lätt för SvFF att hitta bra matcher nog.

Bittert att vara tvungen att släppa Lagerbäck? Så här i efterhand var det nog ett perfekt upplägg att han kom in ett halvår och gav Janne Andersson och Peter Wettergren möjligheterna att ta in kunskaper och erfarenheter som den nye norske förbundskaptenen besitter när det handlar om kvalspel och landslaget.

Har i efterhand hört att samarbetet inte flöt bara helt hundra och att det gjorde det lättare att skiljas åt. Att det var svårt att veta var Lagerbäcks ansvar började och var det slutade, och att Janne Andersson upplevde det som en aning irriterande. Dessutom förvirrande för spelarna; vem bestämmer?

Man fick rotera runt lite i upplägget och ta många diskussioner efter samlingen och matchen mot Holland i september. Det blev bättre men inte hundra och det var inte enbart krokodiltårar när Lagerbäck fick anbudet från Norge och valde att tacka ja till det uppdraget. För då blev det ett naturligt och okänsligt slut på tiden med Lagerbäck som rådgivare.

***

Håkan Ericson står utan jobb efter U21-EM i sommar. Han säger att han lagt en del tid på att kratta inför jobbjakten efter mästerskapet i Polen, men att det ska vara något extraordinärt om han ska lämna jobbet innan EM. Inte helt lätt läge för Ericson när kontraktet går ut.

Om Melkemichel hetat något annat, typ Svensson, och tagit en liten klubb från division 2 till allsvenskan och dessutom hållit den kvar i högsta serien ett par år så hade han fått andra anbud. Det är jag övertygad om, och även Melkemichel är inne på det spåret. Att han måste visa mycket mer än tränare med andra bakgrunder:

“Redan i Syrianska tycker jag att jag hade bevisat tillräckligt för att få en möjlighet. Men det gick inte. Då tog jag ett bottenlag i division 1 och förde dem på tre år upp till allsvenskan. Det är klart att jag känner att jag har varit tvungen att visa mycket mer än någon annan som kanske vunnit någon serie ett år och sedan, pang, fått möjligheten. Det är klart att jag har kämpat hårdare än många för att få den här möjligheten.”

Sedan är Özcan Melkemichel tydlig med att Assyriska och Syrianska inte har Södertälje med sig. Det är tydligt på läktarna. Likadant är det med sponsorerna och det är svårt för klubbar som drivs av personer med utländsk bakgrund trots att man gör en stor insats för samhället. Marknaden är inte intresserad, enligt Melkemichel.

“Okej, Astra Zeneca och Scania sponsrade, och kanske Volkswagen, men det är mer kaffepengar. Det är så att ingen kan säga ”varför sponsrar ni inte?”, så att de ska slippa hamna i en sådan diskussion. De gör det för att de är tvungna. Inte för att de vill. Det är småpengar. Jag tycker att det är synd, för de hade kunnat göra mycket mer.”

Det är också en bild av svensk fotboll 2017. En tid där man ofta talar om det starka integrationsarbetet som fotbollen ligger bakom. Där SvFF satsar på sin kampanj “Alla är olika – olika är bra”, men där det knappast funkar hela vägen tyvärr. För fotbollen är oerhört konservativ och många vill sitta kvar på sina positioner.

Det är dessutom svårt att diskutera och ännu svårare att bevisa att det som sker är skevt på något sätt. Kanske är det bara så att Özcan Melkemichel inte är bra nog som tränare? Eller att de stora företagen i Södertälje satsar mer pengar på Assyriska och Syrianska än vad man gjort på SSK hockey?

Uppskattade att Özcan Melkemichel var öppen och rak om hur han upplever det. På något sätt tror jag det är en diskussion svensk fotboll måste ta. Varför är det så svårt för folk med utländsk bakgrund att ta sig in i fotbollen. Att nå fram som ledare, tränare, styrelseledamöter och så vidare? Men det är sällan det sker, vilket svensk fotboll tjänat på. Övertygad om att man går miste om väldigt mycket av att inte bli öppnare.

Istället blir det fullt drag kring vad Anders Svensson sagt om Zlatan Ibrahimovic på ett frukostmöte i Småland. Oavsett ordvalet – där Svensson förnekar ordet idiot – så kan det väl inte vara en överraskning för någon att Sveriges förre lagkapten inte alltid strök medhårs i omklädningsrummet, och att inte alla spelare uppskattade det.

Sedan var Zlatan överlägset bäst och kom undan med det. I en hierarki så accepterar man en hel del, men kanske ger man sedan sin syn efteråt som Kim Källström gjort och Anders Svensson i flera omgångar. Det har även skildrats i media, så det är knappast en nyhet att Zlatan körde med hårda tag mot en del spelare.

Vet naturligtvis hur vi i media fungerar – även Fotbollskanalen skrev om det – och att det är en enkel och rak nyhet som engagerar många. Betydligt fler vill läsa vad Svensson säger om Ibrahimovic än vad Melkemichel säger om hur tränarkarriären gått om han hade hetat Svensson istället. Det är så världen ser ut.

Podden #Lundh är uppe i 141 avsnitt och ligger nu på närmare 9 miljoner lyssningar och ALLA avsnitt finns att hitta via denna länk. Som vanligt hittar ni även poddavsnitten på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet ovan och de andra under 2016-7 och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.