Uefa var tidigt ute och slog fast att finalen mellan Ajax och Manchester United på Friends Arena ska spelas. Nye presidenten Alexander Ceferin slog i en intervju med Radiosporten fast att man aldrig tvekade: “Vi höll alla med om att de här fega attackerna inte får stoppa oss från att spela fotboll.”
I teorin är det lätt att hålla med de som kör det argumentet, men i praktiken är det kluvna känslor med en stor final bara några dagar efter attentatet i Uniteds hemstad. Givetvis rätt drag att stryka showen inför matchen, att ha en tyst minut inför avspark och att spelarna har sorgband men det är väldigt tätt inpå.
Det känns helt enkelt konstigt att ladda för final, och de givna invändningarna om att terrorister inte ska hindra oss från att leva vårt liv klingar ihåligt för mig. Antalet attacker har ökat världen över och det vore naivt att tro att det inte påverkar oss, men ännu inte fotbollen som är mycket av en industri i dag.
Att showen måste rulla på skaver lite för mig. Det är som om det inte finns minsta eftertanke utan att man med automatik slår fast att man spelar matchen och lägger till de givna argumenten. Men det måste åtminstone finnas en möjlighet till diskussionen om man ska spela finalen eller inte, eller alternativt skjuta upp matchen?
Borussia Dortmund klagade på Uefa som i april tvingade klubben att spela den uppskjutna matchen mindre än ett dygn efter att spelarbussen blivit utsatt för en bombattack på vägen till den första kvartsfinalen mot Monaco. Det tyska laget föll 2-3 och flera spelare talade om att det var svårt att fokusera på matchen.
Naturligtvis var det en annan händelse, direkt riktad mot spelarbussen med en skadad spelare i Marc Bartra, samtidigt är det rätt givet att United-spelarna och resten av klubben är påverkad av terrorattacken i hemstaden. Men det är ett så stort maskineri i rullning med sponsorer, fans, tv-bolag och arrangörer att det knappast är möjligt att flytta matchen.
Säkerhetsmässigt har naturligtvis svensk polis och arrangörer redan tagit tillräcklig höjd i förberedelserna. Ända sedan attacken mot träningsmatchen mellan Frankrike och Tyskland på Stade de France i november 2015 har man höjt ribban vid stora matcher. EM i Frankrike präglades delvis av det.
Undrade inför EM i en krönika om det var rätt att spela vidare i terrorns skugga? Väldigt få av de som bestämmer tvekade, åtminstone utåt, och man använde de vanliga argumenten om att fortsätta att leva sitt liv. Det är naturligtvis både sportsliga och ekonomiska skäl bakom sådana beslut. Undrar bara var gränsen går?
I de bästa stunder så förenar fotbollen på ett vackert sätt och ser till att bygga broar, men det finns tyvärr många exempel på det motsatta. Hoppas bara att finalen på Friends Arena får en värdig inramning och att Ajax och Uniteds fans visar att de vill fortsätta leva sina liv som vanligt men utan att ta ut sitt eventuella hat mot några rivaler.
Showen måste helt enkelt rulla på. Sportsligt är det naturligtvis deppigt att Zlatan Ibrahimovic får ta sig till Friends Arena på kryckor och iförd kostym. Skadan i kvartsfinalen mot Anderlecht berövade honom en möjlighet till att skriva ännu mer historia i en redan späckad karriär, men med avsaknad av en stor final i Europa.
Att Zlatan hade fått kröna sitt år i United med att spela finalen i Europa League på en arena där han snart ska stå staty i det som numera är hans hemstad i Sverige (jag vet att finalen går i Solna och inte i Stockholm). Lägg till att Ajax, en klubb som delvis formade honom, skulle stå på andra sidan.
Nu blir det inte så, istället får ungt Ajax (en snittålder på runt 22 år) möjligheten att bli ensam klubb i Europa som vunnit alla de europeiska cuperna i alla dess former. Man måste fascineras av en relativt liten klubb som ständigt lyckas förnya sig och dessutom hitta blivande stjärnor och förädla dem.
Man saknar färre spelare än United med backen Viergever avstängd och vänsterbacken Singraven skadad. Att jämföra med Mourinho som är utan skadade Ibrahimovic, Shaw, Young, Rojo och Fosu-Mensah samt avstängde Bailly. Lägg till att Smalling och Fellaini är tveksamma till start i matchen.
Är spänd på att se den blivande danska storstjärnan Kasper Dolberg som är en av flera tonåringar som kommer till spel. Han har gjort sex mål i Europa League-spelet ovanpå 16 mål i ligaspelet. Kryllar av spelare i Ajax som inom kort kommer att spela i större klubbar och ligor.
Och det är verkligen två olika filosofier som ställs mot varandra i finalen. Någon tidning hade räknat samman att Manchester United på tre år köpt spelare för lika mycket pengar som Ajax värvat för sedan mitten av 1940-talet. Om den holländska klubben länge var en av Europas giganter så ritade Bosman-domen om kartan helt för drygt 20 år sedan.
Det är rätt talande att den holländska klubbens senaste triumf i Europa (man vann Champions League mot Milan 1995) kom samma år som Bosman-domen och att man inte spelat någon final sedan förlusten mot Juventus 1996. Men nu får man möjligheten återigen, och filmen som den holländska klubben släppt inför finalen rymmer dagens filosofi:
[youtubeplay id=”wszDsKLpM6M” size=”medium”]
För de senaste 20 åren det har Ajax skickligt ställt om verksamheten och insett sin plats i näringskedjan men också värdet som redan fanns i att utbilda spelare som sker i Johan Cruyffs anda som revolutionerat fotboll. Man vet vad det handlar om i Amsterdam och har fått till en ny arena, vunnit både ligan och cupen ett flertal gånger och stabiliserat ekonomin.
Budgetmässigt är det ingen match. United omsatte över en halv miljard pund 2015-16 och intäkterna bara växer, vilket givetvis även utgifterna gör. Att man köpte ut Louis Van Gaal och hans stab och Bastian Schweinsteiger för närmare 200 miljoner kronor är onekligen ett tecken på den ekonomiska styrkan.
Ajax är långt efter och omsätter runt 100 miljoner euro per år – cirka en sjundedel av United – och har pendlat mellan 105 som högst 2015 och 93 som lägst 2016 under de senaste fem åren. Det är ungefär vad den sämsta klubben i Premier League tar in bara i tv-intäkter numera, men det är inte pengar som spelar en final utan spelare.
Manchester United är obesegrat i tio raka matcher nu i Europa League men spelet har verkligen inte övertygat. Även om man till slut slog ut Celta Vigo i semifinalen så var det med minsta möjliga marginal och de bortskämda United-fansen har inte känt igen sitt lag under säsongen.
Visst, man får ge José Mourinho mer tid på att stöpa om klubben som vacklat en hel del efter att Sir Alex Ferguson lämnade som regerande Premier League-mästare våren 2013. Några tränarskiften och många spelarvärvningar har gjort att det är att lag som ännu inte har en klar identitet.
Skulle man slå Ajax och bärga en andra titel efter Ligacupen så är det en godkänd säsong. Nej, Ligacupen och Europa League är inte vad United vanligtvis ska sikta på, vilket garanterat ger en del hån av andra klubbars fans, men det skulle ge en plats i Champions League till i höst och ge andrum och lättare att rekrytera spelare.
En som vet hur det är att vinna en final i Europa med Manchester United är Jesper Blomqvist. Veckans poddavsnitt är med honom och Blomqvist berättar om tiden i klubben, om hårtorkarna från Keane och Sir Alex, om triumferna men även om jobbet för United i dag, om vad som är godkänt för Mourinho och allt gott han hört om Zlatan.
LYSSNA PÅ AVSNITTET VIA DENNA LÄNK
Även om Manchester United är favorit att vinna Europa League är en final mer öppen än två matcher med hemma och borta. Det är skrälläge i matchen. Lägg till att United är skakat av tragedin i Manchester och även försvagat med en del viktiga spelare utanför laget. Det ger Ajax ett bra läge att skrälla.
Kan verkligen beundra Ajax sätt att målmedvetet jobba med sina förutsättningar och nå framgångar både sportsligt och via utveckling och försäljning av spelare, och därför hade det varit en fin signal om de vann mot den USA-ägda Premier League-jätten. Men efter attentatet i Manchester hade det varit vackert om man fick återvända hem med bucklan.