Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

LUNDHS KRÖNIKA

Lundh: Är det rätt att spela EM i skuggan av terrorn?

Sverige är klart för fotbolls-EM.
En fest.
Är det rätt att köra på – terrorn till trots?

Ingen missade väl det svenska EM-jublet på Parken i Köpenhamn i veckan. Förutom att spelare och ledare i landslaget var galet glada och festade till gryningen dagen efter så var det stor lycka hos fotbollsförbundet, fansen, sponsorerna och givetvis medierna som vet att framgångar är bättre för affärerna.

Likadant var det i Dublin där Irland firade en EM-plats efter att ha sänkt Bosnien – för övrigt det enda oseedade laget att göra det – och scenerna går att köra copy+paste på och se i Kiev där Ukraina fixade en plats och lägg till Budapest och Ungern. De sista fyra lagen anslöt till EM-slutspelet i Frankrike 2016.

Lottning väntar 12 december och därefter börjar de nationella förbunden sälja biljetter till fans och sponsorer och medierna planerar hur de ska bo och resa, och alla tar vi sikte på en sommar i Frankrike. Under en månad med start 10 juni ska 24 lag spela 51 matcher på tio arenor och utspridda i nio städer.

Finns få saker som är häftigare i min värld än stora fotbollsmästerskap. Debuterade som supporter under VM i Italien 1990 och även om det slutade med 1-2 och 1-2 eftersom jag bara såg Skottland och Costa Rica på plats i Genua så gav det mig en smak på livet som jag aldrig ville släppa.

Var först i kön på Malmö Stadion hösten 1991 när man släppte biljetterna till hemma-EM. Det var långt från dagens popularitet när vi kom vid fyratiden på morgonen och upptäckte att ingen annan var där. Det var ingen svårigheter att få biljetter dit, och faktiskt inte heller till USA-VM 1994.

Resan runt om USA och där jag ihop med min polare Jacob, min sambo Lott och min syster Anna såg Sveriges hela väg fram till bronset var bland det häftigaste jag varit med. När jag drar min sista suck kommer den upplevelsen att vara högt upp på listan över vad jag är nöjd med. Varför? Svårt att sätta ord på, men känslan i Palo Alto efter straffdramat…ren eufori.

Efter den rundturen valde jag att bli journalist och hade inte hunnit tillräckligt långt i karriären 1996 så jag missade EM i England. Klev in i EM 1997 där Sverige och Norge delade på evenemanget och har därefter varit på en rad mästerskap och det är oftast häftigt och underhållande och ger inte sällan flera tillfällen till ståpäls.

Från Anders Svenssons frispark i Japan till draget på läktarna i hemma-EM 2013 via fotbollens hemkomst till Rio de Janeiro och en massa annat. Är fortfarande avundsjuk på alla som var i Tjeckien i somras och som fick uppleva EM-triumfen på nära håll. Den lilla känsla jag fick av att vara i Kungsträdgården när Guidetti o Co kom hem med pokalen, ja, det gjorde inte avundsjukan mindre.

Om sju månader är det dags för 23 länder att åka till ett 24:e land och med följer enorma entourage av fans, sponsorer och det är en mäktig pjäs som går i gång. Allt hade känts underbart om det inte var för attentaten i Paris och där Stade de France var utsatt för bombattacker och dagarna som följde ställde man in Tyskland-Holland och Belgien-Spanien.

Kan bara erkänna det underliga i att vi bara lyfter fram terrordåden i Paris och emellanåt ignorerar Beirut och andra ställen i världen som drabbas hårdare eller lika hårt. Det är det här med närhet som slår ut logik, och det är givetvis en tankeställare, ovanpå att vi historiskt sett bidragit till konflikterna som nu kommer fram.

Kriget mot terrorn som Frankrike gett sig in på och där många av länderna i Europa hakar på gör att EM 2016 blir en utmärkt måltavla. Frågan är om det är rätt? Ja, jag vet att känslan är att vi ska leva vårt liv och inte ge vika för terrorn. ”Keep Calm and Carry On” som man skulle sprida i England men som först kom fram efter andra världskriget.

Samtidigt är det som min kollega Robert Perlskog påpekade häromdagen i en tweet: att terrorister skiter i om vi fortsätter vårt liv som vanligt. Det är också lätt att säga det, betydligt svårare att leva det. Vem vill riskera livet för att signalera att jag fortsätter leva mitt liv som vanligt?

Om det drar in oväder eller andra naturkatastrofer så ser vi inte Stefan Löfvén o Co att mässa om att vi ska leva våra liv som vanligt. Jag vill naturligtvis inte ge vika för extremister av någon sort men vet också att när man är utsatt för hot så är det förbannat svårt att inte bli påverkad. Få är så starka att de är oberörda.

Idrott är förbannat viktigt på många sätt och attacken på fotbollen är ett slag mot den och jag vill givetvis att EM ska spelas och alla andra idrotter ska köra på. Samtidigt, till vilket pris? Hur kul blir det med en EM-fest med tunga militära inslag? Är det värt att köra på oavsett? Det är en fråga som vi måste ta upp.

Erik Hamrén sa att han kände tvekan att spela matchen mot Danmark direkt efter attackerna i Paris men ändrade sig under dagen och konstaterade att det var ännu viktigare. Håller med honom om den känslan och vill så gärna bejaka den, men i krigstider är det åtminstone givet att ställa frågan: är det värt det?

Önskar att jag hade ett givet svar: att det är klart vi kör. Samtidigt är inte världen sådan i dag att det finns några självklara svar. Det är mer komplicerat än så och det finns ett pris på att spela ett EM i Frankrike och jag hoppas att det är lågt nog för att landslagen ska spela och det blir en fest, men inget är säkert.

Publicerad 2015-11-20 kl 09:25
LUNDHS KRÖNIKA

Helgens...

Helgens måste
Inga. Första rena helgen på ett bra tag.

Helgens avstå
Det mesta. Efter en renovering av badrum från ett ställe som börjar på hel… och där det är väldigt varmt så har de varit tvungna att göra om jobbet från grunden. Så jag ska återinstallera mig.

Veckans Leeds United
Landslagsuppehållen är som balsam för själen. Endast en träningsmatch. Inget stök.

Veckans rykte I
Att ägarna med Kinnevik i spetsen förbereder en försäljning av MTG, som förutom att köpa fotbollsrättigheter även investerat en miljard kronor i e-sportsatsningar och genomfört en kraftig besparing. Några olika personer med insyn pekar i riktning mot antingen Discovery eller Al Jazeera-ägda beIN Sports som på fyra år vuxit rejält.

Veckans ”absolut”
”Zlatan” i sin låt om hemkomsten till Malmö i nästa vecka. Då PSG möter Malmö FF och det är storbildsvisning för fansen och en klubblagsmatch av en karaktär som Sverige inte sett på många, många år, om ens någonsin?

Veckans efterlysning
Nicklas Bendtner. Herregud, det var en skugga av den forna talangen som Sverige mötte. Ändå kan jag tycka lite syna om honom, och han själv är trött på bilden av sig själv. Han har givetvis sig själv att skylla till viss del.

Veckans formulering
“Varför blev just Åsa Romson mobboffer efter attackerna i Paris?”

DN:s Johan Croneman formulerade vad jag tänkt på ända sedan jag såg drevet rassla förbi på twitter. Att Stefan Löfvén väljer att läxa upp henne…ja, det förvånar.

Veckans inblick
I USA har krisen inom medierna gått längre och det går att läsa många skildringar om hur ärrade reportrar måste skola om sig. Det händer givetvis andra branscher också och det är lika tufft för alla, men här träffar det nära.

Veckans rykte II
Fick i tisdags tipset om att Michael Laudrup träffat delar av MFF-styrelsen och sportchefen Daniel AnderssonYstads Saltsjöbad, men valde att inte skriva det när det dementerades. Kvällsposten hade exakt samma tips och skrev där att Andersson dementerade. Man undrar hur ett sådant rykte som är så lika sprider sig?

Veckans journalistik
En fascinerande inblick i uppbyggnaden av ett företag som bygger på en fotbollsspelares brist på grepp i skon och som ledde till en specialstrumpa som nu säljer till spelare i Premier League och även når andra sporter. Och där Nike, Adidas och andra slåss om att köpa det, men det också kan utmana likt Under Armour.

Veckans låt
”Confident” – Demi Lovato.

Veckans citat
Jag kan väl säga det även om han inte hör till familjen. Jag älskar honom.”

Erik Hamrén efter att Zlatan gjort två mål och tagit Sverige till EM. Annat ljud i skällan på förbundskaptenen än när han skällde ut min kollega Patrick Ekwall för att Ekwall frågade Hamrén om Zlatans insats när han gjort fyra mål på England.

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER