I höst spelar SVT in en dramaserie om Spelskandalen. Något som garanterat kommer att väcka intresse kring det som skedde för drygt 30 år sedan. Det handlade om riggade matcher i både bandy och ishockey som avslöjades av Expressens Thomas Malmquist.
De utpekade lagens spelare och ledare rasade då mot både tidningen och Malmquist. De fick dessutom understöd av svensk idrott i form av RF och specialförbund, av statliga Tipstjänst som förlorade miljontals kronor på härvan och av Malmquists kollegor från andra medier som gick rakt emot Expressens avslöjande.
"Det var Expressen mot övriga medie-Sverige. Det fanns inte en enda tidning som höll på oss. En sportchef på en stor tidning önskade mig och Bo Strömstedt i fängelse," sa Thomas Malmquist, till sin egen tidning 2012 när P3 Dokumentär skildrade fallet. "Det var en tuff period. Det kom massor med hotbrev och telefonhot. En period hade vi fyra livvakter boende hos oss, jag hade små barn hemma på den tiden."
Thomas Malmquist gick bort några månader efter den intervjun och då hade han utkämpat en lång kamp med cancer. Även om P3-Dokumentären gav honom rätt så var det knappast någon riktig upprättelse för "Malmen". Snarare var det som om det hängde frågetecken och ifrågasättande kring honom.
Våren 1990 undersökte polisen matcher med Boden, Västra Frölunda och Boltic och där resultaten överraskat. Totalt vann spelarna som kände till de riggade matcherna närmare 18 miljoner kronor via Tipstjänsts spelform Oddset. Bland annat var det en ung flicka som i en spelbutik i Falun satsade 345 000 kronor på att Frölunda skulle förlora tre matcher.
Men i slutändan kunde polisen inte bevisa något och statliga Tipstjänst var knappast intresserat av att hjälpa till i utredningen. I stället blev det en vändning där bandy- och hockeyspelarna i de utpekade lagen anmälde Expressen för förtal. Justitiekanslern Hans Stark drev fallet och krävde fängelse för Expressens chefredaktör Bo Strömstedt.
"Det var ett förfärligt talande om idrottens höga ideal den gången. Inte minst från JK som väckte åtal just för att skydda idrottens ideal. Men han kunde inget om detta och det ledde till att han förlorade med 176-0", sa Strömstedt i samband med P3 Dokumentär 2012. "Det var ett väldigt bra skeende. Det visar hur Expressen arbetar när Expressen är som bäst. Avslöjar lurendrejerier, avslöjar sådant som starka krafter inte vill ha avslöjat."
Även Bo Strömstedt har lämnat oss, han gick bort 2016, men han var med all rätt en hyllad publicist som lämnade uppdraget som chefredaktör för Expressen tätt efter den stora segern i förtalsrättegången. För Thomas Malmquist blev det aldrig något riktigt erkännande. Trots att en del Boltic-spelare på olika sätt gett honom rätt i efterhand. Fast först efter att preskriptionstiden gått ut.
Jag och ”Malmen” var kollegor på Expressen några år i början av 2000-talet och jag uppskattade honom. Han ville gärna att man skulle ge sig in i olika svåra fall och ta ställning. Det var i efterhand svårt att veta om det var turerna kring spelskandalen eller om det var något annat som påverkat, men det var givet att han tappat en hel del av sitt tidigare driv.
Under många år har jag funderat på varför han inte fick några priser? Varför han inte blev hyllad. Det är rätt uppenbart att "Malmen" träffat rätt kring något som i dag tas på allvar i svensk idrott. Det var som om ingen ville tro att det kunde finnas i Sverige. Under flera år har jag även tänkt att jag borde skriva den här krönikan, att skildra ”Malmen” som fick betala ett högt pris för sitt avslöjande.
Det är dessutom slående att om Tipstjänst, som är statligt och därmed förlorade statens pengar, och andra lyssnat mer på honom från början kanske vi hade haft en större beredskap när matchfixning väl återkom. Om det någonsin var borta? Tänk att det tog över 20 år för Svenska Spel att ens tacka Malmquist för vad han gjorde. I Anton Bergs P3 Dokumentär kom det till slut ett tack.
Om någon månad är det dags för Svenska Sportjournalistförbundet att utse årets sportjournalist i Sverige. Ungefär samtidigt delar man ut Stora Journalistpriset i en rad klasser. Det är allt från avslöjande och berättare till Lukas Bonniers pris som går till någon som visat prov på skicklighet och framstående journalistisk gärning under lång tid. Det sista är ett slags hederspris.
Det är ingen exakt vetenskap som ligger bakom när man delar ut dylika pris då det är subjektivt tyckande i olika jurys som ligger till grund för valen. Naturligtvis kan man ifrågasätta olika val, men det är en del av uppdraget för en jury att hantera det. För det är svårt att mäta journalistik.
Däremot svider det att Thomas Malmquist inte är med på några listor över Årets Sportjournalist eller Stora Journalistpriset. Varför han föll bort vet inte jag, men det är inte svårt att förstå med tanke på att alla vände honom och Expressen ryggen. Det var inte bekvämt att ge honom ett erkännande.
Det är klart att det är fel att en av sportjournalisterna som stått för ett av de tyngsta avslöjandena inte fick något pris eller någon dylik hyllning. Det handlar inte om att andra vinnare inte är värdiga vinnare, utan mer att "Malmen" saknas. Han hade varit värd att finnas med på listorna över tidigare pristagare. Även i efterhand.