POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS
LUNDHS KRÖNIKA
3v

Lundh: Både glad och ledsen över att barnen inte fastnade för lag

Foto: Bildbyrån

Så länge jag kan minnas har jag förhållit mig till hur det gått – eller hur det ska gå. För mina lag.
Mina barn slipper det, och det gör mig både lättad och deppad.

En randig tröja förändrade mitt liv. Även om jag som sexåring omöjligt kunde inse det så blev Bois-dräkten ingången i något som följt mig sedan dess, och som dessutom blev mitt jobb. Fascinationen greppade mig och jag fastnade.

I efterhand går det givetvis att inse att om det inte varit för en dräkt med svart-vit-randig tröja, svarta shorts och vita strumpor med svarta ränder så hade antagligen något annat blivit första kicken. Kanske den Leeds-halsduk som jag köpte på en bro i London 1976?

Ibland får jag frågan hur jag kunde fasta Landskrona Bois eller Leeds. Jag kan inte förklara det fullt ut, även om min pappas koppling till Landskrona är en väg och att hans vänner gav mig dräkten. Men intresset fick inget direkt understöd hemma utan det kom inifrån och grep tag i mig.

Dessutom var mediautbudet på 1970-talet rätt annorlunda mot i dag och rörliga bilder på Landskrona Bois var sällsynta. Visst, det stod om Bois i Sydsvenskan och jag fastnade tidigt för sportsidorna. Sedan fanns Radiosporten och där nervositeten kring måljingeln var smärtsam innan man fattade om det var Bois som gjort eller släppt in.

Det fanns heller inget naturligt intresse för fotboll eller att hålla på lag i min familj. Mina syskon var inte intresserade på det sättet och mina föräldrar gick aldrig på idrott. Först som tolvåring fick jag gå på IP i Landskrona och det blev två matcher (två förluster) och efter det dömde pappa ut Bois: ”De kan inte göra mål”.

Naturligtvis fanns det i skolan och där blev lag en del av ens identitet. Då höll många på Malmö FF, en del på Öster (jo, det är sant) och jag kan faktiskt inte minnas en enda Boisare. Vilket på vissa sätt förstärkte min känsla för klubben som ju var etablerad i allsvenskan hela 1970-talet.

Att hålla på lag är på många sätt idiotiskt, men också härligt. Tyvärr är njutningarna betydligt färre än besvikelserna. Ändå går det inte att sluta. Åtminstone inte för mig och inte heller för miljarder andra som följer sina favoritlag. Även om jag har svårt att tycka synd om en del storklubbars supportrar inser jag att det gör ont, även för dem.

På många sätt är det ett slags självbedrägeri. Där hoppet om nästa halvlek, nästa match, nästa säsong, nästa värvning och så vidare hela tiden är som en hägring i öknen. För det är rätt få som kan vara glada och nöjda när bara ett lag vinner eller några få går upp.

Ändå finns man där gång efter annan. Vet inte hur många gånger jag resonerat med mig själv om nu får jag lägga ner. Det håller inte att se det här skitlaget på en dassig stream eller så är man på plats när det ska vara tre säkra poäng och det blir noll.

När jag blev förälder var det givet med medlemskap i min favoritklubb för barnen. Jag har tagit med dem på matcher och kollat på tv, köpt dräkter och på olika sätt försökt underhålla lågan. När de nu passerat myndighetsåldern är det bara att inse; det gick inte att få med dem.

Någon gång när sonen undrade vad League 1 var för någonting där Leeds spelade och han sneglade åt Manchester United och Champions League skakade det till. För i valet mellan att hålla på fel lag och inget lag är det senare definitivt att föredra. 

I dag är bägge mina barn kliniskt ointresserade av fotboll. Jag känner igen det från min egen uppväxt där min pappa hade ett stående erbjudande om att få en prenumeration på Tenikens Värld. Han drömde om att jag skulle bli ingenjör och förstå mig på teknik. Mitt intresse var noll, och inte ett enda nummer kom hem till min brevlåda.

På ett sätt är jag glad att mina barn slipper åka till Leeds och se hur man bränner en straff, spelar med en man mer, tar ledningen och ändå förlorar mot Wigan. Eller att köra till Kalmar för att se Bois klappa ihop. Eller till Skövde, Ruddalen, Gamla Ullevi och så vidare.

Visst, de går miste om en del eufori men sparar pengar, kraft och energi. Dessutom slipper de förklara varför de plötsligt tappar humöret. Och varför det ibland är värt att skicka in en slant för att ens klubb ska klara det ständigt återkommande konkurshotet.

Samtidigt är det lite sorgligt att de inte får känna känslan av en vändning och ett sent segermål. Då världen plötsligt känns som en vänligare och trevligare plats. Där alla människor får ett annat skimmer och man själv svävar på moln.

Fortfarande är några av de bästa stunderna i livet när mina lag haft framgångar. En titel. Ett avancemang. En derbytriumf. Det är som om man lyfter och man vill aldrig komma ner igen. Men det är väl så att de känslorna kanske finns i annat i livet och att de hittar dem på andra sätt.

Men jag hoppas fortfarande. Det är därför jag håller i och lurar mig själv om att framgången väntar runt hörnet, även om jag borde veta bättre. Och det går inte att tvinga någon att hålla på lag. Allra minst på Leeds och Landskrona Bois.

Veckans...

Helgens måste
Allsvenskan är tillbaka. Ångestmatcher i bottenstriden fredag och lördag följt av toppstrid söndag och måndag. Hammarby-Malmö är givetvis den match som sticker ut. 

Helgens avstå
Natur.

Veckans politik och fotboll
Nordkorea och Sydkorea möttes i ett VM-kval i Nordkorea och hemmalaget gjorde allt för att försvåra för motståndarna som inte fick flyga direkt. Dessutom tilläts inga utländska journalister och inte heller bortasupportrar. Men Fifa-basen Gianni Infantino flög in för matchen.

Veckans lyssning
Intervju med The Athletics vd Alex Mather som berättar om appens tillväxt där man närmar sig en miljon prenumeranter. Inget snack om att The Athletic ritat om kartan för sportjournalistik i Nordamerika och nu har man tagit sig till England och redan gjort avtryck i både värvningar av journalister och den journalistik man bedriver.

Veckans brev
I veckan fyllde Claes Cronqvist 75 år och den tidigare Landskrona- och Djurgården-hårdingen var med i landslaget tidigt 1970-tal och var del av VM-truppen 1970 och 1974. När jag skrev om det publicerade Offsides Johan Orrenius ett fantastiskt brev från dåvarande förbundskaptenen Georg ”Åby” Ericson” hotade med att peta Cronqvist om han vägrade långa strumpor och benskydd. Det var onekligen andra tider.

Veckans mest obegripliga
Om Uefa nu dömer landslag och klubblag att spela utan publik borde det vara utan publik. Det är parodi när man likt Rumänien kunde se till att 30 000 barn stöttade laget i EM-kvalet mot Norge. Ett straff att spela utan publik måste handla om att man ska spela utan publik.

Veckans politik och fotboll II
Efterspelet till rasistskandalen när Bulgarien mötte England i EM-kvalet slutade med att Bulgariens premiärminister Bojko Borisov krävde att bulgariska fotbollsförbundets ordförande, Borislav Mihajlov, skulle avgå. Vilket också skedde. I veckan avgick även landslagets förbundskapten Krasimir Balakov som påstod att han inte hörde något. Hedrar dock ordförande i Englands fotbollsförbund att han påpekade att man även har problem med rasism i det egna landet.

Veckans Greta Thunberg-fake
Elsparken Voi.

Veckans nålsöga
Vägen ut i Europa för de svenska klubblagen blir trängre och trängre, och värre ska det bli. Lennart Hedstigen a.k.a. Uefaranken ger en tydlig bild av det förstärkta klassamhället.

Veckans rättighetsköpare
Nent köpte rättigheterna till hockey-VM 2024-28. Man har redan rättigheterna ihop med SVT fram till 2023. Med tanke på att internationella hockeyförbundets agent Infront (Kina-ägd med Sepp Blatters brorson Philippe som vd) även säljer skidpaketet (Vinterstudion) som Nent köpte i våras så är kontakterna väl uppbyggda och man kan undra om de hänger ihop. Oavsett är det tydligt att MTG-avknoppningen Nent fortsätter att bygga sin rättighetsportfölj där det redan finns mycket fotboll med Champions League och Premier League som främsta rättigheter.

Veckans politik och fotboll III
El Clásico mellan Real Madrid och Barcelona flyttas för rädsla för oroligheter. För övrigt har det varit ganska tyst om fängelsestraffen för de katalanska separatistledarna. Om det skett i en diktatur hade det nog varit mer kritik.

Veckans gästspel
I veckan blev jag intervjuad av förre Lugi-spelaren Hampus Jildenbäck och David Krusell som driver podcasten Beyond Sport.

Veckans läsning
Boken Sveriges Nya Miljardärer av Breakit-duon Jon Mauono Pettersson och Erik Wisterberg. Alltid gillat Breakit och det är intressant att få en inblick i ett nytt Sverige där Spotify, Klarna och Izettle skapat nya miljardärer.

Veckans Leeds
Klubben fyllde 100 år i torsdags och firade med en rad olika aktiviteter och hade dessutom en middag med en rad klubblegender. Man släppte dessutom en speciell tröja. Det mesta var öppet för supportrar men det var inte billigt – 25 000 kronor för ett bord med tio platser - och även den nya tröjan. Tyvärr en spegling av fotbollen av i dag. Dessutom aviserade klubben att man vill bygga ut Elland Road till 50 000 åskådare, men bara om man avancerar till Premier League.

Veckans lyxfällan nästa
Östersunds FK redovisade i veckan var miljonerna tagit vägen. Det är klart att det är fascinerande hur snabbt det går, men det är knappast första gången i svensk klubbfotboll även om det tog längre tid för andra klubbar. Både AIK och Helsingborg fick stora ekonomiska problem efter att man gästspelat i Champions League och HIF hade gått i konkurs om inte Helsingborgs kommun gått in med ett villkorslöst lån. Dessutom hade till och med Malmö FF problem och förlorade över 30 miljoner kronor 2010 och vd:n Pelle Svensson fick gå direkt.

Veckans politik och fotboll IV
Turkiska spelarnas firande av målen i EM-kvalet som var en hälsning till landets soldater som inlett en militär operation i Syrien. Uefa:s svar: inget vi tittar på.

Veckans siffror
1,12. Antalet miljarder tittare som följde VM i Frankrike i somras. En ökning med 30 procent jämfört med VM i Kanada 2015. Sverige var involverade i två matcher på topp-tio-listan.

Veckans låt
”This Is Not America” – David Bowie, Pat Metheny Group.

Veckans poddintervju
Djurgårdens målvakt Tommy Vaiho är gäst och berättar om succésäsongen, om skillnaden i press i att jaga SM-guld mot att kriga för att hänga kvar, om nya tränarduons direktiv och vad han lärde sig i Gais. Sedan tidigare finns över 240 avsnitt av podcasten Lundh och ni hittar dem alla här.

Publicerad 2019-10-19 kl 13:18
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå