I veckan satte brittiska myndigheter stopp för att fotbollsspelare och andra stjärnor ska få användas i spelbolags reklam från och med i höst. Man vill skydda unga människor och José Mourinho, Neymar och Cristiano Ronaldo tillhör några som får nöja sig med andra reklamuppdrag.
Fotbollsvärldens och mediernas nära relation med en miljardindustri som skördar en hel del offer är inte lätt att balansera. Å ena sidan är det delvis börsnoterade och statligt licensierade bolag som betalar skatt och varför ska de stoppas. Det finns en mängd saker som människor missbrukar.
Å andra sidan finns problemen med människor som spelar för mycket och har svårt att värja sig från reklamen och erbjudanden. Där fotbollen, idrotten och många av dess stjärnor gärna tar emot sponsorpengarna men där det petas in diskreta budskap om spela lagom, det finns stödlinje och man måste vara 18 år.
Lägg till det att en hel del av spelandet antingen sker hos bolag som inte är licensierade i Sverige och därmed inte följer regelverk. Eller att man kör illegalt spel för att man ska undkomma kontroller och därmed inte kunna spåras om man exempelvis är spärrad hos etablerade bolag eller kanske vill spela på egna matcher.
Sverige är med i EU och det innebär att vi måste öppna upp oss. Teknikskiftena är snabba och regelverk och lagar hänger inte alltid med och summorna det handlar om är stora. Eventuella framtida risker eller böter är begränsade om man ser vilka möjligheter det finns att tjäna stora pengar på människors sug att spela.
Vi i medierna är också med i dansen kring spelbolagens miljarder som finansierar allt från journalistik till rättighetsköp. Kan vi granska tillräckligt branschen hårt? Hur ser vi till att balansera upp annonserna genom att ifrågasätta vilken påverkan som finns.
Fotbollen och spelandet har gått hand i hand sedan 1930-talet i Sverige. Public service gick med från slutet av 1960-talet i form av ett program med namnet Tipsextra… Det handlade om fotbollsmatcher på en tipskupong och hästar som det gick att spela på. Att vi aldrig fick se upplösningen av den engelska ligan utan bara hade matcher som spelobjekt november till mars talade man sällan om.
Ligor och förbund har gärna slutit avtal med olika spelbolag som använder en sport både i marknadsföring och som spelobjekt. Parallellt är det ligorna och förbunden som har ansvaret för att allt går rätt till. Engelska FA är där ett föredöme som sade upp sitt avtal med ett spelbolag för man insåg problematiken att vara sponsrad av ett bolag som levde på det engelska förbundet granskade.
Tänk så vettigt av FA och det är en erfarenhet fler borde dra. Särskilt när många vill påverka matcher. Ägnade veckan åt att läsa DN-journalisten Jens Littorins andra bok om matchfixning. Han och SVT:s Magnus Svenungsson skrev 2018 "Matchfixarna". Nyligen följde Littorin upp det med boken "Matchfixarna 2 Kampen går (inget) vidare".
Det var en rakt igenom deprimerande läsning, men oerhört lärorik och nyttig. Littorin är utan tvekan en av de kunnigaste i Sverige på området och har via sitt arbete på Dagens Nyheter gjort många artiklar om matchfixning. Nu samlar han ihop arbetet och lägger till fler nyanser och ytterligare delar när det finns utrymme i en bok.
När man läser hur Littorin väver samman en värld av kriminalitet, en jakt på snabba pengar, fotboll, transfers och agenter är det skrämmande. Det är också tydligt att man från svensk sida underskattade riskerna och problemen. Som när Uefa bad om hjälp 2011 och RF och SvFF avfärdade det med att matchfixning inte var ett problem i Sverige.
Även om man till slut vässat lagarna kring spelfusk en aning är det som att rättsmaskineriet inte hinner med. Att polisen omdisponerade styrkan som Fredrik Gårdare ledde och som byggt upp kunskaper och personkännedom under knappa fem år är knappast något som gör att man känner tilltro att lösa det här.
För det är mer än bara spelandet och risken för matchfixning som är ett hot mot fotbollen. Det är kan ibland vara samma personer som har ett finger med i en transfer eller en jakt på en talang som även är lockade av spel och kanske vill påverka hur det går i en match eller två. Littorins bok bjuder på flera exempel.
Precis som att han beskriver allsvenska spelare som ger sig in och spelar på egna matcher, via illegala sajter. Ett hemlighållande av möjliga brott mot fotbollens regelverk och där riskerna för matchfixning garanterat ökar med tanke på bristen på insyn från de flesta kontrollfunktioner.
Ansvaret landar tyvärr hos idrotten och där är det ledare och spelare som måste informeras för att kunna agera. Jag vet att det görs betydligt mer i dag än tidigare, men det finns inget tak på hur mycket man kan informera och medvetandegöra spelarna om farorna och kännetecken på att det händer något konstigt.
Att spelare som Nordin Gerzic, Tobias Eriksson, Jesper Karlström och Babis Stefanidis talat om sina erfarenheter av spelberoende är bra. Ju mer man vågar prata om riskerna och beroendet, ju mer kan man försöka tackla riskerna att spelare som förlorat mycket pengar och kan bli lockade att rigga matcher.
Önskar att fler fick läsa Jens Littorins bok som greppar över fler sporter än bara fotboll och även beskriver hur det inte är isolerade problem. Kanske kunde Svenska Spel som sponsrar fotbollsförbundet och EFD samt Unibet som sponsrar Sef med allsvenskan och superettan ta av miljonerna och köpa loss ett gäng böcker.
Allt för att sprida budskapet om hur det ser ut i svensk fotboll och för att på så sätt medvetandegöra betydligt fler. Fotbollen är värd att vi lär oss mer om vilka hot som finns och att de även är en del av svensk fotboll. Allt för att få fler att stå upp för vad som är rätt vilket är matcher utan påverkan av de som vill styra utfallet.