I veckan framkom att Disciplinnämnden i Svenska Fotbollförbundet bötfällt AIK 350 000 kronor. Skälet är att klubben betalat ut pengar till en agent i samband med försäljningen av Alexander Isak till Borussia Dortmund.
Förvisso kunde förbundets jurist Anders Hübinette berätta för Fotbollskanalen att agenten var Dejan Mitrovic. Han jobbar ihop med Vladica Lemic som anses vara den som representerar anfallaren som lämnade AIK för runt 85 miljoner kronor.
Inom kort kommer AIK Fotboll AB att presentera kvartalsrapporten för Q1 2017 som det heter. Kort och gott är det en redovisning av bland annat intäkterna under det första kvartalet då man berättar vad som skett i bolaget januari till mars.
Då kommer man att kunna få en indikation över vad klubben fått behålla efter försäljningen av Alexander Isak. Som jag tog upp i poddintervju med sportchefen Björn Wesström uppger källor att AIK fått avstå 20-25 procent till Vladica Lemic och de som jobbar för honom.
Även om Wesström inte ville diskutera några siffror var han tydlig med att AIK givetvis delat med sig av intäkterna.
”Det är klart att det finns en procentuell avkastning på det som personen i fråga bidrar med. Jag tror att det var Jesper Jansson (Hammarbys nye sportchef) som sa att en spelare i allsvenskan aldrig kommer att bli värd mer än 40 miljoner svenska kronor utifrån den miljö som vi befinner oss i, och det är ganska klokt. Om vi bestämmer oss för att det är sant är ju allt över det extraordinärt bra, och då finns ett incitament för oss att avlöna de som har hjälpt oss att göra någon som är extraordinärt.
Nu är AIK inget unikum. Ta bara IFK Göteborgs försäljning av Gustav Engvall till Bristol City för tre miljoner euro. Där klubben fick behålla 19 miljoner kronor netto – vet att vi tidigare haft uppgifter på 15-16 – men det ska vara 19 miljoner kronor som kom till Kamratgården.
Ändå är det slående hur svårt det är att få insyn i den här typen av affärer. Inte ens Blåvitts medlemmar kan ta reda på det. Herregud, om Blåvitts styrelse kan sälja Kamratgården utan att medlemmarna har en aning så fattar ni att glöm det här med insyn.
Alla klubbar har ett likande upplägg kring spelaraffärer och ofta skyller man på köpande eller säljande klubbar och säger att de kräver att det ska vara hemligt. Målsättningen för alla inblandade är att bjuda på minimal insyn i affärerna, och det är en kultur som genomsyrar svensk fotboll. Jag skulle kunna fylla halva internet med exempel.
Gillar att Björn Wesström knappast hymlar om att förekomsten om konstiga affärer ökar:
”Jag håller helt och hållet med. Det är en trend som jag upplever har blivit starkare. Sedan kan man använda frasen ”konstiga” affärer. För att sätta det i ett sammanhang är en mängd olika aktörer som har olika roller för att just den affären ska kunna genomföras. På insidan är det ganska naturligt när det händer med vem som gör vad och varför, men från utsidan tror jag att man kan uppfatta det som att det är väldigt många människor som försöker skära åt sig av det som de egentligen haft någon del i från början. Men det är så branschen ser ut i dag.”
För mig är det en kultur som givetvis även grasserar utomlands och där Fifa är det ultimata exemplet. Tyvärr är svensk fotboll en del av kulturen och det börjar dessutom i toppen, även här, och handlar om noll insyn och de som ifrågasätter åker ut eller blir bemötta på ett sätt som gör det svårt att hänga kvar.
Insynen blir därefter. Ta bara hur SvFF hanterar allt från mångmiljonhaveriet Friends Arena till EM-bonusar eller samarbeten med Rune Hauge och hur Karl-Erik Nilsson efter ett politiskt schackrande som platsat i House of Cards är förste vicepresident i Uefa. Frågor bemöts med bortviftande eller hemlighållande.
Inte är det bättre i elitklubbarnas sammanslutning Sef där förre Uefa-vd:n Lars-Christer Olsson leder styrkorna under fina ord om ”good governance” men jobbar tätt med Rune Hauge som man gjort i över 20 år och dessutom agerar på ett sätt som inte hade varit goood governance i alla kretsar.
Fortfarande har ingen annan skrivit en rad om att Olsson som Sef-bas var på väg att sluta avtal med ett bolag som han delägde. Vad tror ni hänt om det varit en kommunal pamp? Eller en företagare? Eller en minister? Ja, det är på något sätt som om fotbollens pampar går fria.
Det är naturligtvis inga myndigheter och inte heller börsbolag. De är föreningar och då kontrollerar ledningen insynen och den är högst begränsad, och om inte medlemmar försöker påverka blir det inget. Visst, vi kan ställa frågor som vi gör – men det är svårt utan insyn och dryga, bortviftande svar.
Man kan undra varför insynen begränsas? Ja, det är rätt naturligt att man inte vill ställa sig på ett årsmöte och förklara att Lemic fick 20 miljoner kronor eller att Rune Hauge fick 100 miljoner kronor ännu en gång för att sälja något som tv-kanalerna slogs om.
Ja, att man har något att dölja helt enkelt. Kulturen av noll insyn genomsyrar svensk fotboll från toppen och neråt och utan att medlemmarna kräver ändring så lär det inte bli så. Tror inte att AIK fått mindre betalt för Isak bara för att man velat berätta vad man fick för anfallaren.