Följer

Populära lag

Populära spelare

Populära ligor

Lundh: En sparkad Ranieri är en symbol för dagens fotboll

Premier League

Historien om Leicester och Premier League-triumfen gav oss hoppet tillbaka.
Sparken av Claudio Ranieri påminde oss om verkligheten.
Rätt eller fel – det symboliserar dagens fotboll.

Under torsdagen kom uppgifterna om att Leicester beslutat sig för att sparka succétränaren Claudio Ranieri. Trots att klubbledningen bara för några veckor sedan försäkrade att italienaren hade dess förtroende.

I maj så säkrade Leicester Premier League-titeln i något som utan tvekan är tidernas skräll. Då var Ranieri och spelarna enorma hjältar, men efter det har man haft det tungt sportsligt utom i Champions Leagues gruppspel.

När man i onsdags föll med 1-2 i Sevilla i den första åttondelsfinalen så var det ett resultat som var ytterst smickrande för det engelska mästarlaget. Det spanska laget överlägset och Leicester var några storlekar mindre.

Annons

Egentligen är det en helt naturlig reaktion efter den makalösa säsongen i fjol. Då Leicester fick allt att stämma och spelarna överpresterade. Under den pågående säsongen har väldigt lite stämt, och tappet efter N’Golo Kanté har varit tydligt, samtidigt som spelarna underpresterat.

Egentligen hade det varit en överraskning om Leicester hanterat en ny toppstrid efter framgången. Det är komplexare än att det hänger på italienaren som sitter på tränarbänken. Det är en vanlig följd att mästarlag av den överraskande typen får det tufft.

Alla vill ha en del av framgångarna och pengarna eller så vill man byta till ännu större klubbar och löner. Det är inte helt lätt att hålla alla nöjda i det läget. Dessutom ska man hantera helt andra förväntningar och förhoppningar. Ingen lätt ekvation.

Efter att nyheten om Ranieri kom ut i England har det talats om att han tappade omklädningsrummet. En vanlig klyscha när man ska förklara varför en tränare inte lyckas. Kanske var det rätt att han inte hade spelarna, men det är en trend att mästartränaren får gå.

Annons

I England visade det sig att av de fem senaste mästartränarna har nu alla lämnat och man kan enbart säga att Alex Fergusons pensionering efter ligatiteln 2013 var väntad. Annars har Mancini, Pellegrini, Mourinho och Ranieri haft tufft året efter titeln.

Tålamodet finns inte längre och det speglar naturligtvis det skifte som fotbollen gått igenom sedan Premier League föddes för 25 år sedan. Det är mer av en industri och med följer en bevakning som saknar motstycke och bara växer och växer.

Klubbarna har dessutom nya ägare som ofta investerat stora summor och de har inte alltid någon större erfarenhet av fotboll. Det finns en risk att de lättare smittas av missnöje från läktare, VIP-lounger, omklädningsrum och i tidningar och tv.

Vi är i dag oerhört snabba att trycka dit epitet som kris efter några förluster. Hur många gånger har man inte talat om kris i Manchester United och tryckt fiaskostämpel på någon eller några av spelarna som José Mourinho värvat? Trots att det är första säsongen och man är med i tre cuper och i kampen om fjärdeplatsen.

Annons

Sir Alex Ferguson hade knappast överlevt om han tagit över Manchester United i dagens läge. Visst, man har vunnit oerhört mycket mer, men när han klev in på Old Trafford i november 1986 var inte trycket detsamma. Han överlevde dessutom missnöjet som kom efter tre år utan en titel.

Naturligtvis fanns det en irritation och ilska kring Ferguson bland både fans och i medier men det växte inte lika snabbt och dessutom fanns ett större tålamod i klubbens ledning. Ta bara att klubben redan sparkat två tränare efter Ferguson gick i pension.

Leicester har inte alls samma traditioner och även om man åkt ur FA-cupen, Ligacupen och riskerar att åka ur Champions League så vann man sin grupp i gruppspelet. Det stora problemet är att man ligger i botten av ligan, och det kostade honom jobbet till slut.

Premier League är numera så pengastinn att klubbar knappast har råd att trilla ut. Eller rättare sagt, man är beredd att göra mycket för att hänga kvar. Ingen överraskning att de sex lag som låg längst ner i ligan i januari stod för hälften av värvningarna i det fönstret.

Annons

Varje klubb får mellan 150 och 100 miljoner pund – alltså minst en miljard kronor per klubb - under säsongen och det handlar bara om intäkter från tv-rättigheter. Sedan tillkommer naturligtvis andra inkomster och därför gäller det att hänga kvar för att inte riskera att haverera.

För även om man har en fallskärm över tre år på runt 90 miljoner pund är det inte lätt att studsa tillbaka. Dessutom har man en tendens att skicka vidare sina ökande intäkter till spelarna vars löner bara stiger och stiger.

Man kan naturligtvis gnälla och deppa över att Leicesters thailändska ägare dödade den sköna känsla som Claudio Ranieri skapade med Leicester. Han gjorde det omöjliga efter att ha floppat som Greklands förbundskapten. Bara det att han blev framröstad till årets tränare i världen i januari.

Samtidigt är det den verklighet vi lever i och det är svårt att ändra på riktningen. Ingen har något tålamod utan att alla vill ha framgång och då finns ingen respekt för vad man gjort tidigare. Ett löfte om förtroende är inget värt om inte resultaten kommer, och helst direkt.

Annons

En önskan hade varit att Claudio Ranieri fick vara kvar, men mekanismerna är inte sådana i fotbollen längre. Kontinuitet handlar om månader snarare än år, och om det är vägen till framgång går att diskutera men under den tiden hinner några ytterligare tränare få sparken.

Det är ett ödets ironi att de senaste fem vinnarna av Premier League lämnat klubbarna som de tog till titeln, men Arsène Wenger som inte lyft en PL-buckla på 13 år är den tränare som suttit längst i engelsk fotboll. Ingen annan tränare i ligasystemet är ens nära hans 20 år.

Närmast i Premier League är Bournemouths Eddie Howe och Burnleys Sean Dyche som bägge suttit dryga fyra år efter att ha fått sina jobb mitt under säsongen 2012-13. Mark Hughes i Stoke och Aitor Karanka i Middlesbrough ligger på dryga tre år. Ja, ni fattar hur det står till.

Annons

Kan på många sätt beundra att Arsenal trots ägarskiften insett att den franske managern gjort ett unikt arbete med klubben. Den dag han lämnar eller får gå så står man väl rustad för framtiden med en ny arena, träningsanläggning och en rad titlar.

Samtidigt går det inte att spola tillbaka tiden. Vi lever i den värld vi med ny teknik skapat och det går fruktansvärt snabbt och förändring är det enda givna. Bara att åka med, och vi kan trösta oss med att Claudio Ranieri landar mjukt och minnena från titeln finns kvar.

Helgens...

Helgens måsten
Leeds-Sheffield W lördag, en rad svenska cupmatcher och Zlatans jakt på den första titeln i England i Ligacupfinalen.

Helgens avstå
Mello och längd-VM.

Veckans Hamrén-skifte
Natur & Kultur lägger ner Pintxo förlag som gett ut en hel rad sportböcker som tyvärr inte sålt tillräckligt.  Väldigt tråkigt eftersom man varit väldigt på hugget och gett ut Andrew Jennings om Fifa, Pirlos självbiografi, Fotbollens Heraldik och boken om Nike-grundaren. Pinxto hade dessutom knutit upp Erik Hamrén för att i höst ge ut den förre förbundskaptenens självbiografi som han skriver ihop med Josefine Lindén. Nu blir det istället Polaris som är danska förlagsjätten JP/Politiken svenska gren som ger ut Hamrén-boken.

Veckans påminnelse om att driva företag kan vara knivigt
Dan Olofsson satsade hårt på Mikz och bland annat Zlatans egen app, men 300 miljoner kronor senare är appen nerlagd.

Veckans passningar
Kim Källström i återkomsten mot Degerfors. Klass. Återstår att se om han får den tiden i Allsvenskan.

Veckans morot
Brightons vd Paul Barber avslöjade i veckan att om klubben går upp i Premier League kommer den första checken 1 juli. Den är på drygt 400 miljoner kronor.

Veckans nobb I
Marcus Antonsson har halkat ner i rankningen i Leeds United och har inte tagit plats i truppen de senaste matcherna. Många har hoppats att se honom i AIK, men han vill stanna i England.

Veckans film
”Concussion” med Will Smith som handlar om hur NFL försökte tona ner att fler och fler gamla spelare visade tecken på att de fått allvarliga hjärnskador av att spela amerikansk fotboll. Väl värd att se och påminnas om att det inte är säkert att alla tänker på ditt väl och ve.

Veckans påminnelse
Djurgården behöver mer kvalitet än Kim Källström.

Veckans ”bullet”
Landslagets tidigare presschef Hans Hultman är nu Fifa Head of Media efter fyra års jobb i organisationen i Schweiz.  Mäktig karriärutveckling.

Veckans klarläggande
DN:s Moskva-korrespondent Anna-Lena Lauren är en av mina favoriter. Hennes twittrande från Margos Wallströms besök i Ryssland och där det framgick att tolken slätade ut utrikesminister Sergej Lavrovs uttalande var guld värt.

Veckans nobb II
De engelska tidningarna skrev att Wayne Rooney bestämt sig för att lämna Manchester United för Kina innan transferfönstret i öster slår igen i nästa vecka. United-anfallaren meddelade i ett pressmeddelande till Englands motsvarighet till TT att han stannar trots bud. 

Veckans karriärskifte
Förre baseball-stjärnan Mike Piazza bytte ett avslappnat liv som rik pensionär till ägare av Reggiana. Underhållande läsning i New York Times.

Veckans påminnelse
Skrev i min krönika häromveckan om slumpen i att Dif:s sportchef Bosse Andersson ringde Andreas Isaksson i somras för att förhöra sig om en spelare i målvaktens turkiska klubb, och det slutade med att ”Isak” vände hem. Gabbe Augustsson påminner mig mejlledes om att skälet till att Bosse Andersson ringde Isaksson var för att en supporter tipsat sportchefen om en anfallare i Kasimpasa.

Veckans njutning
Har vanligtvis svårt att tända till när det är Champions League nu för tiden men såg Manchester City-Monaco. HELIGAGUDSMODER! Det var ett frossande i fotboll som jag gärna hade sett ytterligare 90 minuter av. Även en njutning att läsa Guardians reportage om hur Monaco tar fram talanger.

Veckans deppigaste
Turerna kring Suttons reservmålvakt Wayne Shaw som åt en paj på bänken under FA-cupmatchen mot Arsenal. Klart att det är sorgligt att ett spelbolag på ett eller annat sätt fick honom att dra i sig pajen, men i en tid när en helvetes massa andra skurkar, som på olika sätt utnyttjar fotbollen, går fria är det ett för hårt straff att han tvingades lämna sin klubb.

Veckans syltburk
Franz Beckenbauers eftermäle blir bara smutsigare och smutsigare. Nu visar det sig att han fick betalt av Fifa för att ha hjälpt Sydafrika att ordna VM och pengarna gick via ett bolag i Gibraltar.

Veckans tecken i tiden
Manchester United lanserar en egen app med MUTV inkluderat och ger ingen presskonferens inför söndagens Ligacupfinal. Klubben rekryterar dessutom en ny ansvarig för media från Yahoo. Samtidigt drar Bayern München också i gång en egen tv-kanal som också ska finnas i appform där man ska kunna följa träningar, presskonferenser och flera dagliga nyhetssändningar. Samtidigt börjar Facebook snappa upp rättigheter och ska visa fredagsmatcher från La Liga och den mexikanska ligan.

Veckans Leeds United
Över 35 000 biljetter sålda till Elland Road. Yorkshire-derby mot Sheffield W. Femman mot sexan i tabellen. Sam Hutchinson piskade upp stämningen en aning när han förklarade att ingen gillar Leeds United.

Veckans nobb III
Gustav Engvall var i princip klar för Djurgården då han behöver speltid inför U21-EM i sommar, men en skada på Bristol Citys skyttekung Tammy Abraham satte stopp för det. Återstår att se om Dif vågar vänta på anfallaren eller jagar alternativ.

Veckans låt
”Shining” – DJ Khaled feat Beyoncé & Jay Z.

Veckans humor
Att se spridningen på namnet Jari i Holland efter Jari Litmanens framfart i Ajax.

Veckans läsning II
Bloggen Osynliga Handen har gått på sparlåga länge men tre inlägg i februari bådar gott.  Lite hopp om ett uppskruvat tempo.

Veckans podd
Magnus Wolf Eikrem är gäst och MFF:s norrman berättar om kontakten med Allan Kuhn, hur nära det var att han försvann från Malmö, att han tror att Lars Lagerbäcks Norge slår Janne Anderssons Sverige och mycket annat. Sedan tidigare finns 138 avsnitt av podden Lundh och de är samlade här.

Veckans citat
"Det finns definitivt ingen rasism i Ryssland, den existerar inte. Det är precis som med modet, det kommer utomlands ifrån, från andra länder.”

Den tidigare ryske landslagsmittfältaren Aleksej Smertin till BBC 2015. I veckan blev han utsedd till Rysslands anti-rasism-inspektör inför för-VM i sommar och VM 2018.

Publicerad 2017-02-24 kl 09:00

Kommentarer

Visa kommentarer
ANNONS
next recommended article
Nästa
ANNONS
fotbollskanalen

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
Ligor & turneringar
Bloggar & poddar
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto