Coronautbrottet är en verklig och ovälkommen trycktestning av fotbollen. Viruset slår mot hela världens ekonomi och givetvis även mot idrott. Vi hör om korttidspermitteringar av spelare, insamlingar av olika slag och en febril jakt på intäkter när nu matcherna är uppskjutna med oklart startdatum.
Ta bara kollega Martin Peterssons genomgång av hur allsvenska klubbar klarar spel utan publik innan det egna kapitalet är utrotat. Men vi ska väl inte spela utan publik, är kanske din reaktion? Nja, det kanske är enda vägen att komma i gång och hålla viktiga partners nöjda.
I takt med att tiden går utan spel är det givetvis så att Discovery har 555 miljoner skäl att vilja se matcher att sända. Precis om att Unibet har 140 miljoner skäl att få fram spelobjekt. Viktiga pengar för klubbarna, men då måste man spela boll med sina partners. Dessutom måste man komma i gång för att hinna spela 30 omgångar, om det nu ens är möjligt.
Ännu finns inga besked men Djurgårdens vd Henrik Berggren var öppen med att spel utan publik är möjligen ett måste när vi intervjuade honom i veckan. Naturligtvis är det inget någon vill från klubbsidan, men det är något som man möjligen blir tvingad till av omständigheterna.
Ovanpå uteblivna publikintäkter är det även troligt att klubbarna får svårt att dra in lika mycket sponsorintäkter som tidigare år med tanke på den allmänna sänkningen av samhällets ekonomi. Har pratat med klubbledare i veckan som beskriver hur trogna sponsorer hör av sig och inte kan gå in med utlovad satsning.
Skälet är att företagen i sin tur krisar och det går inte att sponsra en fotbollsklubb när man samtidigt måste skära i personalstyrkan eller klara av räkningarna. Dessutom kanske en del supportrar som mister sin försörjning måste prioritera annat än biljetter och insamlingar. Mindre pengar totalt sett i samhället ger mindre till klubbarna.
Hur Östersund ska komma till spel när allsvenskan eventuellt går i gång överträffar mina högskolepoäng i ekonomi. Vem skickar in kapitalet så att föreningen står upp? Ja, det är givetvis så att det är möjligt att det finns en mecenat men i dessa tider när värdet på alla tillgångar sjunker så brukar rika människor hålla i plånboken.
Naturligtvis är ÖFK inte ensamt om att känna en strypsnara. Sirius klarar en hemmamatch utan publik. Falkenberg och Helsingborg två. Kalmar fyra. Mjällby sex. Totalt sex klubbar klarar en hel säsong utan publik men det är naturligtvis ett trubbigt mätinstrument då det egna kapitalet inte är likvida medel.
Historiskt sett har klubbar ofta överlevt ekonomiska kriser. Det har alltid funnits intresserade som rusat till och hjälpt dem. Kommuner har assisterat. Företag har klivit in och både skjutit till pengar och väntat på skulder. Privatpersoner har gjort allt för sina lag.
Minns kaoset efter Landskrona Bois besök i allsvenskan 1994 och där hela staden samlades för att rädda klubben. Så har det sett ut på många ställen runt om i Sverige genom åren. En hel del klubbar har haft kroniskt dålig ekonomi och ändå överlevt. Det finns katter som sneglar avundsjukt på GIF Sundsvall och en del andra klubbar.
I en tid när hela samhället säckar samman så är det givet att antalet räddningsplankor för föreningar och klubbar är färre. Det troliga är att det inte handlar om någon klubb går under utan snarare hur många det blir. För det är mer än bara publik och sponsorintäkter som går ner, ingen klubbledare kan räkna med transfermiljoner.
Den ekonomiska krisen i fotbollen är inte begränsad till Sverige utan gäller hela världen. Svenska Nent var förvisso först med att avisera att man slutar betala tv-pengar till rättighetsinnehavare men sedan har det spridit sig över världen och avbrutna pengaströmmar sätter klubbarna under tryck.
Kan klubbar i andra ligor ens betala sina skulder till svenska klubbar frör spelarköp? Det är tveksamt och då förstår alla att det inte blir några nya spelarköp som ger intäkter till svenska klubbar. Hela marknaden har avstannat och effekterna kommer att bli förödande.
Under 2000-talet har fotbollen vuxit ut till en mångmiljardindustri där vi är många som följt med på resan. Från tv-bolag och medier till arenor, skojättar, spelbolag, ölsponsorer och givetvis spelare, ledare, agenter och förbund och ligor.
När Lennart Johansson tog över som Uefa-bas 1990 så omsatte man 50 miljoner kronor. Under 2020 hade man budgeterat närmare 40 miljarder kronor i intäkter innan coronaviruset drog fram över världen. Tillväxten speglar egentligen utvecklingen av fotbollen i många delar av världen även om Europa har kommandot.
I länder som England, Spanien, Italien och Tyskland har lokala klubbar blivit globala varumärken med affärsverksamheter och strategier som handlar om att maxa intäkter. Trots att man bara vuxit och vuxit ekonomiskt så har man likt samhället i övrigt inte sparat något i ladorna.
När nu viruset slår till och sätter stopp för fotbollens intäktsströmmar så gnisslar det rejält när de olika aktörerna har mindre att slåss om. Just nu är Premier League-spelarna skurkar i England eftersom de ännu så länge hållit emot när det handlar om lönesänkningar.
Vi vet inte mycket om framtiden, men det är ingen vågad gissning att tro att fotbollsvärlden inte blir sig lik igen. Det kommer att beröra betydligt fler än bara spelarna som får se lönerna gå ner, vi är många kring fotbollen som kommer att bli påverkade på olika sätt.
En del kommer säkert se det positiva i att ”den moderna fotbollen” får en rejäl käftsmäll. Kanske kan det bli en mer hållbar fotboll som växer fram. Är långt ifrån säker att så blir fallet och dessutom kommer det att skördas många offer på vägen. Däremot kommer givetvis fotbollen tillbaka, även om det inte blir alla.