Kanske är det Martin Luthers fel? Eller matcherna i Tipsextra? Eller Stefan Schwarz? Jag vet faktiskt inte, men länge satt jag fast i bilden att en rejäl kapning på planen var okej men absolut inte att filma eller förstärka ett fall. En typ av fusk var värre.
Jag har ändrat mig. Det betyder inte att jag gillar vad Luis Suarez gjorde när han ordnade en straff mot Paris SG som bidrog till att FC Barcelona gick vidare i Champions League. Däremot så ser jag det som en del av spelet vare sig man vill ha det eller ej.
Många spelare gör av olika anledningar allt för att vinna närkamper och i förlängningen matcher och titlar, och då inte bara dribblingar och kombinationer. Kapningar. Psykningar. Tröjdragningar. Punggrepp. Stå på motståndarnas tår. Sno några meter vid ett inkast eller en frispark. Screena bort spelare.
Ta bara en vanlig hörna i dag. Varje närkamp är på gränsen eller över den. Det är en slags parodisk brottningsmatch där en domarsignal oftast leder till frispark för det försvarande laget men där känslan är att domslutet kan gå åt bägge hållen.
Egentligen hade man kunnat fylla hela den här krönikan med exempel på skit som man gör på planen i jakten på framgångar. Fotbollen är varken bättre eller sämre än i resten av samhället, folk fuskar eller skarvar för att ordna fördelar till sig själv.
Eftersom jag själv är marinerad av en bild från min uppväxt att det är okej med tuffa tacklingar och hårt spel och att det är rättvist, men att filma eller luras aldrig är okej så har det varit min instinkt att reagera hårt likt Lasse Lagerbäck.
Med åren har jag ändrat mig och insett att det inte är någon större skillnad. Fusk som fusk. Dessutom är det oerhört sällan som spelare och ledare ger tillbaka efter att någon i deras lag filmat sig till en fördel. Kanske spelar man lite att man skäms, men alla tar segern, målet eller vad det må vara.
När Lars Lagerbäck inför Island-Portugal i EM i somras talade om Ronaldos filmningar är det också en del av spelet att skaffa sig fördelar. Tanken var givetvis att sätta tryck på domaren och på så sätt förekomma och visa sig moraliskt bättre.
Visst kan jag högakta klubbar och ledare som verkligen vågar stå för att man inte vill ha fuskande i form av filmningar eller annat som går emot spelets idé. Det är givetvis rätt väg, men verkligheten leder tyvärr i väg de flesta på en helt annan stig. De goda exemplen är försvinnande få.
Inte heller har jag sett publiken vända sig mot sitt lag som fuskat till sig fördelar. Alla vi som har känslor för ett lag har nog svalt både det ena och det andra eller tittat åt ett annat håll och tänkt att det jämnar ut sig, och knappast protesterat mot en spelare som fuskat till sig en framgång.
Spelare och ledare ska vara förebilder för de unga. Jo, det brukar heta så och det är väl en viss sanning i det. Samtidigt ser vi föräldrar och ledare elda på i unga år. I en elitinriktad verksamhet hänger väldigt mycket på att man får framgångar och det skapar ett helt annat klimat.
En anfallare får dessutom känna på en massa skit när han kämpar för att göra mål. Till slut tröttnar spelaren och ser till att falla istället för att få till en halvchans ur balans sedan backen hållit fast tröjan när man slitit sig loss. Det gör att gränserna flyttas.
En spelare som kommer med sträckta ben och dobbarna uppåt är betydligt farligare än någon som överdriver och lägger sig. Det är sedan upp till domaren att straffa de som fuskar och det är naturligtvis oerhört svårt för den personen att alltid hamna rätt.
Domarens uppdrag har dessutom bara blivit svårare och svårare när spelet går fortare och det finns repriser på allt och det från alla möjliga och omöjliga vinklar. Så det är givet att några hundra miljoner tv-tittare ser att Suarez filmar till sig en straff, men domarteamet kan missa det.
Självklart hade det varit bra om man kunde straffa fuskare i efterhand. Och det oavsett om de gjort något fysiskt eller om de filmat och på annat sätt lurat sig till fördelar. Sedan är det alltid svårt att dra gränsen för hur mycket man ska granska.
Ta bara om någon drar fram en frispark eller inspark för långt och det blir mål. Eller om målvakten går för tidigt på en straff och räddar den utan att domaren reagerar. Är det något man ska granska? Jag har inget svar, inser bara det svåra i processen.
Det här är inte svart eller vitt, även om alla som ville lyncha Luis Suarez i onsdags kväll gärna såg det så. Att sätta gränserna för vad som är okej och inte är svårt. Det är en massa saker som spelar in i hur man ser på det.
Inte underligt att Lars Lagerbäck som är sprungen ur det svenska folkhemmet ser det på ett visst sätt, även om många ur den floran inte lever som de lär. Det leder till kraftiga reaktioner och de går att förstå men är knappast korrekta med hur världen ser ut.
Naturligtvis är det extra laddat när Luis Suarez fuskar. Han som gjort det till en sport att inte bara ligga på gränsen utan snarare våldföra sig på alla gränser. Vilket han flera gånger även straffats för, och som kanske glöms bort.
Kanske adderar det en del när Barcelona fuskar. En klubb som inte helt olikt Sverige haft en självbild som kanske inte alltid stämt med verkligheten. Något som bidrar till upprördheten när klubben som anser sig vara mer än en klubb fuskar till sig fördelar, men de är bara som alla andra.
Ännu har fotbollen för damer varit förskonad från filmningar och det är befriande. Tyvärr tror jag inte det kommer att hålla i sig. I takt med att allt mer står på spel kommer allt fler töja på gränserna för att vinna matcherna. Det finns i spelets natur, och det är bara att leva med.
Sedan handlar det om att fotbollens styrande måste ge domarna mer möjligheter att döma rätt på planen. Man måste ta hjälp av teknik och se till att domarna ser vad i princip alla andra kan se, att Luis Suarez fuskar. I sämsta fall kan man straffa honom i efterhand, även om det inte visat sig hjälpa.