Fler och fler spelare vågar ifrågasätta matcherna i Nations League som är intryckta i juni. Under mindre än två veckor ska fyra matcher spelas av spelare som är slitna efter en lång säsong med både klubblag och landslag. Hjulen måste snurra och då krävs det offer när Uefa och nationsförbunden ska uppfylla sina miljonavtal.
Det blir förvisso en lite längre sommarledighet men ligaspelet måste gå i gång tidigare för VM i Qatar ska spelas i november och december. Plus att cupspelet i Europa ska avgöras under kortare tid än vanligt. Glöm inte Nations League i september, träningsmatcher i november och sedan kommer EM-kvalet 2023.
Inte ens ett skohorn hjälper när pandemin satte hårt tryck på en spelkalender som redan innan dess varit på väg att sprängas. Innan världen lärt sig om ett virus från Kina gjorde jag ett jobb på spelschemat och träffade spelarfacket Fifpro och förre Sef-basen Lars-Christer Olsson och alla var överens om att det inte gick att addera fler matcher.
De hade både rätt och fel. Följderna ser vi nu. I Sveriges Nations League-premiär i torsdags fick Carl Starfelt problem med baksidan i låret i första halvlek. Varken han eller landslagets ledning trodde på mer spel för Celtic-backen denna samling och han har lämnat laget. Under fredagen fick även Jesper Karlsson lämna samlingen efter en smäll på träningen.
Redan när Janne Andersson presenterade truppen hade vicekaptenen Albin Ekdal lämnat återbud för att läka ihop kroppen som pressats hårt när han spelat skadad. Samma dag som landslaget samlades kom ett likadant besked från Victor Nilsson Lindelöf och duon är nu på semester i Spanien och vilar ut.
Även Martin Olsson lämnade återbud inför samlingen. Efter ett par dagar fick Kerim Mrbati ge upp. Alexander Milosevic som ersatte Starfelt i segermatchen mot Slovenien talade efteråt om att han hade ont och var osäker framöver när Sverige spelar söndag, torsdag och söndag.
Belastningen på dagens herrspelare är hård och det är för många matcher med klubblag och landslag. Precis som kring klimatkrisen i världen är de flesta överens om problemet, men att ingen vill avstå från sin del. Fifa, Uefa, ligor och klubbar jagar alla matcher och i förlängningen intäkter. Problemet är att man inte kan samarbeta.
Under den senaste säsongen hade Leeds United enormt med skador men fick inte skjuta upp matcher som en del andra klubbar som hade covid-sjuka spelare. När dåvarande managern Marcelo Bielsa fick frågor om det hopplösa läget var han frank kring det hela och sa att om spelare, tränare och klubbar var villiga att avstå pengar hade matchschemat säkert gått att krympa.
Precis som det ekonomiska systemet på jorden verkar bygga på ständig tillväxt är det likadant i fotbollens värld. Och alla vill ha en del av kakan som ständigt växer. Intresset för fotboll är stort vilket gör att sponsorer, TV-bolag och andra gärna är med och syns och sänder. Vilket ger intäkter till de inblandade, och mycket vill ha mer.
Något som syns i matchkalendern för herrarna. Champions League har skalats upp rejält sedan grundandet 1992 och ska från 2024 tillföras fler lag och fler matcher för varje lag. Och det i en redan knökad matchkalender. Lägg till att man adderat Europa Conference League för att ge fler klubbar chansen att spela fler matcher.
Klart att det var häftigt för AS Roma att vinna en titel, men det blev också rejält med matcher som möjligen påverkade spelarna och därmed ligaspelet. Landslagsmännen hade en del att fylla ut ligauppehållen med. Det är en ständig snurr med fler och fler matcher och resor och mer och mer belastning.
Uefa har via cupturneringarna sett till att man genererat stora pengar till klubbarna och även en del till den egna organisationen. Något Fifa inte uppskattat och president Gianni Infantino gör allt för att skapa nya turneringar som ska ge Fifa mer pengar. Ena gången är det ett klubblags-VM för 24 lag med löfte om stora intäkter som ger mer matcher till de allra största klubbarna. Nästa gång är det VM vartannat år.
Landslaget ska vara kassakossor och då inte bara för Fifa och Uefa utan även för nationsförbunden. Det är givetvis lätt att peka på Nations League och säga att den turneringen ska bort, men miljonerna som den ger är viktiga för ett förbund som det svenska. Många av de miljonerna når fotbollens gräsrötter snarare än att bli spelarlöner som omsätts i privatflyg, klockor och annan lyxkonsumtion.
Finns det någon lösning? Det är svårt att se det med tanke på att alla är medvetna om problemet men ingen kan göra något. Alla bara kör vidare och vet att man inte ska bita handen som föder en. Att en del spelare faktiskt börjar tala om problemet är ett steg i rätt riktning men historiskt har Fifa och Uefa inte lyssnat på varken spelare eller tränare.
De stora ekonomiska skillnaderna gör det också svårt att få en global samsyn. Ska Uefa och de största i Europa dela med sig ännu mer? Är det rätt att klubbar i Europa är besvikna när stjärnor i landslagen i Afrika spelar kontinentens mästerskap? Något som ger intäkter till både den afrikanska konfederationen och nationsförbund
Fotbollen behöver någon form av global kraft som kan se helheten och ta den nödvändiga besluten. Tyvärr ser det inte ut att gå att samla det inom fotbollens värld. Precis lika lite som världen i stort verkar kunna samla ihop sig kring klimatkrisen och ta beslut för att förhindra dess följder. Tillväxten driver på framåt oavsett offer.