En gruppfinal mot Frankrike. På ett utsålt Friends Arena. Ja, inte många av oss kunde tro att det var där Sverige skulle befinna sig ett knappt år efter EM-slutet i Nice. En förlust mot Belgien betydde avsked för Zlatan Ibrahimovic, Kim Källström och Andreas Isaksson.
Istället fick en internationellt rätt oprövad klubbtränare ansvaret för landslaget. Janne Andersson skulle forma ett nytt landslag och kliva rakt in i VM-kvalet utan några träningsmatcher. Dessutom i en rätt hård VM-kvalgrupp.
Andersson har rötterna i lilla Alets IK och men har via hårt och målmedvetet jobb i Laholm och Halmstads BK (i många olika roller) krigat sig uppåt. Kröningen kom med SM-guldet med IFK Norrköping 2015. En av de största skrällarna i allsvenskans historia.
Klarar verkligen Janne Andersson att lyfta Sverige? Vi kan konstatera att även om VM i Ryssland inte direkt är nära så har landslaget överträffat de flestas förväntningar. Förvisso ett turligt kryss i premiären mot Holland, men även en snöplig förlust i Paris.
På något sätt har Andersson hittat tillbaka till en svensk modell som försvann under en tid när dåvarande förbundskaptenen Erik Hamrén förfogade över Sveriges bäste genom tiderna. Det var rätt naturligt att satsa på Zlatan Ibrahimovic.
I veckan fick jag frågan av Petra Thorén från Aftonbladet om jag kunde hjälpa en fransk kollega med att antingen svara ja eller nej på frågan om Sverige är bättre med eller utan Zlatan. Det är en fråga som inte går att besvara med ett ja eller nej.
Självklart ska man spela med de bästa, men det är ingen tvekan om att Janne Andersson fått till ett lag som uppträder på ett sätt som svenska lag ofta uppträtt. Det vill säga ihop och där elva spelare blir större än summan elva.
Det gjorde inte landslaget lika tydligt under epoken Zlatan och Hamrén. Sverige är mer synkroniserat under Andersson och Peter Wettegren och med fokus på kollektivet. Samhandling är viktigast för att få till resultat.
Inte helt olikt hur Lars Lagerbäck och Tommy Söderberg fick Sverige att lyckas under en rad år. Något som Lagerbäck senare framgångsrikt omsatte till segrar och avancemang med Islands landslag.
Den modellen har gjort att Sverige efter halva VM-kvalet tar emot Frankrike i en gruppfinal. Ändå vore det fel att fara i väg och tro på poäng alternativt seger mot fransmännen som spelade EM-final förra sommaren. Det ska bara bli fransk seger.
Förbundskapten Didier Deschamps hade möjligen sneglat på Emil Forsberg i den svenska VM-kvaltruppen. Kanske även på Victor Nilsson Lindelöf. Samtidigt hade de antagligen inte tagit plats i en trupp som innehåller spelare där alla 26 fått en plats i Sveriges trupp.
Det kryllar av erfarna vinnare som tagit de största titlarna och dessutom är det rätt många talanger som gjort avtryck i de största klubbarna och i de största ligorna. Namn som Payet, Griezmann, Kanté, Pogba, Lloris och vidare.
Inte så att pengar styr allt men Tranfersmarkts värdering sätter nästan sju miljarder kronor på den franska truppen. I snitt är en spelare i den franska truppen värd 260 miljoner kronor. Sverige då? 920 miljoner kronor och runt 40 miljoner i snitt.
Men i Paris var inte skillnaderna så stora, eller hur? Möjligen underskattade det franska landslaget som kom utan Zlatan Ibrahimovic i november i fjol. Man var skakat efter att Emil Forsberg skickat in en mäktig frispark, men i slutändan så ordnade man tre franska poäng efter två mål.
Vägen till Ryssland ligger öppen för Frankrike som bara kryssade borta mot Vitryssland men därefter slagit alla andra i gruppen, och bland annat piskat Holland borta och bulgarerna med lätthet på hemmaplan. En seger på Friends Arena dödar i det närmaste VM-kvalgruppen.
Naturligtvis vill jag att det lilla hopp som landslaget väckt ska leva vidare, men om man tittar nyktert på matchen så är det en enkel fransk seger. Det som oroar är bland annat att Sverige inte slår stora fotbollsländer.
Okej för att man vann mot Frankrike i EM 2012 men det var en match utan betydelse för svensk del. Och naturligtvis finns segern mot ett redan EM-klart Holland 2011. Annars är det rätt tomt i bragdskåpet även om 4-4 i Berlin var häftigt.
Senaste riktiga bragden ligger nästan elva år tillbaka i tiden. Kan fortfarande ta fram minnesbilderna från Råsunda en magisk kväll i oktober. Då Xavi, Iniesta, Villa och Torres gjorde allt för att ordna en spansk kvittering. Sverige ledde EM-kvalet med 1-0 efter Johan Elmanders tidiga ledningsmål, men sedan var det bara Spanien.
I matchens slutskede hade Spanien hörna och bollen hittade Carles Puyol som fick på en fin nick. Bollen passerade Rami Shaaban i mål och spanjorerna jublade, men Tobias Linderoth fanns på mållinjen och räddade med en nick.
Efterspelet gick undan efter en rensning och bollen hamnade hos inbytte Christian Wilhelmsson som satte fart på vänsterkanten och till slut hittade in till Marcus Allbäck. Anfallaren vände kallt bort både en hemstormande Puyol samt Iker Casillas och skickade in 2-0.
Det var en match där Sverige kom till spel utan Zlatan Ibrahimovic som var sur efter att han blivit hemskickad en samling tidigare och även Andreas Isaksson saknades. Lägg till att Fredrik Ljungberg klev av skadad tätt efter paus och Henrik Larsson hade lagt av efter VM 2006.
Visst, Spanien var en aning skakat till denna match då man inlett EM-kvalet med en bortaförlust mot Nordirland. Ändå var det samma Spanien som knappt två år senare skulle lyfta EM-pokalen i Wien och inleda en rejäl storhetstid.
Har Janne Anderssons landslag något liknande i sig? Ja, det återstår att se, för det går inte att med hjärnan tro på svensk framgång, men i idrott är det möjligt. En positiv faktor är att spelarna talar oerhört väl om sättet som förbundskaptenen jobbar, om tydligheten, om ramarna och om tryggheten.
Dessutom har det varit en skadefri trupp under veckan och det är tydligt att nya stjärnor vuxit till sig när de fått plats. Det går även att ta på den starka sammanhållningen. Kanske en upprepning, men det är något annat i dag och det är ett måste om man ska vända på oddsen. Lägg till att man gjort resultat.
Givetvis drömmer man om en ny magisk kväll. En sådan där som sätter sig i minnet likt 2-0 mot Spanien. Samtidigt är det viktigt att påminna sig om att VM-kvalet inte är över om det blir förlust, även om vägen till Ryssland blir längre.