POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS
LUNDHS KRÖNIKA
2v

Lundh: Hoppet och lidandet är det som förenar supportrar

Några timmar till avspark och det är mest ångest.
En aning patetiskt.
Ändå kan jag inte bryta beroendet som mest ger mig lidande, för hoppet om framgång svävar likt en hägring och förleder mig.

När slutsignalen gick på Anfield i veckan sköljde mest avundsjukan över mig. Liverpool hade gjort det omöjliga och skickat ut Barcelona och Lionel Messi ur Champions League efter seger med 4-0. Scenerna från arenan var sådana att det var omöjligt att inte bli berörd på något sätt. Hela spektrat från galen glädje till tomhet och sorg.

Jag satt mest och tänkte på alla jag känner som håller på Liverpool och var förbannat avundsjuk. Inte så mycket på en plats i finalen på Champions League som på den totala euforin över triumfen. Att ha visat hela världen att det gick. Känslan som är grunden till att man en gång fastnade för att hålla på ett lag och där jakten på liknande kickar gör att man håller fast mot bättre vetande.

Tänk om jag lagt tiden och energin och pengarna som gått till att följa olika lag på något nyttigt? Det är något som jag inte vill fundera på. Där sitter jag framför en skärm och skriker ut min frustration vid en missad målchans och tittar på min oförstående son. Under mitt liv har jag bytt ut det mesta, men inte mitt lag.  

Jag har heller aldrig tillhört dem som älskar den vackra fotbollen utan för mig har det alltid handlat om lag och att vinna. Jag må vara en idiot men inget slår känslan av att nå resultat och särskilt om det ger något extra. Glädjen jag kände när Leeds United gick upp 1990, vann ligan 1992 kan mest mäta sig med när Landskrona tog sig tillbaka i allsvenskan 1993 och 2001. Eller allsvenska premiären 2002.

Eller när jag följde Sverige på vägen till VM 1990 med seger i Polen. Precis som kvällen när Israel skrällde mot Frankrike hösten 1993 och Sverige var i VM. Fortfarande är USA-resan 1994 där jag följde Sverige till VM-bronset livets resa. Samtidigt var det inte lika kul att vara på plats på läktaren i Genua under VM 1990. Tyvärr är det betydligt fler besvikelser än triumfer. 

Egentligen är det helt bisarrt att jag som 52-åring i dag räknar ner till avsparken i Derby. Där en säsong som lovat Premier League nu ser ut att landa i ännu en besvikelse när Leeds United ska påbörja kvalspelet i usel form och med en poäng på fyra matcher. Ta bara Wigan-förlusten där Leeds ledde 1-0 hemma mot bottenlaget och var en man mer i 75 minuter och ändå förlorade 1-2. En förlust som var så typisk Leeds United.

Dessutom talar historien emot Leeds, trots flera playoff har man ALDRIG gått upp den vägen. Det sjuka är att jag tar ut förlusten i förväg för att göra den lite lättare att hantera, vilket inte är sant, och hela tiden poppar hoppet upp. Tänk om det löser sig? Att Leeds faktiskt hanterar ett dubbelmöte mot Derby och sedan vinner kvalfinalen på Wembley och tar sig tillbaka till Premier League efter 15 år i öknen?

Jag vet ju givetvis att det inte sker, men det är hoppet om en kväll som Liverpool-fansen fick i tisdags eller Tottenham-fansen fick i onsdags som hägrar. Tänk om. Det är som en lättare narkotika där man jagar efter den där första kicken som aldrig återkommer. Och om man någon gång får en rusig glädjekick så är man snart nere i skiten igen. Varje seger i sista minuten ska följas av en rad förluster där man ifrågasätter allt.

Det otroliga är att i princip ALLA supportar känner så här. Tänk bara att Manchester Unteds fans lider nu. Hur är det möjligt? Efter allt de vunnit. Det är inget mot hur Leeds-fansen lidit. Eller Coventrys supportrar, Notts Countys. Sunderlands. Malmös, AIK:s, Sundsvalls, Hammarbys, Gais, Bois. Och så vidare i all oändlighet. Till och med Juventus, Bayern Münchens, Real Madrids och Barcelonas fans kan ta fram det plågsamma i att stötta just deras klubb vilket för oss andra kan framstå som en aning udda.

Samtidigt är hoppet och lidandet det enda som förenar oss. Att hålla på lag är ett slags idioti men vi har alla våra olika böjelser. Jag kan helt enkelt inte sluta även om det kan gå i perioder. Den nya tekniken har gjort det lättare att hålla fast vid mitt engelska missbruk då alla matcher plötsligt går att se och nyhetsflödet når mig timme för timme och jag kan följa Marcelo Bielsas presskonferens replik för replik.

Och detta självplågeri håller jag på med för att jag i februari 1976 i London köpte en vit halsduk i ett material som fått Greta Thunberg att strejka ytterligare en dag till i veckan. Den vita halsduken som jag givetvis har kvar - den kan överleva ett världskrig - har inslag i gult och blått och den tydliga texten: SUPER LEEDS. En klubb som ganska ofta är långt från just SUPER LEEDS.

Så här i efterhand har jag ingen aning varför det blev just Leeds. Vet inte vilka alternativ jag hade, men det är givet att 1976 var det mindre än ett år sedan klubben spelat final i Europacupen (dåtidens Champions League) och mindre än två år sedan man vunnit ligan. Så det är givet att klubben då hade en annan status, men jag hade inte blivit påverkad av någon då fotboll inte existerade i min familj.

Naturligtvis kan man argumentera kring det löjliga i att jag brydde mig om en klubb från en stad där jag aldrig varit. Har aldrig påstått att det här är något logiskt, men jag kan inte heller göra mig loss. Tro mig, jag har försökt. Det enda positiva är att det alltid kommer en ny säsong och nytt hopp. Även om det gör riktigt ont i stunden så försvinner aldrig hägringen om en stor framgång. 

Veckans...

Helgens måste 
Derby-Leeds lördag 18:15. Djurgården-AIK söndag 15:00. 

Helgens avstå 
Ishockey-VM. En lång transportsträcka fram till kvartsfinalerna men det är som den mesta idrotten nu för tiden, man behöver dra ut på det för att alla ska få sitt.

Veckans haveri
Polisen har bestämt sig för att få bort bengaler och tar till med hårda tag. Insatsen är nu på väg att slå sönder det som svensk fotboll byggt upp i dialogform med supportrar. När spelarna kliver över på supportrarnas sida då inser man att polisen och fotbollen istället för att jobba ihop jobbar emot varandra. Ingen bra utveckling och det kommer definitivt inte stoppa några bengaler. Dialog är enda vägen, men det är uppenbart att andra krafter vunnit inom polisen. Ska inte ett lagbrott som bengaler beivras? Jo, i grunden men om man inte klarar av det på annat sätt än detta då kommer man skapa mer problem än vad man löser. Tyvärr.  

Veckans Janne Andersson 
När Sveriges förbundskapten Janne Andersson gästade podden Tutto Balutto i veckan var han tydlig, han vill inte sitta i juryn för Guldbollen: Jag tycker inte om det överhuvudtaget. Hade jag fått välja hade jag inte varit med. Jag förstår tjusningen med individuella priser, men i grunden vill jag lyfta fram kollektivet.” Under många år prenumererade Zlatan Ibrahimovic på priset och det var ingen som kunde ifrågasätta det och därmed blev det inte så laddat. Tiden före Zlatan så var inte Guldbollen lika uppmärksammad och därför inte lika viktig och det var dessutom en tid när samhället inte skiftat till en ideologi av att satsa på sig själv. Tiderna har förändrats. Det var tydligt efter att Andreas Granqvist fick Guldbollen 2017 framför Emil Forsberg att det var laddat på ett helt annat sätt och det är inte svårt att ta reda på hur förbundskaptenen röstade. Likadant var det i höstas då Victor Nilsson Lindelöf fick Guldbollen men Andreas Granqvist blev årets försvarare. Inte då var det särskilt svårt att ta reda på hur rösterna föll i de olika jurygrupperna och det är givet att det blir känsligt när en förbundskapten tar ställning för en spelare framför andra. Så befria Andersson från juryarbetet både när det gäller Guldbollen och utmärkelser till Fotbollsgalan.

Veckans Champions League
Champions League? Finalen spelas mellan Tottenham som senast vann ligan 1961 och Liverpool som senast vann 1990. Fan, till och med Leeds har vunnit ligan senare än det.

Veckans Fifa 
Internationella hockeyförbundet, IIHF, som säljer tv-rättigheterna och marknadsrättigheterna till ishockey-VM, och har anlitat agentbolaget Infront för att sköta det sedan 1981. Infront har haft andra namn genom åren (CWL, Kirch) och det är ett ”old school-bolag” på marknaden där det är svårt att få insyn i affärer och ingen vet egentligen vad som sker. Man jobbade för övrigt med Fifa i olika perioder. Sedan 15 år tillbaka leds schweiziska Infront av Phillipe Blatter - ja, det är Sepp Blatters brorson - och numera är rättighetsagenten ägd av kinesiskt kapital och har alltså sålt VM-rättigheterna i ishockey i nästan 40 år. Till och med längre än vad svensk fotboll jobbat med norrmannen Rune Hauge. I toppen för IIHF sitter schweizaren René Fasel och det går ingen direkt nöd på honom. Han har bara haft posten sedan 1994, men har nu sagt att han som 70-åring ska kliva av efter VM 2020. Återstår att se om IIHF innan dess förlänger avtalet med Infront eller inte. Jag gissar på ja. Att Sveriges hockeyförbund går back på att vinna VM säger det mesta om IIHF:s avtal med Infront. Idrottens Affärer skrev förra året att VM-guldet i Köpenhamn kostade hockeyförbundet sju miljoner kronor för att pengarna från IIHF var inte i närheten av att täcka försäkringar för VM-spelare från NHL, guldbonus och läger. Det kan vara viktigt att veta att Sverige är IIHF:s viktigaste marknad, det vill säga att man får in mest pengar från den svenska tv-marknaden. Så intresset för att se Tre Kronor ger tuff konkurrens om tv-rättigheterna och det hela göder det internationella förbundet. Senast köpte SVT VM-paketet men upptäckte innan man ens börjat sända att man inte hade råd att behålla VM i sex år utan sålde mer än hälften till Nent då Viaplay får köra varje VM på Viaplay och dessutom kan ha studio. SVT sägs ha betalat upp emot 150 miljoner kronor per år 2018-23. 

Veckans offer 
Sepp Blatter ska stämma Fifa för att få tillbaka flera lyxklockor som blev kvar på kontoret när han fick sluta.

Veckans klassiska svenska idrottsledare
När man läser hur svenska hockeyförbundets ordförande Anders Larsson svarar om internationella hockeyförbundet, dess ledare René Fasel och tv-avtalet så ser man en fin tradition i att inte gunga båten. Citatet är hämtat från Idrottens Affärer och artikel från förra våren om att VM-guldet kostade Sverige pengar: ”Jag har fullt förtroende för René Fasel och IIHF:s ledning. De hävdar att det är nöjda med avtalets konstruktion, och jag har ingen anledning till tvivel.”

Veckans Champions League II
Två galna semifinaler skapade sanslös dramatik och drog till sig många som annars kanske inte följer Champions League. Då framkommer att Uefa ändå går på de stora klubbarnas linje och ska reformera Champions League. New York Times är en av flera medier som fått tag i förslaget. Något som betyder att Champions League i princip stängs för mindre ligor och även i större ligor kan det bli omöjligt för ett nytt topplag att komma med. Ta bara om Leicester vunnit ligan igen, då hade man troligen inte kommit in i det Champions League som väntar med start 2024 då man framöver ska premiera att man spelat år efter år. Möjligheterna till ett nytt Ajax kommer att minska radikalt.

Veckans kniviga ekvation   
Hammarby knöt i vintras till sig mittbacken Kossounou Odilon när han fyllde 18 år. För det är ju så att spelare som kommer från länder utanför EU inte får skriva kontrakt innan de har fyllt 18 år. Efter en något skakig start är mittbacken såld till Club Brügge i en rekordaffär för Hammarby och där det talas om summor mellan 30 miljoner och till och med över 40 miljoner. Bara att gratulera alla inblandade som alla får del av succén. Men jag förstår bara inte hur det var möjligt för Hammarby att övertyga supertalangen att skriva på när han fyllde 18 år utan att andra större och rikare klubbar ville ha honom? Det saknas en bit i ekvationen som jag inte kan lösa. För det kan knappast bara ha varit Hammarby som hade koll på honom och det är inte heller hans vår i svensk fotboll som gjort att han är den dyraste försvarare som sålts från allsvenskan. Kan det vara så att man på något sätt knutit honom till Hammarby innan han fyllde 18 år? Jag fattar ju att alla kommer att neka till det, men det är något som inte stämmer. Var inte heller så länge sedan vi kunde läsa om hur IFK Norrköpings ordförande Peter Hunt och manager Jens Gustafsson hade olika versioner om hur klubben knutit till sig en lovande nigeriansk spelare som inte fyllt 18 år

Veckans Fifa II
Reportern Ken Bensinger har följt rättsprocessen efter Fifa-skandalen som började med polisräder på femstjärniga Bar Au Lac i Zürich 2015. Nu framkommer att vittnen hotats till livet, haft inbrott efter möten med åklagare, utpressats. Ett vittne upptäckte sin hund på gården framför huset med halsen avskuren. 

Veckans ”engelska” succé
I Champions League väntar en final mellan Liverpool och Tottenham och där är tränarna från Tyskland och Argentina. Förvisso ägs Tottenham av engelsmannen Joe Lewis men han bor på Bahamas. Liverpool är USA-ägt. I Europa League möts Chelsea och Arsenal i finalen och där är det ryskt och amerikanskt på ägarsidan och italienskt och spanskt på tränarbänken. I trupperna hos de fyra lagen finns givetvis engelska spelare och en del har framträdande roller men det är inte så mycket engelskt över fotbollsframgångarna.

Veckans boktips
Är varken svag för Ulf Lundells musik (aldrig varit på en konsert eller ägt en platta) eller hans konst som flyger över huvudet på mig. Däremot har jag läst de flesta av hans böcker och gillar dem, även om han för några böcker sedan var lite för bitter har de senaste, ”Vardagar” och ”Vardagar 2”, varit underhållande och tänkvärd läsning om livet, åldrande och en hel del annat.

Veckans moderna fotboll
Skrev i förra veckan om hur Fifa gärna vill ha del av pengarna från diktaturen Saudiarabien. Nu visar det sig att Fifa hyr ut Pierluigi Collina till Saudiarabien i de sista två omgångarna av den saudiska ligan. Bra deal för alla.

Veckans moderna fotboll II
Europa League-finalen spelas i Baku i Azerbadjzan. Arsenal och Chelsea får ungefär 6000 biljetter per klubb i en arena som tar 70 000 åskådare. Skälet till att Baku både fått finalen och dessutom matcher i EM 2020 stavas givetvis P-E-N-G-A-R och landet har använt fotboll för att lyfta sin image. 

Veckans I-landsproblem 
Min Macbooks tangentbord har länge varit minst sagt risigt men det är ju omöjligt att få det servat snabbt och lätt. Till slut var jag tvungen att lämna in den då det inte gick att använda vissa tangenter och risken är att det tar en vecka… Jag har nu en lånedator och det är inte lätt. Delvis därför helgkrönikan dröjde till lördag.

Veckans läsning
Gillade Gunnar Nordströms intervju med en finansiell rådgivare till en del NHL-proffs och dessutom snack med en del spelare i Expressen. Även Osynliga Handen bjuda på intressant profetia om att transfercirkusen lär avstanna när prisutvecklingen på tv-rättigheterna till Premier League avstannat. Tillbakablicken med Elias Pettersson i Sportbladet var verkligen fin, om hur han som 13-åring klev fram för polare som skulle utvisas. Underbart med Jo Inge Berget som skattar som han ska. 

Veckans siffror 
Två. Antalet träningar som IFK Norrköping stängde för insyn i veckan och då är det ändå inte match förrän på måndag. Ingen media fick vara på plats under torsdagen eller fredagen och sedan är träningen inför matchen stängd som vanligt. Jens Gustafsson förnekar stress över svag allsvensk start och hyllar snarare föreningens öppenhet i NT: Nej. Det är av orsaker som jag inte vill gå in på. Vi har valt att göra det för att vår bedömning är att det optimerar våra förutsättningar in i Göteborgsmatchen. Jag tycker fortfarande att vi är väldigt öppna och välkomnande så jag tror att man kan acceptera att vi gör så här någon gång.”  

Veckans låt 
”Citroner” – Prins Daniel.

Veckans Leeds United 
Är endast ångest. Derby väntar i kväll på bortaplan och sedan är det retur på Elland Road onsdag. Bägge matcherna är utsålda. I potten finns en plats i kvalfinalen på Wembley där vinnaren möter vinnaren av Aston Villa-West Bromwich. Vinnaren där når Premier League och minst 2,3 miljarder kronor. Just nu känns Leeds väldigt långt från att ta klivet upp med tanke på formen där man tagit en poäng på de fyra sista matcherna och har snittat 27 avslut per match och ändå bara fyra mål. Värre är att motståndarna har betydligt lättare att göra mål.

Veckans poddintervju
Hammarbys Vidar Örn Kjartansson är gäst och talar om de tuffa smällarna när han missade EM och VM, om hans känsla för att göra mål, om hur svårt det är att välja rätt klubb och om chanserna att stanna i Bajen och allsvenskan. Sedan tidigare finns närmare 230 andra poddintervjuer med olika svenska och utländska fotbollsprofiler som ni hittar via länken.

Veckans citat
”Jag uppskattar verkligen supportrarna och den stämning som byggs upp på en arena inför en viktig match. Men samtidigt vill jag inte ta med en nioåring på derby, för där finns också vuxna män som skriker könsord. Det kastas in raketer på planen, på familjeläktaren. Jag glömmer aldrig i Köpenhamn när Ludwig Augustinsson fick en död råtta på sig när han skulle slå en hörna … För oss är allt det där så normaliserat, och det är synd. Jag har pratat mycket med Carina om det här. Om hon skulle vara med om något som liknar det vi upplever i sitt jobb skulle det bli polisanmälningar och åtal. Men för oss är det vardag, något vi bara förväntas hantera.” 

Djurgårdens Erik Berg i en bra intervju i Café. När man läser mittbackens funderingar är det synd att han inte ger fler intervjuer.

Publicerad 2019-05-11 kl 12:55
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå