POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
LUNDHS KRÖNIKA
43v

Lundh: Inget talar för Sverige - förutom att detta landslag struntat i logiken

Nästa

Avbryt
Försök igen

I spelaren ses höjdpunkter från matchen mot Sydkorea. Kommentatorer: Chris Härenstam och Glenn Strömberg, SVT.

SOTJI. Hur man än vänder och vrider på Sverige-Tyskland så kan det bara bli en slutsats.
Sverige får pisk.
Fast fotbollen är inte alltid logisk - vilket inte minst detta landslag visat.

Lagkaptenen Andreas Granqvist, som på många sätt blivit symbolen för detta rätt anonyma landslag, talade dagen före mötet med Tyskland om att njuta. Herregud, njuta? Är han galen? Jo, det är väl rätt inställning men det lär samtidigt bli en plåga under 90 minuter plus tillägg. För om världsmästarna kommer upp i hyfsat slag så kommer Granen o Co att få slita rejält om de ska freda det svenska målet och bygga på hoppet om att nå åttondelsfinal.

Ändå kan jag förstå både Janne Andersson och Granqvist som hade utläggningar om att man har allt att vinna och inget att förlora mot Tyskland. Och att det är häftigt att Sverige redan i omgång två i VM kan tala om att gå vidare och samtidigt slå ut Tyskland. Då är det klart att man ska njuta, om man nu kan det. För det är en match som kan skriva in sig i den svenska fotbollshistorien och det är den här typen av matcher som etsar sig fast hos folk…om resultatet blir det rätta.

Det svänger snabbt och för varje bragd som England 1992, Rumänien 1994, Argentina 2002, Italien och Danmark 2004 finns det en rad matcher som åtminstone alla svenskar vill glömma. Och där man kan banna sig över att man kunde bygga upp ett hopp om att Sverige skulle kunna överraska. Holland i Amsterdam 2010? Eller VM 1990? Eller EM 2000? Eller de senaste mästerskapen under Erik Hamrén där man vann en betydelselös match när det var för sent 2012 och tog en poäng mot Irland 2016.

Men bara att se svenska fans vandra runt i ett i övrigt ganska dött Sotji, klädda i gult och blått och på gång, och se svenska flaggor hänga från hotell och lägenheter här och var späder på känslorna att det väntar något stort. Det går att ta på uppbyggnaden inför matchen och det är svårt att inte bli smittad…ja, inte av magsjuka då, utan av känslan inför match. Har själv varit tillresande supporter i både Italien 1990 och USA 1994 och vet känslorna som far genom kroppen både inför, under och efter matcherna. Njutningen kommer först efteråt, och då endast vid rätt resultat.

Även om Tyskland har befunnit sig i en kris efter förlusten mot Mexiko så imponerade både Jogi Löw och Mario Gomez på presskonferensen under fredagen. Erkände utan omsvep vad som varit fel men att man nu talat igenom det och skulle rätta till det. I förbifarten nämnde Löw att Mats Hummels troligen saknas. Och inte heller ville de tala så mycket om svenska spelare och verkade inte ha någon riktig koll på motståndet.

Löw drog en parallell mellan dagens svenska landslag och det som spelade 4-4 i Berlin och sedan föll med 5-3 på Friends Arena och det känns knappast korrekt. Även om den tyske förbundskaptenen var inläst på att Sverige under de två senaste åren bara släppt in ett halvt mål på match. Sedan är det inte så konstigt att världsmästarna lägger så mycket fokus på Sverige, deras koncentration är på den egna insatsen och det brukar räcka långt.

Så går det ens att tro på Sverige? Egentligen spelar det ingen roll hur man tittar på matchen och ställer lagen mot varandra. Allt talar för Tyskland. Landets storlek. Fotbollens tradition där. Historien. Statistiken. Erfarenheten i truppen. Titlarna. Transfervärdet. Klubbadresserna. Förbundskaptenernas CV:n. Rubbet. Det ska bara inte gå för svensk del att vinna och ett kryss vore i det närmaste en gudagåva. Egentligen är det bara en sak som talar för Sverige och det är att man trotsat logiken förr.

Visst, laget hade tur mot Frankrike på Friends Arena men en seger med 2-1 är en vinst och man hade otur på  Stade de France som förlorade. Att nolla Italien över två matcher är inte tur. Inte heller att över en kvalserie hålla Nederländerna bakom sig och för alla som gärna flexar att Sverige bara tog en poäng mot det nederländska landslaget har glömt att den sista gruppmatchen inte betydde ett skit efter att landslaget kört över Luxemburg med 8-0 och redan ordnat  playoffplatsen.

Till VM-premiären mot Sydkorea kom man ut med trycket på sig och borde vunnit med mer än 1-0 även om spelet inte imponerade. Med tanke på att man sett Mexiko-Tyskland tidigare den dagen så var det inte svårt att måla upp scenarier där både mexikaner och tyskar skulle springa hem den här gruppen med tanke på hur bleka Sydkorea och Sverige framstod i jämförelse med dem. Återstår att se om det blir så men även om fotbollen oftast är logisk så är det inte alltid det.

Och kanske är det därför jag älskar VM och en kamp mellan landslag. I en tid när de stora klubbarna ute i Europa på olika vis sprungit i från de andra - allt från att ha skickligt byggt varumärken och industrier till att oligarker, shejker och andra pumpat in miljarder - så är landslag ett mer utjämnat spelfält. Naturligtvis inte helt för det finns skillnader i allt från resurser till hur många som spelar fotboll i landet och hur stark sporten är. Det gör att det är möjligt att tro på en svensk poäng, åtminstone ett tag, fram till avspark.

Vad som helst inte ska ske är att Mexiko kör över Sydkorea och skaffar sig ett grepp via bättre målskillnad - som skiljer lagen åt i VM i första hand - och att Sverige sedan faller med några mål mot Tyskland. Då räcker inte ens svensk seger mot Mexiko, utan då måste man både vinna och hämta in gjorda mål. Två kryss tar som sagt Sverige vidare och det är väl inte konstigt om Janne Andersson kommenderar försiktighet och att försöka utnyttja kontringslägen och eventuella fasta situationer. Ju längre det står noll-noll på resultattavlorna ju bättre är det, får då lär tyskarna öka risktagandet och är möjliga att straffa.

För ganska precis 60 år sedan vann Sverige sin enda tävlingsmatch mot Tyskland, eller rättare sagt Västtyskland. Det var den 24 juni 1958 som Sverige tog sig an de regerande världsmästarna i en VM-semifinal på Nya Ullevi i Göteborg. De flesta har väl sett bilderna på hur Kurre Hamrin först väntade in tyskar på den svenska högerkanten för att sedan sätta fart och dribbla sig fram längs kortlinjen innan han lyfte in 3-1 med några minuter kvar av matchen och Sverige var i VM-final.

Tänk att det gått 60 år sedan Sveriges enda triumf mot tyskarna. Då hade dessutom Västtyskland fått Erich Juskowiak utvisad med en halvtimme kvar när det stod 1-1 och det blev en vild palaver. Dessutom fick en tysk spelare kliva av då han var skadad och den konservativa fotbollen hade inte infört avbytare än. Med först en man mer och sedan två så kunde hemmalaget avgöra matchen till slut med att först Gunnar Gren gjorde 2-1 innan Hamrin lirkade in 3-1.

Men i Tyskland gillade man inte vad man fått se och höra och då framför allt inte att Sverige hade organiserat hejarklackar och styrt upp det kring matchen. Uwe Seeler som spelade matchen berättar i Offside om hur han upplevde det: "Det var ingen spontan stämning, ingen impulsiv känsla som levdes ut under matchen – det var kyligt kalkylerat och beräknat”. Seeler menade i tidningen att det fick effekt på en viktig person: "Men riktigt påverkad blev bara domaren. För honom var det en helt ny situation."

Så var alltså förutsättningarna kring Sveriges enda seger i en tävlingsmatch, men det finns en del kring 1958 som går in i vad dagens svenska landslag gjort. Inte sedan 1958 har Italien missat ett VM och Sverige hade inte vunnit en VM-premiär sedan 1958 när man nu slog Sydkorea…men det finns väl en gräns för hur många sådana kopplingar man kan hitta och att de ska ha någon bäring inför dagens match, men lite kul kuriosa och ett tecken på att historien kan skrivas om och logiken går att rubba. Bara att det är långt mellan gångerna.

Publicerad 2018-06-23 kl 19:00
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå