En blixtinkallad presskonferens med Erik Hamrén, Karl-Erik Nilsson och Håkan Sjöstrand blev följden efter avslöjandet att förbundskaptenen lämnar jobbet efter EM. Där fick Hamrén chansen att öppet flagga om att han slutar.
Både SvFF-basen Nilsson och generalsekreteraren Sjöstrand kunde hylla förbundskaptenen och hans jobb – och samtidigt poängtera det givna i att EM återstår. Det blev på något sätt det bästa utfallet för alla parter.
Nu får Erik Hamrén möjlighet att själv bidra till att hans avslutning i landslaget blir vacker. En EM-framgång i Frankrike innebär att de flesta glömmer några krampaktiga kvalkampanjer, en havererad spelidé samt floppen i EM 2012.
Att spelarna skulle tappa förtroende för Erik Hamrén inför EM bara för att han lämnat in tror jag inte på. Åtminstone inte att de skulle tappa mer förtroende för förbundskaptenen efter det beskedet. Dessutom vill de ha framgång precis som han vill, och en spelare slutar också.
Det betyder inte med automatik att det blir EM-succé men chanserna har inte minskat. På presskonferensen gav Hamrén själv tre exempel på där han i Örgryte, Ålborg och Rosenborg faktiskt gjort starka resultat trots att det varit klart att han skulle sluta.
Faktum är att Hamrén som person säkert kommer att må oerhört bra av att alla vet de exakta förutsättningarna, inte minst han själv. Dessutom är det utåt han som tackat nej till att fortsätta som förbundskapten, han har inte blivit nobbad.
Han slipper frågor, ifrågasättande och kan skita i vad som händer efter EM är över. Istället kan han bränna på i den riktning han vill med en trygghet att det inte spelar någon roll om någon blir störd, irriterad eller vad det sägs eller skrivs.
Är övertygad om att det här var helt rätt väg för alla inblandade. Vi kan strunta i det jobbiga att SvFF antagligen inte hade Hamrén kvar i sina tankar med tanke på att landslaget haltat betänkligt under hans år längts fram.
Att han enbart ringt Zlatan Ibrahimovic om beskedet säger en del av styrkan som finns i landslaget men även det som har kostat honom en del förtroende hos de andra i landslaget. Det är inget enmanslag men det bara känns så.
Erik Hamrén tappade en hel del av sin tro när Sverige gick under mot Holland i den tredje kvalmatchen. Efter det fick han aldrig tillbaka den på allvar utan det har varit en berg-och-dal-bana för alla inblandade.
I sommar tar färden slut och frågan är vilken som blir den avslutande känslan? Blir det segercigarr eller slutar det med en smäll?
Förbundskaptenen brukar beskriva uppvaknandet efter en förlust som en magsup, hoppas han slipper det.
För förbundet väntar nu en process där man ska aktivera den lista på namn som man sammanställde redan i höstas. Viktigast är att man har kyla och bestämmer sig för vilken kravprofil som gäller och sedan letar efter en kandidat.
Sveriges största idrottsförbund och en av de största folkrörelserna måste ha klart för sig vad ett landslag ska utstråla och vad som förväntas av både spelare och ledare. Det är SvFF som ska sätta upp kulturen, inte spelare och ledare.
I dag är det en förbundskapten, en lagkapten och en fotbollschef i Lasse Richt som bestämmer hur landslaget ska agera i en rad olika frågor. Om SvFF vill ha det så även i fortsättningen så är det naturligtvis okej, men det ska vara klarlagt i så fall.
I jakten på Hamréns efterträdare florerar de vanliga namnen och det viktigaste är att man gör en noggrann analys av de aktuella, hur de passar profilen och sedan väger in de förutsättningar som gäller för landslaget efter EM.
Antagligen försvinner även Zlatan Ibrahimovic, men det behöver inte bli så. En förbundskapten som kan motivera honom att fortsätta och få med honom på de riktlinjer som gäller kan säkert åstadkomma något, men landslaget försvinner inte när han slutar.
Med tanke på att Håkan Sjöstrand ska se över den sportsliga organisationen under 2016 så vore det tjänstefel att inte väga in det i jakten på en ny förbundskapten. Särskilt med tanke på att även Pia Sundhage slutar när året är över och att man ska ha in en person till.
Kanske ska man ha en manager som basar över både herr- och damlandslaget? Eller ska det vara separata avdelningar? Är det en tysk modell med en gammal storspelare som tar ansvaret för det sportsliga som handbollen körde ett tag?
Det är en process som givetvis ska göras under våren men det är ingen brådska, för hellre att det tar en månad längre och blir rätt. Och strunta i om det blir spekulationer, för det blir det alltid och det är bara att ducka för.
Som när Lars-Åke Lagrell talade med Roy Hodgson, Sven-Göran Eriksson och även Erik Hamrén och SvFF även hade viss kontakt med Hasse Backe. Vem fick frågan först? Ja, det är rätt ointressant att reda ut det, bättre att det blir bra.