I början av 2017 släppte Uefa en rapport om läget i fotbolls-Europa. Man pekade ut nio superklubbar som finansiellt sett ska vara så långt före de att det är omöjligt att hinna i kapp dem. Deras pengamaskineri snurrar betydligt snabbare.
Juventus känner till det. Förra sommaren fick man släppa Paul Pogba till Manchester United i vad som var en fantastisk affär för den italienska mästarklubben, men ändå är ett tecken på att den ekonomiska makten finns på andra ställen.
Italien och Serie A har i perioder varit dominanter och i princip värvat fritt bland de bästa, men den tiden är förbi. I dagsläget är det betydligt tuffare för Juventus o Co som måste jobba på andra sätt för att hänga med.
När det handlar om Europas nio superklubbar så kommer fem från England (Manchester United, Manchester City, Arsenal, Chelsea och Liverpool) och sedan är det Barcelona, Real Madrid, Bayern München och PSG. De kan i princip köpa vad de vill ha, utom när det är konkurrens från andra superklubbar.
Ännu har inte den ekonomiska dominansen slagit igenom fullt ut sportsligt. England har exempelvis inte haft ett lag i en Champions League-final sedan 2012 då Chelsea slog Bayern München efter straffdramatik. På senare år har Premier League-lagen åkt ut tidigare.
Om man studerar de tio senaste finalerna inklusive den som väntar i Cardiff så är det nio lag som figurerat. Av dem är fem superklubbar, enligt Uefas sätt att se på det, och Real Madrid, Barcelona, Bayern, Manchester United och Chelsea är där.
Men klubbar som Juventus och Atlético Madrid sticker ut med två finaler var på senare år. Även om Atlético förlorat dubbelt upp så är det imponerande att man tråcklar sig hela vägen till final när man ligger efter ekonomiskt.
Likadant är det med Juventus. Klart att den italienska klubben på många sätt är en jätte men jämfört med de andra storheter är man en bra bit ifrån. Man omsätter nästan hälften av vad Real Madrid gör och då är det svårare att värva och hålla jämna steg.
Tänk att Juventus dessutom blev nerflyttat i Serie B för drygt tio år sedan och direkt studsade tillbaka. Därefter har man sakta men säkert byggt en grund som gett en rad framgångar när andra storheter som Inter och Milan har det tufft.
I just det perspektivet är det häftigt att se hur man utan problem släpper spelare till rikare klubbar och ser till att hitta ersättare som passar in i lagbygget. Inte så att man gör en vinst på sina transfers, men man ser till att väga upp förlusterna på ett bra sätt.
Även om jag inte uppskattar klubbens nya klubbmärke eller logotyp så har ledningen gjort mycket rätt. Bygget av en ny arena var rätt och riktigt och det är rätt talande att försäkringsbolaget Allianz köper namnrättigheten bara några dagar före finalen.
Trots att man gick ner i publikkapacitet så fick klubben en helt annan snurr på ekonomin. Man har skickligt navigerat sponsormarknaden och på så sätt ökat på intäkterna rejält. Vilket gjort att man dominerar i Italien och kan utmana även i Europa.
Nu är Juves ägare i form av familjen Agnelli inga fattiglappar, men man har slutat injicera pengar i stora mängder och istället stöpt om verksamheten. Man är rätt ensam om att ha kunnat modernisera i italiensk fotboll och det finns mycket att lära.
Kan även vara förtjust i hur Allegri byggt sitt lag. Visst, det fanns en fantastisk förvarsgrund i Buffon, Chiellini, Barzagli och Bonnucci men vem hade trott att Dani Alves skulle avrunda karriären i den svartvita tröjan.
Tänk att Mario Mandžukić skulle få sådan fart på karriären igen precis som Sami Khedira. Två smulor från de stora giganternas bord precis som Alves. Och det i en tid när man släpper Paul Pogba och får resurser över att knyta till sig både Gonzalo Higuaín och Miralem Pjanic.
Juventus spelar på lördag sin nionde final i Champions League (eller Europacupen som det hette fram till 1992) och det är bara tre klubbar (Real Madrid, Bayern München och Milan) som spelat fler än det. Det svider säkerligen för Juventus att man förlorat sex av åtta finaler.
Juventus föll senast mot Barcelona 2015 och har inte vunnit sedan man slog Ajax 1996. Man är definitivt inte favorit mot Real Madrid i Cardiff lördag kväll, men något säger mig att de kan kriga till sig ett kryss och en dramatisk avslutning där man lätt kan sno åt sig pokalen.
Även om Juventus är en gigant jämfört med hur de flesta i Europa har det är man en underhund i Cardiff och därför knyter jag en tumme för Serie A-mästarna. Vill ju späda på hoppet om att pengar inte styr allt, inte ens i Champions League, även om det går åt det hållet.