Scenerna från Jämtkraft Arena var sådana att det gjorde ont att inte vara på plats när Östersund fortsatte att skriva fotbollshistoria. Det är dags att sluta bli överraskad över att ÖFK tar sig förbi hinder på hinder i Europa League.
Visst, det var en lite billig straff och Hertha Berlin som inledde starkt verkade underskatta hemmalaget. Men det var ändå fjolårets Bundesliga-sexa som kom till Jämtland för att spela Europa League. Och åkte hem med en förlust. Och Östersund leder sin grupp efter två raka segrar.
Egentligen ska det inte vara möjligt att åstadkomma vad Graham Potter, Daniel Kindberg och de andra i klubben gjort på så kort tid. Kliven upp i seriesystemet har gått snabbt och redan har man bärgat en titel och spelar i Europa – och gör det bra.
Ta bara en spelare som Tom Pettersson som knappt fick känna på en tröja i IFK Göteborg. Plötsligt spelar han match efter match och excellerar i backlinjen, och det oavsett vad det är för motstånd som finns i andra laget.
Det finns dessutom en hel rad motsvarigheter till Tom Pettersson i Östersund. Nästan varenda spelare har haft en minst sagt krokig väg till elitfotbollen, och nu uppträder de med ett imponerande lugn och som om de har mer erfarenhet än vad de har.
Potter måste ha en speciell förmåga att ingjuta mod i spelare, och särskilt sådana som haft det tungt tidigare, och sedan få dem att blomma upp på planen. Sättet som Pettersson o Co visar mod planen är smittande och hoppfullt.
Graham Potter har också visat att han är pragmatisk. När ÖFK behöver spela mer cyniskt och enkelt så gör man det. Man uppträder klokt. Samtidigt finns hela tiden ett spel som både är framgångsrikt och underhållande och som plockas fram vid rätt lägen.
Hade gärna sett att andra svenska klubbar försökte studera Östersund och tog intryck och se vad man kan lära sig. Det handlar inte om att kopiera något, men det är lärorikt att studera hur andra jobbar och ta med sig en del för att utvecklas.
Östersund har sina förutsättningar precis som de andra elitklubbarna, men något måste man göra rätt. Då kanske man kan sno något eller inspireras av något annat. Allt för att utveckla sin egen verksamhet och göra den bättre.
Tänker ofta på hur det fanns en slags rädsla i svensk fotboll, och då främst på förbundsnivå, och det stoppade intresserade av talangutveckling från att besöka Jonas Thern i Värnamo. Något gjorde han rätt, och det hade väl varit intressant att se om det fanns något att lära.
Hoppas att det inte finns en likadan rädsla för att studera hur ÖFK och Graham Potter jobbar. Han kanske inte bjuder på allt, men det är klart att det finns en del att lära bara av att försöka följa upp rekryteringar, träningsmetoder och matcher.
Bakom ÖFK står ordföranden Daniel Kindberg som knappast håller igen med utspel. Han är naturligtvis en person som retar folk och som knappast skaffar sig vänner när han går hårt fram. Han vill nå sina mål och ger sig aldrig…
Vet hur det gnisslades både här och där när vi på Fotbollskanalen gav honom priset som Årets Röst i fjol. För han stryker aldrig medhårs och är en person som tar plats och inte ber om ursäkt. Och emellanåt gör fel.
Priset betyder inte att jag backar allt han gör eller står för. Absolut inte. Tycker exempelvis det var fel när Brwa Nouri, efter att ha blivit avkastad från ett flyg, bara gav en intervju till klubbens egen sportsajt.
Men det går inte att komma ifrån att Kindberg bidragit till att lyfta ÖFK med arbete, visioner och en del pengar. Det är rätt häftigt att se hur man fortsätter att växa och ta för sig i svensk fotboll. Med pengarna som strömmar in kan man utmana än mer.
Om klubben är demokratisk styrd? Nej, tyvärr inte till hundra procent. Det är något ÖFK delar med rätt många föreningar och inte minst det svenska fotbollsförbundet. Öppenhet och demokrati är inte alltid det som genomsyrar svensk fotboll, och det ska kritiseras.
Men det är också rätt historielöst om man tror att Gunnar Larsson, Anders Bernmar, Stig Svensson, Stig Nilsson, Eric Persson, Lennart Johansson, Hans Cavalli-Björkman och andra starka och framgångsrika fotbollsledare bara hade vänner och bara agerade demokratiskt.
Var häromveckan nere i Lund och höll föredrag för Lunds BK. En klubb som ligger i division 2. Efteråt gick vi och kollade Östersunds premiär i Europa League. Och bara tanken på att ÖFK för sex år sedan var i samma läge som LBK var rätt svindlande.
Något fick Potter och Kindberg att tro att det var möjligt. Vilket få människor hade gjort. Därför finns det en del att lära av bägge dem utan att man för den skull ska ta efter allt. Hoppas bara att en del försöker lära sig av dem, det hade svensk fotboll tjänat på.