Fick i veckan ett upprört mejl från en läsare som jämförde alla svenska sportjournalister med de tyska journalisterna under Weimarrepubliken. Det statsskick som följde i Tyskland efter första världskriget och ledde fram till nazisternas övertagande av makten.
Läsaren efterlyste stöd för Ulf Karlsson efter hans utspel om Zlatan Ibrahimovic och insinuationerna om att anfallaren dopades i Juventus. Ingen har grävt eller granskat kring Zlatan, enligt min mejlare och vi är lika fega som journalisterna under Weimarrepubliken.
Bakgrunden är det numera välkända panelsamtalet på Värmländska idrottshistoriska sällskapets idrottscafé i april i fjol. Då Ulf Karlsson insinuerade att Zlatan Ibrahimovic knappast bara tränat sig till de tio kilo som den förre förbundskaptenen i friidrott läst sig till att anfallaren gått upp.
Sedermera uttryckte Karlsson sig ännu tydligare om det i NWT och det hela ledde till en förtalsrättegång i Värmlands tingsrätt. Domen kom i veckan och Karlsson blev fälld på en punkt för grovt förtal och fick böter på 24 000 kronor.
Häromdagen skrev Karlsson ett inlägg på Facebook där han förklarade att han inte skulle överklaga domen utan betala och gå vidare i livet. Det hade väl varit okej om det stannat vid det, även om Zlatan fortfarande har en möjlighet att överklaga.
Men det är tramsigt att Karlsson gör sig till ett offer i samma inlägg och skriver att han ”naturligtvis förlorade målet mot den store”, ”att han numera är en brottsling enligt tingsrätten” och att han ”inte tänker överklaga även om även om det i tidningen 'Dagens Juridik' finns experter som tror att jag har goda chanser att få resning i hovrätten.”
Dessutom skjuter Ulf Karlsson in sig på den svenska yttrandefriheten. Verkligheten är sådan att det finns en massa begränsningar kring yttrandefriheten och bland annat gäller det att man inte kan peka ut någon som "brottslig eller klandervärd" eller om det ”är ägnat att utsätta personen för missaktning”.
Visst kan man anklaga oss sportjournalister för att inte ha gjort vårt jobb. Juventus systematiska dopning har inte varit dominerande i svensk press men man har skrivit om det och Offside hade ett långt reportage om klubben 2005 och där man tog upp det.
Där finns turerna kring läkaren Riccardo Agricola beskrivna, men inte att han 2005 friades för anklagelserna om dopningsbrott. Han kom till Juventus i mitten på 1990-talet och det handlade om några år där spelarna åt olika preparat för att orka mer och växa mer, men även bloddopning.
Åklagare Raffaele Guariniello var den som drev fallet och redan i slutet på 90-talet förhörde han spelare och ledare i Juventus men hade inte tillräckligt med information. Till slut hade han över 40 000 sidor material efter att ha gått igenom tester, journaler och tagit mediciner hos klubben.
Rättegången mot Juventus drog i gång redan 2002 och det var en rad Juve-stjärnor som Zidane och Vialli som var kallade ihop med de anklagade som var läkaren Agricola och Juve-höjdaren Antonio Giraudo. Det tog några år men när den första domen föll, i november 2004 så fälldes Agricola och fick fängelse i 22 månader men Giraudo friades.
Så när domen faller i en mycket uppmärksammad rättegång gällande dopning i Juventus då har Zlatan tillhört den italienska klubben i knappa tre månader. Han är kvar i den när Agricola frias ett år senare.
Man kan konstatera att även om mycket tyder på att Juventus och många andra lag sysslade med en del i utkanten av vad som var medicinskt tillåtet på 1990-talet så är det sannolikt att man inte var lika aktiva under en pågående rättegång.
Sedan kan man även konstatera att trots att en åklagare med alla hans resurser i närmare sex år granskade Juventus så kunde man inte få någon fälld. Domstolen slog fast att det inte gick att bevisa att det fanns tillräckliga fakta som styrkte brott.
Naturligtvis har även vi journalister ett ansvar att granska men samtidigt handlar det också om att veta vad som är okej att säga och att skriva. För det finns gränser för vad man kan säga, tycka och skriva trots yttrandefrihet.
I det fallet är det naturligtvis helt okej av Ulf Karlsson att måla ut sig som ett offer. Ändå hade det varit snyggare att antingen smyga i väg och medge fel i vad han sa, eller så får han överklaga och ta striden om han nu är övertygad om att det är rätt och riktigt att säga så.
Helst hade jag naturligtvis sett nummer ett, då man givetvis kan tala om att fotbollen inte sköter kontrollen av dopningen på ett adekvat sätt. Däremot kan man inte peka ut enskilda utan att ha en aning om vad som ligger bakom.