Under fredagen höll Svensk Elitfotboll årsmöte och det var ett digitalt sådant. Mötesordförande var SvFF-basen Karl-Erik Nilsson som inte riktigt fattade att det blivit 15-15 när de 32 medlemsklubbarna röstat. Två avstod. Hur är det möjligt att medlemsklubbar avstår från att rösta?
Efter en stund hade någon letat fram stadgarna och läst in sig på vad som gällde. Det krävdes alltså lottdragning för att utse en ny ordförande. Givetvis var det ingen som trodde att Svensk Elitfotboll skulle hamna i det här läget. Att ett enkelt lottdragande skulle krävas för att utse den som ska axla ett av av de viktigaste uppdragen i svensk klubbfotboll.
För det råder ingen tvekan om att Lars-Christer Olsson har en stor del i många av framgångarna för svensk klubbfotboll de senaste nio åren. Allt från ett nytt mediaavtal som gett betydligt större intäkter till att dialogen med supportrarna blivit stark och givande samt att man fått en samsyn. När nu Olsson skulle få en ersättare så drog man lott.
Jens T Andersson slog till slut valberedningens kandidat Ove Sjöblom och därmed tar den förre AIK-vd:n över en av svensk fotbolls tyngsta stolar. I tre år ska Andersson leda Sef och samtidigt ta plats i fotbollsförbundets styrelse. Ibland ska man ha tur, men man kan undra om det är professionellt att lottdragning ska avgöra.
Fotbollskanalen har ända sedan i november skildrat den solkiga processen när de 32 klubbarna i Sef skulle ersätta Lars-Christer Olsson som lämnar alla sina uppdrag inom fotbollen i vår. Det har varit en provkarta på när demokrati egentligen är ”demokrati” och där det dragits i fler trådar än jag trodde fanns.
Egentligen finns det bara en åsikt som förenar de flesta och det är att valberedningen inte gjort något jobb för att vaska fram en kandidat med förankring. Istället gick man på Sirius-basen Ove Sjöblom som redan satt i Sef-styrelsen och räknade med att han skulle bli vald när valberedningen sagt att han var bäst.
Men många klubbar var framför allt skeptiska till processen och försökte få Jonas Eriksson att ställa upp. Den förre elitdomaren funderade men avstod till slut. Vad jag förstår är han tacksam för det efter att han följt turerna där Sef på olika sätt jobbat för Ove Sjöblom och även ändrat på upplägget för arvodet och tagit ner det till en fjärdedel för att gynna Sjöblom, eller blev det så?
Flera uppgiftslämnare säger att frågan om ändrat arvode kom inte ens upp på årsmötet. Trots att det skulle göra det. Så just nu vet inte någon om Jens T Andersson får det arvode på ett basbelopp i månaden (som Lars-Christer Olsson krävde för att ställa upp 2012) eller om han får nöja sig med en fjärdedel. Apropå proffsighet.
Vissa frågetecken finns också kring Sef:s högste tjänsteman, Mats Enquist. Flera klubbledare uppger att Enquist talat sig varm för Sjöblom under valkampen.
Något Enquist bestrider när vi talar med honom, han har bara talat om kandidaternas olika cv:n. Avgående ordföranden Lars-Christer Olsson var tydlig i ett brev för att par veckor sedan, han ville se Sjöblom vald.
Om även Enquist legat på för Sjöblom så är det en tuff start för samarbetet med nye ordföranden Jens T Andersson. Inför Uefa-valet 2007 där Lennart Johansson utmanades av Michel Platini så var Uefa:s vd Lars-Christer Olsson tydlig med att han stöttade Johansson. Det hela slutade med att Olsson och Platini nådde en överenskommelse om att Olsson inte var vd längre.
Klart att den undermåliga processen skadat Sef med tanke på att man stod 15 klubbar mot 15 klubbar. Det var därför Malmö FF och AIK försökte stoppa valet och skjuta upp det för att försöka utröna vilka alternativa kandidater som fanns. Det stoppades av Sef som nog var övertygat om att Ove Sjöblom skulle vinna.
Istället blev det Jens T Andersson. De som är kritiska till honom talar om hans brist på styrelsearbete och att han inte har erfarenhet nog. Dessutom finns det rätt många kring AIK som inte ville se klubbens förre vd få en sådan tung post. Återstår att se om Andersson kan hantera uppdraget.
För Sef finns framför allt två viktiga framtidsfrågor. Man måste lösa konflikten med polisen och få stopp på villkorstrappan. Den är ett hot mot publikfesterna och en av svensk klubbfotbolls största tillgångar. Sedan handlar det om Sef:s stora IT-projekt där man försöker få till en gemensam plattform för allt från biljetter till nätverk på arenor och annat som kan generera försäljning och intäkter.
Lägg till det den akuta frågan med en pandemi som pressar klubbarna ekonomiskt. Hur snabbt kan man få ta in publik igen? Varför kan man inte räkna på ett annat sätt på stora utomhusarenor? Fotbollen driver fortfarande att man ska kunna räkna in fler åskådare och hantera det smittsäkert.
Redan under lördagen börjar Jens T Andersson sitt nya uppdrag. I tre år sitter han på en central position i svensk fotboll. Om inte jobbet är bra nog blir det en treårig parentes, då klubbarna bytt ut valberedningen och inte vill sätta sig i samma sits igen. Kanske tittar man över stadgarna? Lottdragning borde ersättas av omval så att man får en vald ordförande snarare än en som hade tur.
Fortfarande är det svårt att utifrån avgöra om Ove Sjöblom eller Jens T Andersson är rätt för svensk klubbfotboll. Och det var nog snarare ett missnöje med processen som fällde Sjöblom även om han inte fick fram tillräckliga visioner på ett medlemsmöte. Något som fick en del klubbar att kontakta Andersson som vågade utmana Sjöblom. Han gjorde vad få vågar i svensk fotboll, gå emot att alltid göra som vi brukar. Vad är det det heter? Lyckan står den djärve bi.
Läs även:
Påståenden om kampanj för Sjöblom irriterar Sef-bas: "Vet fan inte hur de tänker"