Det var säkert inte tänkt att raketerna som sköts på Bravida Arena skulle gå mot spelare och domare på planen. Snarare skulle de bara vara en del av pyrotekniken som en del av Blåvitts supportrar ser som en viktig del av att rama in favoritlagets matcher.
Att det dessutom finns inslag av en maktkamp, och då gällande vem som bestämmer på läktaren, är bara en extra krydda. Varje raket och bengal är ett långfinger mot de som inte gillar pyroteknik och en signal om vem som verkligen bestämmer på läktaren. Det här är inget nytt.
Nu är det inte jättevanligt att matcher bryts och det är naturligtvis bra, men när en spelare blir skadad och inte känner sig trygg finns inget alternativ. Därför slutade 031-derbyt med ett rejält antiklimax och blev ett nytt exempel på att det inte går att säkra svenska matcher.
Nu är det inget svenskt problem, det finns på många ställen runt om i världen. Ändå är det något som påverkar klubbarna och det räcker att höra vad rätt många sponsorer och supportar kring Blåvitt anser om det som skedde för att inse att det är ett problem.
Finns det någon lösning på det här problemet? Nej, jag tror inte det. Tyvärr. Det är så uppenbart att de som möjligen kunde försöka påverka är väldigt tysta och försiktiga. På supporterunionens hemsida eller twitter finns inte en reaktion.
Sef-basen Mats Enquist som förvisso inte är en del av förbundets cupspel har ändå en koppling via klubbarna som trots all är medlemmar i Sef. Han har bara RT:at projektet Enable budskaps på twitter. Det handlar om att det finns hög kompetens i svensk fotbolls säkerhetsarbete, bra arbetsmetodik och bara för att incidenter sker så ska inte allt underkännas.
Har själv skrivit om Enable och gillar insatserna i form av forskning, utbildning och samarbete men det är också lite sorgligt i svensk supporterkultur att respekten för de som INTE gillar pyroteknik är noll. Och trots dialog, bortplockade polisnotor, avskaffade böter för klubbar så dyker de här händelserna upp gång på gång.
JAG VET att det spelas mängder av matcher i svensk fotboll utan problem, men det tar knappast bort Marko Johanssons hörselproblem. Inte heller böket för alla som fick gå hem från derbyt på Hisingen utan att ha få upplevt en match över 90 minuter. Eller att andra lag i gruppen får andra förutsättningar.
Var själv på Leeds-Bolton förra helgen och trycket var mäktigt på ett utsålt Elland Road och det helt utan pyroteknik. Har inga problem att erkänna att bengaler ger en stämning, men kommer aldrig att förstå raketer och bangers som åker in mot plan. Om nu läktartaket var problemet, skjut inte raketer.
Räcker för mig att läsa kommentarerna på sociala medier vad ”riktiga supportrar” anser om oss idioter som inte tycker det är givet med pyroteknik på fotboll. På andra sidan finns de som verkligen vill ha bort det här och inte förstår hur det kan fortgå utan att polis och vakter sätter stopp.
Ja, det är klart att man kan undra hur flera hundra pjäser kan smugglas in på arenan och där ett helt gäng maskerade supportrar kan skjuta i väg pjäserna. Något som i slutändan blev ett väldigt dyrt fyrverkeri för Blåvitt som är raketskyttarnas klubb.
Har givetvis också tagit del av bagatelliserandet av Marko Johanssons hörselskada, att Gais minsann har sina problemsupportrar, att det var fel vinkel på läktaren på Bravida Arena, att man missbedömde skjutvinkeln mot taket och borde brutit och så vidare. Alltså i grunden noll ansvarstagande för ett handlande som straffade den egna klubben.
För efter en stökig vecka med många svängningar blev det sportsliga utfallet att Gais fick segern med 3-0 efter att disciplinnämnden tagit över ärendet. Bakgrunden var ju att Gais inte ville spela matchen dagen efter då målvakten Marko Johansson blev skadad. Sedan ville man inte heller spela matchen längre fram utan lämnade walkover.
Därmed föll också den handlingsplan som svensk fotbolls 32 elitklubbar och Svenska Fotbollförbundet gemensamt tog fram 2016 för att undvika skrivbordssegrar likt Gais. Det går givetvis att förstå Gais med tanke på målvakten Marko Johanssons hörselskada.
Samtidigt är det uppenbart att den handlingsplanen bygger på att klubbarna som var med och tog beslut om den också efterlever den. Man kan lika bra kasta den handlingsplanen som var tam och maktlös och istället förlita sig på regelverket då en klubb alltid kan hoppa av när det inte passar.
Det är ingen överdrift att skriva att både Blåvitt och Gais befann sig i pressade lägen redan före derbyt. Omsättning på ledarplatser, risig ekonomi och svårighet att värva har satt rejält tryck på de som försöker förbereda klubbarna inför seriestarten.
Att då behöva lägga så mycket tid och kraft och pengar på att rådda med efterspelet till derbyt är naturligtvis inte optimalt. Tuffast är det för Blåvitt som är i brygga och där klubbdirektören Max Markusson fått släcka den ena branden efter den andra de senaste dagarna.
När röken skingrats får man ändå konstatera att Markusson gett Blåvitt lite ryggrad. Att acceptera beslutet utan att överklaga är rätt i det här läget. Dessutom är det en bra signal att tydligt fördöma men samtidigt bjuda in till en kaffe på Kamratgården. Bara att hoppas att man hittar varandra och kan normalisera läget kring klubben.
Däremot lär vi inte slippa liknande incidenter framöver i svensk fotboll. Vissa supportrar anser att det hör till och att de har sin fulla rätt att elda så mycket de vill då de är klubben. Då är resten av klubben maktlös och kan bara titta på när bengalerna brinner.