Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

LUNDHS KRÖNIKA

Lundh: Tvivel och rannsakan är ett givet inslag – och nödvändigt

Fick pris för oberoende och mod i veckan.
Stolt över det.
Samtidigt går det inte att blunda för verkligheten – ingen är oberoende och modet sviktar för oss alla.

Gick i den långa gången på Gärdets tunnelbanestation. Var på väg till TV4 efter en presskonferens med Erik HamrénFriends Arena dagen efter EM-avancemanget, och det hade varit tio långa dagar med jobb och en hel del tidiga morgnar. Kan inte säga att humöret var på topp, utan snarare att det svajade.

Tvivlet gjorde sig påmint. Det är naturligtvis mänskligt att känna så och för mig dessutom viktigt som journalist även om det är jobbigt. För det gäller att kunna ompröva och åtminstone ta till sig andra synpunkter, tankar och sedan fundera över hur man navigerat situationen. En naturlig process och som åtminstone följer mig och säkert alla.  

Hade dessutom inför den presskonferensen haft en animerad diskussion med förbundets fotbollschef Lasse Richt som var bekymrad över det dåliga klimatet mellan medierna och landslaget. Det var oroande med tanke på att EM-slutspel väntade och han hade givetvis tagit intryck av spelarnas ilska mot medierna.

Vi talade just om att Danmark – som förlorat i EM-playoff mot Sverige – hade en generösare medial policy och när Sverige helt stängt in sitt landslag dagen efter första matchen så ställde alla danska spelare upp i 20 minuter. Lasse Richt såg det snarare som ett svenskt segerrecept att man stängt ute medierna den dagen.

Fotbollschef Richt var skarp mot mig och påpekade att om både landslagets största stjärna och dess förbundskapten exploderat mot mig så ligger ansvaret hos mig. Flera gånger påpekade han att jag måste rannsaka mig själv, vilket jag givetvis sa att jag gör. Vem tror att journalister inte rannsakar sig själva? Man kan lugnt säga att jag och Richt hade svårt att hitta gemensam mark.

Har själv flera gånger deltagit i diskussioner med förbundet och flera medier genom åren för att förbättra arbetsformerna. Tyvärr har det sällan gett något. När jag nu frågade Richt om vi åtminstone kunde enas om att vi hade bättre tillgång till spelare i både tid och antal under Lagerbäcks tid så var hans ilskna nej ett tecken på att just han och jag knappast kommer att hitta fram till något, och jag lämnade diskussionerna.

När jag någon timme senare gick i mina tankar om vad som är min del och vad som inte är min del i det något spända läget så funderade jag på att ringa fyra, fem personer med olika typer av insyn och fråga hur de såg på det hela. För det är inte så att jag funderat på varför det blivit som det är. Rannsakan och tvivel är ett nödvändigt inslag som journalist.

Om man otroligt nog inte har det själv – vilket jag inte tror gäller många – så finns det en sådan tät kontakt med tittare, lyssnare och läsare i dag att man inte kommer undan återspel. Så inte nog med att man som journalist givetvis får feedback av dem man bevakar, även de som tar del av innehållet kommer med synpunkter.

Vad har jag då kommit fram till i just de här fallen? Jo, jag fattar att Café-artikeln störde Zlatan men jag står för innehållet till hundra procent. När det gäller Hamrén så är han känslig för kritik och då får man ta att han blir arg. Har i princip bara ställt frågor om fotboll, eller om saker i dess närhet som när Zlatan bygger en separat karriär via sitt fotbollsspelande.

Har inte ringt dem om nätterna. Har inte ställt frågor om privatlivet. Har bara bedrivit journalistik som följer när man bevakar landslaget. Däremot har jag inget problem med att de blir arga eller ilskna, så länge frågorna är fria är det givetvis fritt att välja hur man svarar på frågorna och uttrycka sin ilska.

Just när jag gick i de här tankarna så ringde mobilen och i andra änden fanns Lasse Granqvist. Visade sig att han var juryns ordförande när nu Sportjournalisternas Klubb i Stockholm och Svenska sportjournalistförbundet skulle dela ut priset till Årets Sportjournalist 2015, och att det var jag, även om jag skulle få vänta några veckor på att det skulle bli offentligt.

Berättade då för Lasse Granqvist om diskussionen med Lasse Richt och tvivlet kring att vara den som ansågs vara en stor del av den dåliga stämningen mellan medierna och landslaget. Vilket gav en intressant diskussion och det var ett samtal och ett peppande pris i rätt tid, för det var just det här man ville lyfta med att ge mig priset.

Trodde inte jag skulle bli så glad och stolt som jag blev över priset. Nej, jag tror inte att jag är fullärd, perfekt eller osårbar eller något annat bara för det. Däremot så var det en bra ryggdunk i en tid när det är lätt att tro att man är ensam och att många anser att jag är en bråkig person, som bara jävlas med Zlatan, landslaget, Hamrén och så vidare.

I måndags kväll fick jag ta emot priset i samband med ett julbord som Sportjournalisternas Klubb i Stockholm anordnar och då gjorde Lasse Granqvist en intervju med mig och bad mig berätta om just diskussionen med Lasse Richt och sedan pratade vi om sportjournalistik och oberoende som är svårt i dagens läge, och det är det för alla.

För det är naturligtvis så att vi alla är beroende på ett eller annat sätt. Inte minst via våra arbetsgivare där vi i dessa pressade tider är måna om att behålla jobben och sedan går det vidare med kontakter, förbund, spelare, ledare och alla kommersiella företag som vill in och vara en del av innehållet. Det är en röra med press och inte lätt att navigera.

Jag har själv gjort ett stort fel i min karriär, när jag gjorde extraknäck för spelaragenten Kent Carlzon, och det bär jag alltid med mig. Det är också viktigt för mig att lyfta fram det, oavsett om jag får ett pris för min journalistik eller om jag berättar för någon om hur jag tagit mig fram som journalist. Varför? Jo, för det har format mig vare sig jag vill det eller ej.

Det är en viktig lärdom för mig och den vill jag ta med mig och det är nyttigt att gnugga in de felsteg man gjort för att undvika att göra nya fel eller ens fundera på det. För i en tid när trycket på oss att producera mer på fler plattformar och dessutom snabbare än tidigare – då är det ännu lättare att falla för genvägar, att snedda och ta fel kliv.

Naturligtvis har jag gjort en mängd andra fel under mina år som journalist, tro inget annat. Har alltid uppskattat när någon påpekat det rakt och tydligt, och har haft många livliga diskussioner med spelare, agenter, ledare och tränare om saker man sagt eller skrivit eller vad man gjort. Det är nyttigt att ha det.

Vi journalister som grupp behöver säkert bli ännu bättre på att ta kritik och det gäller givetvis även mig. Det är en evig träningsprocess och det jag försöker få fram är att jag naturligtvis också tvivlar och försöker fundera på vad som är rätt eller fel och sedan dra lärdomar.

Och det gäller oavsett om vi pratar om Jörgen Lennartsson i C Mores studio men inte får till en helhet med även Hammarbys del, till huruvida det är rätt att vara öppen om Lars-Christer Olsson som en bra kandidat att ta över SvFF eller hur vi bevakar fansens frågor, där turbulensen kring 51-procentsregeln var en viktig lärdom och där jag missbedömde fansens kraft. 

Har som sagt försökt ta till mig av kritiken om hur lätt det var att skildra problem med fans på fotboll tidigare. Även om vi säkert inte är framme vid var en del vill ha oss, eller ens att alla önskat en förflyttning av synen, så har det blivit någon mer skiftning i bevakningen av den viktiga delen av fotbollen.

Är dessutom glad över den nära kontakten med läsare, lyssnare och tittare. Ja, jag är inte alltid glad över en del skit man får, men det är nyttigt att bli ifrågasatt för att kunna bli bättre och ta in andra aspekter, vinklar och perspektiv. Är övertygad om att utvecklingen där medierna blivit något bättre på att ta med fansen hänger ihop med det.

För precis som Hamrén o Co får acceptera frågor så får vi. Därför svarade jag på Carl Sandahls frågor på Twitter när han inte ansåg att jag var förtjänt av priset för att jag tidigare via Twitter upplyst om olika omröstningar där jag varit med som deltagare.

När jag svarade att det var en jury som utsåg vinnaren var Sandahls tes att jag har tjatat på juryns medlemmar, och då inte minst på Lasse Granqvist som jag jobbar ihop med i C More, om att jag borde få priset. Jag svarade att Viasat och SVT hade representanter i juryn och flikade in krönikan som jag skrev i fjol och där jag knappast byggde broar med alla i Svenska Sportjournalistförbundet eller klubben i Stockholm

Inget bet på Carl Sandahl utan hans tes är att jag tjatat mig till priset. Den tesen får han givetvis ha och han får naturligtvis ställa frågorna till mig. Det är som sagt nyttigt att behöva tänka igenom sin situation och om man gjort rätt eller fel – och hur man ska ta det vidare och besvara ens kritiker.

Inser givetvis att sportjournalistik inte är som att bevaka kriget i Syrien; eller de mänskliga tragedierna som vi ser utspela sig när folk flyr från området; eller den svenska politiken som följer. Men idrott är viktigt för många och har en stor roll i samhället och därför behöver vi som jobbar med det ta det på allvar och se till att vi tar plats i debatten och faktiskt visa att vi finns och vi gör något bra.

Kan ofta känna att nyhetsjournalister inte ser på sportjournalistiken med seriösa ögon, vilket är direkt fel, för den har utvecklats oerhört de senaste 15 åren. Slår mig också när jag betalar årsavgiften till Publicistklubben att trots förfrågningar och påstötningar på senare år så struntar man i att debattera idrott och journalistik. De gånger det har gjorts historiskt har det varit på en låg nivå.

För det är genom att debattera och diskutera som journalistiken kan bli bättre och utvecklas. Då kan det handla om allt från att prata med förbund, spelare till att utbyta synpunkter med läsare, lyssnare, tittare och kollegor. Vi har alla våra olika roller, men det är nyttigt att stöta och blöta våra tankar – för att kunna utvecklas ännu mer.

Helgens...

Helgens måste
EM-lottningen lördag kväll är en riktig godbit. 18:00. Vi drar i gång på Fotbollskanalen redan 17:00. Drömmen: England, Schweiz och Nordirland. Mardrömmen: Spanien, Italien och Wales. Lasse Lagerbäcks Island då? En dröm medialt sett men en mindre mardröm sportsligt.

Helgens avstå
Handla julklappar.

Veckans Leeds United
Nya rättegångar väntar ägaren Massimo Cellino som samtidigt dragit ligan inför FA och hänvisar till regel K och att ligan gjorde fel som stängde av honom från att driva klubben under förra säsongen. Ja, det är ett nöje att följa Leeds.

Veckans Twitter-konto
Kollega Sanny Lindström som jobbar med hockeyn i C More är en person jag gillar och han är bra på Twitter. Då fick man ta del av hans osande blogginlägg om hur fel det var att Johan Wiland spelade mot Real Madrid. 

Veckans ”åh fan”
Mattekillen Sebastian Wolsing har räknat ut att EM-lottningen naturligtvis inte är optimalt uppstyrd. Alla som följde VM i Kanada i somras vet att just 24 lag är svårt och där 16 lag ska gå vidare med grupptreor och inte sällan finns intressen för att få hemmalaget ett gå långt.

Veckans grej
Jack Werner började lyfta på att Arne Hegerfors klassiska uttalande ”Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk” kanske inte var sant i ett inlägg på Facebook. Nu visar det att ingen kan hitta det trots att man lyssnat igenom flera VM-matcher.  Otroligt i så fall.

Veckans icke-journalistik
Dansk sportjournalistik gungar efter att Ekstrabladets Michael Qureshi avslöjats ha fejkat intervjuer med storstjärnor samt ha använt namngivna men påhittade källor i sina artiklar.  Qureshi har fått sparken men det gungar rejält i Danmark och många ifrågasätter hur det kunde fortgå även efter att det avslöjats att hans intervju med Gonzalo Higuain visat sig vara påhittad tidigare i höstas. En ny dansk mediaskandal och det bara något år efter Se og Hör-skandalen där man köpt information på olika oetiska sätt.

Veckans spaning
Gåsmamman är fantastisk dramatik och Alexandra Rapaport är vass i huvudrollen som Sonja.

Veckans journalistik
Andrew Jennings är en trägen journalist som jagat Fifa och dess höga herrar allt det han publicerat har visat sig stämma. I veckan körde han spåret igen, via BBC och Panorama  och jag hoppas någon i Sverige köper filmen. Varför inte TV€?

Veckans formulering
“Vilken människa tror folk att jag är? Jag är varken någon mutanthäxa eller någon superhjältinna, jag är bara en halvkonstig smålänning som hade en idé om inkludering. Det är fortfarande rätt svårt att ta in allting. Hur blev det såhär, liksom?”

Sofia B Karlsson berättade för Erik Niva i Sportbladet om när hon tvingades bort från AIK. Sorglig läsning på många vis.

Veckans låt
”Suedi” – Erik Lundin.

Veckans citat
”As a good Christian, I have to say that what the ethics committee is doing with me, it's like an inquisition.”

Sepp Blatter saknar naturligtvis inte parodiska jämförelser. 

Publicerad 2015-12-11 kl 10:40

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER