I veckan skakade Dagens Nyheter om i svensk fotboll när man kunde avslöja att AIK fotboll anlitat ett brevlådeföretag för att sälja Nabil Bahoui till Saudiarabien. Till det hörde en rad märkligheter och allt kom från en faktura som polisen hittat i samband med en knarkrazzia.
Där det estniska företaget BlueBlueSky, som drivs av kriminellt belastade svenskar, ställt en faktura på 80.000 euro (800.000 kronor) till den schweiziske agenten Marco Lichtsteiners bolag Palm Eleven AG. Pengarna skulle skickas till ett annat bolag, Empresa Finance. Minst sagt rörigt och där fakturan var utställd tre år efter affären.
I bakgrunden figurerar olika agentnätverk som slåss om marknaden, spelarna och att få göra affärer. Det är utifrån sett svårnavigerat och att Nabil Bahoui själv inte har koll behöver inte vara konstigt. En svensk landslagsspelare som skrev på för en Premier League-klubb hoppade till när en för honom okänd agent kom in i rummet och på ett avtal, och han fick bra betalt. Helt utan att svensken hade koll.
AIK fotbolls ordförande Robert Falck har varit rak och tydlig i efterspelet och meddelat att klubben dragit i gång en egen utredning som leds av en extern jurist som ska granska de tio senaste årens större transfers. Något som klubbdirektören Björn Wesström sedan ska presentera för styrelsen.
Just Wesström bör ha bra insyn då han tidigare varit sportchef och är en av få höga ledare som varit aktiv i AIK de senaste tio åren varav sportchef sedan 2013. Han var även sportchef 2009-10 och scoutingchef i flera perioder så det är klart att han kan den här världen.
Gillar verkligen ambitionen som klubben visar att gå igenom vilka affärer man gjort. Hur de gått till. Vem som fått betalt. Och varför personer eller företag fått betalt. Det hade varit revolutionerande om det gavs insyn. Det är som sagt lovvärt men även om AIK gjort allt rätt är det inte säkert att deras affärspartners går med på att öppna upp.
Ibland gör allsvenska klubbar affärer som är bra för dem och lägger mindre kraft och tid på vad som sker därefter. Det är givetvis AIK inte ensamt om utan det gäller nog alla klubbar som säljer spelare med större regelbundenhet. För det är en kultur i fotbollsvärlden och som finns i Sverige men även i andra länder.
En sportchef sa till mig att det är i princip omöjligt att värva spelare från Brasilien utan att på ett eller annat sätt ta en genväg eller befinna dig i gråzoner som är väldigt mörka. För marknaden i Brasilien är helt annorlunda och man är beroende på att anpassa sig till den för att kunna värva en spelare därifrån.
Vad det slutar med? Ja, jag är tveksam om vi får en verklig insyn eller om det finns en verklig vilja att städa upp. Något som inte handlar om AIK utan om alla klubbar, föreningar, förbund och konfederationer hela vägen upp till toppen i form av Fifa. Plus en hel del agenter givetvis. Samt advokater och banker som lever gott på att dölja transkatuioner.
För många har för mycket att förlora på att ge en full insyn i vad som sker. Vilket är grundproblemet för fotbollen. Det är svårt att ifrågasätta för ingen får se avtal, betalningar och så vidare. Det är så lätt att skylla på agenter men alla – verkligen alla - använder dem så det argumentet faller lätt. Det är inte agenternas fel om det görs felaktiga affärer.
Svenska klubbar följer inte ens regelverket när det handlar om att rapportera om vilka agenter man arvoderat. Det är flera år sedan man skulle följa Fifa:s regelverk, men där var svenska klubbar och svenska fotbollsförbundet långt efter andra länder i transparens. Ännu i dag vet man inte om det görs på ett korrekt sätt.
Klubbarna kan ju sätta stopp för det om man vill. Ingen tvingar en klubb att använda agenter. I fallet AIK så har man tidigare talat sig varm för att använda en agent när Alexander Isak gick till Borussia Dortmund. Björn Wesström hymlade inte om det i min podcast efter försäljningen.
Polisen lanserade för några år sedan en särskild grupp som ska jobba med kriminalitet i idrottsvärlden. Väldigt välkommet. Ändå förvånar det mig att poliserna som fann fakturan som blev grunden till DN:s avslöjande inte informerade Fredrik Gårdare eller någon annan inom aktionsgruppen mot kriminella inom idrotten.
Jobbet mot de här krafterna handlar oerhört mycket om information och att lära sig hur man jobbar. Dessutom fanns det möjligheter att dessa personerna var kända för annan brottslighet kring fotboll och idrott. Att då inte dra in poliserna som är specialister på dessa brott är svårt för mig att fatta. Oavsett om det skulle leda till en förundersökning eller ej.
Fredrik Gårdare har med all rätt varit hård mot en del av fotbollens aktörer för att de fortsätter att göra affärer med personer som befinner sig i gråzoner. Samtidigt tappar det mässandet både trovärdighet och kraft om polisen har noll lagspel sinsimellan. Nu fick Gårdare och Co läsa om avslöjandet i Dagens Nyheter.
Det är på många sätt även typiskt för fotbollens skumma affärer att polisen inte går vidare med den eventuellt fotbollsrelaterade brottsligheten. Och det är också typiskt att vi endast får insynen i den här affären via att någon slarvat med sina fakturor och därmed kan bjuda på en inblick. För ofta bjuder inte någon på insyn då alla på ett eller annat sätt är inblandade.
Att Stefan Schwarz överlät sin skuld efter en konflikt med sina agenter till sin pappa Herbert som tog hjälp för att driva in pengarna hängde ihop med att det var pengar på Irland som inte beskattats. Det gick helt enkelt inte att gå den vanliga rättsliga vägen.
Det är tyvärr svårt att få insyn i fotbollens affärer och det är en brist för oss journalister. Utan att veta hur affärer gått till är det svårt att ställa frågor och framför allt ställa ansvariga till svars. Det är lika svårt för medlemmar att få insyn och inte heller kan de ställa ledningen till svars för agentarvoden och annat.
Sedan vill ofta medlemmar slash supportrar mest ha ett bra lag. Då vill man inte ta del av negativa saker. När man som journalist får tillgång till insyn bemöts man ofta av ilska från en del av den berörda klubbens supportrar. Allt för att på något sätt skydda sin egen förening.
En av få gånger jag fått en rad dokument kring en spelaraffär som visade att en klubb betalat svart för att värva en spelare nekade givetvis företrädare för klubben – och supportrar var inte så intresserade utan trodde att man som journalist ville skada klubben.
Likadant har det varit när jag belyst hur en allsvensk klubb inte betalade en spelares moderklubb rätt belopp. Då blev det också ilska mot avslöjandet snarare än mot den egna klubben som dock fick betala. När vi skrev om hur en klubb skickade halva transfersumman till ett brevlådeföretag i London som skickade till en brevlåda i Panama var ingen i klubben intresserad av det, utan bara att man fick ihop ett bra lag.
Samtidigt vill alla supportrar utom Östersund FK:s att journalister ska vända upp på affärerna i ÖFK. Vilket Östersunds-Posten gjorde förtjänstfullt, men utan att Skattemyndigheterna kollat på flyttfirmor i Jämtland är det långt ifrån säkert att Daniel Kindberg varit i en rättsprocess. Det handlade mer om myndigheterna med andra tvångsmedel än journalister.
Det tog inte många minuter förrän AIK-nyheten dök upp i DN innan jag fick mejl: ”Aik affären ska väl belysas lika mycket som Östersund hoppas man..likaså att journalister inte tvekar att granska på djupet pga dom tentakler som styr aik in i styrelserumet.” Tycker DN, Aftonbladet och mina kollegor på Fotbollskanalen legat i för att på alla sätt belysa det man kan och ställa de ansvariga till svars.
Men i slutändan handlar det om öppenhet och om klubbar och förbund vill bjuda på det. För utan att veta vem som gör vad och varför är det svårare för journalister att göra sitt jobb. Dessutom kan inte medlemmar ställa de ansvariga till svars vilket är grunden till en fungerande föreningsdemokrati.