Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
LUNDHS KRÖNIKA
15v

Lundh: VM måste vara som Putins våta dröm

SAMARA. VM i fotboll underhåller, inte bara oss svenskar.
Och de negativa rubrikerna är få.
VM måste ha överträffat Putins vildaste propagandadrömmar.

På lördag kväll kommer Ryssland att stanna. Då kommer hemmanationens blickar att riktas mot Sotji där Kroatien väntar i en VM-kvartsfinal. Man får tillbaka närmare 50 år för att hitta VM-slutspel där Ryssland tagit sig så långt fram. Som Sovjetunionen blev man fyra i England 1966 och fyra år senare i Mexiko åkte ut mot Ururguay i kvartsfinal.

Även om hemmafansen hoppas på en ny skräll är det garanterat ingen som kommer att skälla på landslaget som skrällde mot Spanien i åttondelsfinalen och vann efter straffdramatik. Vet inte hur många gånger jag sett Igor Akinfejevs straffräddningar på tv-apparater här. Det är som att se de svenska 94-hjältarna på Idrottsgalan.

Ryssland som var toksågat inför VM och kallades det sämsta landslaget någonsin, lyckades ta sig ur sin grupp efter att ha krossat Saudiarabien och slagit Egypten. Därefter skrällde man i åttondelen efter en straff som går att diskutera. Samtidigt måste man vara ärlig och säga att Spanien inte övertygade i den matchen och straffar är mer slumpartat.

Efter OS i Sotji och vad som kom fram om det ryska fusket därmed dopning och involverad säkerhetstjänst är det naturligt att Rysslands framfart här väcker frågor. Från det att arrangörsnationen hamnade i den lättaste gruppen i VM – vilket var låg sannolikhet – till straffen mot Spanien.

Men det är inget man tar del av i Ryssland och det är väl inte så konstigt. Det är väl som att vi i Sverige på ett eller annat sätt kan lyfta frågor om hur en utländsk idrottare gjort oerhörda framsteg på kort tid men bara hyllar en svensk idrottare som haft motsvarande utveckling.

Tror till exempel att svenska medier haft en annan ingång på Wolfgang Pichler om han gått från arbete i det ryska landslaget och hotad med OS-avstängning och sedan jobbade med ett annat land som hade väldiga framgångar. Inte för att det behöver ligga något i det, men det handlar mer om hur man skildrar saker.

Med blott åtta matcher och en dryg vecka kvar av VM så kan man inte annat än se hur mästerskapet blivit en sanslös propagandatriumf för Rysslands president Vladimir Putin vars regim satsat över 100 miljarder kronor på mästerskapet. Åtminstone fram till i dag, för Lex Sotji har lärt oss att historien kan ändras.

Okej, EU-länderna bojkottade invigningsmatchen och gästlistan på hedersläktaren vid Ryssland-Saudiarabien var inget som gav större utslag i ett demokratiindex. Det var mest hårdföra och enväldiga ledare men Putin log och vad nöjd och fick se sitt landslag vinna överlägset.

Även om det blev en del negativa rubriker mot Egypten och Mohamed Salah efter VM-lägret i Tjetjenien och Liverpool-stjärnans bilder med den tjetjenske ledaren Ramzan Kadyrov så är det mest annat som blivit uppmärksammat. Huliganbråken har lyst med sin frånvaro eller inte skildrats då det talades om stökigheter i samband med England-Colombia.

Efterspelet till den ryska dopningsskandalen har på många sätt dött ut. Den förre idrottsministern Vitalij Mutko som hade koll på dopningsprogrammet och blev avstängd av IOK var länge VM-ansvarig och Fifa-höjdare. Även om han lämnat posterna rör sig ändå nära det ryska laget.

Likadan tystnad är det kring hur Ryssland köpte sig till VM 2018 och där landet på något sätt tagit sig undan allvarlig kritik både kring att man vägrade lämna ut material till Fifa:s egen undersökning. Putin bjöd givetvis in Sepp Blatter som hedersgäst men var snäll mot Fifa-basen Gianni Infantino och lät Blatter sitta i en annan loge.

Överlag har Fifa och Ryssland tvingats att samarbeta då den internationella organisationen tappat många sponsorer från väst (om jag ska göra det enkelt) efter mutskandalen 2015 och istället har en del ryska företag klivit in. Så här har arrangörslandet hjälpt Fifa och vice versa i en pakt som naturligtvis går att ifrågasätta.

Men totalt sett har det negativa kring VM mer handlat om allt från filmande spelare, svaga länders rätt att vara med och den nyinförda funktionen med videodomare som slagit åt olika håll. Men i grunden har VM mest hyllats och det är klart att vi svenskar mest upplevt draget av Janne Anderssons landslag.

Fast inte ens när det svenska fotbollsförbundet träffade ryska människorättskämpar så hör man något negativt. Inte heller har jag som journalist känt mig vare sig bevakad eller påverkad av någon, så som det rapporterades från för-VM sommaren 2017 där det var tydligt kopplat att man bara skulle skriva om fotboll för att få visum.

Även om allt inte flutit till hundra procent är jag överraskad över hur väl man arrangerat ett mästerskap från Kaliningrad till Jekaterinburg. Mitt intryck är mestadels positivt av ett Ryssland som bjudit till och även om det saknas en del så finns det en vilja att göra det bästa.

Ännu vet vi inte var det slutar men fram till Ryssland lördag kväll kliver ut på plan mot Kroatien har det varit mer utdelning än vad Putin kan ha drömt om. Ett lag som levererar. Inhemsk succé. Internationellt hyllat mästerskap. Vad lär vi oss av det? Ja, att så länge Fifa, IOK och andra organisationer inte styrs av rätt värderingar så riskerar mästerskap att hamna i diktaturer och där bli utnyttjade.

Finns det något hopp om en framtida förändring? Nja, det är väl tveksamt för även om en del demokratier arrangerar mästerskap så är det kostsamt och svårt att räkna hem det. Framför allt om man använder sig av mer normala excelark än vad Putin och andra diktatorer använder sig av när de går igenom om det är lönsamt att arrangera ett VM, ett OS eller inte.  

Publicerad 2018-07-06 kl 07:00
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons