Anel Ahmedhodzic har varit en av allsvenskans bästa försvarare 2020. Men det är inte någonting som han har blivit över en natt, utan det har krävts mycket hårt arbete och många olika erfarenheter.
En av dem erfarenheterna är hans tid som ungdomsproffs i engelska Nottingham Forest, som enligt Ahmedhodzic själv har format honom till den spelaren han är idag. Det berättar han nu mer om i podden "Lundh".
- Jag spelade landslagsfotboll, de hade scoutat mig där. Jag kände att vägen upp till MFF var svår, jag hade fyra bra mittbackar framför mig och kände att jag behövde utveckla min fysiska del av fotbollen. England är det perfekta stället för det. Det är det bästa valet jag har gjort, jag har utvecklats som människa och spelare massivt.
Flyttade du dit helt själv?
- Ja, helt själv.
Vad lärde du dig utanför planen?
- Att ta hand om mig själv. Jag har typ aldrig behövt laga mat, städa och fixa grejer. Jag minns första gången jag gick och köpte man i affären, jag köpte så mycket skit att jag fick skäll av klubben när de kom och undersökte lägenheten. Det var chips, choklad och allt. Det var så oprofessionellt. Men efter det var jag tvungen att gå i en privatskola i Nottingham om näring och sådant, jag lärde mig allt om kroppen. Efter det fick jag en lista på vad jag ska äta och inte äta. Det blev professionellt. Jag hade tränat gym två gånger om dagen i ett och ett halvt år, jag gick upp tolv kilo med rätt kost och rätt träning.
Vad var svårt med att vara i Nottingham?
- Det är mycket mentalt. Omklädningsrummet… Engelska killar gillar att skämta mycket, att se var du har din gräns. Det gäller att tidigt visa att man är stark, att skämta med dem istället för att de ska skämta med dig. Jag tyckte att det gick bra i omklädningsrummet, jag hade blivit bra vän med en kille som typ var ”bossen” där.
Vem var det?
- Han heter Virgil Gomis. Fransk. Han kommer från en fransk klubb, han kom ungefär samtidigt som jag och vi delade lägenhet.
Vad kunde man bli utsatt för när de ville skämta med en?
- Jag minns att jag och en kille hade ett krig. Efter träningen hade jag kommit in, jag såg att mina byxor hade blivit uppklippta (skratt). Jag blev riktigt arg, jag klippte upp alla hans kläder, allt han hade på sig. Han gick hem som spaghetti, typ.
Han klippte upp dina jeans?
- Nej, det var mjukisbyxor.
Men du hämnades, och då blev det inget mer?
- Jo, jag fick mer och han fick mer. Men till slut tröttnade vi.
Det låter som en dyr hobby?
- Ja. Men tur att man inte hade så dyra kläder på sig då.