Sommarens VM närmar sig med stormsteg men utan Zlatan Ibrahimovic i laget. Under kvalspelet har lagsammanhållning lyfts fram som en av nyckelfaktorerna till att Sverige lyckades kvalificera sig till sommarens mästerskap, men vem som bestämde när Marcus Allbäck hade rollen som players manager i landslaget innan Janne Andersson tog över, råder det inget tvivel om.
- Jag tror att jag sade att hans röst var asstark. Det var den ju. Inte bara verbalt, säger Allbäck i det senaste avsnittet av Lundhs podcast om Zlatan Ibrahimovic starka röst i omklädningsrummet.
Hur mycket bestämde han inom ert landslag, som lagkapten och superstjärna?
- Om man ser till det taktiska och uttagningar så bestämde Erik, 100 procent. När det gäller andra småsaker, som man nog skulle kunna tro om man ser till min roll, var vi skulle bo och vem som skulle bo i vilket rum och så… I landslaget hade vi förr, och jag kan tänka mig att det är så nu också, att den som har gjort flest landskamper får störst rum. Det var alltid lite känsligt vem man skulle sätta var. Ibland var det så att man kom till små länder, och då fanns det bara små enkelrum. Zlatan var en av de som alltid hade flest landskamper, han var kapten dessutom, och då ska man ha lite större rum om det finns. Då tänkte jag att jag skulle få höra att han fått ett litet rum, och någon gång frågade jag honom om rummet var okej, för han sade inget. Då sade han att det var det. Han gnällde aldrig över sådana småsaker. Sedan vet jag att han och Erik talade mycket. Det var i egenskap av lagkapten, och Erik ville involvera Zlatan mycket. Men jag tror också att du frågar om hur stark hans röst var vid en samling, där alla var närvarande, då man åt eller hade genomgång. Det är klart att hans röst då var otroligt stark. Han har en aura runt sig som vissa människor har, att när de kommer in i rummet så blir det tyst. Då skojar han till med Erkan, dammar till honom i huvudet och så skrattar alla. Men det var aldrig så att han betedde sig illa på det sättet.
Om han var försenad, hade man mer överseende med det?
- Ja, det tror jag. Han var väldigt sällan försenad.
Men det fanns…?
- Ja, absolut. Var genomgången 17:00 var det ofta 16:59 som han kom in. Det var inte så att alla satt i en kvart och väntade på honom. Jag tycker att han skötte det väldigt, väldigt bra. Ofta när vi skulle iväg till träningarna och bussen skulle iväg en viss tid tror jag knappt att han var sen en enda gång. Han var i tid och satt på bussen, eftersom det alltid var så att det var barrikader utanför mellan hotellets entré och bussen. Skulle han av någon anledning inte vara på en samling kunde vi nästan gå till arenan.
Lyssna på hela Lundhs podcast med Marcus Allbäck som gäst i spelaren högst upp i artikeln.