För ett år sedan kom beskedet att Petter Andersson skulle lägga skorna på hyllan och avsluta sin fotbollskarriär. Detta på grund av en comeback som aldrig blev av. Tillvaron idag är okej för Andersson, trots att tiden har varit ett sorgearbete.
- Hammarby var ett kapitel som var oskrivet. Jag hade alltid sett fram emot att komma hem och få ta ett ordentligt avsked från supportrarna, klubben och Stockholm. Det har varit jobbigt, men också en lättnad.
Hur länge försökte du innan du insåg att det inte skulle gå?
- Jag försökte ganska länge. Nu när jag ska prata om det känner jag att det fortfarande sitter i mig lite grann. Jag fick inte göra det på mitt sätt, liksom, berättar Andersson som gjorde sin sista operation i Danmark som ett experiment.
- Jag var uträknad av min doktor i Danmark, så jag uppsökte andra doktorer för att få en second opinion, och fick nys om en transplantation som man kunde göra i Belgien, Schweiz eller USA. Jag uppsökte en expert i Belgien, jag åkte ner dit själv och träffade honom och fick till en operation i Schweiz någon månad senare mot en ganska rejäl kostnad. Men jag var desperat. Jag ville fortsätta spela fotboll.
Vad hade du för chanser när du gick till doktorn som opererade dig i Schweiz, vad sade han kring chanserna att du skulle kunna spela fotboll igen?
- Jag fick inga procent. Jag frågade hur många fotbollsspelare som hade gjort operationen, och han sade inga namn men att det fanns de som hade gjort den. Jag tror väldigt mycket på att om man går för något så är det en inställningsfråga. Det var ett mål för mig att komma tillbaka. Jag flög ner till Schweiz, men hade lite ångest när jag låg där i källaren halvt naken med tyskar runtom mig som jag inte förstod vad de sade. Jag skulle sövas, och var där fem dagar och låg där själv. Då kände jag mig ganska liten. Då började jag också förstå att det skulle bli en lång resa.
Du bekostade det själv, alltså?
- Jag bekostade hälften själv.
Vad kostade det?
- 30 000 euro. Det var en investering jag gjorde för att få möjlighet att spela fotboll igen
Efter operationen fick Andersson många restriktioner i rehabiliteringen. Han fick inte gå under de första sex veckorna och inte luta sig på benet. När han kom hem till Hammarby i juli 2016 hade det gått sju månader sen operationen och han var långt ifrån att kunna springa.
- Jag blev rädd. Jag började inse att jag inte hade så mycket att vinna på det. Det fanns mest bara förluster för mig. En ny skada hade knäckt mig fullständigt.