När Joel Asoro var elva år gammal lämnade han moderklubben Haninge för Brommapojkarna.
Det skulle bli början på en vänskap mellan Asoro och den svenske Tottenham-anfallaren Dejan Kulusevski.
- När jag kom till BP flyttades jag upp till de som är ett år äldre, Dejan gjorde samma sak, han är 00:a och spelade med 99:orna, jag spelade med 98:orna. Jag blev inlånad till en turnering, jag träffade honom där. Vi var ovänner ganska länge, faktiskt. När vi möttes bråkade vi ganska mycket, sparkade varandra och snackade skit om varandra. Men från ingenstans blev vi hur bra vänner som helst. Vi gick i samma skola, sedan flyttade jag utomlands och han samma sak ett år senare. Efter det har vi bara hållit ihop.
Ni är rätt många från akademier i stora klubbar i Sverige som flyttar utomlands. Hur ser du på det, att man inte stannar i sin vanliga miljö? Eller är det självklart att tacka ja?
- Självklart är det inte. Men är du tillräckligt bra är det inget konstigt att du gör det. Vågar du ta det steget, är du redo - det är det man brukar fråga unga. Det är den största frågan.
Hur mycket pengar handlar det om när man går till en klubb som Sunderland?
- Övergångsmässigt vet jag inte så mycket, men jag tror att det var rätt mycket. Mer än vad det värvas för i allsvenskan, i alla fall. Men lönemässigt, i och med att jag var 15 så hade jag inte tillgång till mitt konto, det var mamma som tog hand om det. Men hon säger att vi mådde bra, så jag antar att jag fick en bra lön vid den åldern.