För knappt ett halvår sedan tog Simon Åström över som ny ordförande i Sef, Svensk elitfotboll. Mycket har hunnit hända sedan dess, bland annat har generalsekreterare Mats Enquist meddelat att han kommer lämna sitt uppdrag.
I pocasten Lundh berättar Åström om första tiden med sitt "nya" uppdrag, men även hur Enguist ska ersättas.
- Tillvaron är bra. Jag är väldigt glad för det förtroende jag har fått. Man får jobba med människor som man både respekterar och tycker mycket om, och får jobba med frågor som känns viktiga och angelägna. Mycket för oss flyter på ganska bra. Samtidigt finns det stora utmaningar att ta i också. Vi står också inför stora förändringar framåt. Jag har kommit in i det bra. Det finns en hel del att ta i framåt här som kommer vara kul att jobba med.
Du nämnde i faktarutan att du har arvode och inte lön, en teknikalitet. Vad ligger ett basbelopp på i dag?
- Knappa 50 000 i månaden.
Hur ser dagarna ut för dig en vanlig arbetsvecka?
- Väldigt varierat. Jag bor kvar i Örebro med familjen, och är här i Solna i snitt tre dagar per vecka. Men jag skulle säga att det är väldigt händelsestyrt. Den här rollen är lite tudelad, för när jag är ordförande för Sef sitter jag också med i Svenska fotbollförbundets styrelse. En de av jobbet handlar om att jobba med att driva Sef:s frågor. Där jobbar jag så klart nära vår generalsekreterare och tillsammans med styrelsen. Det är allt ifrån rena styrelsemöten till konferenser och träffar med våra föreningar, och däremellan dialog med representanter från våra föreningar, som för in synpunkter och kommer med inspel på viktiga frågor och hur vi ska utveckla Sef framåt. Men sedan är det klart att det blir ett antal frågor där jag tillsammans med Mats i första hand är involverad, det kan handla om strategiska frågor, frågor med myndigheter och politiker, det kan handla om rena strategifrågor för Sef och vad vi ska göra i olika frågor. Sedan är jag ute och tittar på en del matcher och träffar föreningarna i deras hemmamiljö. Det finns ingen standardvecka. En den är händelsestyrt, en del är planerat. Sedan skiljer det sig mycket.
Det är tio år sedan Sef började med heltidsarvoderade ordförande, Lars-Christer Olsson blev vald 2012. Varför behöver Sef en heltidsarvoderad ordförande?
- Man ser det inte som att det är heltidsarvoderat, förväntningen ligger ungefär som att det här motsvarar en halvtidsroll. Då kan man fundera på varför det ska vara en halvtidsroll. Man ser då att organisationen och verksamheten vi bedriver är så pass stor när man pratar organisatoriskt, ekonomiskt eller rent publikt vilken rörelse vi driver, att generalsekreteraren ska ha fullt ansvar för att driva de operativa frågorna för verksamheten, men att det finns frågor av både en politisk och strategisk art att ha en ordförande som inte bara är ideell och leder styrelsemötena. Det finns en vinning i det, så att man kan växeldra rollerna.
Vad är tanken att du ska fylla ut resten av din tid med? Du har ju ett visst arvode för att sitta i SvFF:s styrelse. Är tanken att det är det du ska fylla den halvtid du har kvar?
- Det finns nog inte en direkt tanke med det. Om det motsvarar 50 procent, nu lägger jag förvisso mer än så i nuläget och kommer säkert göra det framåt också, så kan det kanske finnas utrymme för att ta ett eller ett par andra styrelseuppdrag i andra typer av branscher. Det jag har sagt när jag kom in i den här rollen är att jag inte kommer att fylla på med fler uppdrag under minst första året, för det här är mitt huvuduppdrag och jag kommer lägga all kraft på det. Ska jag på sikt koppla på ytterligare uppdrag kommer inte det att vara på bekostnad av det jag ska åstadkomma i den här rollen. Där får vi se lite hur det utvecklar sig.
Det kom en nyhet i förra veckan om att Sef:s generalsekreterare Mats Enquist, som kom in i samband med Lars-Christer Olsson, ska sluta. Hur går ni vidare i den processen?
- Vi har ett styrelsemöte nästa vecka där vi ska bestämma hur rekryteringsprocessen av Mats ersättare kommer se ut. Jag ska inte förekomma det mötet. Men det ligger på styrelsens ansvar att nu se till att vi förhoppningsvis runt mars månad, när Mats kliver av, har en stark kandidat som vi kan erbjuda GS-rollen till, som tar över jobbet och driver Sef:s utveckling.
Vad talar för att du tar det jobbet? Du kom hit lite intryckt efter att Jens T Andersson hoppat av, du är bara 40 år, inte en vanlig ålder för en styrelsepost i fotbollssammanhang, och du är tidigare vd/klubbchef för Örebro SK. Det låter ju som en perfekt roll för dig att bli generalsekreterare för Svensk elitfotboll?
- Jag förstår hur du tänker. Men i min värld är jag absolut inte en kandidat i den rollen. Jag har fått förtroendet att vara ordförande för Sef, och det är en roll som jag ser långsiktigt på. Nu är jag invald i ett fyllnadsval på två år. Jag har ingen ambition om att skifta roll eller kliva av i förtid. Sedan kan det uppdraget fortsätta längre än så. Det är en förtroendevald roll och det är naturligtvis upp till rörelsen att bedöma det. Men i den rollen kommer jag tillsammans med styrelsen jobba för att hitta en ny GS, och det kommer inte att vara jag som tar det jobbet.
Även om det är en styrelsefråga, vad är viktiga egenskaper för en blivande GS?
- Det finns många viktiga egenskaper i den rollen. Som alltid när man ska rekrytera till sådana här nyckelprofiler så finns det en kravprofil, som innehåller väldigt många önskade egenskaper och erfarenheter. Det är alltid svårt att hitta någon som tickar alla de boxarna. Men tittar man på det vill man ha en som kan vara en stark profil och företrädare för föreningen Sef, för ligan och det gemensamma med de 32 klubbar som vi har. Att kunna företräda allt från det mediala till de intressenter vi har runtomkring, att stå upp för våra gemensamma frågor och vara en galjonsfigur, det är en egenskap jag bedömer som viktig. En annan är naturligtvis att du ska vara en bra chef och ledare för den operativa verksamheten. Att man ska klara av att hjälpa och stötta sin verksamhet så att vi får en bra utveckling på det vi håller på med, att vi har ett bra prestationsklimat med en bra arbetskultur som skapar förutsättningar för att driva Sef:s utveckling framåt. Och att vara just utvecklingsinriktad tror jag är en viktig del i det här också, att inte bara vara någon som förvaltar där vi står utan också är bra på att ha en blick för var verksamheten kommer vara om fem-tio år och vad vi behöver för att komma dit. Att vara en bra företrädare, en bra ledare tror jag är viktigt. Det som kanske är allra viktigast i den här komplexa rörelsen, där vi har 32 klubbar som vi ska ta hand om och företräda med en väldigt stor spridning i storlek, att klara av att hålla samman den här gruppen och att vi i de frågor där vi ska samverka har med oss alla på tåget.
Du kom in i ett fyllnadsval precis när Jens T Andersson blev landslagschef. När man pratar med folk i fotbollssverige så pratar folk om att de hade stor respekt för det arbete du hade gjort. Vad tolkade du in att de såg i dig och var den respekten kom ifrån?
- Dels vet jag att många i fotbollsrörelsen har haft en stor respekt för Örebros läge i svensk fotboll. Att vi och många före mig i klubben har lyckats hålla den klubben som en stabil allsvensk förening under lång tid.
Nu ligger de i och för sig i superettan.
- Ja, exakt. Vi hade ett sita ett och ett halvt år i Örebro som var otroligt stökigt, extremt tufft med en degradering till superettan. Men tittar man fram till dess har det varit en del som ger den respekten. Men sedan har jag tillsammans med de flesta andra klubbar i Sef-kollektivet engagerat mig i frågor. Vi träffas och diskuterar och stångas med olika utmaningar. Där tror jag att jag har haft en roll och profil som uppenbart har gjort att folk har fått förtroende för mig.
Du är inte knuten till någon av de stora klubbarna. Offside har skrivit om ”mellanbarnet” Örebro SK, som varken stör eller berör. I det här läget kan man säga att det finns fem stora klubbar som dominerar. Du kanske då är som allsvenskans Schweiz eller Sverige?
- (Skratt) Ja, jag tror att det ligger något i det, och jag tror att det här har varit en förenklande faktor i det. Är det någon som är väldigt knuten till de största klubbarna kan det uppfattas som provocerande av klubbar längre ner i spannet, och vice versa. Dels är att det är mindre kontroversiellt en del i det, dels tror jag att om man har företrätt en klubb som är i mellanskiktet så har man kanske ändå en förståelse för många av de mekanismer som är generella för storklubbarna, för man är inte så långt därifrån, bortsett från vissa frågor som är helt exceptionella för de klubbarna. Man har också en förståelse för de mindre klubbarnas utmaningar. De två delarna tror jag framför allt är det som ligger i det.
Ibland diskuteras en delning av Sef, att Utsikten inte har jättemycket gemensamt med Malmö FF och AIK, att man i alla fall har olika utmaningar. Hockeyligan har gjort så att SHL är en egen och Hockeyallsvenskan en annan. Vad talar för att det splittras, alternativt håller ihop?
- Det som talar för att det fortsatt ska hålla ihop är att vi har en lång historik av samverkan mellan de två ligorna, som har skapat mycket framgång för oss. Oavsett om det gäller publikfrågor eller ekonomiska frågor som upphandlingar av tv-avtal och rättigheter. Vi har en väldigt stor respekt och förståelse för det här i det kollektiv av klubbar som vi har. Jag upplever inte heller att den här frågan är på väg att aktualiseras bland våra klubbar heller, vilket är den väg som skulle behöva komma för att det skulle tas upp. Jag bedömer i nuläget att vi är ganska långt ifrån en sådan splittring.
Det var häromåret som Lars-Christer Olsson lämnade, 2021. Det var en lite inflammerad kamp efter honom får man säga, där Ove Sjöblom från Sirius lyftes fram av Olsson på ett sätt som kanske är lite ovanligt i svensk fotboll, men Jens T Andersson utmanade. Det slutade tolv-tolv och lottning och Jens T Andersson blev ordförande. Hur ser du på den kampen, som inte var jättevacker?
- Det är ganska ovanligt. Man kan se det som att det är föreningsdemokratins principer som testas, och det var inga konstigheter i det förfarandet som var där. Ove var valberedningens förslag, och Jens T Andersson klev in som en kandidat och blev nominerad tidigt i processen och gjorde det på ett öppet sätt. På så sätt gick allt helt och rent till. Sedan är det klart att man kanske önskar i den här typen av processer att det finns en enad rörelse som står bakom den person som ska ta över, naturligtvis. Man kan säga att det är lite uppfriskande att det inte alltid är fotbollens oskrivna regler som gäller. Ska man se något negativt på det är det klart att det där och då inte fanns en hundraprocentig uppbackning från rörelsen för någon av kandidaterna.
Men om du lyfte fram just att man håller ihop, att det är en styrka kring allsvenskan och superettan, så får man säga att det är en svaghet när intresseorganisationen är delad. Det var ju en speciell process, du säger att det är ovanligt – men hur ser du på att ni var så delade?
- Att det fanns en splittring i frågan. Sedan är min upplevelse inte att klubbarna valde mellan en ”bra” och en ”dålig” kandidat. Det var inte så att de som röstade på Ove Sjöblom var skarpt skeptiska till Jens T Andersson eller vice versa. Jag upplever det som att klubbarna generellt kände att det var två kandidater med lite olika styrkor och svagheter. Några tippade över till Oves favör, några till Jens favör. Jag upplevde inte det som en vattendelare som att storklubbarna hade en kandidat och de mindre klubbarna en annan, eller att Ove hade några nyckelfrågor som han ville driva Sef i en riktning för och Jens en helt annan. Det handlade nog mer om två helt olika företrädare för fotbollen. Med facit i hand blev det ingen splittrande process för rörelsen. Det hade kunnat vara det om någon av sakerna jag pratade om hade varit mer i spel. Men så är det i vår rörelse också, även om vi är duktiga på att samverka är det frågor varje år där vi inte är enade mellan våra klubbar. Där brukar vi ha ett klimat där vi försöker undvika att föra röstningar, för om 51 procent av klubbarna tycker ja och 49 nej – det försöker vi undvika. Där vi går fram i de gemensamma frågorna är där vi ser en bred konsensus för det och där vi har merparten av rörelsen med oss. Vi försöker att inte trycka igenom beslut som många klubbar är emot, då tar vi hellre hem dem och jobbar vidare och tittar på om vi kan utveckla det i en annan riktning för att få en större uppslutning bakom.
Röstade du och Örebro SK på Jens T eller Ove?
- Jag är inte en företrädare för Örebro, och det var Örebros styrelse…
Du var det då.
- Jo, exakt. Men av respekt för att det är ett styrelsebeslut från ÖSK Fotboll så får du ställa den frågan till dem, den integriteten vill jag hålla på. Hade det varit jag personligen som ägde frågan hade jag kunnat berätta det, men nu är det en klubbfråga och jag ska inte outa den här.