I dagens fotboll ser man fler spelare som har rötter i andra länder och kulturer. Ändå så består Sveriges ledarstab, Janne Anderssons stab på 19-20 personer, där en är från USA, en från England och ingen som heter "-ic".
Tycker du att förbundet har ett ansvar i att försöka påverka det eller ska man bara acceptera att Janne väljer de som han gillar att jobba med?
- Jag tycker absolut att man har ett ansvar i att försöka påverka det. Det handlar inte om att det är helt exkluderande och att Janne Andersson inte ska få välja de han vill. ”Ska inte de bästa rekryteras?” Jo, självklart, men det är som Palme sa: ”politik är vilja”.
Det känns som att Janne Andersson har återvänt till någon slags ”Lagerbäck light”, det som svensk fotboll stod för förr i tiden. Hur ser du på den revolutionen, som egentligen har diskuterats rätt lite?
- Den kräver ett mått av konkretion. Det är klart att det blir en förändring när man förlorar Zlatan Ibrahimovic, som ju står för 92 procent av det jag antar att du syftar på, någon form av kreativitet och teknik. Då är frågan: vad vi har för alternativ, vilka kan bidra med de egenskaperna utan att det kostar för mycket, men även av de andra sakerna som vi såg att Sverige saknade i torsdags mot Bulgarien – lojaliteten defensivt och ordning och reda.
I dagens fotboll ser fler spelare som har rötter i andra länder och kulturer. Saman Ghoddos valde Iran, som visserligen är VM-klart, men samtidigt är det nästan en omöjlig fråga för en förbundskapten. Hur ska man lösa det? För kritiken kommer ju när någon väljer ett annat landslag?
- Det är en fråga som lyfts under flera år egentligen. Jämför man hur Sverige och andra förbund arbetar, för alla förbund har i princip samma situation, att det i den globaliserade värld som vi lever i är många som har det beslutet att fatta.
- Kan man känna sig hemma i ett svenskt landslag om man har en annan bakgrund, till exempel? Då är man nere på hela den strukturfrågan kring hur svensk fotboll är uppbyggd. Det är symbolfrågor, så klart, för det är inte så att det per definition är så att om du heter ”-ic” istället för ”-sson” ska vara mer välkomnande mot ”-ic” än ”-sson”, men jag tror att symboler betyder något och att det kanske är lättare att känna sig hemma. Det är bara att kolla på vad Zlatan Ibrahimovic har betytt för flera generationer av unga killar som delar hans erfarenhet av att leva i Sverige och som inte har helt svensk bakgrund. Han har öppnat många dörrar, och jag tror att svensk fotboll som helhet skulle må bra av att öppna fler dörrar.
Exklusiv tävling: Vinn en Superfotbolls-weekend i London för dig och en vän