I flera år hade Hammarby varit i superettan utan att lyckas ta sig tillbaka till allsvenskan, men 2014 lyckades Nanne Bergstrand med det ingen föregångare lyckats med.
Och när Bergstrand nu ser tillbaka på avancemanget till Sveriges högsta serie minns han känslan.
- Den var bra. Men vi hade ett rätt kämpigt år. Vi växlade rätt mycket i kvalitet. Men hösten var vi bra. Då utnyttjade vi att vi var tempostarkare än de andra lagen. Men hade jag gjort om resan skulle jag, efter att vi tagit oss upp, krävt att få träffa styrelsen och förklara hur vi behövde gå vidare, säger han i Lundhs podcast.
Att Bergstrand inte fick träffa Hammarbys styrelse kan tyckas konstigt, men tränarveteranen tror att det är vanligare än vad man tänker.
- Det tror jag är väldigt vanligt i dag. Det är så långa avstånd till styrelsen. Sedan är Hammarby i en speciell situation där det var andra ägare inne i det här.
Jo, men de är ändå minoritetsägare. Vem bollade du emot? Var det mot vd eller Mats Jingblad?
- Vd och Mats.
Vad hade du fört fram till dem som du kände att du inte fick fram då?
- Oavsett om det finns en välvilja att föra det vidare finns det alltid omskrivningar i relationer mellan människor där orden görs om och helheten inte finns där. Det är inte säkert jag hade lyckats bättre för det, men för min egen känsla, att få ut vad som kommer krävas… Sedan ska man komma ihåg att när vi började i Hammarby 2014 så hade vi bara två miljoner. Det är ett annat läge i dag. Samtidigt är jag tacksam över att jag fick vara med och göra det grovjobbet som många andra också hade byggt upp för att göra för att ta upp dem i allsvenskan, för det var egentligen det viktiga, att etablera dem där. Det var det uppdraget jag fick.
När du rekryterades kom du i ett paket med sportchefen Mats Jingblad, åtminstone upplevdes det så utåt. Sedan kändes det inte som att ni satt ihop på det sättet, och han fortsatte efter att du fått sparken. Vad var din bild av det?
- Vi spelade ihop i Halmstad också, så vi kände varandra väldigt bra. Det var ett bra utgångsläge. Vi hade ett bra samarbete. Sedan att han fortsatte utan mig, det ser jag inte som onaturligt. Min betraktelse är mer utifrån vad man skulle ha gjort i stället för att man själv kunnat driva på det här. Det är samma tankar som jag har haft över huvud taget över hur fotbollen är. Fotbollen har blivit så förändrad att du har så lite att säga till om i dag, bortsett laguttagningar och liknande. Därför är det mycket svårare att vara tränare och ha de krav som du ska ha, att du inte kan påverka tillräckligt mycket mot vad du skulle kunna göra, framför allt om du har strategiska intressen.