Nanne Bergstrand lämnade Kalmar FF förra säsongen efter att has sjukskrivning. Den 63-årige tränaren, med meriter från bland annat Helsingborg och Hammarby, har sedan dess stått utan tränaruppdrag och inte fått några jobberbjudanden, enligt honom själv. Däremot har Bergstrand ännu inte lagt tränarkarriären på hyllan och han utesluter inte att ta ett nytt uppdrag.
- Jag är i valet och kvalet. Sedan finns det ju andra roller man kan syssla med i sådana fall. Jag gillar att skapa förklaringsmodeller, det är en av anledningarna till att jag kunnat hålla på så länge, att lära ut fotboll på ett sätt som så många som möjligt förstår i den här gruppen. Man kanske kunde sitta som någon form av expertkommentator också i något sammanhang eller så. Att använda sin kunskap. Man känner att den kunskapen bara är på väg att försvinna. Det är tråkigt att inte behöva använda den., säger Bergstrand i podcasten Lundh.
Hur är den känslan, att det går så snabbt? På ett halvår har du inte fått ett enda jobberbjudande. Hur är den känslan?
- Den är okej. Det har jag räknat med. Eftersom jag själv har varit tränare i allsvenskan så länge vet jag att det har gått i trender. När jag var tränare under den sista perioden var det elva år ner till nästa tränare, sedan var det ett ytterligare hopp. Genomsnittsåldern är mycket lägre bland allsvenska fotbollstränare i dag. Det har gått i cykler, men det är mycket tydligare nu. Sedan tror jag också att det är en trend i samhället, att erfarenhet inte har den kraften längre. Det gäller inom journalistiken också.
När hade erfarenheten kraft? För i många branscher pratar man ju om att det är svårt att få ett nytt jobb om du är över 50.
- Det ligger kanske lite kulturellt i det. I Italien har du hög status med erfarenheten. Men det kommer säkert förändras där också.
Kan det också spegla att tränarjobbet är hårdare i dag, att det förr i tiden var kortare dagar? Jag pratade med Tom Prahl som sade att det i slutet i Trelleborg var mycket jobbigare för att det var videoanalys, det fanns mycket mer sådana grejer och tog aldrig slut.
- Ja, förr gjorde man ju allt själv, även när videobitarna kom in. Man gjorde allt själv, matchförberedelser, allting. Vi lade väldigt mycket tid på den tiden också, men nu är det fler inne i det hela. Börjar man titta på avståndet till styrelsen så är det en jättestor skillnad. Förr var tränarrollen helt annorlunda. Det är den inte i dag, det är mer bara en tränare. Förr kunde du vara strateg och sådant också. I dag är avståndet till styrelsen alldeles för långt, och så är det ännu fler mellanchefer emellan vilket gör det svårt att göra samma jobb. Hade det sett ut så här när jag började tror jag inte jag hade varit kvar så länge som jag var. Det är tack vare att jag har kunnat påverka så mycket genom att sitta med på styrelsemöten och dra upp strategiska planer och ha medarbetare som var självgående. I dag är det team på annat sätt. Team är bra så länge man har samma mål och inte egna agendor. Det är det som är risken, att det skapas egna agendor i det här. Då splittras det. För alla tycker att de gör det för föreningens bästa, men börjar man titta lite närmare på det skiljer det väldigt mycket.