Under allsvenskans första tredjedel har Sirius imponerat. Bakom succén står Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf som under sina fem år i klubben tagit den från division 1 till allsvenskan och en femteplats med 16 poäng. Tränarna sitter på ett utgående kontrakt och Bergstrand har tydliga krav om vad han vill se för att stanna i Uppsala-klubben.
- Vi vill se att det finns möjlighet för klubben att växa ekonomiskt. Det är A och O om vi ska kunna fortsätta. Spelarna som vi har nu är billiga sett till att många av dem gör sitt första år i allsvenskan. Men de kommer inte vilja fortsätta att ha sämst betalt av alla med stor marginal. Bara för att behålla standarden på truppen kommer vi alltså att behöva med pengar. Det är svårt att prestera över tid och göra fynd, det blir svårare och svårare, säger han i podcasten Lundh.
Vilket sug känner ni efter att testa i en klubb som kanske kan plocka spelare två hyllor upp?
- Det finns där, naturligtvis. Men för att jag ska fortsätta resonemanget krävs också infrastruktur kring träningsanläggningar och matchplaner och lite sådant. Det behöver bli lite bättre runt klubben organisatoriskt. Självklart vill alla vara på en så hög nivå som möjligt, men vi vill ju hellre vara kvar i Sirius eller kanske en ny superettan-klubb där det är intressant att jobba och ett drag, en hunger att bli bättre, likt vi tycker att det funnits i Sirius, än att ta någon trött klubb högre upp där det inte finns visioner.
I dessa tider är det förståeligt om man är nervös som Siriussupporter – du och Thomas Lagerlöf sitter på utgående kontrakt. Vad händer?
- Vi ska inleda samtal med Sirius, om inte den här veckan så nästa vecka. Vi trivs jättebra i klubben och med folken runtomkring, och med spelarna framför alla. Men vi får se vad som händer. Både vi och Sirius är öppna för att hitta en framtid ihop.
Hur viktigt är det att få bra betalt själv?
- Jag vet inte vad de bästa tränarna tjänar i Sverige, men låt säga att de tjänar dubbelt så bra som jag, eller tre gånger så mycket. Sedan tillkommer skatt och sådant. Är man på den nivå som vi är nu så är det inte pengar som lockar, då ska man sticka utomlands. Men det är klart att man vill ha betalt för det man gör. Vi är som alla andra, vi ska betala våra räkningar. Men vi tog inte Sirius från början för pengarna, det kan jag säga. Att träna de stora klubbarna är jävligt utmanande, det är där som det händer saker. Det är bara att titta på hur intresset är kring de matcher som ni sänder, där finns det mycket passion och resurser. Så det är klart, någon gång vill man vara där.
Hur många bud har du haft genom åren? Du hade ju en karriär där du tog upp BP i allsvenskan men sedan visserligen fick sparken, sedan Sirius där du tog upp dem med Thomas Lagerlöf. Hur många förfrågningar har du haft?
- Vi har haft en del förfrågningar genom åren. Någon i Norge, någon i Danmark och en del svenska. Det var något seriöst, men det var mest förfrågningar som har tackat nej till snabbt i och med att vi har haft kontrakt hela tiden. Vi har inte velat ge oss in i det där. Oftast är klubbarna väldigt sent ute, måste jag säga. De kommer när man redan har förlängt.
Kan du också vara förvånad över att det inte alltid känns som att man gör en ordentlig scouting på vad tränaren står för, att man bara går på någon som verkar vara het?
- Du har en poäng där. Jag gjorde ett examensarbete på GIH om varför tränare får sparken. Jag var klar med den år 2000, och det visade sig att matchningen både från tränaren och klubben är dålig, båda har ofta gjort ett dåligt arbete där. ”Om jag tar den här klubben, vad har jag för spelartrupp, ekonomi och hur ser organisationen ut?” och från klubbens sida: ”vad står han för, hur ser hans träningar ut, hur är hans ledarstil?”, och så vidare. Nu vet jag inte hur det är i dag, jag tror att det är mycket bättre, men då i alla fall så var det en tydlig markör kring varför en tränare fick gå till slut, att man inte tog reda på tillräckligt mycket. Jag kan tänka mig att det görs många bra utredningar i dag, men det kan säkert vara som du säger också. Det varierar säkert.
Hur nära var det att du gick till Hammarby förra hösten som det skrevs mycket om?
- Det kan jag inte kommentera alls. Det var så mycket konstigheter runt hela den historien, och börjar man prata om det så får man inte göra annat. Men det var inte särskilt nära, så kan vi säga.
Mycket konstigheter säger du – det gör att det vaknar något hos mig. Du blev alltså kontaktad av andra som inte representerar Hammarby, eller?
- Nej, men någonstans stod det att jag var iväg och träffade Hammarby dagen efter vi gick upp med Sirius. Det är så jävla plumpt att säga att det kommer från en säker källa. Man har ju lust att ta den journalisten i örat och säga: ”kolla av källorna, för fan!”. Det är bedrövligt.
Var det uppförstorat att du var på gång till Hammarby?
- Det blev en stor grej. Men det är inget konstigt att jag är aktuell för Hammarby i spekulationer och så, det får man bara köpa, så är ju världen. Men det går inte att kommentera alla rykten som går. När det händer något så är det så. Framför allt när man är i en uppflyttningsstrid så vill man inte hålla på med det.