Spelet i turkiska ligan pågick längre än i resten av Europa även om det blev spel utan publik förra helgen. Nu är ligan uppskjuten på obestämd tid och spelarna är i karantän i två veckor.
Ovissa tider för Mattias Bjärsmyr som är inne på sista månaderna med Gençlerbirliği men har familjen kvar i Sverige och själv är kvar i Ankara.
- Det är en trygghet att de är i Sverige: ja. Trygghet att jag är här: nej. Det är det som är det jobbiga. Nu har jag (Kristoffer) Nordfeldt här också, som svensk. Han har sin familj hemma i Sverige också, vi försöker hjälpa varandra och pratar mycket om situationen och hur vi ska lösa det när vi väl får ett beslut, säger Mattias Bjärsmyr i podcasten Lundh.
Är planen att försöka ta sig hem till Sverige?
- Det beror på vad förbundet och klubben säger. Därefter får man ta ett beslut om vad som är bäst. Men det är klart att vi båda bara vill hem egentligen.
Det är den känslan, att du vill komma hem till familjen?
- Ja, det är en rätt naturlig känsla, jag tror att de flesta känner så vad man än håller på med, att man vill vara med familjen i sådana här svåra tider.
Extra speciellt för dig som blev pappa igen för två veckor sedan?
- Ja, jag var ju hemma på förlossningen och fick vara hemma några extra dagar, det var jag tacksam för men sedan kom detta. Det är klart att det är tufft, men det finns folk som har det värre.
Hur många matcher är det kvar?
- Åtta. Här spelar man varje helg, egentligen. Skulle de få för sig att skjuta fram ligan så finns det tid, du kan spela helg-vardag-helg-vardag.
Extra speciellt för dig, för du sitter ju på ett ettårskontrakt och har kort tid kvar, eller?
- Ja, det är det. Det är många kontrakt här i Turkiet som slutar redan 31 maj. Jag vet inte hur det blir, om de har tänkt att flytta ligan in i juni och hur det blir då. Jag vet faktiskt inte.
Nu finns det en möjlighet när de flyttade på EM. Vad kommunicerar klubben kring corona och hur man ska agera?
- Vi har inte fått så mycket restriktioner egentligen, mer än att de här dagarna har det varit inställda träningar och vi ska vara hemma, likt hela Turkiet. Det har inte varit något speciellt. Sedan ska vi undvika stora folksamlingar, men nu när jag tittar ut är det rätt dött på gatorna.
Du bor i Ankara. Om du jämför med hur det var innan, vilken skillnad är det?
- Jag kan gå tillbaka bara fyra-fem dagar här så är det väldigt stor skillnad. Det är en stad som hela tiden är i ruljangs med trafik och folk som är ute och rör sig, men nu är det knappt några bilar alls.
Hur var det att spela match utan publik?
- Det var en konstig känsla. Det är en hel del folk kring fotbollen ändå, det är sjukhuspersonal, journalister, bollkallar och två klubbar med massor av olika folk, så det är ändå folk på matcherna men det är en tystnad som är värre än under en träningsmatch.
Märker man att det påverkar spelarna och spelet?
- Ja, det gör det ju. Det är en fokusfråga också. Många matcher kan man få lite gratis tändvätska och fokus i och med att det är mycket folk, det får du inte nu. Sedan ska du ändå prestera i detta, det är det absolut svåraste.
Tar man del av vad som händer i Sverige och runtom i Europa så har många klubbar det tufft ekonomiskt när de inte kan spela. Funkar lön och så som det ska?
- Ja, hyfsat. Här och i min förra klubb Sivasspor funkade det också. Det kan vara någon månad försenat, men annars har det varit bra.
Finns det som en parameter, att dra hem kontra att få det sista om man stannar kvar?
- Ja, det kan det väl vara. Det är ju ändå en del pengar. Men någonstans är inte det vad som är viktigast i det här läget. Men samtidigt har jag skrivit på ett avtal som jag måste stå upp för. Det är samma sak när vi tycker att de ska betala lönerna i tid, då måste jag som spelare stå upp för mitt avtal. Men är lönen sen säger vi spelare det också, vi ”gnäller” på det. Då måste man kunna stå upp för sin del av avtalet också. Man kan inte bara gnälla och sedan inte stå upp för det du själv skrivit på. Det är någon form av stolthet i det också. Sivasspors president sade att vi inte behövde oroa oss, för att det var hans stolthet att betala ut pengarna. Då blir det motsatt också, att vi måste stå upp för det vi har sagt, tycker jag.